Det satt en dåligt påläst medelålders man på ett café här i krokarna och ondgjorde sig över invandrare. Det tog visst både jobb och plats – och kostade pengar.
Han hade inte sett över åldersdemografin i Svea rike, kunde man tro.
Allt färre yngre ska bekosta allt fler och äldra; åldringsvård och pensioner.
Det låga barnafödandet i landet gör att vi måste ha hit fler som kan arbeta.
Ha, sa den medelålders stock-konservative mannen, det lever bara på bidrag.
Här blev någon tvungen att gripa sig in i dumheterna och vända mannens glasögon.
Se det såhär; varje vuxen invandrare som kommer in i landet och som börjar arbeta, är en pluspost i balansräkningen. Noll dagis- och utbildningskostnad. Skatteintäkt från första arbetsdagen.
De jobbar bara svart de där, sa den svårövertygade.
Svarta pengar är av ondo, men ökar ändå marknaden och pengarna används för konsumtion av landets varor och tjänster lik förbannat, sa den medborgare som tagit tillfället att försöka skapa ljus i det intellektuella mörkret.
Allt medan solen sjönk över takåsarna; strax bredvid arbetade några kulörta gentlemen med stadens rabatter, några persier tömde soporna invid torget, taxichaufförerna från Irak och Etiopien väntade på styrning, italienaren svabbade cafébordet och en asiat gick förbi och talade business i sin mobiltelefon, på felfri svenska.
Samtidigt, en bit längre bort, satt några helsvenska A-lagare och delade några burkar Sofiero.
Publicerad: 1 Juni 2009 @ 08:00,
Kategori: Sverige,
Kommentarer: 0 st
USA har nåt som vi saknar; så fort man har medborgarskap är man amerikan.
Samtidigt som vi sitter kvar med Kalles kaviar bilder av oss själva.
Det finns en provisionell tröghet i hela landet – även i Stockholm
Man måste bott innom tullarna i minst tre generationer innan man är äkta Stockholmare.
ZZZZnark!
Dalmas, Göteborgare, Halläning, Lidingöbo – inget undantag. Tre generationer!
Släpp det där nu! Alla som är svenska medborgare är svenskar. Mosaik är snyggt, och gott och blandat är inget farligt.
Själv går jag ofta omkring och ryser vid tanken om alla mina grannar här i Stockholm skulle varit rågblonda och ha blåklintsögon – heta Lars och Pia – äta pannkakor på torsdagar – gå i träskor – och spela idel ädla svensktoppslåtar på nyckelharpan.
Publicerad: 31 Maj 2009 @ 08:00,
Kategori: Sverige,
Kommentarer: 0 st
Det senste halvåret har Vinguiden.com hamnat i annonssäljarnas garn. Säljare ringer hela tiden och bjuder över varandra i bäst och mest räckvidd, antal duktiga läsare, demografiska modeller och stadiga upplagor.
De är alla da shit helt enkelt.
Bonner eller Schibsted – spelar ingen roll. Da Shit!
Vinguiden.com har gjort en hel del printannons under våren (för de rabatterar ju så förbannat)
GP, SvD, DN, Aftonbladet, Metro medflera. Helsida hit och halvsida dit.
Priset rabbateras ibland från en ny bil i lågprisklassen, ner till en bättre moped.
Hur mycket luft är det i en helsidesannons i riksupplagorna – egentligen?
Publicerad: 30 Maj 2009 @ 08:00,
Kategori: Annonser,
Kommentarer: 0 st
På Pressbyrån skriker en av löpsedlarna: Så Länge Stannar Supervärmen.
Samtidigt möter jag en turistande afrikan i täckjacka.
Kan man kalla det en replik?
Publicerad: 29 Maj 2009 @ 12:00,
Kategori: Sommar,
Kommentarer: 0 st
Den stora SUV:en stod fet som en urtidsödla, mitt på övergångstället. Inte för att föraren valt en slarvig parkering, utan för att det var kö ut ur stan. Ut till förorten.
Chauffören satt med motorn igång; hade bara hamnat tokigt i kön.
Över sagda övergångställe kom en manlig medborgare, hytte med näven åt chauffören i den feta bilen. Började slå på bilens huv, och ryckte upp dörren till förarplatsen.
Shit, tänkte jag, är inte det att överdriva lite. Bara för att han kommit tokigt på övergångstället mitt i rusningstraffiken; vet man ju hur trångt sånt kan vara.
Men medborgaren ville inte skälla för SUV:n stod i vägen; han ville skälla för han fullkomligt hatade den typ av person som likt en dinosaurie idisslar vidare mot sin och allas undergång.
