På sommarens sista dag stod jag iförd solglasögon på Sveavägen i Stockholm med en gräddskummad cappuccino som L försett mig med. Plötsligt försvandlades situationen till någonting större. Som om café Sosta blivit ett häng i New York.
Som om någon trendfé viftat med ett spö och gjort stadens urbana befolkning mer etniskt mångfaciterad, välklädd och ... vacker!
Jag kunde bara konstatera att med solen och mångfalden förflyttas tanken lätt till en annan plats, utan att stegen behöver tas många kvarter bort från vardagen.
Publicerad: 1 September 2008 @ 10:06,
Kategori: Kaffe,
Kommentarer: 0 st
Jag har en matglad vän. Vi kan kalla honom P. Han gillar bra mat, god mat och mycket mat. Ibland kan jag få för mig att "mycket" för P är lika med "bra".
Vi kom att tala om ekologiskt- och Rättvisemärkt-mat. P sa att han inte förstod vitsen med att köpa ekologiskt eller Rättvisemärkt – det smakade ju likadant...
Sådant får mig att fundera på vart vi är på väg.
Publicerad: 2 September 2008 @ 08:49,
Kategori: Mat,
Kommentarer: 0 st
Köpte honung här om dagen. Rättvisemärk, KRAV och allt möjligt bra. Sen såg jag att burken kom från Sydamerika...!
En annan burk som jag stod och valde mellan var KRAV men inte Rättvisemärkt, men den kom från Gävle.
Och jag vill ju göra rätt, vara alltruistisk och tänka på att även bi-bondens barn ska få gå i skola, äta sig mätta (på mer än bara honung) och ha skor på fötterna. Och i Gävle får väl barnen det får man hoppas. Men i Sydamerika!? Man vet ju hur illa hela den kontinenten mår sen chicagopojkarna, Milton Friedman och CIA våldtagit den sen sjuttiotalet.
Det är inte lätt att vara konsument dessa krav-dagar. För visst var det kanske bra att bi-bonden i sydamerika fick en förtjänst, men hur har den kommit ända hit till hyllan på COOP på för sätt – flyg, båt eller bisvärm?
Publicerad: 3 September 2008 @ 10:44,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
Idag har vinguiden funnits i nio år. På den tiden, 1999, var allt kring IT hett och vi var först i landet med att presentera vin på internet. Många aktörer i branschen hade inte ens egna webadresser, och än mindre bilder på sina produkter.
Det var inte tillåtet att annonsera med vin i varken dagstidningar eller magasin. Där utgjorde vi ett undantag – för på nätet var det aldrig förbjudet.
Vi var rebellerna – och trots de nio åren vill vi tro att vi ännu är det. Därför att vi fortfarande håller på att skapa fler och nya möjligheter för branschen att nå ut med sina produkter och för svenskar att handla bra viner bekvämt på nätet.
james dean
Publicerad: 4 September 2008 @ 10:25,
Kategori: Fina viner,
Kommentarer: 0 st
Det är otroligt! Vinguiden har tipsat sina 10 000 kunder om vinet Simonsig Cabernet Sauvignon 2004, och på bara några timmar har närmare 400 flaskor beställts. Det får man väl lov att säga är godkänt, med tankte på att vinet kostar 150 kronor, och att det måste just beställas och väntas ett par dar på innan systemet fått fram det till den lokala butiken.
Själv har jag redan provat vinet, och ytterligare ett par flaskor kommer idag, "pling" där kom ett SMS från mitt Systembolag vid Odenplan som skriver att flaskorna finns att hämta.
Underbara moderna värld!
Publicerad: 5 September 2008 @ 09:56,
Kategori: Fina viner,
Kommentarer: 0 st
Här om leden hetsade jag den vinintresserade vännen P som mycket och gärna dricker goda och fina viner, har stor vinkyl med över hundra välplacerade pavor – att "ingen vettig människa handlar väl sina viner från hyllan. Man vill väl bestämma själv vad man ska dricka och då är det beställningssortimentet som gäller".
P stammade något att "jo, visst, jag brukar också beställa... eh, du har den där saajten va där man kan göra sånt, vad var adressen nu igen...?".
