"viii ska iiinte åka tiiill iiidre på lovet", sa en flicka på sjutton år.
"iiinte viii heller. Chamoniiix bliiir det iii år säger pappiii", menar en blonderad tös med svarta strumpbyxor på pinnaben, och en stor blå dunjacka. Som en huvudfoting.
Ungdomar i Stockholm (inte alla – men liiite för många) tror att det är fiiint att iiina; som myggor en sommarkväll; som Gulletussan på teveprogrammet Mia o Klara.
Det lär visst varit i:na från Österlen som tog vägen upp till Östermalm någon gång förra århundradet; bättre folk hade sina sommarhus där.
Nu talar var enda litet blonderat tonårsmonster på samma sätt.
Say after me – say: i
iii
No no no – not iii
i
Publicerad: 20 Februari 2009 @ 16:40,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
"folk har mer humor i Halmstad än i Stockholm", sa Peter Wahlbeck i DN igår.
"Varför ska jag bo i Stockholm, den frågan kan bara ställas av en stockholmare. Varför bor inte stockholmarna i Berlin?", replikerade Peter Englund på frågan varför han bor utanför Uppsala istället för i Stockholm.
Det är DN På Stan som en gång i veckan presenterar Veckans Lantis. En känd svensk som (hör och häpna) inte bor i Stockholm.
Frågan till Peter Englund är helt relevant: varför bo utanför en stad och arbeta i en annan. Både miljö och tid kunde sparats av en flytt. Alla stockholmare arbetar inte i Berlin; gjorde vi det skulle vi antagligen bo där.
Peter Wahlbecks påstående om att man är roligare i Halmstad, avslöjar en hopplös lantsortsattityd. På den lilla orten kanske det går att med viss riktighet säga att; folk i Halmstad är si, de i Ronneby är så, Norrtäljebon han är sån. På en mindre ort med färre människor kanske det kan sägas skapas en sorts kultur som genomsyrar befolkningen.
En stor stad spretar åt alla möjliga håll. Det ska den göra. Det finns lager på lager med kulturer och subkulturer. Av de 1,5 miljoner invånarna i Stockholm finns inget "man". Det finns bara en massa olikheter, som förenar.
Peter Wahlbeck beskriver fortsättningsvis att han tycker Stockholm känns stort, en massa ansikten, att man måste verka cool, streetsmart. Men på frågan vart han helst vill bo svarar han: New York...
Publicerad: 20 Februari 2009 @ 08:21,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
Ännu en kalkonprodukt på marknaden! >>
Det är säkert inga fel på själva fluoren; stärker både tanden och fixar andedräkten.
Men förpackningen!
Det finns en sorts pipett som enligt instruktionen på förpackningen ska fyllas när man klämmer på flaskan.
På så sätt ska det gå att få de tänkta 10 ml det ska sköljas med.
Hur jag än klämmer kommer inget i pipetten...
Jag har kollat med vänner och bekanta:
- kolla den här Flux-flaskan. Hur gör du?
Ingen lyckas...
Ännu ett exempel på vår samtid, där alla duktiga ingenjörer, produktchefer och marknadsjonglörer visar sig i slutändan vara clowner.
Det är det vi håller på med på tvåtusentalet: skitsaker som inte fungerar, som inte håller måtter, som går sönder.
Men eftersom vi är fina människor som har så många högskolepoäng och titlar så måste vi berika oss och kräva det allra bästa av livet; för vi är värda det.
Farmor och morfar byggde Sverige, slet och knotade. Vad gör vi: sitter med en datormus och går på långrandiga möten, skriver onödiga PM och snackar skit i mobilen.
Och så stressar vi: barnen, jobbet, yoga, relationen, villan, bilkön, dinnerparty, resan.
Resultatet av allt flax: En Flux-flaska som inte fungerar, smaksatt Kelda (ett gammalt blogginlägg), och så igår; köpte en pennvässare, som inte kunde vässa. Blev bara fnas av hela pennan...
 
Publicerad: 19 Februari 2009 @ 08:57,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
"kom kom och hjälp – vi har haft oss på den fria marknaden nu, och det är inte roligt längre. Våra kompisar i Amerika är dumma".
Så ropas det på pappa Staten igen.