- hur fan kan du åka omkring i en sån här förbannat stor äcklig miljöförstörande fossilbil, sa den ilskne medborgaren.
Chauffören darrade lätt på manschetten, stammade nåt om behov av psykiater. Vem som hade behovet framgick inte.
Kanske har tiden gått så långt nu att de som ser hotet vill ta till andra metoder än de snällt upplysande. Kanske är det dags för ett medborgaruppror. Kanske får vi se omkullvälta miljömonsterbilar snart i kvarteren. Inslagna bilrutor och nersprayade motorhuvar: Nu kanske du förstår, varför SUV inte går.
Publicerad: 29 Maj 2009 @ 09:10,
Kategori: Bilar,
Kommentarer: 0 st
Strax utanför Hornstull håller Stockholm på att svälla ut och bli större än vad de gamla tullarna begränsar.
L och jag har visat intresse och fått tokigt snygga broschyrer från JM som visar terrasser och balkonger med utsikt över vatten och stadens tinnar.
Ett helt nytt Odenplan (där vi bor idag) kommer byggas där vid kajerna.
Det är så snyggt att både L och jag går i tankar att sitta på första parkett och se kvällssolen sjunka över kyrktorn och Söders siluett.
Det enda som känns begränsande är byggföretagens broschyrer, som visserligen tillhandahåller ett otal options och valmöjligheter; allt från dörrhandtag till golv, men det ges inga options på planlösning.
Vi vill ha en tvåa, på 100 kvadrat. Ett sovrum, och sen i stort sett ett enda gigantiskt rum, med ett kök i ena änden; lite i smyg bakom nåt.
En enda stor yta, och stora fönster över terrassen – och utsikten.
Publicerad: 28 Maj 2009 @ 13:46,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
Det kom en tjusig ung kvinna trippande uppför Götgatsbacken; blå club-blazer, scarf och vita byxor. Som andades det något marint över henne.
Hade hon gått åt andra hållet, mot Stureplan; när hon (får vi förmoda) landade med sin yatch strax nedanför Slussen, hade hon smält in bland de övriga recognition seekers.
Nu hade hon valt en annan väg, och kommit upp på Söder – bland bourgeois-bohème.
Här var det ingen som imponerades av de tydliga logotyperna – inte mer än man hänförs av glittret i en julgran.
Det som är dyrt på ena sida stan, är billigt på den andra.
Publicerad: 26 Maj 2009 @ 08:52,
Kategori: Kläder,
Kommentarer: 0 st
Först trodde jag hon skämtade, att det var ironi. Sen förstod jag att damen var allvarlig; menade att hennes son gjort rätt och var ett föredöme. Han var ju även militär, lät hon mig förstå.
Förloving, giftemål inom ett år. Barn inom ytterligare ett år; först en son, sen en flicka. Villa, Volvo och nu även en hund.
By the book. Vilken elit!
Vi bugar och tackar för uppvisningen.
Hoppas de lever lyckliga alla sina dar, och aldrig aldrig vaknar.
Publicerad: 25 Maj 2009 @ 08:00,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
Helsidesannons i DN: Countryside Hotels Sweden.
Det är några natursköna och dyra hotell som delar annons under rubriken: Countryside.
Så långt inget konstigt. Payoffen får dock ögonbryn att höjas: Tid att bara vara.
Jaha, har jag fattat detta rätt så ska jag alltså ta mig till något av dessa hotell ute i landet, betala dyrt per natt för att få "tid att bara vara".
Det är alltså en omväg jag måste ta för att hamna i det jag antagligen redan har om jag släpper alla krav.
Publicerad: 24 Maj 2009 @ 16:24,
Kategori: Annonser,
Kommentarer: 0 st
På en av alla dessa hemska valaffischer syns en sliskig folkpartist med orden "Ja till Europa".
Byt skiva nu!
Vi skriver 2009 i almanackan. Hitta på nåt bättre!
Bäst att passa sig för det nya lömska Fp; det farligaste vi har i svensk politik.
Hellre en kvick och giftig vänsterytter eller en trögrörlig råbarkad högerback, än en publikfriande och filmande mittfältare.
Fp under Björklund är läskigare än Sverigedemokraterna.
Där har vi neoliberalism i ett oheligt äktenskap med stock-konservatism.
Vart tog de ansvarstagande, vidsynta och socialliberala Folkpartiet vägen?
Publicerad: 22 Maj 2009 @ 18:00,
Kategori: Val ,
Kommentarer: 0 st
den 22 maj, nådens år 2009. Stockholm.
