Trots taskiga tider går Fairtrade-trenden bra >>
Kan det vara konsumentmakt det – att folk faktiskt inte vill ha det riktigt på samma tokiga sätt som tidigare? Att folk faktiskt tror att genom att välja rättvisemärkt kanske både det de äter, planeten det kommer från och bönderna som odlat grejerna, mår lite bättre.
Kan det vara så att folk vill välja hållbara lösningar om man bara ger dem alternativ?
Kanske finns det hopp ändå på den här livsresan – fastän många medresenärer känns hopplösa.
Publicerad: 2 Maj 2009 @ 08:02,
Kategori: Lågkonjunktur,
Kommentarer: 0 st
Första maj får man prata om socialism.
Trots att många gnällspikar tjatar om såssarna hit och dit; vet de flesta med sig att om det inte var för den där socialdemokratin hade vi kanske inte fått det sådär bra som vi fick. Ni vet; vård, skola, omsorg – för alla och envar.
Agendan för gammelhögern hade inte varit lika gynnsam att leva med. Varken för dig eller för mig; knappast ens för tokhögern – om man tittar lite stort, vitt och brett.
Sen vet jag också att socialismen som många andra ismer kan bli lite förstoppande; om den inte tillagads rätt.
Recept på god soppa som fungerar 1 maj och alla andra dagar på året:
Tag ett stycke socialism; marinera med lika delar marknad, humanism och demokrati.
Gott som räcker länge och till alla.
Att dricka till: nåt rött.
Publicerad: 1 Maj 2009 @ 08:40,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
Hur många nollor är det egentligen?
Det är summan pengar G20 länderna låtit trycka av luft för att få fart på ekonomin; business as usual.
Tänk vad mycket sådana luftpengar hade kunnat göra för världen: för cancerforskninge, för svältande, för tsunamioffer. För de 30.000 barn som dör på jorden – varje dag; av enkla sjukdomar som kan härledas till fattigdom. 30.000 barn – per dag!
Undrar hur länga man skulle orka gå och se dessa små ansikten om man la dessa barn axel vid axel. 10 meter, två meter?
Nä, ska det hjälpas till med sånt då skramlas det bössa och ordnas TV-gala.
Nämen, 1,1 trillioner dollar! Vi välter upp loket på spåret som tog oss till helvetet. Inget nytt. Satsa inte på hållbara lösningar. Det var ju så bra för oss det här. Baxa upp loket – summa 1,1 trillioner dollar. Det är krediter på framtida arbete; våra barns arbete, som får betala notan för våra och våra föräldrars överkonsumtion och miljövidriga livsstil.
Snygg värld vi lämnar över till de barn som ännu inte dött.
Publicerad: 30 April 2009 @ 10:41,
Kategori: Lågkonjunktur,
Kommentarer: 0 st
På Söder i Stockholm ligger en politisk teater som heter Tribunalen.
Igår var jag och vännen B där och såg Ulrike Maria Stuart.
Du vet, ena delen av Baader Meinhof.
Där, på Tribunalen, finns ännu röster som vill väcka lågborglighetens slumrande vänstern.
Den där pjäsen var en välriktad uppercut inför första maj.
Roligt är redan i entrén, där du själv väljer vilket pris du vill betala för entrén: allt efter inkomst.
Kanske kunde vara nåt för fildelningssajterna att ta efter.
Betala vad du tycker du har råd med.
Publicerad: 28 April 2009 @ 09:01,
Kategori: Teater,
Kommentarer: 0 st
Vissa dagar känner jag att staden jag bor i skulle kunna få vara större än vad Stockholm erbjuder.
Dessa dagar glanar jag gärna söderut, och ögonblicket hamnar allt som oftast i Paris.
Därför var det som att knapra en baugette med extra allt att på söndagskvällen gå på bio och se filmen med samma namn: Paris >>
Jag vill också bo i hörnlägenhet högst upp i ett la belle epok-hus, med fransk balkong, tokiga grannar, dansgalna vänner och en stroppig dam mitt emot som säljer nybakat bröd...!
Kanske man skulle ha en sån där Piaggio också, att åka runt med. Kunna sitta på café; läsa Hemingway.
