L och jag hade nog väntat oss en betydligt tyngre teatersöndag på Dramatens lilla scen när vi vandrade ner på eftermiddagen för att se Scener ur ett äktenskap.
Ingmar Bergmans klassiska berättelse som gjorde att ALLA talade relationer och äktenskap 1973.
Idag känns parets förhållande både inaktuellt och i allra hösta grad aktuellt.
Kvinnor är sällan lika slätstrukna idag som Livia Millhages rollfigur, Marianne, är i första akten.
Männen är idag precis som då lika självklart ta-platsiga som Jonas Karlssons figur Johan.
Sen brakar det lös och jag tror att varenda trettioåring i landet skulle behöva se pjäsen för att kanske unvika de allra lömskaste kvinnofällor och lyckliga-familjen-komplex.
Publicerad: 31 Augusti 2009 @ 09:56,
Kategori: Teater,
Kommentarer: 0 st
"allt är bra, trots att vi befinner oss på östkusten", sa mannen ironiskt på utpräglad göteborgska.
Det var eftermiddag, det var grönska, det var solkatter i fyllda ölglas.
Då och där förstod jag vad det är för skillnad på göteborgare och stockholmare.
Det är inte storleken på stad eller geografisk kust.
Det är att göteborgaren med just det där "västkusten är bästkusten" diskvalificerar sig och sätter eget krokben; när de med just sådan kommentar befäster sin plats i den svenska myllan; fast förankrade i nationalstaten Sverige. Att deras referenser är begränsade till det svenska.
Expecit: Göteborg är en stad i Sverige.
Det skulle vara ett fall framåt för Göteborg om de släppte taget om Sverige och vågade bli en del av världen.
Stockholm bryr sig inte om vilken kust hon ligger vid. Vilket landskap hon räknas till. Hon sneglar inte nervöst över axeln och tittar om hon är längst eller störst i landet.
Det kan vara där stigmat ligger. Att Stockholm inte jämför sig med andra svenska orter. Att hon i viss mån ignorerar.
Publicerad: 30 Augusti 2009 @ 11:09,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
Igår upptäckte jag (säkert sist av alla) att Mosebacke på Söder är Stockholms absoluta hot spot.
Dels finns där Södra Teatern, som sätter upp idel bra grejer >>. Mosebacketerrassen >>, med vidunderlig utsikt, skön bar med Stockholms bästa häng, och Kägelbanan en trappa ner >>.
Strax bredvid ligger SoFo med sitt alternativa stuk. Götgatan med sin avslappnade publik. Gondolen, med fine dining och klassisk bar. Även där, bäst utsikt i stan >>. (hur nu fler ställen kan ha bäst utsikt; men det är typ samma utsikt)
Allt ligger på (tror jag) Söders och därmed Stockholms högsta befolkade punkt.
I går kväll var det 20 grader vamt när L och jag släntrade ut ur Södra Teatern (vi hade sett Klungan), lyssnade på Bo Kaspers Orkester (från terrassen; andra kvällen i rad), rullade ner på Götgatan (där några gossar spelade jazz för den som ville höra på), tog en drink i en bar som låg strax bredvid.
Vi ville aldrig gå hem.
Publicerad: 28 Augusti 2009 @ 08:13,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
Igår kväll på Mosebacketerrassen skapades ett stycke magi.
Bo kaspers spelade och hela Stockholm andades lugn och värdighet som bara mälardrottningen kan.
Tonsatt lyrik svävade kring människors öppna ansikten.
Världens vackraste huvudstad och landets bästa band.
Publicerad: 27 Augusti 2009 @ 08:08,
Kategori: Musik,
Kommentarer: 0 st
Igår stod jag i två timmar och försökte övertyga en styrelse om att en investering på ca 150.000 kronor skulle kunna ge en avkastning på tio gånger pengarna; de närmsta åren.
Ett företag där investeringen rörde sig om mindre än fem procent av totala årsomsättningen.
Det var hart när omöjligt.
Ingen såg visionerna; allt skulle stå på ett papper innan beslut kunde tas.
Ungefär som på Volvo då, tänkte jag.
Där kanske det var motiverat att boxa upp investeringarna i miljardstorleken när deras styrelse valde att bygga nya fabriker och satsa på stora bensinslukande XC90.
Nu vet vi att det ändå var en usel investering; trots att ekonomerna fick sina siffror på ett papper.
Det är skillnad på entreprenörer och ekonomer.
