Min gode vän N sitter på ett kontor bland några sköna anarkister.

Några programmerare och formgivare; alla med varsitt företag och med samarbete som redskap och mål.

Varje fredag har de så kallad fredagsöl; lika svennigt som överallt annars.

Skillnaden är att de här killarna (observera!) uteslutande arbetar med så kallade Sociala Medier: Twitter, Facebook; de sitter med varsin öl bredvid sig och med huvudena djupt inne i dataskärmen. Precis som de gör varje dag och hela tiden.

Sociala medier. Hmm...

Det är bara en, vi kan kalla honom Jesus, för han ser ut som på alla bilder av den där snygge mannen från Nasaret. Han lyfter blicken och säger "hej"; bränner av ett leende som vore han ambulerande frälsningspredikant. Med den skillnaden att den här killens är äkta.
Publicerad: 9 Februari 2010 @ 08:27, Kategori: Religion, Kommentarer: 0 st
 

Jag var tolv år och min syster sexton. Hon hade börjat gå på kaffé. Satt där och skolkade; drack bryggkaffe och åt delocatobollar; cigarettrök som en dimma bland plastblommor och småsmutsiga dukar.

När jag frågade mamma varför syrran valde att sitta där svarade hon att det är så ungdomar gör nuförtiden; hänger på kaffé.

Min enda känsla var att aldrig skulle jag komma att vilja sitta sådär och sunka.

- vänta du bara, sa mamma.

Det blev förstås café även för mig, men inte förrän långt senare och från en helt annan ingång.

Mitt allra tidigaste minnen från ett café var i Rom. Jag hade just fått min cappucchion och frågade om jag kunde sitta någonstans. Baristan tittade lite frågande på mig och pekade på en stol och ett litet bord som stod utanför toaletten; strax bredvid en skurhink.

Som väluppfostrad svensk satte jag mig på den angivna platsen.

Men jag kände att något var fel.

Då såg jag; ingen italienare "satt" och "fikade". Alla stod och hängde vid den långa kromade disken. Läste tidningen lite nonchalant och sorlade sådär urbant som på den tiden ännu så länge bara latinare kunde.

Sen dröjde det flera år; egentligen ända till nittiotalet, då det började dyka upp italienska fik i Stockholm.

Då kände jag att det var dags att börja gå på café; sitta i ett sorligt sammanhang och läsa tidningen; diskutera nåt helt oviktigt med nån man känner eller nån man aldrig tidigare mött.
Publicerad: 8 Februari 2010 @ 10:04, Kategori: Kaffe, Kommentarer: 0 st
 

Jag gick förbi Kungsträdgården och Berns i veckan. Där var det mode vecka.

Massor av snyggt klädda ungdomar med cat-walk-attityd.

Säker hälften bloggare som berättar i allvarliga inlägg vad de köpt senaste veckan, och tänker ha på sig idag.

Ett snöbollskast bort från de markerade kindbenens självutnämnda elit såg staden ut som eljest såhär års: blåjeans, svart, mer svart och så en medborgare som tänk bryta mönstret med att dagen till ära smycka sig i röd halsduk.

Inte ens vår elit har känsla att visa vägen; Fashion Week 2010 invigdes av Filippa Reinfeldt som själv säger att hon är modeintresserad, och vars favoritplagg är jeans.

Ridå!
Publicerad: 4 Februari 2010 @ 08:00, Kategori: Kläder, Kommentarer: 0 st
 

Vid korsningen strax utanför stod jag med gore-tex-jacka, halsduk och mössan väl nerdragen över röda örsnibbar.

I ryggsäcken låg ett par långfärdsskridskor; på fötterna ett par kängor.

Då slog det mig plötslgt: för bara någon månad sen stod jag i exakt samma korsning; den gången med picknickkorg, solskyddsfaktor tio, filt och  flippflopp.
Publicerad: 3 Februari 2010 @ 08:00, Kategori: Tankar, Kommentarer: 0 st
 

Jag skulle bli galen om jag betalat fyra fem miljoner kronor för nåt – å sen inte var nöjd.

L var ute och träffade väninnor igår som visst vad jag förstod satt upp till nästippen i blöjor, pendeltågstidtabeller och K-Rauta besök om helgerna.

En av damerna hade blivit "tvingad" ut från Kungsholmen till norrförort av sin man.

Hon var inte glad!

Men hörrni, om man köper nåt för så upp till taknocken mycket pengar måste man väl vara glad, lycklig och lite spralligt nöjd precis jämt hela tiden?

Inte bara en solig lördag i juli.
Publicerad: 2 Februari 2010 @ 08:28, Kategori: Bostad, Kommentarer: 0 st
 

I kontrasternas tid är det förunderligt att samma dag befinna sig ute på öppen is med långfärdsskridskor, för att någon timme senare sitta i Globen och få ta emot Depeche Mode.

Depeche Mode!

Det behövs egentligen inga fler bokstäver än så.
Publicerad: 1 Februari 2010 @ 09:52, Kategori: Musik, Kommentarer: 0 st
 

Såklart är jag emot att folk ska behöva gå täckta från topp till tå.

Såklart är jag emot all form av tvång: skoluniformer, dogmer och kvävande förtryck.

Ändå är jag FÖR att folk ska få klä sig precis som de vill.

Såklart vet jag att alla muslimska kvinnor kanske inte VILL gå klädda i burka; att de säger att de vill, för annars blir de hus i helvete där hemma.

Men ändå; jag är mer MOT att lagstifta om hur man ska få vara klädd.

Inte inom vissa yrken såklart. Jag vill inte att min doktor ska bära clownnäsa och stor fluga som det sprutar vatten ur så fort han drar ett skämt. Jag vill inte att poliser ska gå klädda i naziuniformer. Jag vill inte att Thomas Östros kliver upp i Riksdagens talarstol klädd som en massaj.

Men på stan och utanför arbetstid, självklart.

Vill killar klä sig i kort kort kjol och stövletter; fine with me.
Vill äldre herrar (plus 45 år) klä sig som tonårspojkar i sneakers och tröjor med logotype från nåt stort sportföretag; I don´t like, men det får gå.
Vill Tomas Di Leva klä sig i kaftan och med blommor i håret; jag är för.
Vill Anders Borg klä sig i sunkig taxichaufförsskinnjacka och bära hästsvans; är det hans fulla rätt.
Vill damer plus 40 år se ut som truliga tonårsflickor, med botox och silikon. Tycker jag det ser för jävligt ut, och vittnar om vårt eget västerländska förtryck av kvinnor. Men jag tycker självklart alla kvinnor oavsett ålder ska få se ut som truliga tonårsflickor – om de vill.