Klart jag tycker det är okej att handla ur ordinarie sortiment från "hyllan", men lite piffigt är det ju att botanisera själv i buteljdjungeln.
Publicerad: 5 September 2008 @ 10:03,
Kategori: Fina viner,
Kommentarer: 0 st
Man kan byta grejer med varandra, utan att behöva smutsa med pengar! Själv bytte jag en bok mot en kastrull. En jättekastrull att koka kräftor i, eller göra storkok av nåt som ska puttra länge länge.
L och jag var ute på Ekerö, strax väster om Stockholm, vid Rosenhill. Det är en gård som drivs i nån sorts anarkistisk anda. Där är det vego, vegan och alternativt. Man kan plocka äpplen också från deras äppelträn, och så gör de must. Eller så kommer folk med äpplen från egna trädgården, och "skaplums" så står de där med en massa must.
Själv tänkte jag att katrullen nog kan rymma en hummer eller två, men frågan är vart vi ställer kastrullen! Den tar ju SÅ mycket plats, och det har inte jag i mitt kök. Vinden kanske, så får man hämta ner den där det ska storkoka.
Så får det bli!
snusmumriken
Publicerad: 8 September 2008 @ 08:38,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
Lärde mig igår att de med störst pool har minst tid att bada.
Undrar om det är på samma sätt med kök?
Paret M & J hade ett jättestort kök en gång med en massa kopparkastruller som hängde sådär franskt uppe i någon annordning i taket. Vitlöksfläta, naturligtvis! Alla möjliga knivar av märket Sabbatier (vad annars?). Allt var tänkt andas matlagning på hög kulinarisk nivå.
Sa jag att de hade matsal också?
Men det var aldrig middag där, annat än någon sedvanligt födelsedagskalas. Fast då med färdigköpt tårta och bullar från ICA.
Själva åt de ofta hämtpizza, och det som glödde mest i det där köket var on-knappen på microugnen.
Kompisen H däremot hade ett betydligt mindre kök men i hans fanns en ingrediens som paret saknade: kärlek till matlagning, viljan att i all enkelhet bjuda på middagar i hans ganska trånga kök, och alltid med en massa egenfixade chutneyröror, såser och vinägerflaskor.
Hos H satt man mer än gärna och trivdes och trängdes.
Publicerad: 9 September 2008 @ 10:12,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
Har börjat baka bröd. Hittade ett recept som inte behöver jäsa. Jag tycker den där kemiska processen med jäsning kan vara lite trixigt. Det kan lätt bli för varmt å så dör de där små svamparna som ska göra jobbet, eller så är det för kallt och då vill de inte vara med alls.
Mitt recept är enkelt och jag har hittat rubbet på gröna Konsum. Vart enda flarn är KRAV och Rättvisemärkt och då blir snubbar som jag glada.
Det tar bara en timme i ugnen på 175 grader, sen har man en limpa som räcker flera dar!
Å man behöver ju inte ens titta på, om man inte vill. Pling i köket bara när äggklockan klämtat färdigt, å så luktar det sådär gott.
recept:
4 dl grahamsmjöl, 1/2 dl vetekross, 1/2 dl linfrö, 1/2 dl solrosfrö, 1/2 dl russin, 1 tsk bikarbonat, 1 tsk salt.
Blanda allt det torra först i stor bunke
Häll sen i 2 msk sirap och 3,5 dl filmjölk (gärna 3% fett, och botanisera med olika smaksatta filmjölkssorter)
Ner med smeten i en sån där rektangulär ungsform av metall, typ.
175 grader i nedre delen av ugnen. 1 timme, klart!
Publicerad: 10 September 2008 @ 09:01,
Kategori: Bröd,
Kommentarer: 0 st
En lång rad nya dyra bilar av märket Chrysler stod tungt och glänste utanför ingången till Café Opera i Stockholm. Det var tidningen Allt om Whisky som fyllde fem år, och eftersom senaste numret var ett bourbon-tema var allt sådär biggest in the world-svulstigt som det kan vara när det ska verka amerikanskt.