Personalen på Stinas bageri, mitt emot min adress i Vasastan, är rosiga små flickor, istället för elaka damer.
Innergården där hemma har sol och en massa grönt. Cykeln trampars lätt runt med i hela stan. Grannarna må vara tokiga en del, fast de flesta är rätt okej.
Jag föredrar Graham Green framför Hemingway...
Äh, det funkar i Stockholm också. Sätter jag mig på ett av mina caféer och kisar lite med ögonen, skulle det kunna vara Paris; fast lite grönare – och lite mer vatten.
Men ändå: Paris! Ett år eller två...
Publicerad: 27 April 2009 @ 08:48,
Kategori: Bio,
Kommentarer: 0 st
Det finns en scen i programmet Vänner, när Chandler Bing ska säga upp sitt gymkort. Och han vet det kommer vara omöjligt; för när han kommer dit till gymmet, full av dådkraft, att nu jämmer ska kortet sägas upp, eftersom han aldrig tränar och de drar pengar varje månad på autogiro.
Då vet han ändå att det aldrig kommer gå att säga upp gymkortet, eftersom den listiga gymkedjan skickar fram en superhot vältränad afrodite i tajts att tala med honom, övertyga honom om att klart han ska behålla gymkortet...
En Chandler Bing kommer aldrig kunna säga Nej till henne, vad hon än frågar.
Fastän min kapitalrådgivare Erik är allt annat än en superhot babe; är det ändå svårt att säga nej, trots att jag bestämt mig att nu jämmer säljer jag alla dumma giriga Tillväxtfonder och Ekvator-placeringar, och allt vad de heter.
Men Erik, han kan trolla han med matriser och grafer så man nästan tror att marknaden ser gynsam ut, det finns inga miljöhot eller finansiella härdsmältor att tala om; bara man har lite is i magen ett par tre år.
Men till slut tog jag i från tårna; och sålde i alla fall hälften. För det var visst en fond där som enligt Erik var så bra så bra så den skulle jag absolut behålla.
Grrrr!
Publicerad: 24 April 2009 @ 08:00,
Kategori: Lågkonjunktur,
Kommentarer: 0 st
Vad handlar pjäsen egentligen om?
Stadsteatern i Stockholm har satt upp I Väntan på Godot, med några av landets absolut bästa manliga skådespelare.
Utan att plocka med essen Sven Ahlström eller Sven Wolter i leken.
Johan Rabaeus, Mikael Persbrandt, Ralph Carlsson, Peter Andersson och Ingvar Hirdvall.
Behövs ytterligare kommentarer på den rollbesättningen?
Handlingen då; här famlar vetenskapen.
Jag har min tolkning klar sen föreställningen igår, regisserad av Thommy Berggren.
Häng med!
Tiden, den håller oss fångade. förslavade. Så länge vi är bundna av tiden, fast i dess koppel, och har något för händera, är vi upptagna, och slipper tänka. Således skulle vi ironiskt kunna förefalla vara lyckliga. Fastän slavar sällan är det. Precis som pjäsen Lucky.
När vi är fria börjar vi tänka. Därtför är vi upptagna; för att slippa tänka efter.
Gogo och Didi är Glömskan och Minnet – i samma person.
Den personen är låst, fast i väntan på något, någon, Gud, Godot? Medan tiden passerar, med Lucky fångad och händerna upptagna med att bära – och lyda.
Den lilla gossen är den nya dagen, framtiden, morgondagen; som kommer med uppgifter från Godot, att han säkert nog kommer i morgon istället. Gossen är dräng hos Godot. Han vaktar fåren, flocken, massorna; och det oss han vaktar.
Publicerad: 23 April 2009 @ 13:00,
Kategori: Teater,
Kommentarer: 0 st
Det såldes en bilaga med kvällstidningen. En sån där TV-bilaga.
Då var det skönt att kunna säga: nej tack, jag tittar inte på TV.
Ungefär som mamma lärde mig säga när jag var liten, om någon okänd eventuellt "ful farbror" bjöd på snarr: Nej tack, jag har själv, hemma.
Klart jag tittar på TV. Så pretto är jag inte.
Jag tittar både på Babel, Kobra, Agenda, Dokument Utifrån och Aktuellt!
Så det så!