Publicerad: 28 Januari 2010 @ 10:02, Kategori: Religion, Kommentarer: 0 st
 

I helgen stod jag i ett prekärt läge i trafiken. Med hyrd lastbil kom jag inte ut från bensinmacken. Det var kö och bilar överallt. Dubbelparkerat och plogbilar som puttade undan snö.

Helt enkelt, ett härligt urbant trafikhelvete.

Nåja, så farligt var det kanske inte. Men för mig som mest cyklar och går kände jag mig klämd och instängd där jag satt i lastbilen.

Då stannar en man i sin SUV, och vinkar fram mig. Inte för att han behövde. Han bara såg min belägenhet och tänkte hjälpa till. Han blev till och med tvungen att hamna efter mig i kön och alltså förlora en plats längre fram.

Med all respekt; men den som har kört bil i till exempel Frankrike, Spanien eller Italien vet att där skulle en sådan situation sällan eller ALDRIG hända.

Var och en för sig bara; alla mot alla.

Då blev jag lite svenskt stolt; att vi fortfarande kan hjälpas åt, visa hövlighet, se den andres utsatta läge och helt enkelt stanna till och vinka fram.
Publicerad: 27 Januari 2010 @ 09:00, Kategori: Bilar, Kommentarer: 0 st
 

Ni vet; kvinnan som varit chef för Svenskt Näringsliv.

Hon har i dagarna kommit ut med en bok om sitt liv, och inte minst hennes karriär:
"Livet, makten och konsten att vara sig själv"

På SvT satt hon och sa att hon äntligen hade funnit någon sorts balans i livet och att hon numer kände att fågelkvitter och en promenad med hunden kunde vara värt att leva för.

Hela hennes liv verkade ha varit karriär, inte en VAB-dag, bettskena och stresshjärta.

Jag tycker naturligtvis synd om Ebba Lindsö.

Men jag vill inte läsa hennes bok, för i den står bara det vi alla andra redan visste om – sen länge.

Boken har ingen publik, den är bara skriven för henne själv och kanske en handfull andra karriärister som om några år även de ska landa, komma ut och berätta (kanske i en bok) det vi andra redan vet; att det viktiga i livet kan vara fågelkvitter och en promenad med hunden.
Publicerad: 26 Januari 2010 @ 08:56, Kategori: Böcker, Kommentarer: 0 st
 

Dom är flera miljoner; på vissa ställen miljarder.

Asiaterna!

De lär vara deras århundrade nu. Dags att huka sig?!

Jag är inte förskräckt.

Klart asiaterna vill att Asien utvecklas.

Men de har en bit kvar. Det skriver jag med stor respekt för deras mångfald, kraft och ambition.
Ännu så länge är de att betrakta som ett par miljarder människor som springer i vägen för varandra – utan grundstrukturer för en riktad kraft, för att rikta energin som en svetslåga.
Ännu är det att betrakta som ett tomtebloss; ett stort jävla tomtebloss.

När jag är i Thailand (64 miljoner invånare) ser jag tydligt den där ickeriktade svetslågan. Folk jobbar hela tiden, överallt. Men de kommer sällan någon vart. Det finns en enorm fattigdom som många i landet har svårt att ta sig ur. På grund av grundläggande felaktiga strukturer.

64 miljoner utbildade och välorganiserade thailändare hade kunnat vara en enorm kraft.

Nu är det bara ett fåtal som berikar sig på den billiga arbetskraften och de låga skatterna. Stora delar av befolkningen är i våra mått otroligt fattiga, och kommer förbli så.

Det ligger i globaliseringens natur att vilja hålla de fattiga lågavlönade Asien fattigt, ostrukturerat och outbildat.

De producerar, vi konsumerar.

Publicerad: 19 Januari 2010 @ 12:44, Kategori: Asien, Kommentarer: 0 st
 

På flyget hem från Thailand satt jag och läste thai airways flygmagasin; Sawadee.

Där stod att läsa att flygbolaget tagit sitt yttersta ansvar för miljön, och sett till att var enda maträtt som serveras ombord minsann var klimatsmart.

Skönt, kände jag där jag satt 10.000 meter upp i luften och såg jetmotorerna spy ut skit och partiklar i den känsliga tunna luft uppe mot stratosfären.

Thai ariways ambition är det inget fel på, men att påstå att man tar ansvar för sitt klimat-fotavtryck genom att trixa med maten ombord är väl som att klippa lilltånageln för att minska sitt eget fotavtryck i den thailändska sanden.

Publicerad: 18 Januari 2010 @ 08:29, Kategori: Miljö, Kommentarer: 0 st
 

Efter en månad i tropikerna (Thailand och Kambodja) är det med glädje jag stapplar längst med isiga gator.

Ingen surrande AC, iget moskitonät; bara härlig vit snö.

En amerikan sa till mig på tal om den svenska vintern, som alla klagar på:
You have to embrace the winter.

Jag kramar allt vad jag orkar.



(ska han säga som är både solbränd och varm)
Publicerad: 15 Januari 2010 @ 08:52, Kategori: Annonser, Kommentarer: 0 st
 

När man läser inlägg som privatpersoner skriver på nätet, kommentarer till artiklar om miljön, märks att vissa frågor är svåra att greppa.

Som tur vad är det inte "folkets röst" som hörs när några få skriker och inte vill förstå.

Ta den här sköna jag läste från en arg miljöskeptiker, som kallar sig "Klimatmotstandare".

"ÄTA mindre kött!??? Idioter!! bidrar eskimåer till miljöförstöring för att de lever på kött och späck? hahahahahaha.....att kött produktion skulle leda till miljöförstöring är ett propaganda-sätt från margarin och bröd- bolagen!!" >>

Inlägget ovan kommer från en kille på 42 år som missuppfattat. Det kan man förstå; det är svårt med macroekonomi.

Det är DJURHÅLLNINGEN som är klimatineffektiv, inte själva köttet vi äter.
Mycket spannmål (mycket energi) = relativt sett, lite kött (lite energi).

Men mjölken då, som han är inne på?

Här skulle vi kunna fråga vilket gammal grekisk fåraherde som helst, närsomhelst under de senare årtusenden: lite gräs i ena änden, mycket näringsrik mjölk i den andra. Om och om igen, år ut och år in. En perfekt energimaskin – geten.
Publicerad: 21 December 2009 @ 08:22, Kategori: Miljö, Kommentarer: 0 st
 

Kollaps i klimatmötet i Köpenhamn.