Och fina bilmärket där bortifrån ville naturligtvis också visa upp sina senaste glänsande dollargrin.
Den hugade marknadschefen blev sådär lite överlägset småsur när jag frågade om bilarna var helt nya, vad de kostade och vilken sorts drivmedel de var tänkt att tankas med. Eller om det var för att jag kontrade med att utropa: "500 000 kronor! för apparat med en förbränningsteknik från artonhundratalet!"
- känner ni till att vi ska sluta åka sådär mycket fossilbil
för att slippa åka roddbåt till kneget om ett par år?
Publicerad: 11 September 2008 @ 11:04,
Kategori: Bilar,
Kommentarer: 0 st
Äntligen vet jag vad jag ska göra med pilgrimsmusslorna! Tidigare har jag bara stekt dem i lite smör och käkat som förrätt. Men igår träffade jag Å som arbetar med att förse Sverige med den japanska drycken sake – å han visste en massa om Japan, om sake och hur man lagar mat som känns rätt ihop med den drycken.
Det tog inte många minuter innan jag hittat webplatsen som andades det gula köket och bestämde mig för att det blir nipponkäk i helgen – med pilgrimsmusslor.
Tyvärr är systembolagets utbud av sake rätt undermåligt. Det mesta där är sådant som japanen använder till att bona golv med.
Det finns en del i det tillfälliga sortimentet, så man får väl hoppas på det.
Receptet då? looki looki >>
Publicerad: 12 September 2008 @ 08:00,
Kategori: Mat,
Kommentarer: 0 st
L ville shoppa på fina gatan. Det ville nog jag också, för om jag inte minns fel var det jag som handlade mest. Det blev en sån där hög med massa hårda fyrkantiga kassar med fina logotyper på som det tycks vara en dröm att få lite trassligt bära omkring. Helst ska man vara kvinna; ha lite för höga klackar, snygga ben och en väntande bil med öppen baklucka där allt lite slarvigt ska ställas in. Jag ser en stor glad hund också, och kanske en mörkklädd chaufför – med livré.
Sen skulle det handlas mat, och då blev det gröna konsum...
Så hem på snygga ben gick L med alla de där kassarna (det kom aldrig någon sån där chaufför med bil och öppen baklucka). Efter kom jag, släpandes på två tunga grönvita med allehanda basvaror.
Det kändes som en film, eller som två: Sex 'n' the City och The Beauty 'n' the Beast.
Publicerad: 15 September 2008 @ 09:19,
Kategori: Mat,
Kommentarer: 0 st
Det finns rutor som folk bär på kläder och accessoarer i syfte att (tror jag) visa på stil, god smak och kanske en aning rikedom. Jag tror företaget bakom mönstret heter Burberry. Jag får en känsla att folk som bär rutorna är sånna som inte sällan fäktar för individuell frihet.
Men trots detta, eller på grund av detta, har de valt att ha ett och samma mönster allihop. På paraplyer, handväskor, slipsar, skärp och hattar.
Publicerad: 16 September 2008 @ 08:57,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 1 st
Sonen C har börjat på gymnasiet. En sån där privat skola där alla lärarna är unga, entusiastiska och klädda i svart armanidräkt. Jag är lite skeptisk till uniformer oavsett kamouflage.
C gick ut nian med höga betyg, vilket krävdes för att komma in på det där gymnasiet. Så alla elever på skolan får man förvänta sig är duktiga och analytiska. Det är just analys som behövs för att kunna få det där högsta betyget, MVG. I alla fall är det vad skolverket säger.
Men det är nåt fel på skolan, och inte på det sätt som någon folkpartist fått för sig.
Ungdomarna i vissa skolor behöver inte prestera lika mycket för ett VG eller MVG, som de i andra skolor behöver. En del skolor gödslar med höga betyg, kanske för att visa att "här är vi duktiga, se vilken bra pedagogik vi måste ha".
Sen på gymnasiet klarar eleverna från gödselskolorna inte ens av att analysera en text, dra en egen slutsats eller vara källkritisk. Trots sina MVG från någon nervös högstadieskola.