Publicerad: 23 April 2009 @ 09:00,
Kategori: TV,
Kommentarer: 0 st
"Greve skjuten i Gamla Stan" stod det på löpet till en av kvällstidningarna.
- Vilket århundrade är jag förflyttad till? tänkte jag
Ungefär som den beryktade löpsedeln från tidigt nittonhundratal: "Grefve sköt neger med salongsgevär"
Sen såg jag; att skytten i Gamla Stan var "känd mediaprofil".
Genast insåg jag vilken tid det var jag befann mig i.
Publicerad: 22 April 2009 @ 18:00,
Kategori: Tidningar,
Kommentarer: 0 st
Det är nått med nollor och femmor.
Eller om det är så att fem är hälften av tio; och att man har fem fingrar på en hand.
Riksbanken ska alltid ta i när det ska tas i.
Under Bildtregeringen senast det begav sig höjde Riksbanken styrräntan till 500 procent.
Det var ju mycket.
Nu är den sänkt till 0,5 procent.
Gas och broms.
Men alltid dessa nollor och femmor.
Publicerad: 22 April 2009 @ 12:00,
Kategori: Lågkonjunktur,
Kommentarer: 0 st
Varje dag kommer det en brevbärare som levererar post i min brevlåda; ibland kommer han eller hon två gånger om dan – eller om det är två olika ennar.
Hälften som brevbäraren kommer bärande med är reklam; som jag aldrig öppnar, utan slänger direkt i pappersinsamlingen.
Då kan man börja filosofera över hur mycket mänsklig energi det går åt till dessa reklambrev; som ingen läser, som ingen vill ha, som inte gör nån egentlig nytta.
Förutom för reklamsäljaren och reklamköparen som byter pengar med varandra.
AD:n som ritat ihop reklamen, tryckeriet som tryckt, distributören och lastbilschauffören, postpersonalen; inte minst brevbäraren som ska under krökt rygg bär ut det hela.
Sen tar jag vid i kedjan. Lägger pappret med omedelbar verkan i pappersinsamlingen, går med krökt rygg till källsorteringen, där den samlas upp av stadens källsorteringspersonal, och körs vidare till nån hantering så det blir nya papper; som blir nya reklamblad, som ingen läser, som blir papper igen.
Ja, du fattar!
Publicerad: 22 April 2009 @ 09:41,
Kategori: Annonser,
Kommentarer: 0 st
På en av stadens allra finaste gator trippade en av kvarterets allra finaste damer.
Hon var säkert fyllda 35 år. Men inte en dag äldre än 39.
På lilla trappan utanför hennes port låg på det nedersta trappsteget en smutsig påse och skräpade; ditblåst kan man tänka.
Damen som var på väg in genom sin fascionabla port, petade lite lätt på skräpet med sin dyra läderstävel; fick bort skräpet från trappen, ut på gatan, och iväg en halvmeter utmed trottoaren.
Såja, nu var inte längre problemet hennes och fastighetens trappan ej längre kontaminerad av ditfluget träck.
Då slår det mig plötsligt att den här typen av beteende; att sopa rent framför egen trapp men inte vilja ta i problemet, gör att jag undrar om vi är mogna att ta hand om den här planeten.
Publicerad: 21 April 2009 @ 08:00,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
Diktatur i Sydafrika.
Det ligger i farans riktning.
ANC har inte lyckats lyfta den svarta fattiga befolkningens levnadsstandard nämnvärt.
Några få har blivit rika – de flersta är lika fattiga som förr.
Sociala reformer, skola, sjukvård – möjlighet till ett anständigt liv. Det var det ANC kämpade för.
Självklarheter. Rättigheter.
Nu har Zuma valts till ANC's ledare – och han sjunger om att ta till vapen. Kanske minska medias rättigheter. Kanske ändra på demokratiska spelregler.
Det låter oroväckende likt 30-talets tyske despot.
Publicerad: 20 April 2009 @ 11:24,
Kategori: Resor,
Kommentarer: 0 st
Recept på gryta som lirar bra på helgen då man kanske har mer tid.
1 kg högrev.
Skär i grova bitar.
Stek lätt i stekpanna.
Koka upp en dryg liter vatten i stor gjutjärnsgryta.