Vi kan inte enas. Oavsett om IPCC har rätt eller fel, vinner vi alla på att ställa om energiförsörjningen för det nya milleniet.

Kina och USA har tillväxt som mål – inte klimatet.

Då får vi väl möta dem på deras planhalva; bojkott av deras varor och tjänster.

Nej, det skapar konflikter. Nu är det tid för samarbete.

Vi får gå hem till oss själva och bygga om vårt samhälle till ett klimatsmart och effektivt; faktiskt visa att vi vinner på ett minskat olje och kolberoende. För det är det som är det paradoxala.

Den nya tekniken har möjlighet att göra oss mer framgångsrika. Tillväxt och miljö behöver inte vara varandras motsats.

Så nu vet vi vad vi ska göra i alla nedlagda SAAB-fabriker.
Publicerad: 19 December 2009 @ 09:06, Kategori: Miljö, Kommentarer: 0 st
 

På klimatmötet i Köpenhamn försöker världens ledare överträffa varandra i att vara den som (i alla fall) retoriskt tar mest ansvar för miljön.

Men hur ska vi göra? Vem ska betala, minska , hur mycket?

Är det inte ganska enkelt. Planeten klarar av ett CO2 utsläpp på max två ton per person och år.
Låt oss då sätta gränsen där: Två ton CO2 per person och år.

Sen är det bara att räkna:
Indien, 1.000.000.000 människor = 2.000.000.000 ton per år.
Sverige, 9.000.000 människor = 18.000.000 ton per år

De fattiga länderna har ofta större befolkningsantal, men har skitat ner minst. Så då kan de börja bygga ett rent samhälle nu.
Vill de ha ekonomisk hjälp från I-länderna med att bygga detta nya rena samhälle kan de väl handla med CO2 tons enligt nån tariff.

Busenkelt.

Vi kommer alltså aldrig totalt sett över 2 ton per person och år.
Publicerad: 16 December 2009 @ 12:17, Kategori: Miljö, Kommentarer: 0 st
 

På thaiboxningsklubben Slagskeppet i Stockholm har man under hösten haft besök av Israeliska armén. Deras komandokillar som är på utlandsuppdrag på israeliska ambassaden i Stockholm (och ingen annanstans i landet, får vi hoppas) vill ha bra träning där de får använda sin styrka och sina nävar.

De här killarna får absolut inte skada sig; annat än när de krigar mot stenkastande småbarn eller får en handväska i huvudet av någon arg palestinsk kvinna som just förlorat sina manliga släktingar i den senaste raiden mot Hizbollah (i Libanon?!) där ingen av släkten var medlemmar; eller någon dotter blivit våldtagen efter någon (ooops) felriktad granatattack.

Hur som helst; dessa militärer har skrivit på att de lovar dyrt och heligt att inte hoppa bungyjump, åka rullskridskor eller pyssla med kampsport. För de är dyra dessa specialtrupper; ska de blödas ska det göras i strid.

Så vad gör de? Jo, anmäler sig för tio träningspass mot svenska eliten i thaiboxning.

Ägaren till gymmet var skeptisk till en början, men soldaterna betalade bra för att få stryk, så varför inte.

Blåslagna som de blev oroade sig soldaterna för vad befälen skulle säga, varför thaiboxarkillarna efter avslutad förnedring tog med de tappra gossarna till NK:s sminkavdelning för ännu en.
Publicerad: 15 December 2009 @ 11:18, Kategori: Träning, Kommentarer: 0 st
 

L hade fått en flaska champagne av en kund.

Kunden hade del i vingård och nu kom belöningen.
Champagne från egen tuva.

Ni har säkert sett det själva, eller hört talas om det: köp del i vingård, få flaskor billigt.

Men det var nåt ful och rackarspel med innehållet. Det smakade jäst och unken källare.
Det stod "champagne" på etiketten. Men man undrar.
Publicerad: 14 December 2009 @ 09:11, Kategori: Billiga viner, Kommentarer: 0 st
 

NK:s julskyltning ska ju vara nåt av en begivenhet varje år.

Visst stod jag där med C när han satt i sittvagn – begapade isbjörnar, tomtar och en ren som vickade på huvudet.

Men det var femton år sen.

Hur mycket jag än önskar tror jag inte dagens små telingar är inresserade av dessa smådjur och tomtar; dagens ungar är ju skedmatade med kolorerad actionfilm. Skulle dom bli imponerade av några dammiga smådjur som rister på huvudet i sakta mak?

Knappast.

Dom tittar nog bara storögt för att försöka hitta vad i skyltfönstret det där roliga är som föräldrarna verkar så förtjusta i. För det är nog så det är, att hela NK:s julskyltning är en begivenhet för föräldrar med julklåda och ambition att ge sina små en "riktig jul".

När det enda barnen vill säga till tomten är;
"Hit med playstationspelet ba, gubbjävel!"
Publicerad: 10 December 2009 @ 10:32, Kategori: Annonser, Kommentarer: 0 st
 

Det finns ett komplex i Sverige – ett stormaktskomplex.

Ni vet, Karl den XII; Finland och Norge, Baltikum och så tar vi Ryssland när vi ändå är på gång.

Det där är snart trehundra år sen, men stormaktsränderna är som vore de tatuerade.

Har ni hört den här då? We are only nine miljon people i Sweden, you know.
Eller den här: Stockholm är en sån liten stad jämfört med Paris, New York och London.

Bara den med komplex jämför storlek.

Undrar om berlinarna har komplex för att de bara är 4 miljoner invånare när Paris har nio?
- attans vilken småstad Berlin blev plötsligt!

Att det i Stockholm med förorter bor drygt 2.000.000 människor gör inte staden ett dugg bättre än hälften så stora städer som: Amsterdam, Lissabon, Milano, Liverpool, New Orleans eller Vancover.


Austin, Texas, med 1.5 miljoner invånare, är en bra stad.
Publicerad: 9 December 2009 @ 08:00, Kategori: Stad, Kommentarer: 0 st
 

Igår fick jag veta att 40 procent av landets BNP genereras av stockholmarna, fastän de bara utgör 20 procent av svenskarna.

Det skulle betyda att våra vänner ute i landet skulle behöva öka sin gemensamma kraft med 200 procent; bara för att komma ikapp.

Då skulle landets BNP fördubblas.