C är skeptisk. Han var medelmåtta i spanska på högstadiet. Men lyckades prestera ett VG. Här bland MVG-barnen är han en av de bättre i klassen och har inte behövt göra en enda spanskläxa ännu i år, eftersom de håller på att krångla med verb som han lärde sig böja redan i åttan!
Publicerad: 17 September 2008 @ 09:31,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
J hade ett café på Stora Nygatan i Gamla Stan i Stockholm (inte långt från vinguidens kontor). Varje kopp hos honom var nästan som en vinprovning. "idag har jag någonting speciellt som jag tror du kommer gilla" kunde J säga. Det var blåbärstoner hit, och choklad dit. Han hade visst egen rostning också i ett av landets mer seriösa rosterier.
Där hos J blev kaffe en skön ritual, en ö i tiden – medan staden rusade på utanför, sådär som städer ska rusa på.
Tyvärr tvingades J stänga. Någon storpotät till kaffekedja drog mer folk, och hans kvalitet var kanske inte förstådd av allmänheten.
Jag har sett det hända förr: lilla duktiga entreprenören får konkurrens av stora bolaget med välkända logon, och då händer det att folk går in i det välkända (där man vet vad man får, betalar dyrt, och det är dåligt) än att våga ta vägen till det mindre kända och kanske bli överraskad.
Publicerad: 18 September 2008 @ 08:16,
Kategori: Kaffe,
Kommentarer: 0 st
Så var det kris i finanserna, och genast ropar neo liberalen på hjälp från pappa staten. För utan den som skyddsvall riskerar det bli samma katastrof som börskraschen den svarta torsdagen 24 oktober 1929.
Men under godare dagar vill samma neo liberal montera ner staten; ta bort den, dålig, tärande, inget att ha. Vi klarar oss själva, marknaden är bättre på att skapa balans.
Kanske det var så att tanken om en relativt stark stat kom till strax efter den där olyckliga torsdagen i slutet av tjugotalet, och att man redan då ville se om sina finansiella hus för att slippa uppleva det igen. Och kanske även slippa det som hände i efterdyningarna av den kraschen: Hitler, Världskrig, Atombomb. ja, ni vet.
Ibland känns det som folk är små barn på allt för djupt vatten, som inte vill att mamma och pappa ska vakta, tjata om flytväst eller förmana att inte simma för långt ut. Ahhh, detta tjat och dessa regler – kan själv! Tills den dagen då krampen kommer.
Publicerad: 19 September 2008 @ 08:09,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
Det var international Food Market på Sergels Torg i Stockholm. Mat från lite överallt.
Samtidigt demonstrerade några sydamerikaner mot eller för någonting nera på Plattan. Det var röda fanor, Che Guevara och sköna indianflöjter.
Strax bredvid, på Kulturhuset, pågick en fotoutställning av Nan Golding.
Kan vi kalla det sängkammarrealism?
Senare på kvällen spelade Hedwig and the Angry Inch med Johannes Bah Kuhnke. Strålande! De färgglada koppulerande skumbjörnarna en bit in i föreställningen var roliga.
Men det som verkligen fick hakan att tappas var utställningen med Max Ernst på Moderna Museet på Skeppsholmen.
Vilken bredd, vilka färger, vilken energi, vilken mystik!!!
Allt avrundat med hummer från Hallen, och en flaska chablis.
la gauche kaviar – vem, jag?!
Max Ernst, Moderna Museet, 20 sep. 2008 till 11 jan. 2009
Publicerad: 22 September 2008 @ 10:49,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
Visst är det Mauro Scocco som har en skiva från sent åttiotal som hette Sent i September?
Och fastän många svenskar såhär års tycks misströsta över mörkret och den långa vintern, kan jag inte annat än vara sådär äckligt förtjust i hösten, lite småkär i vintern, och ha ett gott öga till mörkret.
Nu skulle man lite klyschigt kunna säga "förbanna inte mörkret, tänd ett ljus istället", men det kommer jag inte göra.
Jag kan inte hjälpa det men jag gillar även höstens alla brandrödgulbruna färger på kläderna. Det känns avspännt, vanligt (utan att vara tråkigt). Det vilar ett lugn över alltihopa.
