I helgen hamnade jag som troligen många andra framför teven.
Det var lördagskväll, och egentligen inget speciellt att se. Jag gillar inte Vagner, som gick på SvT 2, och på ettan var det nåt flams.
Så det zappades.
Efteråt mådde jag illa.
En hel kväll av narrspel, avbrutet av reklam för nåt jag aldrig bekymrat mig om att jag ens behövde.
Mest ledsen blev jag över alla så kallade kändisar; alla duktiga artister, sångare och skådespelare; som av någon anledning valt vara med och hoppa rep. (för att citera ur Bruno K. Öijer:s dikt Så få)
Konstnärer som är aktuella med bok, skiva, show; kanske behöver mediatid för att lyfta. Om nu inte verket gör det av egen kraft.
De flesta kändisar var för mig totalt okända; kanske säger det en del om vår samtid – eller om mig.
Men måste man vara en duracellkanin på syra för att få vara programledare?
Skulle inte en sån egentligen behöva en terapisoffa.
Riktigt tokigt blir det dagen efter; när löpsedlarna behandlar chocker, skandaler och slikt som vi sett...eller inte fick se på teve.
Medan terrorn briserar i Indien, Thailand är i uppror, kriget rasar vidare i Irak, Sverige skickar trupp till Afganistan för att hjälpa USA bomba fler kvinnor och barn – då väljer kvällsbladet att skriva om nån som jobbar på teve...
Är det såhär vi väljer att spendera vår tid; titta på när andra leker?
Som porr.
Upphetsande till en början, men rätt torftigt efter en stund. Inte så intressant, och roligast är det väl ändå om man är med själv...eller?
Publicerad: 8 December 2008 @ 17:00,
Kategori: Annonser,
Kommentarer: 0 st
|
|
RSS-feed