Kan vara årets viktigaste film; lika viktig som Lilja 4 Ever var.
Tyvärr kommer väl de som mest behöver se filmen inte ha tid; "för man kommer inte iväg".
Upptagna som globaliseringens A-befolkning är av viktiga viktigare viktigaste sakerna på hela joooorden.
Sen spelar det ingen roll om vi inte är IT-miljonärer (som han i filmen); eller thoraxkirurger (som hon i filmen): har vi hemhjälp från fattigare land, eller polska snickare som målar svart – då delar vi skuld.
Och den blir inte mindre för att den är delad.
Sista replikskiftet i filmen är egentligen det viktigaste. Allt uppvaknande som ändå filmen mynnar ut i; slocknar i en oförmåga att styra undan.
Publicerad: 30 Januari 2009 @ 09:16,
Kategori: Bio,
Kommentarer: 0 st
Efter trettio sidor börjar jag sörja – att jag bara har 500 sidor kvar...
Trots att texten flyter fram tar den tid att läsa; långa stycken måste citeras i lika långa SMS till vänner med likartade glasögon mot samtiden, som författaren Carl Johan Vallgren.
L får stå ut med högläsning – minst varannan sida. "Lyssna, det här undebart träffsäkert!"
Förlösande!
Jag var lika tagen av Den Vidunderliga Kärlekens Historia, Carl Johan Vallgrens förra bok.
Men; Kunzelmann & Kunzelmann: en käftsmäll mot vår klonade samtid.
Om man inte gillar den kan det bero på att man känt sig träffad...
Publicerad: 29 Januari 2009 @ 09:45,
Kategori: Böcker,
Kommentarer: 0 st
Hela stan har sorg – eller?
Modeveckan pågår i Stockholm, men utanför catwalken ser ingen längre bort än gråskalan.
Nåjo, några röda jackor och gröna scarfar ser man här och där; men i det stora hela stan är "svart, svartare än svart".
Borde det inte vara förbjudet att bära sådär mycket svart?
Karl Lagerfeld har sagt att "det är inget kostigt med folk som klär sig annorlunda; det konstiga är de som klär sig som alla andra"
Kanske tycker man att det konforma uttrycker ens personlighet.
Som ett mentalt kalhygge.
Klonade åsikter – någon?
Hurrni – Alliansen! Ni som tycker om ordning och reda – frihet lutad mot paragrafer. Kan inte ni instifta en brandgul lag eller nåt. Max 20 procent svart på damernas toaletter och herrarnas ensambler; annars kommer farbror blå med dragen batong.
Publicerad: 28 Januari 2009 @ 09:17,
Kategori: Kläder,
Kommentarer: 0 st
Innan jul beställde jag en flaska portvin från Systembolaget >>
Fina droppar skulle det vara – Sandeman's vau vintage 1997
Tanken var att det skulle bakas pepparkaka och käkas stiltonost.
Flaskan fanns på nåt systembolag i Göteborg, och krångel blev det för logistiken att få över den till Stockholm. Så jag blev utan.
Men sen, några veckor in på nya året, kom ett SMS från Systembolaget på Odengatan i Stockholm att flaskan hade anlänt.
Och jag är inte den som inte kan dricka portvin bara för det är januari. Pepparkakan kanske vi slopar.
L tyckte det var tantvarning att sippa sött i skira glas, men efter ett par munnar bad hon om mer.
Som all portvin ska den inte sparas om flaskan öppnats. Annars ett vanligt fel att man tror portvin kan stå öppnad med kork i; ungefär som whisky.
Men att portvinet bara skulle räcka två kvällar hade jag inte trott.
Tokigt gott sånt där sött i små skira glas.
Publicerad: 27 Januari 2009 @ 09:26,
Kategori: Fina viner,
Kommentarer: 0 st
- Detta är inte starkt; det är ett bevarat landskap i ett glas, sa vännen och fotografen i filmen Maria Larssons Eviga Ögonblick.
Där formulerades en känsla jag länge burit på: ett bevarat landskap i ett glas.