Ska Staten hjälpa till då, när automibiljättarna lekt färdigt, belönat sig rikligen och sugit ut ännu ett kunskapsintensivt företag som SAAB automobil?
Jag tror konsekvenserna på landet blir dyrare än de 5 miljarder kronor som Maud Olofsson stod i Aktuellt igår och menade att staten inte skulle spela hasard med.
Kapitalismen, som vi känt den de senaste globala utsugarårtiondena, är på väg att dö. Vilket var väntat.
Klart är att inte Staten kan sköta en bilfabrik bättre än vad GM borde ha kunnat – men det finns tillräckligt med kraft i Sverige att stå på egna fyra hjul.
Nu när till och med moderat rensats ut Kristina Axén Olin och därmed den sista neo liberalen ur partitoppen, kan man kanske hoppas på insikt om både makroekonomi och mikroekonomi även från det hållet.
Publicerad: 18 Februari 2009 @ 09:27,
Kategori: Bilar,
Kommentarer: 2 st
"Jag tar 500 kronor för en avsugning. Full service kostar 2000. Då får de göra allt, ALLT!"
"Hoppas jag får en kund fort ikväll, jag orkar inte stå och frysa", sa vänninan där hon satt späd på t-banan mellan Slussen och Hötorget.
På väg hem från Akkurat på Söder i Stockholm igår kväll klev dessa vilsna barn ombord i min t-banevagn.
Där satt jag mittemot och visste inte vart jag skulle sätta blicken. Kom på mig med att säkert vara en typisk kund till dem: 45 år, välklädd, familjefar, hyffsad ekonomi, lätt berusad av en god middag, några ale och en trevlig kväll med vännerna E och B.
Den ena flickan, som kanske var 25 år, orkade inte hålla ögonen öppna. Jag gissar; heroin.
Den andra, som såg ut att vara precis fyllda tjugo, var oskyldigt söt som vilken universitetsflicka som helst.
Sen klev de av och skulle antagligen upp till Malmskillnadsgatan, på jakt efter en torsk och pengar.
Frågan är om jag skulle gett dem en femhundring så det slapp förnedringen och smutsen; i alla fall den kvällen.
Publicerad: 17 Februari 2009 @ 09:37,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 1 st
På en av stadens guide michelin-krogar hade det bokas bord inför alla hjärtans dag. Fyra veckor ute i god tid var jag.
När jag och L steppade in i entrén fanns vårt namn inte i listan; beställningen var missad.
Personalsprättarna som krånglade runt i den avskalade och fula restaurangen ursäktade sig hövligt (lite får man ändå begära); bjöd på champagne med nåt gåslever-tilltugg.
Framför den överdimentionerade eldstaden i den dyra launchen satt vi nedsjunkna i stora vita soffor; sippade bubbel, ledsnade och gick.
Betala? – inget sånt!
På hörnet en bit bort låg en liten italiensk krog – Rossini
Där hade de bord för två frusna, en Amarone för blott 700 kronor och ett familjärt bemötande.
Publicerad: 16 Februari 2009 @ 09:16,
Kategori: Restaurang,
Kommentarer: 0 st
Det stod i nån tidning att det ska debatteras om glesbygdsbarn på TV – att barnen i glesbygd har mindre tillgång till aktiviteter som: bio, badhus, föreningsliv, disko; och vad vet jag, som barn och ungdomar vill ha tillgång till.
Är det inte det som är själva idéen med att bo i glesbygd, att det är glest mellan folk?; följaktligen slipper man allt buller, alla människor och alla pockande möjligheter.
Lugn och ro helt enkelt; det var väl det som var en av anledningarna till att bosätta sig där.
Nu är det väl föräldrarna som mest väljer vart det ska bos; ungarna följer bara med. Det gäller barn oavsett om det bos i glesbygd, i stad, i Lappland eller i Skåne.
Det är mest föräldrarna (tror jag) som agiterar för att barnen och undomarna ska ha vettiga fritidsaktiviteter; glesbygd eller ej.
Men vad blev det då, om det byggs en massa badhus, biografer, cafféer och föreningslokaler där i skogsbrynen; jo, si det blev en stad.
