Så var det kris i finanserna, och genast ropar neo liberalen på hjälp från pappa staten. För utan den som skyddsvall riskerar det bli samma katastrof som börskraschen den svarta torsdagen 24 oktober 1929.
Men under godare dagar vill samma neo liberal montera ner staten; ta bort den, dålig, tärande, inget att ha. Vi klarar oss själva, marknaden är bättre på att skapa balans.
Kanske det var så att tanken om en relativt stark stat kom till strax efter den där olyckliga torsdagen i slutet av tjugotalet, och att man redan då ville se om sina finansiella hus för att slippa uppleva det igen. Och kanske även slippa det som hände i efterdyningarna av den kraschen: Hitler, Världskrig, Atombomb. ja, ni vet.
Ibland känns det som folk är små barn på allt för djupt vatten, som inte vill att mamma och pappa ska vakta, tjata om flytväst eller förmana att inte simma för långt ut. Ahhh, detta tjat och dessa regler – kan själv! Tills den dagen då krampen kommer.
Publicerad: 8 December 2008 @ 17:00,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
|
|
RSS-feed