Det är 12 grader och regn.
På uteserveringarna runt Stureplan sitter folk och dricker kall chardonnay, och lika kalla öl; under filtar, bredvid gasolbrännarna.
Det här kan vara världens fattigaste folk.
Publicerad: 22 Maj 2009 @ 14:49,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
Kronprinsessan hotar med att flytta in i Haga slott.
Mitt i en av Stockholms grönaste lungor; i Nationalstadsparken.
Där brukar det annars vara tji att flytta på en enda sten. Men inte när blått blod håller i spaden.
Vi som bor i angränsande Vasastan har Hagaparken som vårt gröna vardagsrum, vår trädgård. Där samlas vi hela tiden året runt: skridskor på vintern, picknick på sommaren, löprundor, pulkåkning, hundprommenader. Alla är där.
Östermalm har sitt Djurgården och Liljansskogen. Söder har vatten i alla väderstreck, liksom Kungsholmen och Gamla Stan. Vasastan; där har vi Hagaparken!
Med kronprinsessan boende mitt bland träden i Hagaparken kommer friheten minska och vaktstyrkorna öka.
Kan inte hon bo jämte sin pappa ute på Lovön?; så har vi allt rojalistiskt gegg på ett och samma ställe. Det måste bli oerhörda synergieffekter för vaktbolag och riktets säkerhet.
Publicerad: 20 Maj 2009 @ 08:41,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
I tjugo år har jag bott på gator här i Stockholm. Alltså inte PÅ gatorna, utan i hus som ligger bredvid.
Alltid alltid alltid har jag tittat upp på fasaderna längs med boulevarderna och tänkt; där skulle en medborgare som jag vilja bo. Med utsikt över en bred gata; alléer, kafféer och butiker. Det är det som är skillnaden mellan "gata" och "boulevard" – och enligt Birjer Jarl finns bara en sådan i Stockholm, värd namnet: Odengatan.
Nu kanske kanske kanske jag får tillfälle att byta min trerumslägenhet på en gata här i stan, mot en våååååning på Odengatan: med allé, café och allt som gör att man en gråmulen dag som denna, skulle kunna inbilla sig att Vasaparken en bit bort faktiskt är Jardins de Luxenbourg i Paris; och Odengatan skulle kunna vara Boulevart Saint German.
Pariskomplex – någon?
Publicerad: 19 Maj 2009 @ 09:07,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
Plufs, så släppte medborgaren en hopskrynklad serviette på gatan. Rakt ner bara, som vore det nåt som tappades.
Själv kom jag på cykel och trodde det var just det – nåt som tappades.
När jag fick mål i mun hade tillfället försvunnit, och jag förstått att det var nåt som slängdes.
Bara sådär, rakt på trottoaren.
Som en minderårig med napp och nalle.
Medborgaren då – en vanlig en; såkert med både högskolepoäng och golfhandikapp.
Han såg ut som en sån där moderna typ, som uppfattat att han har rätt till frihet; tänkte väl att då får man kanste lite skräp där man står.
Publicerad: 18 Maj 2009 @ 12:46,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
På SvT Play hittade jag en ny kompis i veckan: Kjell
Galet bra program om en kille som vi nog får kalla, Looser.
Kjell bor i Bagarmossen utanför Stockholm, eller bodde – han har blivit bostadslös.
Arbetslös var han innan – dubbelt dåligt.
Sen får vi följa Kjells mamma; Birgitta. Hon är hästtokig och karltokig.
Just nu är Birgitta kär i Peter, som jobbar under cover; han är under cover agent med skyddad identitet – som hockeytränare.
Publicerad: 15 Maj 2009 @ 08:00,
Kategori: TV,
Kommentarer: 0 st
Det var precis som förra gången, efter att jag sett Lång Dags Färd Mot Natt, på Dramaten: hem och dricka whisky!
Igår såg jag pjäsen igen, fast på Teater Giljotin. Med en stark Ann Petrén, och en galet bra Tobias Hjelm.
Det dricks så mycket bourbon i den där pjäsen att jag sitter och blir alldeles törstig och tänker att man skulle vara en sån där som drack whisky ibland när man kommer hem från jobbet; före maten, i salongen.
Själv kommer jag allt som oftast hemkångkande med matkassar, sätter på förkläde och ställer mig och lagar middag.
Inte alls nån sån där litterär tillvaro i salonger med samtal och gester.
Publicerad: 14 Maj 2009 @ 15:00,
Kategori: Teater,
Kommentarer: 0 st
Det finns en väderstinn samling tjejer som träffas då och då och utbyter tokblå politiska värderingar.