Nu finns det en massa städer överallt i hela landet, med en hel massa grejs som människor kan vilja ha och göra saker med. Då får man liksom ta och bo i en sån där stad om man vi ha tillgång till det.
Visst finns det en målsättning i Sverige att människor ska få bo kvar i den kommun de är födda i? Bra, det ska bli härligt för sonen C när han fyller 18 år och kommunen hör av sig till honom med förslag på en hyreslägenhet i centrala Stockholm.
Publicerad: 13 Februari 2009 @ 13:01,
Kategori: TV,
Kommentarer: 0 st
I duschen på gymmet stod ett par gymnasister och fabulerade.
- fan va mitt hår e ostyrigt på mornarna, sa den ene. Ligger som ett fågelbo på skallen.
- samma här, fan, sa den andre. Helt tokigt, måste ha en massa vax och mousse för å få grejerna på plats.
- tänk om man skulle införe en bad hair day day på skolan, sa den förste. En dag då alla kom till plugget utan att man gjort nåt åt håret. Vilken jävla syn, helt galet ba!
- ja' ba', håret i värsta rufset. Men då skulle det säkert bli så att man ändå stylade håret så att det såg så jävla ostyrigt ut som möjligt, men på ett snyggt sätt.
- ja, så skulle det bli... sa initiativtagaren moloket.
Sen släntrade de ut ur lokalen och iväg till läxläsning eller svensklektion eller vad nu såna där tonåringar gör en eftermiddag mitt i veckan.
Publicerad: 12 Februari 2009 @ 10:42,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
Rakt upp och ner; utan annan rekvisita än fem stolar på rad, och en gul påsklilja.
Allt som bär historien är texten – Strinbergs text.
Mer avskalat än såhär kan det inte bli. Stadsteatern i Stockholm ger prov på less is more.
Klart jag hade velat att detta kammarspel från 1900 hade kunnat få vara just ett kammarspel; med ett bord, ett par stolar, en byrå och en hylla. Grejer som de sex skådespelarna kunde agera kring – inte bara som nu; sitta still och mer eller mindre recitera.
Ändå funkar det; om man orkar ta in orden, texten. Känna stämningen i rummet som dialogen färgar oss med.
Men i publiken, där hände desto mer...
Sex personer gick i spridda skurar under pågående föreställning: klamp klamp stön bök klamp. En dam strax bakom mig prasslade i sin handväska, letandes efter någonting – i tio minuter!
Mannen bredvid mig snarkade gott efter en kvart; och någons mobiltelefon ringde – sju signaler!
En telefon på scenen ringde också. Helena af Sandeberg ryckte till. Jag undrade "skulle den där telefonen verkligen ringa?".
Sven Ahlström, som är en rådig person, gick fram och svarade: med vem talar jag.
Telefonincidenten förde inte händelsen framåt en millimeter; inte heller kommenterades telefonsamtalet i dialogen.
Teater där publiken och felrigningar agerar; men där ljus, kontraster och dialog förtätar.
Jag bär med mig pjäsen långt länge efteråt. Försöker hitta paralleller till Kristus, som ju enligt myten tagit på sig våra synder. Lätt hänt att tänka så när den kristna Påsken är så tydlig i pjäsen. En fader har fängslats, men där kanske även de, familjen, har skuld.
Publicerad: 11 Februari 2009 @ 09:10,
Kategori: Teater,
Kommentarer: 0 st
163 sidor stockholmspromenad i samtiden. Den enda skuggan över den sommardag då allt i boken utspelas är medialandets baksida som tränger på mellan personerna i det urbana Sverige, som Johan Kling så närgånget beskriver i boken: Människor helt utan betydelse >>.
Ni vet, Johan Kling, ena delen av Ratata som man nynnade med sådär högljutt på åttiotalet: "Jackie jag tror att du förstår, den där tiden satte spår, det kanske låter banalt; men jag saknar dig så" >>
Det där sångerna har man ju gråtit tillsammans med mer än en gång då när kärleken var ett enda hon hon hon; och man visste att allt var nu nu nu, och om jag inte tog mig ur den parentes jag befann mig i skulle jag aldrig aldrig aldrig kunna älska igen.
typ så; var i alla fall mitt tidiga åttiotal.