Nu tror inte jag att det bara beror på att stockholmarna är duktiga och kreativa – jag tror att det uppstår synergier när många kreativa människor samlas.

Ungefär som kvantfysik ni vet; en elektron har en negativ laddningen på ett. Hundra elektroner har en gemensam laddning på hundra.
Men, konstigt som det kan verka, en miljon elektroner har en gemensam laddning större än en miljon...



 
Publicerad: 8 December 2009 @ 08:50, Kategori: Stad, Kommentarer: 0 st
 

L och jag gillar att sitta på sorliga restauranger. Speciellt såhär under årets mörka del. Regnpussarna glittrar i gatljusen utanför, folk skyndar förbi med paraplyer. Själva sitter vi och kurar vid dukade bord: beställer in gott, mycket och gärna.

Lo Scudetto hette en favorit på Åsögatan, Södermalm i Stockholm. I samma lokaler har nu La Vecchia Signora flyttat in. Samma krögare, samma kärlek till mat och miljö.

Att det serverar rätter från Piemonte behöver kanske inte nämnas. Ni vet La Vecchia Signora, smeknamnet på fotbollslaget Juventus i Torino.

Men, när allt är så väl planerat, bra tillagat och värt att besök är det tråkigt att helheten förstörs av dålig servering.

Knuff i ryggen varje gång servetrisen går förbi, sträck över tallrik för att hämta ut assietter – rakt framför näsan bara. Schoff!

Secondo kommer in innan primo.

Jag vet inte; jag kommer tillbaka – för maten och miljöns skull. Men betyget kan tyvärr inte bli mer än tre såsfläckar på den annars nystrukna vita duken.
Publicerad: 7 December 2009 @ 09:51, Kategori: Restaurang, Kommentarer: 0 st
 

Jag tycker hus är konstiga. Alltså sådana där små hus som kallas villor.

Villor ser stora ut på håll; dubbelgarage, två våningar, stor entré och pampig altan.

Sen när man kommer in: trång hall, litet kök, små sovrum som mer liknar kabysser på minus tio kvadratmeter. Fönster som små gluggar och en takhöjd som omöjliggör annan armatur än en plafond.

Klart det finns slott på Lidingö utanför Stockholm, eller sköna funkisvillor i Bromma. Men nu snackar vi generellt.

I mina vänners lägenheter i Stockholms innerstad är det precis tvärt om.
De där lägenheterna ser inte mycket ut för världen utifrån. Fyra fem fönster på en husgavel, en bit upp.

Men sen, när man kommer in. Stor hall med en takhöjd på över tre meter. Fönster som en basketspelare kan stå raklång i. Dubbeldörrar mellan stora salar i fil mot en boulevard utanför.

Visst, de flesta bor mindre än så, och kanske på en tvärgata. Men ändå; de stora vackra fönstren och den spatsiösa takhöjden finns där oavsett antal rum.
Publicerad: 4 December 2009 @ 09:48, Kategori: Bostad, Kommentarer: 0 st
 

På Uppdrag granskning igår på SvT 1 visades hur politiker sitter fast i vackra fraser och inte kan göra något för att rädda den miljökatastrof vi alla är på väg mot.

"se, en stor betongvägg mitt fram på vägen! sväng sväng sväng, eller bromsa!!"

"men säg mej kära väljare, åt vilket håll ska vi svänga?"

Miljöministern försöker med det positiva ordvalet "resa" få massbilismen att framstå som en skön kultur och gränsöverskridande aktivitet; vi möts, vi hälsar på, vi utbyter erfarenheter och delar vyer.

Vackert som en saga.

Det är nog inte den typen av "resor" som behöver minska om vi ska få bukt med miljökatastrofen. Det är de där varjedag resorna i bilköerna in och ut, fram och tillbaka, som man kanske borde kunna vara utan. För de är väl knappast några fantastiskta Jorden-Runt-på-80-dagar äventyr.
Publicerad: 3 December 2009 @ 09:27, Kategori: Bilar, Kommentarer: 0 st
 

Efter sommaren 2009 sprang jag halvmilen på 24 minuter.

Det är ingen speciellt bra tid – men en okej motionstid.
Man brukar säga att man som motionär ska klara milen på under 50 minuter – under 5 minuter per kilometer.

Midnattsloppet i Stockholm 2007 sprang jag på 49.47
Det får vi anse vara godkänt.

I höst har jag sprungit en mil i veckan, och kört kickboxning på en klubb i en källare.
Kickboxning har jag hållt på med en tid nu så det är standard.

Ändå, fastän jag inte sprungit SÅ mycket som jag borde, har jag ändå förbättrat konditionen mer än tidigare år.
Med färre löprundor, mindre ansträngning.

Igår sprang jag halvmilen på under 22 minuter.

Nästan en halv minut snabbare per kilometer jämfört med i somras...!

Vad har jag då gjort för att förbättra kondisen?

JAG HAR RÖKT...!

Inte hela tiden, inte varje dag. Kanske ett paket i månaden.
Jag har suttit på helgerna och blossat några John Silver utan filter.

I akt och mening att (förutom skaffa mig en air of a life style noir) förbättra min löpning.

Jag fick idén efter att ha provat yoga under ett par år. Ni vet det där med den så kallade pranayama.
Andningstekniken inom yoga.

Hur som helst handlar den bland mycket annat om att genom motstånd utveckla andningen så den blir rikare, större och djupare. Jag ska inte gå in på detaljer.

Tanken var att om mina lungor får lite helgmotstånd att arbeta med, genom rökning, kanske det är utvecklande för min syreupptagning, kondition.

Det verkar som min teori stämmer.

Jag ska kalla teorin för:
John Silver takes you places.
Publicerad: 26 November 2009 @ 13:01, Kategori: Tankar, Kommentarer: 0 st
 

Undra om det finns något mer ensamt än en skidbacke utan snö, såhär innan säsongen börjat på allvar?

På webbkameror från svenska fjällen ser det inte bara tomt utan även rent av ogästvänligt ut.
Någonting avfallsbrunt och isvattenkallt.

I alperna ser det ungefär likadant ut. Men deras skidorter har väl nåt att erbjuda när inte snön fallit – kan man väl i alla fall få tro. Sol, god mat och toppar som alltid är snöklädda. Sådär så att dom bofasta vet varför dom en gång hamnade där. Som en påminnelse allra längst upp.

