Trögt tröskade Kristina Lugns pjäs "Nu mår jag mycket bättre" på Stadsteatern i Stockholm igår kväll.
Trots Kristina Lugns vassa penna och blixsnabba intellekt var det som om Clair Wikholm, som spelade huvudrollen, inte hade rappet i rösten.
Ändå kände man hela tiden hur bra den var; texten. Men det är som alltid inte bara vad som sägs; utan även hur man säger det.
Ungefär som Barack Obama. Vilken man, vilken talare! >>
Hade vi en sådn ledare i vårt land var min röst som klistrad vid valurna.
Publicerad: 23 Januari 2009 @ 09:19,
Kategori: Kultur,
Kommentarer: 0 st
|
|
RSS-feed