I med en eller två köttbuljonger.
När buljongen kokar; i med köttet. Salta.
Låt det koka i två timmar, under lock.
Vattnet ska täcka köttet.
Sista halvtimmen:
Sätt på potatisen.
Lägg i rovor i gjutjärnsgrytan: grovt tillyxad lök, morötter, palsternacka, selleri, etcetera
Lägg i fänkål, om du vill, sista fem tio minuterna (kokar den för länge tappar den sin anissmak)
Smaka av och salta och peppra efter behag.
Tag av lite av vattnet och vispa i mjöl till en redning.
Servera med portvingele, och en flaska Syrah.
Själv föredrar jag Bon Cap Syrah 2005 >>
Det går bra att dricka nån flaska också medan man väntar på puttret.
Bon appétit
Publicerad: 19 April 2009 @ 08:30,
Kategori: Mat,
Kommentarer: 0 st
Förr beskrevs det på Kellogg'spaketen hur bra dom var för dig; eller mig.
Lite kalorier, fibrer, bra-start-på-dagen, och annat som ingen trodde på.
Nu har Kellogg's tagit ett globalt ansvar och börjat plantera träd.
Ett paket = ett träd
Står det på paketen.
Det finns hopp för planeten!
Publicerad: 18 April 2009 @ 08:00,
Kategori: Mat,
Kommentarer: 0 st
Slitet, urtvättat, felsorterat och fnasigt.
Svenska män klär sig generellt illa hela året runt – sen kommer sommaren.
Det ska det vara nåt marint. Med nåt slitet i kanten. Som förrförra årets persedlar, som tvättats på fel temperatur, med fel färger, för många gånger.
Som om vi var på väg att måla om båten.
Eller så blir det pajas. Om det ska vara uppklätt.
Eller så blir det bankpyjamas – om det ska vara uppklätt UTAN att bli pajas.
Publicerad: 17 April 2009 @ 08:00,
Kategori: Kläder,
Kommentarer: 0 st
På en resa från Stockholm till New York lär flygskatten vara strax under 4.000 kronor – per person.
Det är en rejäl höjning. Bränsleskatt, miljöskatt och vi-hjälps-åt-och-minskar-utsläppen-skatt.
Resor till NY kommer inte som tidigare kunna kosta sisådär fem tusen kronor.
Flygbolagen vill ju också tjäna pengar; då blir det runt åtta tusen kronor – i bästa fall.
Men hurru – när jag skulle till New York här under Påsk kostade resan just sisådär åtta tusen kronor – om jag åkte direkt. Men bara 4.000 kronor om jag flög Stockholm-Frankfurt-Boston-New York. Och sen hem: New York-Boston-Frankfurt-Stockholm.
Det blev ju en hel massa start och landningar, utsläpp och omväg – och då för halva priset.
Jaha, flygskatten gäller bara för Sverige...!
Man ska välja att flyga kortaste möjliga resa ut ur landet; sen får man flyga, byta, resa långt och smutsa ner – för färre pengar.
Man uppmanas alltså att skatteplannera sina resor i framtiden. Eller så kanske EU kan göra en insats och införa samma flygskatt, och skatteväxling till lägre skatt på arbete, som man gjort i Sverige.
Publicerad: 16 April 2009 @ 12:00,
Kategori: Resor,
Kommentarer: 0 st
Jag har en vän som är prostituerad.
Han pluggar och sånt, men det ger extra pengar – säger han.
I början av april flyttade han från en liten lägenhet i Kristineberg till en något större en bit längre utanför stan. Han fick balkong. Han har gröna fingrar.
Det är bara det att kunderna slutat ringa nu. Det blev plötsligt en besvärlig omväg. Tidigare svängde kunderna bara förbi där till hans gamla etta på väg hem till villan, familjen och idyllen ute i Bromma. Efter jobbet. Innan middagen.
Tog inte med än en kvart. En kvart som det var lätt att förklara för familjen – om någon skulle fråga.
En sväng till nya adressen skulle ta kanske 45 minuter allt som allt. En omväg. Skulle bli svårt att förklara. Speciellt som de flesta kunderna kommer en fredag efter jobbet. Mycket köer ut, kan man tänka.
