- Nej, det var hemma allihopa, nästan ingen var utomlands i år, sa damen från städfirman Hemfrid när hon var på besök.
Hon fortsatte; annars om åren har vi inte behövt städa i villorna i Bromma, Djursholm och på Lidingö, under jul och sportlov. Då har folk med den ekonomin varit utomlands: Mauritzius, Chamonix, Hawaii.
Men i år, efter finanskrisen, var det fullt hus och ingen reste, sa hon med en lätt rodnad kind.
Vad är det för överklass vi har egentligen i det här landet?
Att den är billig, vulgär och obildad – i jämförelse med överklassen i till exempel England, Frankrike och Mexiko, det vet vi.
Jag vill inte generalisera och kalla den öststatsbillig.
Bara för det svajjar till i finanskvarteren måste de genast dra in på polityren.
Är det bara lånta fjädrar där med som i vilken annan lyxfälla som helst?
Kungahusets pajaser kan man inte längre se upp till, inte sen kungen gifte sig med isdrottingen med den enorma språkbegåvningen, som det sas då i mitten av sjuttiotalet.
Trettio år senare kan hon fortfarande inte hålla ordning på om substantivet är ett eller en.
Svenska för Invandrare – någon?
För drygt 100 miljoner kronor om året till monarken skulle man ju kunna vänta sig glamour och stil. Inte en mysbyxmonarki.
Överklassen skulle man också den vilja se upp till, vilja efterapa.
Jorå, är man riktigt duktig i skolan och på kneget kanske man kan få det sådär bra.
Publicerad: 14 Mars 2009 @ 10:15,
Kategori: Hovet,
Kommentarer: 0 st
|
|
RSS-feed