En ung man och kvinna skulle slå sig ner vid cafébordet strax intill. De såg välklädda, välutbildade och vältaliga ut. Hon hade händerna fulla: anteckningsbok, penna, kaffe och kaka. Det var trångt mellan borden; hon kom inte fram.
Jag hjälpte henne. Flyttade en stol så hon kunde komma fram och förbi.
Inte en blick, inte ett leende, inte en kommentar.
Mannen däremot tackade mig för hjälpen. Hjälpen att jag flyttat stolen åt henne.
Jag dömer ingen, men dina handlingar visar vem du är.
Publicerad: 24 Juni 2009 @ 11:25,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
|
|
RSS-feed