Undrar hur det ska gå för familjen nu. När han inte kan suga av pappa innan helgen.
 Han är transexuell. Men det är inte han på bilden.
Publicerad: 16 April 2009 @ 08:00,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
Är det suffragetternas år i år?
Victoria Benedictsson:s Final spelas på Dramatens lilla scen, och Den Bergtagna på Strindbergs intima teater.
L och jag såg Final igår. B och jag ser Den Bergtagna senare – i maj.
Vad jag önskar att varenda bankkrisdirektör fick gå och se Final. Som en del i en kurs i självinsikt. En terapi. Som början på ett löfte att aldrig mer göra så. Aldrig mer leka med andras dumma dumma pengar. Aldrig blanda ihop mitt och ditt igen. Aldrig ge sken av att förstå macroekonomi. Inte förväxla spjutspets-ekonomi, med sin egen unkna neandertal-girighet.
Kanske borde Bo Lundgren bifoga ett par biljetter med varje bank-akut-miljard.
Publicerad: 15 April 2009 @ 18:00,
Kategori: Teater,
Kommentarer: 0 st
I ett halvår har jag inte ätit lunch på restaurang.
Det har varit lunchlåda; gott gott i gott gott.
Busenkelt, man bara skivar i några extra morötter eller nåt när man lagar middag på kvällen. Och vips finns det mat över till en låda. L gör likadant; men hon slarvar lite med att komma ihåg att ta med sin låda...
På de här sex månaderna har jag sparat över 10.000 kronor. tio tuuuuuusen!
L har sannolikt sparat nästan lika mycket.
Kostar lunchen 80 kronor om dan, vilket den började göra här i Stockholm då efter sommaren 2008, då blir det nästan 20.000 kronor per person och år.
Jag tyckte väl jag med, att den där femhundringen jag brukar stoppa i plånboken i början på veckan, att den tar inte slut förrän någon gång till helgen, när den förr var slut redan på typ onsdag torsdag.
Publicerad: 15 April 2009 @ 12:00,
Kategori: Lågkonjunktur,
Kommentarer: 0 st
Jag läste om en nationalekonom – tror han kom från tankesmedjan Timbro – som precis som många andra experter kommit fram till att vi måste arbeta mer för att hålla uppe BNP, tillväxten och full fart framåt.
Var det Mauro Scocco som skrev texten: loppet som vi springer finns det ingen som vinner.
Trots att någon annan tankesmedja kommit fram till att man visst skulle kunna arbeta 6 timmars arbetsdag, istället för åtta.
Ändå ha samma höga BNP.
Är det så att Timbro räknat med att alla alla alla som arbetar i landet arbetar åtta timmar; och således har experten på Timbro delat BNP med antal människor och antal timmar. Och då kan man ju inte minska dessa timmar – då blir det ju lägre BNP – ju.
Känner Timbro-ekonomerna till Twitter, FaceBook, Blocket, Bloggy, DN.se och Youtube?
Känner Timbro-ekonomerna till att folk har tagit saken i egna händer. Att alla alla alla som sitter på kontor, har en dator; att de jobbar max sex timmar om dan. Resten är Twitter, FaceBook, Blocket, Bloggy, DN.se och Youtube.
Publicerad: 15 April 2009 @ 08:00,
Kategori: Lågkonjunktur,
Kommentarer: 0 st
L och jag var bjudna på vernissage när Angelica Wiik visade nymålat på Hornsgatan, på Söder.
Gallerigatan. Hornsgatspuckeln.
Vi kom dit klockan 14, när Galleriet öppnade klockan tolv. Det var ett misstag. För på de två timmarna var över hälften tingat, bokat, sålt.
Det märktes inga kristider för henne – Angelica Wiik – en beryktad omtyckt konstnär.
L stod som reserv på en tavla; väntade en vecka på svar. Skulle hon få den, eller skulle vi behöva vänta minst ett halvår till, på ny vernissage?
Vi gick i väntans tider.
Sen ringde de från galleriet; sa att tavlan var hennes, vår.
Till helgen ska vi hämta hem henne; tavlan, bebisen.
Publicerad: 14 April 2009 @ 10:05,
Kategori: Kultur,
Kommentarer: 0 st
Det finns inget att säga. Våren tog andan ur halsen. Orden försvann.