Och på fiket här i Gamla Stan där Vinguiden har sitt kontor, satt jag nyss med duffel och rödblå halsduk, sköna byxor och en vintagekeps jag hittat i nån sån affär. Å jag kände mig lite skönt septemberurban – lite sent i september hunkig.
Publicerad: 23 September 2008 @ 09:33,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0 st
Jag har enligt anders borg och company gjort mig förtjänt av lägre skatt nästa år. Och nästan en tuuuuuuusenlapp!
Det ska löna sig att arbeta har jag förstått var tanken med det hela. Men det tycker jag det alltid gjort. Om jag tittar på människor i min omgivning som inte knegar, är sjuka eller studerar – tycker jag det märks att dom har det betydligt sämre än vi som jobbar: bor lite sämre, åker inte utomlands så ofta, går sällan på restaurang och sliter på förrförra årets kläder en säsong till.
Undrar om en tusing i mina fickor kommer öka tillväxten i landet – eller om den bara hamnar på någon sparbanksbok? Och där får den ju inga hjul att snurra.
Visst är jag glad för tusingen, men nationalekonomiskt och för mig som företagare hade det varit bättre om en tre fyra andra som behöver pengarna bättre fått dela på tuuuusingen. Då hade den garanterat gått till konsumtion – direkt. Kanske någon som inte haft råd tidigare då kunde gå till tandläkaren, köpa nya höstskor till barnen eller se den där pjäsen på teatern.
Publicerad: 24 September 2008 @ 08:58,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 1 st
I filmen En Förlorad Värld finns en scen där karaktärerna Julia, Sebastian och Charles en sommarkväll sitter i lusthuset invid godset Brideshead och dricker vin; flaska efter flaska.
Allt är bekymmerslös överklass. En oslagbar scen är när de tre vännerna sakta drar sig mot lusthuset, och i släptåg kommer tre äldre tjänstemän från godset, bärandes på en stor trälår fylld med vinflaskor.
Sen sitter de tre i sommarnatten och dricker, njuter och famlar. I gryningsljuset påbörjas en spontan vinprovning på trappan utanför. Det här vinet för tankarna till: en poet, i en källare. regndroppar på ett sommartak. (typ)
Sen röker de så snyggt också i sådana här filmer, precis som de gör i Ang Lee's film Lust Caution.
Etuier, tunga tändare av silver, korta cigaretter utan filter. Det är inget gula-blend-sugande, utan en njutning av tobak.
Om det vore sådär snyggt, och man inte luktade sur disktrasa av cigaretter, skulle rökning kunna vara en snygg hösthobby.
Publicerad: 25 September 2008 @ 08:45,
Kategori: Fina viner,
Kommentarer: 0 st
Den sydamerikanske vinmakaren berättade för mig att man numer motar in och har börjat köpa mark som ligger högt upp på bergen där i Argentina. Där är priserna relativt låga, och med den globala uppvärmningen kommer där snart gå att odla vin. Den befarade havsnivåökningen gör också den att en vingård lite högre uppå är att föredra.
Nu skulle man kunna se detta på två sätt:
Å enda sidan är det ju bra att vinbranschen är ute i god tid med att säkerställa att de kan förse oss med vin den dagen polarisen smält och apocalypsen är mer än bokstavligen över oss.
Å andra sidan är det fantastiskt naivt att tro att den dagen den där apocalypsen är över oss, att det då skullen finnas en marknad för vin från sydamerika eller vilken annan ny värld som helst.
Publicerad: 26 September 2008 @ 13:23,
Kategori: Fina viner,
Kommentarer: 0 st
Jag ser det framför mig, hur jag och L sitter i stora vita soffan på kvällen och läppjar te ur stora sköra engelska koppar, med en skvätt mjölk och honung.
Det är den där filmen igen som spökar, En Förlorad Värld.
Jag ser också framför mig hur sonen C ska till att duka in te åt oss (han gör sånt, fastän han är 16 år...) och så tar han de vanliga egyptiska kopparna som vi köpte på en marknad i Sharm el Sheikh.