Hmm, är det så enkelt? Ja, kanske.
Sonen C har många funderingar kring alkohol. För en sextonåring handlar det till en del om att våga spänna bågen. Det är bara ruset som söks; inget av tillfredställelse.
Men, det kan vilken lönehelg som helst vittna om; att fler vuxna än nödvändigt söker yrsel.
Konstig kultur egentligen: först arbeta och vara duktig hela veckan. Sen släppa på gracerna och supa ikull.
På kickoffen i norska Trysil för drygt tio år sedan sa en kollega att han och hans fru drack på ett mer kontinentalt sätt (gäsp). Gärna ofta, men aldrig mycket, som en krydda till mat och tillvaro. Inte det svenniga helgruset... (nähä du)
Senare samma kväll fick jag och två andra kollegor släpa den kontinentale friherren till sängs. Dagen efter ursäktade han sig och sa det hade varit stressigt och kunde hända i den bästa av familjer. (Visst)
Kväll nummer två på kickoffen hände samma sak: söp ikull och fick släpas i säng kräkandes och gråtandes.
Publicerad: 26 Januari 2009 @ 10:45,
Kategori: Billiga viner,
Kommentarer: 0 st
Goda vännen B har kontakter ända in i stockholmskrogarnas vinkällare och bokföring.
- det är kris, sa han när vi sågs.
Han förklarade att Stureplan har tappat kunder då de priskänsliga wannabeklientelet först känner av sämre tider. De som nyrikt sprutar champagne i goda tider är de som käkar gröt i dåliga.
Kanske ett tillnyktrande, tänker jag. Så vi slipper skämma ut oss inför varandra; som sämsta sortens öststatsbeteende, bara för att det är helgkväll.
I fina kvarteren på östermalm, där B bor, går man hellre på kvarterskrog, äter gott, blir vänligt bemött, och betalar lite mindre.
Att sitta och äta mitt i stökig ungdomsgård bland Kallestropp och Grodan Boll känns inte 2009.
Publicerad: 24 Januari 2009 @ 09:48,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
Trögt tröskade Kristina Lugns pjäs "Nu mår jag mycket bättre" på Stadsteatern i Stockholm igår kväll.
Trots Kristina Lugns vassa penna och blixsnabba intellekt var det som om Clair Wikholm, som spelade huvudrollen, inte hade rappet i rösten.
Ändå kände man hela tiden hur bra den var; texten. Men det är som alltid inte bara vad som sägs; utan även hur man säger det.
Ungefär som Barack Obama. Vilken man, vilken talare! >>
Hade vi en sådn ledare i vårt land var min röst som klistrad vid valurna.
Publicerad: 23 Januari 2009 @ 09:19,
Kategori: Kultur,
Kommentarer: 0 st
På Posten i Gamla Stan i Stockholm stod en man och väntade. Det fanns ingen personal i kassan, och ingen klocka att irriterat plinga på.
- Märkligt, sa den trettioårige mannen, mitt i Stockholm och här råder ett sånt lugn.
Mitt i meningen ändrade han sig alltså; från stressat missnöjd till att faktiskt se det förnöjsamt lugnande i situationen.
- Jag är nyinflyttad sen en månad, sa han vidare. Bor du också här?
- nej, jag jobbar här, bor i Vasastan, fick jag fram.
Så stod vi där och fick känna oss urbant moderna. Kanske fick vi en gemensam känsla av att det var väl det vi visste. Att det är lugnt och trevligt i orkanens öga. Att det finns ett hejsan välkommen också mitt i stora stygga staden.
På väg tillbaka till kontoret såg jag kvällstidningarnas löpsedlar uppehängda redo att få hakor att tappas.
"Hela Vårens Väder"
Jisses, mitt i all skön urban verklighet anar man det tomtesverige man helst vill slippa.
- Fröken, när går nästa flyg till landet utanför?
Publicerad: 22 Januari 2009 @ 10:13,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
Bygg högt och tokigt!
En kväll uppe i en skybar i Bangkok satt jag tittade ut över de galet höga och snygga husen runt omkring.