Om entreprenören varit ekonom - skulle världen fortfarande leta efter hjulet.
Publicerad: 26 Augusti 2009 @ 08:13,
Kategori: Lågkonjunktur,
Kommentarer: 0 st
De kom horder med folk vandrandes över Slussen igår.
Nu är semestern slut, var min första tanke.
Eller så är det regeringens jobbavdrag som givit resultat och ALLA fått jobb.
Så var det nu inte; det var krakel i T-banan.
Stömfel och knas.
Många stackars pendlare fick kliva av vid Mariatorget och gå över Slussen. På väg mot viktiga kontor och ännu viktigare möten.
Med lätt stressad måndagsblick sågs människor ur lämmelhjorden desperat knappa på sina mobiler och med vinklat huvud låsa telefonen invid axeln: Jag kommer om sjutton minuter. Säg att jag är sen. Börja mötet innan mig.
Med lite tur fanns där någon i den desperata hjorden som även riktade blicken upp mot den koboltblå himmel som sensommarsuckade över huvudstaden.
Publicerad: 25 Augusti 2009 @ 15:00,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
Fem kilo övervikt; det är ett kilo per vecka jag tillbringade i Spanien i somras.
Det blev inte många knop gjorda i fyrtiograders värme. Sen fanns det god Alhambra Reseva öl.
Därför köpte jag en vego-kokbok förra veckan; redan har nästan ett kilo rasat av.
Jag var vegetarian för ett år sen; sen lurade L in mig på köttets lustar via kyckling, lamm och en och annan stek i ugn.
Det vill man ju inte vara utan.
På Hermans på Söder äter men tokigt god vegobuffé; jag har alltid velat göra lika gott hemma: Lasagne, örtagårdssoppa, gazpacho, couscous, tzatziki.
Med nya vegoboken har jag blivit tvungen hitta nya hyllor på Konsum; flytta handen när jag handlar.
Detta ska inte uppfattas som en nyreligiös upplevelse av total hängivenhet. Men vittna kan jag om att stegen känns lättare på god tillagad vegomat.
Publicerad: 25 Augusti 2009 @ 09:12,
Kategori: Mat,
Kommentarer: 0 st
Det blev en svart avslutning på söndagen. Stadsteaterns Shopping & F***ing sänkte tankarna till nivåer av utsatthet; unga människors shoppingnojjor. Trasiga människor som köper allt; ser allt som varor. Allt går att konsumera. Även människor.
Jag har alltid undrat hur man kan ha shopping som fritidstintresse; nästan stolt erkänna att "jag är en shopaholic". Implicit, jag har råd.
Det är som bekant synd om människorna; mest synd är det kanske om barnsoldaterna som modebloggar och låter sig utnyttjas av krafter större än de själva.
Kanske ett sätt att synas, att vara, att få finnas till.
Allt sånt är bra; bara det inte satt en prislapp över hela tangentbordet.
Kanal5
AB
Paus
Vecko Revyn
Expressen
Stureplan
King
Publicerad: 24 Augusti 2009 @ 09:55,
Kategori: Teater,
Kommentarer: 0 st
Vi har fått tillökning på kontoret.
En Louise Paulsen har lovat hänga hos oss på Tullgränd 4. I konferensrummet.
Hon är så vacker där uppe i taket.
Publicerad: 20 Augusti 2009 @ 09:03,
Kategori: Annonser,
Kommentarer: 0 st
Egentligen borde människor som bor nära varandra, i en stad, kanske vara de med lägst toleranströskel. Jag menar, det är många som trängs på samma yta.
Således borde de med flera kvadratkilometer tomrum utanför husknuten vara de mest toleranta; de mest inbjudande när det för en gång skull dyker upp någonting annorlunda. Kanske lite främmande.
Men verkligheten ser annorlunda ut. Kanske för att de toleranta vill leva tillsammans, och de intoleranta vill leva för sig själva.
I helgen har jag mött en mängd intolerans; bara för att jag för en gång skull tillbringade den utanför Stockholms tullar – på det så kallade landet (Jag träffade oerhört fina och fantastiska människor också i mina nya vänner Jessica och Mikael).
Med helgen i färskt minne är jag glad att jag inte bor ute i någon småstad, där intolerans tycks vara vardagsmat.
Allt ska vara lika, allt främmande ett hot.