Fastän jag hoppas jag inte är en person helt utan betydelse – inser jag att i det stora hela är jag ändå det.
Men det kanske är det som är det finaste av allt.
Alla som läst lite zenbuddhism vet ju betydelsen av värdet noll.
Kanske kan vi skönja en ny insikt, att det är passé att gegga runt i varats tidiga 2000-tal;
Me Myself and I.
Alla var och en för sig är rätt betydelselösa, men tillsammans betydelsefulla.
DN.se >>
SvD.se >>
Kulturekonomi >>
Publicerad: 10 Februari 2009 @ 09:30,
Kategori: Böcker,
Kommentarer: 0 st
Svenska folket samlas framför teven på samma sätt som vi gjorde på sextiotalet. Alla och Hylands Hörna.
Är det det som är grejen med den där schlager-yran; att det blir som förr då alla såg samma program – samma kollektiva minne?
På radio P4 hem från Idre i helgen sas det att cirka 3 miljooooner svennar kollat programmet.
Och att det således var (hur många blir det?) sex miljoner som INTE kollade...
- Vad gjorde dom då? undrade intervjuaren.
- Det gick en massa annat bra på de andra kanalerna, svarade tevekritikern från nån tidning.
Sen började han rabbla.
Så det var ingen som: var på bio, restaurang, disko, hemmakväll med en bok, gick ut med hunden, hade sex, vallade skidor i nåt garage, bakade njutångerslimpa, jobbade skift på nåt sjukhus, körde taxi, lyfte från Arlanda, passerade Öresundsbron – på väg bort från tomtelandet.
Självgoda medier gör att i alla fall jag skippar hela klabbet i år igen och gör nåt av det där andra.
Publicerad: 9 Februari 2009 @ 09:09,
Kategori: TV,
Kommentarer: 0 st
På Östermalm i Stockholm är det lite dyrare, lite finare, lite mer.
Jag fick följe med en kamrat som (fick jag veta) för en tid sen förvärvat våning på anrika östermalmsgatan (öfre östermalm – om än inte gröfre östermalm).
- Trivs frun och familjen, frågade jag, såsom man gör.
- Vi köpte våningen för 35 – och i höstas var den värd 82,5
Jaha, tänkte jag. 35 vadå – kunde det vara 35 tusen kronor kvadratmetern han menade?
82 komma fem? Viktigt med den där, komma fem, får vi anta.
Underligt svar på frågan; "trivs frun och familjen".
Jag är beredd att damma av den igen, ska jag? Okej, här kommer den:
"Det är synd om människorna"
Publicerad: 5 Februari 2009 @ 09:10,
Kategori: Bostad,
Kommentarer: 0 st
Nu vill partiet med logotyp som liknar tidningen MAD:s att det ska byggas betalbro mellan några skärgårdsöar och fastlandet.
Det är en väldans massa folk som bor där ute på öarna strax öster om Stockholm och Nacka. Högskattebetalare nästan allihop. Någon nolltaxerare, kanske.
Med ändå räcker inte skatteslantarna till att trixa ny bredare bro.
Det ska inte byggas så mycket bilväg; är det så svårt att fatta!!
Vi har ett nytt millenium ahead. Glöm fossilbilar och 1800-talsteknik.
Bygg bro för snabbtåg från Gustavsberg rakt in till Slussen – och vidare in i hela jämrans Stockholm.
Finasiera rubbet gör vi gemensamt.
Betalbro: som i San Diego då eller, där somliga privatägda betalbroar rasat ner på senare år; med bilar och bussar och allt, i en enda röra. Död och pina.
Bara för någon storpotät som ägde bron hellre ville köpa lyxprylar till sig själv, än underhålla den där betalbron som ju ändå tickade in slantar.
Publicerad: 4 Februari 2009 @ 09:55,
Kategori: Bilar,
Kommentarer: 0 st
Om någon frågar mig vilken månad jag gillar mest; blir det september – och februari.
Sommaren är överskattad och bryter alla löften våren gav.
Svensk sommar – ett par dagar mellan några regnskurar i slutet av juli.
Jag är skeptisk.
April är årets värsta månad – i alla fall i storstan.