Dog.
På våren, när allt ska börja.
Börja med sommaren; som bryter alla löften våren ger.
Löftesbrytaren.
Juli är värst. Tyst och grön. Insektssurrande och lömsk.
Huggormsvarm.
Inställsamt het. Eller – som oftast – vattensjuk.
Hällregn.
April gör mig tyst. Allt väntar på sommaren.
Festen.
Sen – när den drar igång – dör illusionen.
Kollektiv lögn.
Samma sak med julen.
Juli och jul.
Då reser jag bort. Till en annan kust.
Bortrest när landet briserar.
I förväntningar.
Alltid här. Aldrig här.
Publicerad: 13 April 2009 @ 12:17,
Kategori: Resor,
Kommentarer: 0 st
Det kan vara Stockholm mest fotograferade staty; Evert taube-statyn i naturlig storlek som står på Järntorget i Gamla Stan.
Vinguiden.com har kontor strax bredvid. Hela dagarna kan vi se turister från världens alla hörn passera Järntorget och statyn. Alltid alltid alltid kommer någon turist på den unika idéen att ställa sig bredvid Evert, lägga armen om honom, hålla upp solglasögonen på samma sätt, och låta sig fotograferas.
Det är alls ingen dum idé; men det är intressant att nästan alla oberoende av varandra kommer på samma unika idé.
Det tål att tänkas på nästa gång man kommer på en, vad man själv tycker, enastående unik idé.
Publicerad: 9 April 2009 @ 08:00,
Kategori: Annonser,
Kommentarer: 0 st
Nej, det var ingen medeltidsvecka. Hon såg heller inte ut att tro hon var Brünhilde i någon Wagneropera – Der Ring des Nibelungen.
Hon hade bara på sig en medeltida riddarhjälm där hon cyklade genom stan.
En sådan där av hårdplast som går att köpa nuför tiden; med en metallskena (eller hårdplastskena då) mellan ögonen och ner över näsan. Så att man har skydd för svärdshugg å sånt.
Hennes kille kanske var en sån där som leker Arn på helgerna; står på ett gärde strax utanför tätbebyggelsen, drar lans och har draperat sig med fotsida kappa.
Kanske var hennes egen cykelhjälm trasig, och hon tog det nöden krävde. Och där låg killens medeltidshjälm på hatthyllan.
Eller så har killen åkt till skogsglänta nu i helgen och ska leka 1500-tal; snopen han ska bli när han ser att han tagit fel, och ur trunken drar upp tjejens cykelhjälm av märket Bell.
Publicerad: 8 April 2009 @ 09:04,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
De startade klockan 12 på natten, sen sprang de. Tyst och effektivt genom skogen; genom terrängen.
I åtta timmar höll de på, och sprang de sju milen.
Sju mil – springa sju mil i ett sträck!
Varför gör man sånt?
Jag brukar springa en mil. Kanske kan jag ibland leka med tanken att springa ett varv till; alltså två mil.
Är det så att när man sen sprungit två, och tycker att det gick bra, att man siktar på fyra mil. Ett maraton.
Har man sprungt ett maraton kan man lika bra springa två – eller?
Men nej, har jag sprungit en mil, och tyckt det var bra. Då finns det så mycket annat kul man kan göra.
Klart att det finns folk av alla sorter, och att några måste få ha prestationsångest. Klart det finns ensamhet som kan fyllas av extremt innehåll. Klart det finns olika typer av onani: idogt städande, extrem viktkontroll, trädgårdsansande till förbannelse, heminredning med design – fast inget där hemma är av en etablerad designer.
Springa sju mil! Verkar lite fantasilöst.
Publicerad: 7 April 2009 @ 08:35,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 1 st
En eftermiddag i Gamla Stan i Stockholm.
Bilen rullade långsamt på kullerstenen; en man gick framför, mitt i gatan, utan minsta antydan att gå ur vägen.
Bilisten körde närmare; försökte tränga sig förbi.
Men icke.
Mannen gick bred som en ladugårdsdörr – mitt i gatan.
Framme vid en korsning stannade mannen upp, pekade på den blå vägskylten med vit text, och läste högt innantill: med rösten skarpt riktad mot chauffören i bilen.