Det tycks vara någonting oerhört provocerande ute i landet med en "stockholmare". Mest tror jag för att vi kanske värdesätter andra saker än landsortssvennen. Att vi har ett annat mått på kvalitet. Då måste man gå till attack. Allt man inte känner igen är ett hot.
Man kan undra hur trygg man egentligen är i sin tillvaro om allt annorlunda provocerar, ístället för att fascinera.
Inte undra på att jag som "stockholmare" gärna hoppar över hela landet Sverige; ser mina gelikar hellre i Köpenhamn, Berlin, Barcelona, New York, Buenos Aires och Paris.
Publicerad: 17 Augusti 2009 @ 08:36,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
Efter 24 timmars orerande av en svärfar med svårt facistiska idéer, en kvinnosyn som tangerar talibanens och en rasism som liknar Hitlers; tog L och jag våra resväskor och bokade rum på Ronnebybrunns hotell. Alldeles invid Ronnebybrunnsparken - som valdes till Sveriges vackraste park 2005.
Det var en befrielse att komma ut ur huset och dess herres inkrökta och unkna idéer; fördomar som studsade upp hela tiden; med en hastighet som grodorna man slår på när man är på tivoli. En liten rädd man med ett perspektiv på tillvaron som såg han världen genom ett ärtrör. Allt som är främmande är han rädd för; och det är i hans fall det mesta här i världen.
Det är oerhört synd om honom; men kanske än mer de som tvingas lyssna till honom.
En lista över vad han gillar (det är hans egna ord)
- sig själv
- Hitler
- Karl den tolfte
- Finska våldtäktsmän
En lista över vad han ogillar (hatar); vilket är det mesta. Men här några ofta förekommande, i slumpvis ordning.
- stockholmare
- invandrare
- negrer
- kvinnor
- muslimer
- intellektuella
- konstnärer
- flator
- kommunister
- bögar
- kungen
Publicerad: 15 Augusti 2009 @ 16:03,
Kategori: Resor,
Kommentarer: 0 st
Hela Stockholm glöder, och då ska jag till Ronneby.
Jag har inget emot att resa – missförstå mig inte.
Men just nu, när parkteatern har så otroligt bra föreställningar över hela stan, när kulturfestivalen pågår i Stockholm med sjukt fina evenemang, när filmfestivalen visar film på storbildsdukar varje kväll i Råhlambshovsparken. Allt gratis! Picknickorg och en filt.
Dessutom spelar Eldkvarn på Lasse i Parken på Söder, och Freddie Wadling på Mosebacketerrassen på söndag.
Skön sensommarjazz.
Och på söndag; världens längsta bokbord på Drottninggatan.
Det är alltid såhär i Stockholm i augusti. Omöjligt att åka bort.
Publicerad: 14 Augusti 2009 @ 08:01,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
Vår nya brödrost ville inte fastna med brödet nere; trycka trycka trycka.
Mekansísmen som håller nere brödet funkade inte. Men ibland funkade det. Kanske var tionde försök.
En ny pryl på den fantastiska marknaden.
OBH Nordica – ha, där fick ni!
Så jag gick och köpte en ny. Alltså en annan, ännu nyare.
Tyvärr upptäckte jag först när jag kom hem med mackapären, att detta också var en OBH Nordica (varunamnet är nu skrivet tvenne gånger i samma blogg, med samma negativa air)
När jag packade upp den lilla apparaten upptäcker jag att elsladden bara är en halvmeter. Den räcker inte från bordet och till eluttaget.
Grrrrrr! Måste man tänka på allt när man ska handla OBH Nordica? (tredje gången)
Men, skam den som ger sig, jag byter väl bara sladd; elektriker som jag varit i min ungdom.
Men nej, då har OBH Nordica (fjärde) valt en sort skruv som varken kryssmejsel eller vanlig plattmejsel biter på.
Suck.
Jag tog hela rasket och slängde i närmsta sopkorg.
Publicerad: 13 Augusti 2009 @ 08:40,
Kategori: Lågkonjunktur,
Kommentarer: 0 st
Kritik har riktats mot postens VD; att han har alldeles för många styrelseuppdrag: 40 styrelsemöten på ett år, i tre börsbolags styrelser.
Och så måste man väl vara lite insatt på det där mötena. För det går väl inte bara att dyka upp på dessa möten och freebasa lite, eller?
Men Postens styrelseorförande Fritz Schur tycker att VD sköter sitt jobb, så då är ju ingen skada skedd.
Med all respekt Fritz, men det betyder alltså att arbetet som VD för Posten kan skötas som ett halvtidsuppdrag.