Publicerad: 25 November 2009 @ 12:06, Kategori: Resor, Kommentarer: 0 st
 

"Vi väcker Alva klockan halv sex på morgonen", sa den unga modern till sin gravida väninna. "Annars hinner vi inte till jobbet och dagis. Det blir låååånga dagar för henne. Hon är ju bara två år. För sen kommer vi inte hem på kvällen förän efter sex".

"Oj, nästan tolvtimmarspass!", sa kvinnan i grossess "men ni trivs där ute i huset, och tycker inte det är för långt till stan och arbetet?

Jag tog mitt kaffe och tittade ut över ett silverljust Slussen; tänkte att man nog inte ska gå över ån efter vatten.
Publicerad: 24 November 2009 @ 08:00, Kategori: Bostad, Kommentarer: 0 st
 

L och jag skulle se Woman Without Piano på Grand; Stockholm Filmfestival.

Då visade det sig att filmen inte kommit till Sverige.
Tokigt och tråkigt, inställda som vi var på en skön söndagseftermiddag med en film från Madrid på vita duken.

De visade filmen Moon istället; intelligent Sience Fiction om implicationer med kloner.
Publicerad: 23 November 2009 @ 09:33, Kategori: Bio, Kommentarer: 0 st
 

Utanför biograf Skandia stod festklädda människor med paletå och frasande galaklänningar.

Det var premiär på den 20e Stockholm Filmfestival.

Fotoblixtar, leenden, kindpussar, champagne och mingel.

Hur jag och sonen C hade hamnat där är en gåta. Men det är typiskt Stockholm. Man blir inbjuden på nåt, och så plötsligt står man jämte kulturministern.

Eftersom varken C eller jag insett vidden av kvällen fick vi ta på oss rollen som "konstnärer", där vi stod i dufflar, kulörta halsdukar och ökenkängor.

Precious hetter filmen som öppnade stort. C och jag, samt hela salongens publik, var tagna av den afroamerikanska svarta verkligheten som regissören Lee Daniels visade oss; och efter föreställningen berättade om.

Efter filmen var det fackeltåg genom hela stan ner till Sturekompaniet.

Det kändes som hela novembernattens mörka ton speglade den verklighet av the black USA vi aldrig ser; för enligt Lee Daniels ser vi den bild av black USA som det vita amerika valt att visa upp för oss; typ The Cosby Show.
Publicerad: 18 November 2009 @ 08:36, Kategori: Bio, Kommentarer: 0 st
 

Reklamen är död – leve reklamen.

Det vi ser på teve i programmet från Ullared är reklam som den kommer se ut i framtiden.

När tekniken snart gör det möjligt att undvika tröttande reklamavbrott finns ändå produktplacering kvar – som det heter.

Ni vet, Statoilkortet som visades flera gånger i filmen Jägarna, Seat som alla goda poliser körde runt med i en Beckfilm.

Listan kan göras beklämmande lång.

Att tillverka ett helt program, eller en hel serie program, om sin egen butik är strålande reklam – för butiken.

Allt förtäckt till redaktionellt material.

Fler idéer: NK, stora fina varuhuset.
Måste vara en guldgruva. Chefernas dilemman, inköparnas, fackets, personalens. De olika butikerna som ska förhandla om ytor och exponering i varuhuset. Skvaller, kunder. Allt snyggt förpackat och lagom crazy.
En thriller på bra sändningstid – NK betalar – vi sväljer.

En annan idé: Volvo lanserar nytt bilmärke.
Följ ingenjörer, tekniker, facket, ledningen. Från ax till limpa.
Sista scenen: den nya bilen. Miljövänlig, Snabb och Snygg.

Massorna följer progrtammets utveckling – sväljer duktigt.
Publicerad: 17 November 2009 @ 07:47, Kategori: Annonser, Kommentarer: 0 st
 

Halva publiken består av finlandsättlingar. Några kanske kommit med båten från Helsingfors.

När Bertolt Brechts finlandsnostalgiska pjäs Puntila/Matti sätts upp på stora scenen ligger det i våra östra grannars intresse såväl som vårt eget.

In mot mitten av salongen kommer sist av alla en stor man stånkande genom publikhavet; vinkar åt sin fru två rader längre fram och skriker "jag är på plats nu, nu är det bra". Han tränger sig ner bredvid mig med en storbondes hela självklarhet. Mannen börjar genast fråga sin granne (på andra sidan) var han kommer ifrån. Själv är han inte finne utan kommen från Skåne.

Mannen förefaller inte salongsvan, men vad gör det, här är han nu.

Fem minuter in i föreställningen hör jag ett susande från vår skånske storbonde; han har somnat.

I paus när alla reser sig upp, rycker han till och frågar "vet du hur länge det håller på?".

När andra akt börjar är stolen bredvid tom.
Publicerad: 16 November 2009 @ 09:36, Kategori: Teater, Kommentarer: 0 st
 

Det stod en grej på mjölkpaketet som jag läste i morse: "nu får du krypa upp med en bok i soffan och dricka chai te"

Tack, men måste jag vänta på tillstånd från ett mjölkpaket för att göra det?

Vad är det för omodern kommunikationsväg, mjölkpaket!  När det finns epost, mms, stortavlor på husväggar, och varför inte, någon polisiär statsanställd tjänsteman som ringer på och säger som det är att: "nu får du krypa upp med en bok i soffan och dricka chai te".
Publicerad: 13 November 2009 @ 08:00, Kategori: Annonser, Kommentarer: 1 st
 

"du kör 2000 mil om året"

Så påstod någon däckstillverkare på en reklamfilm som flimrade förbi på någon teve kanal.

Jaha, tänkte jag och började räkna efter.

Nej, jag kör noll mil om året! kom jag fram till.

Jag har sålt bilen. När jag hade den körde jag bara 600 mil om året, och de där milen kunde jag lika bra åka buss, tåg eller ta cykeln.

Att reklam ljuger, det visste vi, men att det var så uppenbart lätt att kontrollera.
Publicerad: 12 November 2009 @ 08:00, Kategori: Annonser, Kommentarer: 0 st
 

C och jag var på bio i går kväll. Vi såg Bananas på biograf Zita.

Ni vet, viktig film om stora stygga Dole Fruit Company som använt bekämpningsmedel hela sjuttiotalet som gjort fattiga plantagearbetare sterila, cancer i alla dess former och lämnat död efter sig.

Fastän Dole visste att det var livsfarligt så fortsatte de bara; USA behövde bananer, ju!