"biltafik förbjuden efter klockan 11.00"; högt och tydligt – på bred göteborgska.
Typ "biltrafiiik fuörbjudean efter klocka elva, enna."
Då blev jag glad. En göteborgare som tar sig ton och försvarar Stockholm.
Publicerad: 3 April 2009 @ 11:00,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 1 st
I huvudstaden rullar en reklamkampanj som riktar sig till Stockholmare: boinykoping.nu
Nyköpings kommun vill locka stockholmare att bo i deras kommun; och betala sin kommunalskatt där i stället för någon annanstans.
Visst är det attraktivt med en höginkomstagare i kommunen (många stockholmare är sådana) vars skattepeng man kan dra nytta av i den egna budgeten.
Tyvärr för Nyöpings kommun har den här kampanjen blivit något av ett löje och ett skämt bland nollåttor.
Om stockholmaren hade velat bo i Nyköping hade hon sannolikt redan flyttat dit. Men de flesta storstadsbor vill inte bo där. Det är inte intressant, än mindre trovärdigt, med den moderatblå bild reklamkampanjen med glada barn, djur och natur någon lurat kommunen att investera i.
"det finns ett nytt sätt att leva en timme från Stockholm" är en bland många payoffer som det fnissas åt.
Se där, vi klipper inte navelsträngen som implicit föder våra arma själar; en timme bort i skogsbrynet.
Stockholmaren, som reklamkampanjen sannolikt vänder sig till, är inte de med små inkomster i sämre bemedlade stadsdelar.
Den välbeställda stockholmaren, som Nyköping kommun girigt trånar efter, vill inte pendla två timmar om dagen till och från sitt spännande jobb och alla möjligheter i huvudstaden.
Stockholmaren vill ha kultur, utbud och snygga gamla tinnar och tornhus att bo i. Inte ett småstadsutopia som reklambilderna förmedlar; där det enda uttrycket tycks vara glad, sund och helylle.
Kommunreklam som nätdejting; aktivt, sunt och snyggt.
Får man gråta där i Nyköping? Får man skilja ut sig? Får man ha en dålig dag? Får man vara människa, på riktigt; utan att störa den unisont presterade lyckan?
Om stockholmaren med flis i plånboken vill ha gräsmatta och vindars sus i en trädkrona; köper hon ett sommarhus där hon spenderar lediga stunder i tjänligt väder.
Då kan hon när höstregnet och långa mörka vintern kommer åka hem till mysiga Stockholm och fylla livet med sköna storstadsäventyr. Samtidigt som hon spar in tio timmars pendlingsklåda i veckan.
Bo i Nyköping – inte om det ska behöva vara på det där viset!
Publicerad: 2 April 2009 @ 13:00,
Kategori: Annonser,
Kommentarer: 0 st
Publiken bestod mest av finanskvarterets svartklädda hökar. Löneslavarna hade fått komma ut med chefen och se kultur – inget svårt så man måste tänka efter; inte behöva känna sig berörd, träffad.
Lättsmält, enkelt – så att alla hänger med.
Kanske kände man där på fikarasten när beslutet togs om teater för personalen, att privatteatern var för mycket buskis; därför valde man Dramaten och pjäsen, Massakerguden.
Men Massakerguden är inte så lätt-tuggad som man kan lura sig att tro.
Den är komik – men, oss emellan, inte bananskalshumor...
Folk skrattar redan vid Johan Ulvesons första replik – som om man förvänat sig att snart tappar han väl byxorna också.
Bara det att det är inte asgarv och kul – hela tiden. Men för den som ser Yrrol och Parlamentet framför sig så fort Johan Ulveson står på scen; då blir minsta agerande en gest som hämtad ur modern svensk komiks memory lane.
Pjäsen har en mängd finurliga underströmmar som är väl värda att fundera på: hur vi är när det krisar, hur vi tror vi egentligen kan tackla en kris, hur vår kultur är, och vi i den.
Allt sådant gick finanskillarna och tanterna förbi – eller så gick de hem var och en för sig och funderade på egen kammare. När skrattet lagt sig.
Publicerad: 2 April 2009 @ 08:41,
Kategori: Teater,
Kommentarer: 0 st
|
|
RSS-feed