Regina heter deras klubb – eller om det är Rigida. Kan vara Frigida.
Nåja.
Jag råkar av någon anledning känna en av medlemmarna.
Oftast tycker jag bara synd om henne; fastän hon är intolerant och hopplöst bakåtsträvande.
På hennes FaceBook hade det lagts upp bilder från den senaste tillställningen; som gick under rubriken:
Med åldern kommer visheten.
Alla på bilderna var runt de trettio åren. Min "kamrat" är 29.
Om jag förstått saken rätt är de alltså alla i väntans tider.
Publicerad: 14 Maj 2009 @ 08:26,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
Det satt en liten kille och åt en croissant och drack en kopp choklad på fiket i kvarteret i Gamla Stan.
Han kanske var sisådär tio år. Skolväskan stod bredvid; med läxböcker å slikt, kan man tro.
Det visade sig att han satt där varje morgon upplyste A, som är barista, mig om.
Killen äter sin frukost där.
Den här morgonen hade han tagit en extra bulle – eller croissant, då.
Han ville fira. Fira att han tagit steget och bytt skola till hösten.
Skolan i Gamla Stan var det inget fel på, sa han. Men det uppe på Söder var bättre.
I går hade han travat upp till rektorn på den nya skolan, lagt fram sin sak, och hälsats välkommen till hösten.
På min fråga om det inte var jobbigt att byta skola sådär i mellanstadiet svarade han:
man måste våga prova nåt nytt här i livet.
Tio år – och redan så långt fram.
Publicerad: 13 Maj 2009 @ 10:31,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
För något år sen fick jag för mig att inte använda strumpor under perioden maj till september. Det var sommar; då ska det vara lose och ledigt.
Redan andra veckan in i maj (det året också) blev det höstkyla; strumpor på.
Nu har lagt ner sånna där försök att "du ska inte tro det blir sommar, om inte nån sätter fart".
Nåt år eldade jag i kakelugnen där hemma sista gången veckan innan midsommar; och började igen strax efter kräftpremiär.
Förra sommaren hade jag långkalsonger, fleeströja och dunjacka – på midsommarafton.
Ändå finns det de som tycker det är underligt att jag åker ner till ett litet hus vid medelhavet en månad varje sommar.
Publicerad: 12 Maj 2009 @ 15:16,
Kategori: Sommar,
Kommentarer: 0 st
Det såg kallt ut, och Björn Gustavsson var ingen bra skådespelare alls. Bara fånig som han väl är (eller var) i Melodifestivalen också.
Filmen De Vuxna– Les Grandes Personnes – på DVD, blev en västkustsnostalgisk skildring av att vi lever i en vacker – men sorglig värld.
Jag kan inte låta bli att fundera på hur exotisk filmen måste ses med franska ögon: kala klippor, röda stugor, lusthus och nubbe.
Mina svenska ögon ser något annat: regn, kylslagna kvällar och Telia-kontantkort.
Publicerad: 11 Maj 2009 @ 18:00,
Kategori: Bio,
Kommentarer: 0 st
Det känns som att befinna sig i en parentes; man inte vet hur lång den är, när den slutar eller varför man befinner sig i den.
Hela vintern har vi väntat på värme.
Nu när våren är här väntar vi på sommaren.
Sommaren 08 var så kall att väntan nu närmar sig tjugo månader.
När juni kommer, då väntar vi på att SMHI ska meddela att det kommer värmebölja.
Men det gör dom inte, för den kommer nog inte föränn i juli – när vi ska ha semester.
Så då väntar vi på den.
Sen blir nog juli lite halvdan; som vanligt.
Skulle det mot förmodan bli varmt en vecka tio dar; skriver löpsedlarna med krigsrubriker: FOLK DÖR I VÄRMEN.
Så då väntar vi på augusti som väl ska ge några sköna ljumma kvällar.
Sen är det slut, och vi väntar till nästa sommar som väl ska bli sådär varm som barndomens somrar var.
Publicerad: 11 Maj 2009 @ 09:21,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 1 st
Igår kväll kom en kompis på besök; han stannar över helgen.
Han är stor och svart och luktar lite. Men man kan inte låta bli att gilla honom.
Chili heter han; är en labrador på åtta år.
Vi har kamperat ihop förr; Chili och jag – när han var yngre.
Nu är han lite grå om nosen; och om sanningen ska fram är han lite mer stillsam.
Jag tror vi synkar våra år rätt bra han och jag.
Publicerad: 8 Maj 2009 @ 08:59,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
ÄNNU EN KONSPIRATION!