Hur som helst; i anslutning till biograf Zita finns den skönt avslappnade Babs bar. Där kan man äta gott och hänga lite i baren innan filmen.

C och jag kom till biografen en halvtimme för tidigt, så jag föreslog ett besök på Babs bar; en läsk till C och en öl till mig (han är bara 17 år)

När vi suttit vid bardisken i tjugo minuter och inte fått beställa; inte ens fått en nick från någon av de två servitriserna att de  hade sett att vi satt där och att de så att säga markerade att "jag har sett er, ska bara servera den här kunden så kommer jag tar er beställning", då gick C och jag till biosalongen.

Det är som en amerikan sa här om leden: Sweden, lovely food lousy service.
Publicerad: 11 November 2009 @ 08:44, Kategori: Bio, Kommentarer: 0 st
 

Fram mot kvällen får den late brått.

Sextio timmar i veckan, sena kvällar, flitens lampa, hämta lämna skynda hinna.

Vår tids adelsmärke – ett magsår innan fyrtio.

Men hörrni, har ni också märkt att många tjänstemän på många kontor kommer in till jobbet klockan halv tio, sen fikar de fram till tio, sen två timmar jobb å sen lunch.

Klart det blir brått fram mot fem, när det är dags att gå hem.

Sitter man kvar någon timme när de andra går till dagis, pendeltåg och bilkö; då är man kung kung kung – den dan.

Med riktig tur kanske chefen ser; en befodran är på väg.

Vem vill vara en obemärkt grå tjänsteman, som arbetar nio till fem; fyrtio timmar i veckan. Då är man knappast betrodd, duktig, ansedd, viktig.



tips till karriären
- bär alltid på en pärm när du går omkring på jobbet
- bär alltid med dig pärmar hem från jobbet, och till jobbet
- var noga med att cheferna ser att du bär pärmar, hela tiden
- peka på "brister" i er business och organisation (fast de inte finns några)
- se till att "bristerna" förs in på dagordningen
- ta dig an att lösa dessa "brister"
- bli gärna entledigad från dina vanliga uppgifter för att lösa "bristen"
- slå på stora trumman när du löst uppgiften/bristen
- kommer du sent till jobbet, håll en mobiltelefon vid örat när du gör entré
- jobba över tills chefen gått; sen kan du privatsurfa och ringa dyra utlandssamtal

Ledord för den som vill göra karriär:
ALLT ÄR ILLUSIONER
Publicerad: 10 November 2009 @ 08:12, Kategori: Lågkonjunktur, Kommentarer: 0 st
 

Stadsteatern visar Måsen, av Anton Tjechov.

Samma pjäs spelades på Elverket för ett år sen. Det var kul att se om det höll för en jämförelse.

Måsen har ett så pass bra grundmaterial att det är svårt att misslyckas.
Det gör dom inte heller; inte på Elverket, inte på Stadsteatern.
Det levereras habil scenkonst från båda håll.

Vad annars borde vara att vänta från två av Sveriges absolut bästa teatrar?

Kläderna i båda föreställningarna är svävande vita och befriande från vår tids varumärkesträck.
Slikt finns att köpa på Blanc du Nile, med butik även i Stockholm.
Alltså Blanc du Nile är ju också ett varumärke; om dock förhållandevis okänt på våra breddgrader.

Så helt fri blir man sällan.
Publicerad: 6 November 2009 @ 08:08, Kategori: Teater, Kommentarer: 0 st
 

Jag väljer att lyssna på den röster som inte skriker i kör.

Farenhiet 9/11, Bowling for Colombine, Sicko
USA:s nine eleven patologi, vapenlagar och inflamerade sjukvårdssystem.

Det senare på väg att bli Sveriges – bevare oss väl.

Nu har dokumentärfilmaren Michael Moore benat ut den amerikanska kapitalismen; som i teorin säkert fungerar i det lilla formatet: i byn, i kommunen. Ungefär som väl kommunismen också gör.

Nu när det, förutom en del religiösa fundamentalister, inte finns några tydliga utmanare till kapitalismen är det kanske därför som blickarna börjar vändas mot detta bara alltför självklara system. För några år sedan gjorde dokumentären "The Corporation" en historisk analys av kapitalismen och fann att storföretagen uppträdde som psykopater i samhället. Vinstmotivet var överordnat all hänsyn till människor, miljö, demokrati och även rättssystemet.

Det som pågår i USA är en stadskupp av sällan skådad art; och det amerikanska folket (precis som delar av det svenska) är livrädda för allt som luktar "gemensamt" – så indoktrinerade är de.

Men nu börjar de 95 procent av amerikanerna som missgynnas av det egna systemet att vakna. Ännu så länge har de någon form av illusion av demoktrati – en man, en röst.

Ett av de större finansbolaget på Wallstreet, Goldman Sachs, tar sig in i Vita Husets inre kretsar för att skräddarsy en avreglering som ska ge dem ännu större makt. På så sätt ska politiken och i förlängningen demokratin få så lite inflytande som möjligt på den så kallade marknad där redan en procent av de rikaste i USA äger mer än 95 procent av de fattigaste.


Publicerad: 5 November 2009 @ 08:00, Kategori: Bio, Kommentarer: 0 st
 

När mobiltelefonerna hamnat i var mans hand, satt folk gärna och ringde på bussar, t-banor och caféer. Det blev, tyckte några, ett sätt att visa sig behövd.

Istället för att röka (som man snart inte fick göra inomhus längre) kunde man gömma sin ensamhet bakom en telefon.

Sen kom laptoppen och alla som var nån att räkna med satt ivrigt och surfade på ställen över hela stan.
Kontoret på café.

Samtidigt blev SMS hett (senare även MMS) och det gick bra att pilla på både telefon och dator.

Vem vill sitta sysslolös och bara titta ut genom ett fönster mot någon gata eller boulevard?
Möjligtvis fransmannen anno 1953.

Nu har i-phonen tagit över både dator och telefon. Det känns SÅ 2007 att sitta med laptop på café. Stor jävla knälåda, och en liten puck i sladd. Nätack du!
Publicerad: 4 November 2009 @ 08:00, Kategori: Teknik, Kommentarer: 0 st
 

P är närmare två meter lång och stark som en oxe.
Nu har han pådragit sig en elak sjukdom som gör att axlar och armar ömmar något så förbannat.

När han och frun var i en köplada och handlade här om leden fick hon bära de tunga kassarna ut till bilen, medan P gick före med bilnyckeln.

Frun är en liten kvinna, med späda axlar.
Men, vad gör man inte när ens partner är skadad.

