Det satt en dåligt påläst medelålders man på ett café här i krokarna och ondgjorde sig över invandrare. Det tog visst både jobb och plats – och kostade pengar.
Han hade inte sett över åldersdemografin i Svea rike, kunde man tro.
Allt färre yngre ska bekosta allt fler och äldra; åldringsvård och pensioner.
Det låga barnafödandet i landet gör att vi måste ha hit fler som kan arbeta.
Ha, sa den medelålders stock-konservative mannen, det lever bara på bidrag.
Här blev någon tvungen att gripa sig in i dumheterna och vända mannens glasögon.
Se det såhär; varje vuxen invandrare som kommer in i landet och som börjar arbeta, är en pluspost i balansräkningen. Noll dagis- och utbildningskostnad. Skatteintäkt från första arbetsdagen.
De jobbar bara svart de där, sa den svårövertygade.
Svarta pengar är av ondo, men ökar ändå marknaden och pengarna används för konsumtion av landets varor och tjänster lik förbannat, sa den medborgare som tagit tillfället att försöka skapa ljus i det intellektuella mörkret.
Allt medan solen sjönk över takåsarna; strax bredvid arbetade några kulörta gentlemen med stadens rabatter, några persier tömde soporna invid torget, taxichaufförerna från Irak och Etiopien väntade på styrning, italienaren svabbade cafébordet och en asiat gick förbi och talade business i sin mobiltelefon, på felfri svenska.
Samtidigt, en bit längre bort, satt några helsvenska A-lagare och delade några burkar Sofiero.
Publicerad: 1 Juni 2009 @ 08:00,
Kategori: Sverige,
Kommentarer: 0 st
|
|
RSS-feed