Nyss vad det ekonomisk härdsmälta. Journalisterna började gräva i hur det egentligen ligger till med den där marknaden som ju skulle vara så bra om den släpptes fri.
Varför har en samlad journalistkår varit osedvanligt dålig på följdfrågor såsom:
- Vart kommer alla pengar som trycks upp för att rädda bankerna ifrån?
- Hur kommer det sig att ni kan trycka trillioner dollar utan att det blir inflation?
- Varför fanns det inga regler som reglerade så viktiga funktioner som bankernas?
- Vilka borde egentligen hängas ut i media för dessa dåliga affärer – istället för att ta en LO-kvinna som visserligen godkänt en massa bonusar, men inte fått någon själv.
Då, när det började blir som läskigast med alla närgågna frågor – då byter vi fokus och talar om svininfluensan; blir alla rädda och tänker på sin egen hälsa.
Ahh, vad skönt – nu är det ingen som orkar bry sig om vad vi på banken ställt till med.
"Älskling, sätt på TV:n är du snäll – det är nåt tävlingsprogram där B-kändisar ska förnedras, så vi slipper tänka på att det är vi som blivit förnedrade."
Publicerad: 6 Maj 2009 @ 08:00,
Kategori: Lågkonjunktur,
Kommentarer: 0 st
Jag är en konspiration i hasorna!
Alltid alltid alltid när vädret visas på måndagarna på TV kan det vara regn och rusk hela veckan lång; men – det blir alltid bättre till helgen!
Som om meterologerna avsiktligt vill ingjuta hopp i en hopplös situation.
Allt för att massorna ska orka arbeta en hel vecka till – och tro att; jämmer å elände, men till helgen blir det fint. Då ska vi grilla, bada, snickra, ha picknic.
Det är lätt att inbilla sig att när meterologen ska sia om vädret så långt in i framtiden som fem dagar, då kan sannolikheten krypa ner mot 50 procent; och varför då inte välja sol-alternativet; att visa i bild.
Kanske är Staten med skruvar i SMHI:s anslagsbudgetar om de inte gör så att produktivititen i landet hålls uppe.
Sen kan vi alltid toppa elendet med lite sport och nåt hjärndött tävlingsprogram på bästa sändningstid; så får vi medborgare nåt att somna till medans storfinansen stjäl vår framtid mitt framför ögonen.
Bitter? – inte jag inte.
Publicerad: 5 Maj 2009 @ 08:27,
Kategori: TV,
Kommentarer: 0 st
Där det tidigare låg fabriker, sopor och svartklubbar har det dykt upp stora moderna lägenheter med terrassbalkonger, som likt strandade finlandsbåtar vilar vid kajerna; dömda till evig bryggsegling.
Strax söder om Södermalm, vid vattnet, har Stockholms innerstad på 2000-talet för första gången på hundra år expanderat utanför det som kallas Tullarna.
Det är så kluckande behagligt att det gör ont i en innerstadsråtta, vars grönska begränsas till parker och ett träd på en innergård.
L och jag fantiserar om terrassliv mellan maj och september. Kolonialstilsinredd glasveranda med lågt liggande bord. Där skulle vi enkelt kunna ligga strandade och sippa GT tills levern säger ifrån.
Det byggs fortfarande; hela stadsdelar planeras; med namn som Kajpiren, Sjötorget, Strandslingan, typ.
Vi har hittat några frågetecken. Får vi fason på dem så kan det bli flytt:
1. Eftersom det lockas med att vara "innerstad" undrar vi – som kommer därifrån: Finns det gångavstånd i kvarteret till Bank, Systembolag, Apotek, bokhandel, livsmedelsbutik, bageri, cykelreparatör, skomakare, bio, teater och post? Om inte – är det ingen del av stan!
2. Finns det planer på att bygga fler broar mellan Södermalm och Hammarbysjöstad? Idag finns det två: Danvikstull och Skanstull – en i vardera ände av Sjöstaden. Det blir omständigt att cykla och promenera upp på dessa åbäken så snart vi ska till andra delar av stan.
3. Priset. När ska dessa justeras ner till nivåer så man kan bo där? En fyra på dryga hundra kvadrat kostar över fem miljoner – kronor; å så fem sex tusen i fast avgift – varje månad...!
Hyresrätterna har månadsavgifter som känns dubbelt så höga som i övriga innerstan.
Där finns det lite anpassning och justering att göra.
Annars är det bra.
Publicerad: 4 Maj 2009 @ 12:03,
Kategori: Bostad,
Kommentarer: 0 st
|
|
RSS-feed