Vid utgången till köpladan stod en grupp svenskar med arabisk härkomst; såg den välvuxne P komma gående, med fru hasande baktill släpandes på tre fyra kassar.

Då säger den ena av männen till sina kamrater, på utpräglad arabsvenska:
- den svennen har fattat galoppen.
Publicerad: 3 November 2009 @ 08:00, Kategori: Kultur, Kommentarer: 0 st
 

På teveprogrammet Ensamma mamma söker en bonde eller en gullgosse, ser jag en tydlig trend.

När de hopplöst svenniga snubbarna i programmen håller på att slå knut på sig själva i sin iver att vara den absolut mest strömlinjeformade fånen som både har starka armar, mod i bringa och ett hjärta av kolorerat guld, då tar man dessa dagar gärna i från tårna och säger att:

- Jo, med mig ska du veta att jag ställer upp till 210 procent.

Förr i tiden, på sjuttiotalet, då sa man att man ställde upp till 100 procent. Det är ju maximalt och väldigt mycket det. Nästan helt utplånande av sin egen person. Men en god ambition.

Sen, någon gång i mitten av åttiotalet, ville någon vara värre och drog till med 110 procent! För att visa att här har du en snubbe som verkligen är beredd att bryta alla vallar.

Men nu 2009; 210 procent.

Då vet man att DÅ är det bra.
Publicerad: 2 November 2009 @ 09:34, Kategori: TV, Kommentarer: 0 st
 

När jag köpte min i-phone kom däri även en i-pod; all min musik samlad i digitalt fickformat.

Plötsligt kunde jag få för mig att vilja gå omkring med hörlurar i öronen på stan och vara lite mondänt avskärmad med: Black Sabbath, Kent och Lou Reed.

Ett par timmar och några bussturer senare med toner i hörselgångarna kändes det inte kul längre.
Det var något som saknades.

Författarinnan Joyce Carol Oates har sagt att: den som ständigt går omkring med musik i sina öron, tänker inte. De blir aldrig författare. Man måste tänka för att kunna författa.

Nu har jag inte några aktuella ambitioner att bli författare, eller...nåja.
Men jag gillar att reflektera över min samtid.
Publicerad: 31 Oktober 2009 @ 08:00, Kategori: Musik, Kommentarer: 0 st
 

I DN stod det om en kvinna som flyttat från Stockholm till Tyresö för att hon "inte är någon stadsmänniska".
Så vad är hon då?
"naturmänniska" menade hon.

Hade hon flyttat till glesbyggd i Norrlands inland eller djupa Småland, hade jag kunna köpa epitetet "naturmänniska".

Inte nu.

I Tyresö strax utanför Stockholm bor man inte om man gillar naturen. Där bor man för man är en svenne som gillar att handla på ICA Maxi, dricka vitt bag in box vin på altanen om somrarna och kolla på Desperat Housewifes på teve.

Naturen i Tyresö är bara en ansad grön kuliss mellan en busshållplats och en radhuslänga som passerar utanför vindrutan när man sitter i bilkön till och från jobbet.

I Tyresö, precis som i vilken annan kranskommun som helst kring Stockholm, är man livrädd för naturen.
Så länge det finns gatlyktor och SL hållplatser är man inte i naturen; man är i en bajsbrun allmänning utklädd till natur.

"Naturen" i Tyresö är en kompromiss och ett självbedrägeri.

Men det klingar gott – bo i naturen.
Publicerad: 30 Oktober 2009 @ 08:00, Kategori: Stad, Kommentarer: 0 st
 

Inte att undra på om bokhandeln har det svårt.

Senast jag var och skulle handla böcker hade jag en lista med åtta titlar.
Den här gången hade jag gjort hemläxan och kollat priserna på Adlibris innan jag gick till butiken.

Alla böckerna var 100 kronor dyrare i den fysiska bokhandeln, jämfört med den virtuella.
Alltså 100 kronor STYCK!

Det blir 800 kronor dyrare för åtta böcker.

Jag trippade hem och beställde rubbet på nätet.
Böckerna kommer nu i veckan.

Men boktips då, det kan man ju få i butiken.

Jovisst, men Babel på Svt2 fungerar lika bra; och DN Kultur.
Publicerad: 29 Oktober 2009 @ 08:00, Kategori: Böcker, Kommentarer: 0 st
 

Vilken tur att vi lever i en så pass stark demokrati att det redan ett år innan valet har mobiliserats krafter inom alla partifärger att mota Sverige Demokraterna bort från makten – om ifall de mot all förmodan skulle komma in i Riksdagen.

Samtidigt blir jag som svensk beklämd över att bokförlagen i år ger ut färre böcker än tidigare år.

Fler böcker skulle kunna vara en bot mot illiterata högerextremister.

Men de läser väl inget annat än Main Kampf.

Tokigt att de enda partidistriktsordföranderna hos samtliga partier i landet som kunde tycka SD hade nåt i Riksdagen att göra kom från tokhögerns Kristdemokrater.

Religion och politik hör inte ihop: titta bara på Afganistan så vet vi varför.

Å andra sidan skulle SD kunna dränera KD på röster så båda åkte ur.
Publicerad: 28 Oktober 2009 @ 08:44, Kategori: Religion, Kommentarer: 0 st
 

Vi har tio bud att följa enligt kristen läran. Sen kom i och för sig Jesus och fixade till ett så kallat "nytt förbund" där stentavlorna skulle kunna sägas malas ner till det enkla att: Allt du vill att människorna ska göra för dig, ska du göra för dem.

Enkelt som så.

Ändå kan det vara idé att titta på de där tio grundbuden som Moses hade med sig ner från berget Horeb, eller Sinaiberget som det mer känt kallas.

Man ska inte dräpa – helt okej, jag är med. Fastän de kristna kan man säga långt ifrån följt det budet speciellt noga: Ibland får man visst dräpa, om det har ett större godare syfte...

Lika illa är det med Koranen. Inget dräpande där heller – om ifall det inte gäller de otrogna hundarna (alla som inte är muslimer). Så står det inte ordagrand, men så har en del mullor tolkat det.

Sen kommer en massa narcissiska budord från en gud som tycker det viktigaste är att blint tro, inte missbruka hans namn och att helga vilodagen.