- Tänk om Stockholm kunde kränga sig ur småskaligheten och våga ta ut lite svängar, filosoferade jag.
Samma känsla fick jag i vissa kvarter i Berlin tidigare i höstas; och i Barcelona och Madrid i somras.
Nu är det väl någon som tycker att Stockholm behöver inte vara Madrid eller Berlin för att få finnas till; att vår stad har en egen grammatik som speglar oss, vår historia och vårt land.
Det är både sant och riktigt.
Men det finns också en rädsla över att göra tokfel igen som det gjordes i valda delar av Klarakvarteren på sextiotalet.
Innerstaden i Stockholm är i stort sett klar och kan få vara som den är; utom där det finns plats och behövs förändras: Slussen, Norrastation, Norra stationsgatan, Norrtull. (mycket "norr" där)
Men andra delar: Gärdet, Frihamnen, Årstafältet.
Tänk snygga ekovänliga höghus på Gärdet; skybar högst upp och utsikt över Stockholms inlopp. Lägenheter och kontor. Typ fem Turning Torsos.
Kultur och kommers i bottenvåningarna. Snabbtåg in mot stan.
Likaså på Årstafältet: galet annorlunda hus; miljösmarta terasslägenheter och goda kommunikationer. Parkanlägningar och utomhusteater. God tvärförbindelser så att jag som bor i Vasastan närsomhelst kan känna att: nä, jag drar till Årstafältet, kollar lite kultur och äter middag på den där svala restaurangen som ligger så grönt och skönt mellan de där snygga husen.
Engelska townhouses; sådär så man kan bo i stan men ändå ha ett litet radhus.
Kanske vore nåt för delar av Gärdet.
Kristiania (utan knark). Ohämmat annorlunda, där folk fick bygga sina egna hus på sitt eget sätt. Vissa grundkrav och lite ordning på basstrukturerna från kommunen; men sen ba! ge på med färg och form. Låt folk skapa själva.
Både högt och lågt.
Å så inga motorvägar och förbifarter.
Publicerad: 21 Januari 2009 @ 09:57,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
Jag skulle utan knussel välja att vara Snygg; om valet stod mellan att; du får två val i livet: att vara Smart eller att vara Snygg.
Jag vet att det hade varit politiskt korrekt att svar: Smart.
Men det vore så töntigt lättgenomskådat.
- Men skönheten falnar ju, säger det praktiske.
- Jo, men känner du till senildemens.
Nu menar jag inte bara snygg sådär som man kan vara när man är mellan sjutton och tjugotvå; utan snygg ända upp i medelåldern och vidare. Att åldras till en Sean Connery, med grått skägg och rak hållning.
Nyss hemkommen efter en månad i Thailand sitter brännan på den här bloggarens kind som en skopa kakao i ett glas mjölk. Med ett disktrasfuktigt Stockholm som närmaste bordsgranne. För en gång skull får även en som jag känna sig lite...ja, snygg.
Kanske till och med är det nån som tittar till och tycker nåt snällt; är man ju inte bortskämd med.
Publicerad: 20 Januari 2009 @ 09:26,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
Det är inte speciellt coolt att sitta och snegla över axeln på vad andra håller på med där en bit bort. Det skulle kunna uppfattas som lite ängsligt att glo, begapa och tappa hakan.
Ändå är det vad vi gör när vi sitter och glor på TV-galor som det tjatas om var eviga januari.
Vad har dom på sig, vilka är där? Oj vad vackra det vackra folket är.
Klart det finns ett allmänintresse i att veta vilka filmer som vann Baggar; vilken musik som fick Björnar och P3 mickar. Men måsta man titta på när det delas ut? Ja, kanske. Det är ju piffigt att kanske höra artisten och se en snutt av filmen.
Vore det inte bättre att man vek den där kvällen till att gå på bio och se den där filmen man aldrig kom iväg att se; eller den där pjäsen; eller köper den där skivan och bara lyssnar sådär som man lyssnade förr när skivor kom på vinyl och hela konvolutet upptog synfältet i flera veckor, flera dar.