Hur mycket var det han tjänade i månaden nu igen, Postens VD?
Publicerad: 12 Augusti 2009 @ 08:00,
Kategori: Annonser,
Kommentarer: 0 st
All heder åt Jonas Bergström. Han ser ut som urtypen för vad en prinsessa vill ha.
Killen skulle kunna vara jet set från vilket årtionde som helst: 10, 20, 40, 50, 70 tal. Oavsett sekel.
Det spelar absolut ingen roll. Han är en konformt snygg kille (som säkert har en sjurungandes humor, intellekt och självdistans som få).
Madeleine har verkligen gjort ett förväntat val.
En kunglighet har nog inte uppfostrats att tänka utanför den så kallade boxen.
Di där ska ju om några stå för kontinuitet. Lika rock solid som diamant.
Publicerad: 11 Augusti 2009 @ 14:24,
Kategori: Hovet,
Kommentarer: 0 st
På en galet uppsluppen femtiorsskiva i helgen kom jag att samtala med en kvinna som arbetade som flygvärdinna.
Hon berättade att kabinpersonalen blivit informerad om att vin uppe på 10.000 meters höjd tenderar att tappa smak. Det har nåopt med syret i planet på den höjden. Det skulle visst enligt henne vara som att dricka vin på Kebenekaises topp.
Det är kanske därför även flygplansmaten smakar lite och tråkigt.
Publicerad: 10 Augusti 2009 @ 08:45,
Kategori: Billiga viner,
Kommentarer: 0 st
Vi beställde in lax och en vegoburgare. Kvällen var varm, sådär varm som man önskar varje sommarkväll kunde få vara.
Det normala svaret på servitörens fråga om vad vi ville dricka när vi satte oss på Cliff Barnes grymt gröna uteservering i Vasastan, hade varit; "en öl" eller kanske "ett glas riesling".
Men nu har L och jag bestämt oss för en vit vecka.
Inte för att vi skrålat och ylat i kapp med månen varje kväll där nera i Spanien (i fem tokigt heta veckor) men vi har druckigt varje dag. Som sagt; fem TOKIGT heta veckor gör att man måste dricka mycket.
Så vi beställde in varsin LOKA.
Lite snopna kände vi oss nog; det hade ju varit så gott med vin. Men, NEJ, bestämt är bestämt.
Det märkliga var att en bit in i middagen, och med ännu varsin LOKA framställd på bordet – var stämningen lika uppsluppen som alltid när L och jag sitter på restaurang. Till och med samtalet böljade sådär som i all fall jag alltid trott var en effekt av alkoholen.
Eller så är vi bara Pavlos hundar; helt styrda av reflexer.
Publicerad: 7 Augusti 2009 @ 08:34,
Kategori: Mat,
Kommentarer: 0 st
Den största skillnaden mellan Medelhavsländerna och Sverige är varken språken eller klimatet.
Det är kläderna.
Medelhavsborna går omkring i svala sköna kläder; ingen lik den andra. Mycket färger och blommigt, öppna skor – och absolut inga synliga logotyper. De är liksom trygga i sig själva, i sin sommar, i sin värme.
En svenne, han kan man skönja på fler kilometers avstånd.
Det är något otryggt, något skitnödigt; nu-jämmer-är-det-sommar-och-då-ska-ni-få-se – attityd.
Übersvennen of them all ser ut såhär sommaren 2009:
Kakibyxa, strumpor och hel sko (att visa tårna i ett par sköna flipp flopp gör bara Jesus och Di Leva; dessa herrar kan möjligen vara samma person), pikétröja med pastellfärg och tydlig välkänd logotyp; så ingen kan få för sig att du tänkt själv.
Kommer man som turist från ett landskap någonstans utanför tullarna har man dessutom praktisk ryggsäck, vattenflaska (som sitter fast i en liten nätficka på den praktiska ryggsäcken; annars hade den inte varit praktisk), samt mer fotriktiga skor än übersvennens mer flashiga inköpta på Stureplan.
Übersvennen från Stureplan kan även (har jag sett i år) byta ut kakiskjortsen mot ett par färgstarka kortbyxor (som går till knäna). Självklart från något känt varumärke.
Den pastellfärgade pikétröjan ska naturligtvis ha uppvikt krage.
Publicerad: 4 Augusti 2009 @ 18:29,
Kategori: Kläder,
Kommentarer: 0 st
|
|
RSS-feed