Om någon frågar mig vilken månad jag gillar mest; blir det september – och februari.
Sommaren är överskattad och bryter alla löften våren gav.
Svensk sommar – ett par dagar mellan några regnskurar i slutet av juli.
Jag är skeptisk.
April är årets värsta månad – i alla fall i storstan.
Allt stadsdamm och grus som skulle täcka isgatorna i vintras; de blåser i april upp längst husväggarna och in i ansiktet.
Maj är ju fint, likaså juni – men det finns en oerhörd stress på att nu jämmer ska det vara nedcabbat, bäras dyra solglasögon och man ska vara lycklig lycklig.
- Vad gjorde ni i helgen? säger den försträfflige
Och då får inte svaret bli "ingenting"
- Vi var ute å seglade - grillade - solsken - nya skjorts - drink på solsidan - ljummet - kontinentalt...
Tacka vet jag september – och februari.
Underskattade månader – och därför så tillbakalutade.
Om solen skiner i september och det blir brittsommar – då var varje stråle en bonus.
Februari samma sak; man tycker den ska vara lika mörk och dyster som annars november, december och januari – men se icke.
Solen tittar fram, för den som orkar lyfta blicken. Isen ligger blank, för den med skridskor på.
Kan man sen toppa februari med en helg i en skidbacke, eller en vecka i en fjällstuga – då är det bara att bocka och ta emot.
Publicerad: 3 Februari 2009 @ 08:38,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
|
|
RSS-feed