På Riddarbageriet bakas stadens absolut bästa bröd.
Hela stället doftar korn, råg, vete och allt vad man nu har i bröd.
Försäljerskorna är rosiga om kinderna.
Bröd på riktigt. Bröd som förr.
Riddarbageriet ligger på Riddargatan i Stockholm. Alla adresser som doftar krut och mässing är i huvudstaden samlade på Östermalm; Grevgatan, Artellerigatan, Narvavägen, Skeppargatan, Riddargatan.
Det går även att gissa sig till stadsdel utan att kolla gatunamnet. Eftersom Riddarbageriet även har ett fik, sitter där fikande medborgare. Inte sällan från just Östermalm.
Igår satt där tre damer och språkades. Eller; två satt och en kom in.
Det var ett kindpussande och ett "iiii" ande så som bara östermalmska damer kan.
En sorts operettföreställning som tror jag handlade om att; livet är så bra så bra; vi är så fina så fina; så här gör vi gör vi.
Alla de tre försträffliga damerna var på olika sätt skönhetsopererade.
Truliga tonårsläppar, ungflicksbröst som spännde trint innanför dyra blusar, botoxade pannor och lyfta ögonlock.
En av damerna trodde jag först var ett medföljande barn. En petit size zero med fågeltunn kropp och händer som klor.
Det visade sig vara anorexi.
Damen som stod upp gick snart sin väg under stora gester och ännu fler kindpussar; det utbyttes löften om snart återseende: middagar, segelturer, Chamonix och Noppes VIP klubb.
Hon hann inte mer än sätta ner sina manolo blahnik på trottoaren utanför föränn de två damerna kvar vid bordet började baktala henne (baktala på ett bageri!)
Den där – har haft så många karlar – har barn med han Karlsson, redaren – har ärvt alla sina män – har legat med både poppe och toppe, bill och buck – en riktig skata – bor i en enorm våååååning – pappas pengar.
Jag tog mitt bröd och cyklade därifrån.
Publicerad: 9 September 2009 @ 08:49,
Kategori: Bröd,
Kommentarer: 0 st
|
|
RSS-feed