Publicerad: 19 Januari 2009 @ 09:10,
Kategori: Kultur,
Kommentarer: 0 st
Chauffören på Taxi Kurir hittade inte till några adresser överhuvud taget i stan; trots GPS snett till vänster om blickfånget.
Jag som stått och förbannat mig över de usla taxichaufförerna i Bangkok som verkligen inte hittade någonstans i sin egen stad. Inte till de stora hotellen, de stora köpcentren eller sevärdheterna.
Ahh??? not no way!
Eller som vid bussterminalen Ekkamai mitt i Bangkok; där man inte kunde plocka upp en taxibil på den stora planen där alla taxibilar släppte av. Utan det måste göras med dödsbudet tjutande runt öronen på den sexfiliga galna motorvägen strax bredvid. Och då fattar fyra av fem taxichaufförer inte vart hotellet ligger, å bara drar.
Glad blev jag därför när jag åkte Taxi Stockholm här om dagen, och den trygga grånade mannen (som kanske hette Bertil) hälsade välkommen. Lugnt styrde genom innerstaden. Samtalade på ett sånt där lättsamt småmysigt morfarsvis.
Berättade att han kört taxi sen 1975. En av de första styrningarna hade gått en sen natt från Biblioteksgatan till Slottet. "Morfar Bertil" sa då till mannen i baksätet att han nog inte kunde komma upp till slottet vid den sena timmen.
- Det går nog bra, sa den lätt påstrukne passageraren. Jag bor där.
Publicerad: 16 Januari 2009 @ 08:44,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
På ön Koh Chang fanns ett köttrestaurang som skyltade längstmed vägen: Steak
Åkte man moppe där på öns enda väg såg man skyltarna som räknade ner innan man kom fram.
Steak 200 meter. Steak 100 meter. Steak 50 meter. Steak –>
Efter några turen fram och åter genom den ryamattstäta djungelvegitationen och det galet slingriga korkskruvskurvorna, var man så pass hjärnrtvättad att man tänkte: okej då. jag svänger väl in och beställer en steak, eftersom det tjatas så.
Fröken, jag beställer en steak, sa jag på thaiengelska.
Åhh, sa den thailändska servitrisen, ploblem sil, steak no have.
Publicerad: 15 Januari 2009 @ 10:32,
Kategori: Mat,
Kommentarer: 0 st
Jag stod still på trottoaren. En flicka helt uppe i sin ungdom gick och talade med väninna. Buff‚ hon gick rakt in i mig. Såg mig inte. Trots att trottoaren var bred‚ och jag närmare två meter.
Hon studsade runt 180 grader, fick tag i balansen och gick vidare med nåt hårt i blicken.
Bangkok har 8 miljoner invånare, Stockholm 1,5. (jag räknar hela stan‚ inte bara kommunen)
Densiteten där borta är 100 gånger tätare än hos oss. Ändå flyter människor fram där‚ som olja genom kugghjul.
Varför går vi i Stockholm rakt fram, breda som lagårdsdörrar, när thailändaren slingrar som en orm?
Är det storbonden i oss som fortfarande tror vi går runt bland plogtilltorna; bred och rejäl? Tunga som skogshuggare.
Publicerad: 14 Januari 2009 @ 11:47,
Kategori: Stad,
Kommentarer: 0 st
Senast jag var i Thailand fanns det tvenne surfplagg som alla bar: Quicksilver och Billabong.
Det verkade lite andefattigt; bara dessa ynka att valja mellan.
Idag finns det bara ett... Billabong.
I alla butiker over hela Thailand slipper konsumenten tveka. Marknaden har befriat oss bort undan dessa tveksamheter.
Billabong - Billabong - Billabong
Underbara nya tid - alla kan ha samma sorts plagg.
Lite som de militargrona uniformerna i Mao's Kina. Fast stjarnan i kepsen har bytts mot en logo av annan sort.
Herrn, kan jag bestalla!
We have only Coca Cola and Fanta - same same but different.