Nej, inte morgonkopparna, ska jag säga då. Ta kvällskopparna, de där äggskalstunna engelska.
Anglofil, någon!?
Publicerad: 27 September 2008 @ 10:12,
Kategori: Kaffe,
Kommentarer: 0 st
Den nyblivne villaägaren är ungefär lika intressant att prata med som den nyblivne föräldern. Om det i det senare fallet är historier om amningsförsök, napptillvänjning och barnvagnsteknik – är det i villa-fallet mest tal om vattenburen golvvärme, tillbyggnad av altaner och placering av stuprännor.
Rätt ointressant förutom för den ögonblicksrosiga mamman eller den nyligen i hörnet inmålade husrenoveringspappan. I förekommande fall är dessa personer samma – då börjar jag leta efter utgången för att få luft.
Men på en fotoutställning i lördags kväll fanns inget sådant kvävande. Det var goda vännen B som visade bilder från Vietnam, Indonesien och Gotland. Närhet, ljus och vardagliga möten med lokalbefolkning och vyer över sällan bevsitade platser, långt från charterresor och standardsituationer.
Kvällen avrundades med turkisk meze, Rhone-viner, sambucca och ett livligt samtal kring; Mexico, Gamla Stan, Sicilien och Indien, Peter Birros senaste på Elverket och Bruno K Öijers, Svart som Silver.
utställning 27 sep. -- 27 oktober
Eyubi Kök och Bar, Döbelnsgatan 45, Stockholm
Publicerad: 28 September 2008 @ 11:04,
Kategori: Fina viner,
Kommentarer: 0 st
För många år sen fick jag en stor ful gryta av mamma. En sån där i gjutjärn, en orange! Eller brandgul sa man nog på den tiden, på sjuttiotalet.
Den där grytan var lite skämmigt out of date – brandgul, snälla! Det skulle ju vara helt andra rustika färger då på åttiotalet, nittiotalet och de tidiga tvåtusentalet.
Men i helgen när jag var på fina gatan igen (det var ett jäkla springande på den där fina gatan...!) såg jag att det stora fina varuhuset här mitt i Stockholm hade en massa gjutjärnsgrytor, i just min mammas brandgula ton!
Cirklar sluts och min gamla skämmigt fula gjutjärnsgryta är åter modern och av senaste kulör.
Glad över detta köpte L och jag högrev och grovt tillyxade grönsaker – gjorde höstgryta som fick puttra sådär hemtrevligt i ett par tre timmar. Sen kom en massa söner indrällande med diverse flickvänner, och det blev nästan som under en middag i den svenska filmen Tillsammans, av Lukas Moodysson.
Publicerad: 29 September 2008 @ 08:55,
Kategori: Mat,
Kommentarer: 0 st
I vinbranschen händer det att någon importör knorrar under trycket från det stora monopolet. Det händer att någon säger att det vore bättre med en avreglerad och fri marknad. Att mycket skulle bli enklare utan ett monopol.
Jag undrar ja'?
Titta på våra vänner i till exempel Spanien. De har matvaruhus stora som tre ICA Maxi, ändå är vinhyllan inträngd i ett hörn och där finns nästan bara spanska viner.
Tänk om just ICA Maxi hade vinförsäljning. Vad enkelt det skulle vara för konsumenten, och för importören. NOT!
Alla har sett brödföretagens bodknoddar som pilar omkring bland plastpåsebröden och placerar om i hyllan, sätter upp skyltar och bökar för att just deras bröd ska lyftas fram och säljas.
På samma sätt skull vinbranschen få pila runt bland landets alla handlare. Och det skulle betyda ökad personalstyrka eller ett avtal med någon entreprenör som gör 'et.
Och den kostnaden hamnar på konsumenten.
Undrar hur mycket plats de där matvarujättarna kan sätta av till vin, om det blir strid på kniven att få in sina flaskor där – och om inte stoooorpotäterna i matbranschen helst ser till att sälja sånt som folk känner igen, är relativt billigt och snurrar snabbt på hyllorna.
Publicerad: 30 September 2008 @ 08:30,
Kategori: Billiga viner,
Kommentarer: 0 st
|
|
RSS-feed