Det satt två damer i övre medelåldern på ett fik här i Gamla Stan i Stockholm; vred på karta och ringade in muséer de skulle besöka.
Jag kunde inte låta bli att lägga mig i; kommenterade att "oj, det var väldigt vad många muséer det fanns i stan; hade jag nästan ingen aning om själv". Fast på engelska, då damerna kom från Utha, USA.
Damerna blev båda överväldigade av att få samtala med en inföding; frågade om vart jag bodde, om jag hade barn här i denna (som de tyckte) underbara stad, om jag arbetade här i det pitoreska Gamla Stan.
Samtalet gled in på Wasa skeppet (där de varit), National Muséet (dit de skulle), och Nobel Muséet (ligger vid Stor Torget).
De tyckte unisont att det var fantastiskt att jag hade en cofféeshop strax bredvid kontoret, att jag cyklade till jobbet och att min son hade gångavstånd till skolan.
Plötsligt insåg jag att min livstil i deras ögon var européisk; jag för dem en typisk europé.
Det är inte ofta jag tänker på att min vardag skulle kunna förefalla vara exotisk.
Publicerad: 4 Juni 2009 @ 08:00,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
|
|
RSS-feed