Allt stadsdamm och grus som skulle täcka isgatorna i vintras; de blåser i april upp längst husväggarna och in i ansiktet.
Maj är ju fint, likaså juni – men det finns en oerhörd stress på att nu jämmer ska det vara nedcabbat, bäras dyra solglasögon och man ska vara lycklig lycklig.
- Vad gjorde ni i helgen? säger den försträfflige
Och då får inte svaret bli "ingenting"
- Vi var ute å seglade - grillade - solsken - nya skjorts - drink på solsidan - ljummet - kontinentalt...
Tacka vet jag september – och februari.
Underskattade månader – och därför så tillbakalutade.
Om solen skiner i september och det blir brittsommar – då var varje stråle en bonus.
Februari samma sak; man tycker den ska vara lika mörk och dyster som annars november, december och januari – men se icke.
Solen tittar fram, för den som orkar lyfta blicken. Isen ligger blank, för den med skridskor på.
Kan man sen toppa februari med en helg i en skidbacke, eller en vecka i en fjällstuga – då är det bara att bocka och ta emot.
Publicerad: 3 Februari 2009 @ 08:38,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
Smaksatt Kelda; hur svårt kan det vara?
Från 1 maj heter vår nya VD på Systembolaget, Magdalena Gerger. Hon kommer från Arla Food; där hon jobbat med mjölk, fil och yoghurt. Enligt en intervju i DN är hon bland annat mamma till smaksatta Kelda.
Hur knepigt är det att komma på; vi ska smaksätta Kelda!
Snart inser jag att det måste vara ett jättearbete som kräver all respekt och lyfta hattar.
Tänk själv; på stora fina företaget är det ju inte bara att slänga ur sig: vi smaksätter Kelda – det kommer kunderna garantera gilla.
Nej du – vore det så enkelt kan varken höga lönen, fina tjänstebilen eller pensionsavtalet motiveras.
Det vore i så fall heller inget att komma med när man umgås med vänner med samma golfhandikapp.
Först måste man få gehör på ledningsgruppsmöten: skriva PM, göra powerpointpresentationer över smaksatta produkter i allmänhet, och mjölksektorns i synnerhet.
Studier från England och USA ska nagelfaras; resor till dessa länder göras, och konsulter tillfrågas.
Grafer framställas och budget upprättas.
Sen, när man efter ett halvår fått tillräkligt med mandat i ledningsgruppen; då ska en projektgrupp sättas upp. Det ska fixas till en kickoff i Åre och man ska trycka upp t-shirts till alla som är med i projektet – "Kelda is going bananas", eller nåt.
Bara delprojektet att komma fram till vilka fyra fem smaker som ska bli de första att komma ut på marknaden, kan ju få vilken kreativ människa som helst att se sitt bäst före datum passeras med månader.
De tekniska avdelningarna måste också komma in i projektet för det kanske behövs nya maskiner, nya tekniska specifikationer. Juristavdelningen måste tillkallas för alla eventualliteter. Facket och skyddsombuden samlas om ifall det kommer innebära övertid, nyanställning eller arbete med eventuellt farliga produkter.
Hemsida ska produceras, marknadsplaner rullas ut och hela kedjan med logistik ställas om. De stora livsmedelsbutikerna ska informeras och få tid att planera om sina mjölkhyllor.
Rabattkuponger ska tryckas och olika reklamsatsningar presenteras, bokas och rulla ut.
Kocklandslaget ska lobbas att ta med smaksatt Kelda i nästa VM, och mat-bloggare ska fås att skriva om produkten.
Kan man få till en debatt om vilken smak som egentligen är ens favorit; då är slaget om konsumentens uppmärksamhet vunnet.
Kom inte och säg att jobbet med att ta fram smaksatt Kelda är nåt för folk utan tresiffriga högskolepoäng, rejält uppskruvade målbilder och hierarkiklättrarambitioner. Att ett sånt gediget arbete inte skulle kunna resultera i behov av en livscoacher, en hemhjälp, en barnflicka och två timmar bikram yoga varje vecka, för att få ner den patologiska hjärtrytmen till buddhistiska nivåer.
Publicerad: 2 Februari 2009 @ 09:23,
Kategori: Mat,
Kommentarer: 0 st
|
|
RSS-feed