I helgen var det båtfixadagar. Nere vid Årstaviken i Stockholm satt två kepsgubbar på bryggan och tog paus i bestyren. Varsin kopp kaffe, en korvmacka och en sup. Det var vackert.
Jag köpte båt förra hösten. Men sålde den i år. De två lyckligaste dagarna i en båtägares liv lär vara dagen han köper båt, och dagen han säljer den.
L och jag väntade hela sommaren på att det skulle bli sådär skönt att ha segelbåt. Men den dagen kom aldrig. Det var mest omständigt, dyrt och som att bo i husvagn med en pinne på taket.
Det skulle få bli min första hela sommar i Sverige, var det tänkt. När jag annars ständigt återvänder till Medelhavet.
Jag vet att för många är det där med utomlands på sommaren en krigsförklaring mot det finaste vi har, som att spotta på en helig ko, att dissa den svenska sommaren för en i Medelhavet. Och fastän jag normalt bara är borta en månad av sommarens tre, har jag stuckit en kniv i den svenska folksjälen.
Med all respekt för att det kan kosta en slant att åka söder över; det behöver inte vara dyrt att låna hus av en kamrat, ta sig ner för ett par tusen och handla mat i de latinska butikerna.
Vi talar inte badort eller charterstrand. Vi talar by och lugnt belägen casa med skugga under bougavillan. Och fastän svensk sommar ibland kan skänka temperaturer strax över 25 grader, blir det ändå som att jämföra paprika och piri piri. Båda är chilifrukt, men det är bra olika tryck i smakerna.
Publicerad: 8 December 2008 @ 17:00,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
|
|
RSS-feed