Publicerad: 10 Januari 2009 @ 03:05,
Kategori: Kläder,
Kommentarer: 0 st
Den dagen Svenne samlat ihop ekonomiska mojligheter att skaffa hus, gjor han det.
Det ar sa skont att barnen kan springa rakt ut pa grasmattan, brukar det heta.
(Bloggen skrivs pa ett tangentbord langre bort an dit tanken ibland stracker sig)
Svennen skulle heller aldrig resa fran den svenska sommaren.
Det vore att rikta ett knivhugg rakt mot det finaste vi har.
Eventuellt kan Svennen resa ett par veckor i maj, eller september; for att forlanga sommaren.
Och det ar klart; har man skaffat hus att springa ut pa grasmattan fran, kan man ju inte resa fran den mojligheten de dar ynka veckorna under aret da det ar mojligt.
Svennen klar sig garna konformt. Inte for flardfullt, absolut inte utmanande. Dova farger, lagom uringat, inte for kort. Inte for hoga klackar eller for mycket farg.
Lite som en Elloskatalog.
Kammat, rent och putsat.
Ska Svennen ut i naturen, golfbana eller storstadsturism, ska det vara praktiskt; Gore-tex, fotriktigt och vindskyddat.
Dras det barnvagn, vilket Svenne gor minst tvenne ganger i sitt liv, skall denna vara utrustad som en mindre tanks.
Svennen talar om borantor, priser och aktiekurser. Han roar sig en fredagskvall framfor teven; Idol, delfinal i melodifestival och TV-gala.
Svennen laser bestsellers och tycker en DVD ar ett bra substitut for bio. Teater ar lika med buskis och det viktigaste samtalsamnet under en middag (skulle kunna vara med en flintastek pa altanen utanfor villan) ar vattenburen golvvarme, pellets vs. elpatron, antal minuter det tar att aka in till stan (om det bos i Stockholm).
Mänskligt, om än lite sorgligt.
En innerstadsbo tillika stockholmare ar som en Same i dessa samanhang. Svensk; men av en annan folkgrupp.
Publicerad: 8 Januari 2009 @ 08:23,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
Allt stannade upp. Bara havets mjuka smekning fyllde rymnden med sitt vaggande brus.
Elektriciteten kopplades bort under morgontimmarna; en palm hade fallit och haft av en huvudledning.
(bloggen skrivs pa ett tangentbord med fler tokiga krumelurer an vi ar vana vid; dock inga med ringar och prickar)
Air conditionapparatens gnissel och surr stannade. Lamporna bland palmerna slocknade. Alla ljus, utom de naturliga, forsvann. Senare, under morgontimmarna gick elen igang igen; och allt blev som innan. Med espressomaskiner som suckade, lampor som gnistrade och internetcafeer som befolkades av urbana flyktingar.
Publicerad: 3 Januari 2009 @ 08:42,
Kategori: Resor,
Kommentarer: 0 st
Vid en strandrestaurang satt en engelskman med familj; det sippades vitt vin ur stora kupade gnistrande glas.
Talet var nasalt, gesterna avvagda och stilen hundra englska miles fran alla allmanna laroverk.
(jo tack, bloggen skrivs med ett internationellt tangentbord)
Vi kom att tala om vin; han sa han hade med eget vin inkopt i Bangkok. Pa fragan vilken sorts vin, svarade han: Chile och Frankrike(!).
Han hade med sig tolv kartonger vitt vin - om tolv flaskor i varje...
144 flaskor; for tre veckor...
I Thailand kan man utan problem ta med sig egen dryck pa restaurang; i alla fall pa de sma holmarna i landets arkepelager.
Jag undrade om han eventuellt kunde avvara en flaska till L och mig for New Year. Han bad att fa aterkomma. Efter ett par dagar gjorde han det; han hade kommit fram till att hans lager inte skulle racka alla tre veckorna till honom, hans syster och systerdotter.
Publicerad: 1 Januari 2009 @ 08:48,
Kategori: Billiga viner,
Kommentarer: 0 st
|
|
RSS-feed