Hade det inte gått att hitte på andra betydligt vettigare bud, som tillägg eller istället för de Moses fick huggna i sten?
- Du ska icke våldta
- Du ska icke tortera
- Du ska icke tjäna pengar på pengar
- Du ska icke lägga dig i vem andra är förälskade i
- Du ska icke idga sex med minderåriga.
- Du ska mätta de hungriga
- Du ska värma de som fryser
- Du ska icke blint tro på någon människa, vem helst han eller hon utger sig för att vara eller representera
- Du ska icke tro på färdiga kostruktioner
Publicerad: 23 Oktober 2009 @ 08:00, Kategori: Religion, Kommentarer: 0 st
 

Vinguiden.com håller till på Tullgränd i gamla stan i Stockholm; ovanför anrika restaurangen Den Gyldene Freden, där både Bellman och Taube var stamgäster. Dock icke samtidigt.

Hur som helst; gränden heter alltså Tullgränd – och jag har alltid trott att namnet har syftats på tull, som i tullavgifter och handel. Ni vet, gamla stan var den ö där man i forna dagar kontrollerade sjöfarten och dess handel mellan utland och Mälardalen. Strategiskt placerad där skärgård möter Mälaren. Lätt att nå, lätt att försvara.

Det slog mig plötsligt att tull kanske står för tullande av starka drycker. De kanske stodo där i gränden i forna dar och tullade ur flaskor av starkare valör.

Plötsligt känns Vinguiden.com:s adress helt logisk.
Publicerad: 22 Oktober 2009 @ 10:01, Kategori: Fina viner, Kommentarer: 0 st
 

Algeriska dansare, invandrade till Paris. Andra, första, tredje generationens "utlänningar" från de franska kolonierna.

Det slår mig under hela föreställningen; som är galet bra. Så bra att publiken tjoar och klappar i händerna i ett fullsatt Dansens hus i Stockholm; jublet ville aldrig sluta.

Hur som helst; det slår mig alltså att det alltid är mer inkluderar än vad som exkluderar.

Det finns inga motsättmningar mellan olikheter.

Allt sådant är konstruerat. Oftast av en överhet som ville och vill få allmogen att se ett hot i det annorlunda, det utanför. Konstruerade skräckscenarior: dansken, araben, ryssen, juden.

Tänk om Jimmie Åkessons och Sverige Demokraterna hade fått kultur när de var små; vad mycket bättre det hade varit för alla – inte minst för dom själva.
Publicerad: 21 Oktober 2009 @ 08:45, Kategori: Teater, Kommentarer: 0 st
 

Om en kvinna blir med barn och fadern anses okänd, då kunde man i alla fall förr uppge det i kyrkböckerna – fader okänd.

Frågan lyder: skulle samma kvinna kunna uppge, Fader: Den Heliga Anden.
???

Ni vet den där figuren som uppfanns på ett kyrkoråd cirka år 300 in i vår tideräkning.

Det var genant det där med vem som ändå på nåt sätt hade befrukat jungfru Maria; vips fanns det en figur till och därmed en treenighet.

Eftersom Jesus enligt böckerna ska komma tillbaka till jorden kan det tänkas att han föds en gång till; då kan man inte vara negativ mot en blivande moder och tvärsäkert mena att hon ljuger.

Typiskt att en kvinna som blir med barn, samtidigt blir av med sin "oskuld"; som om själva älskogen måste vara skuldbelagd.

Jag kan tycka att Josef var blåögd den gången som gick på den enkla, "jag är gravid. Jag har blivit befruktad av en helig ande".

Så kunde hon inte sagt, Maria. Heliga anden uppfanns som sagt 300 år senare.

Hur som helst, går man som kille på den enkla är man inte värd att sova i annat än ett stall.
Publicerad: 20 Oktober 2009 @ 13:01, Kategori: Religion, Kommentarer: 0 st
 

På bussen står en pensionerad man med rullator; där där barnvagnarna brukar vara.

Han är lite sliten, oborstad, naggad i kanten; ett hårt liv i arbete. Kanske nån sup för mycket.

In kommer en mamma med barnvagn och teling i densamma.

Den pensionerade mannen ser en möjlighet till konversation; och tar den.

- oj vilken stor pojke du har, säger mannen på finlandssvenska, med riktning ner i vagnen och till den nyss inkomna mamman.

Innan hon riktigt hunnit svara fortsätter vår pensionerade medborgare på nu än tydligare finlandssvenska:
- min pbror har fyra pojkar pborta i Karelen; den längsta är 210 céntimeter. Di andra tre är 205".

- Oj, säger mamman, det var väldigt det.

- jovisst, säger mannen som nu tycker att konversationen fått fart och fortsätter därför.
- men min farfars bror, han var 220 céntimeter, ja han var stor den.

- det var fasligt, menar mamman och stoppar in en napp i den lilles mun.

- och min farpbror, som var generalmajor i finska armén, han var 239 centimeter. Han var stor och lång han, upplyser mannen med glitter i ögonen.

Sen vet han inte riktigt vad han ska hugga till med härnäst. Han funderar en stund och nämner lite mumlande om en klasskamrat som visst hade varit 195.
Men det var liksom inget att komma med nu när han hade varit där uppe och rört sig i de högre sfärerna.

Han irrar lite med blicken, vet inte riktigt vad han ska säga för att imponera vidare.

Mamman kliver av med sin barnvagn. Hon nickar ett hej då mot mannen, som hälsar adjö och ler med glesa tandgluggar och orakade kinder; lyfter blicken mot solen och känner att det var en trevlig dam det där, och vilken fin höstdag vi har fått. Allt medan bussen skumpar vidare Birger Jarlsgatan fram.
Publicerad: 15 Oktober 2009 @ 09:25, Kategori: Stad, Kommentarer: 0 st
 

Det väller in smuggelsprit i landet; allt enligt tullens uppgifter.

Konsumtionen av smuggelsprit har ökat med 113 procent första halvåret 2009, jämfört med förra året, står det i dagens Metro

Ett par frågor bara:

- Hur vet man att konsumtionen ökat; och inte bara folks lager?

- Hur vet man att det just är 113 procents ökning? För inte registrerar väl smugglarna sin import hos någon myndighet?
Publicerad: 14 Oktober 2009 @ 08:52, Kategori: Billiga viner, Kommentarer: 0 st
 

Det är inne att ta det lugnt. Sakta ner; slow life, slow food, slow sex.
DN 091012 >>

Antagligen en reaktions när allt hela tiden måste gå fortare.

Jag är med; tänker ofta på vad som är som menas med frihet och livskvalitet.

Frihet; då är till exempel inte en båt att föredra (som jag köpte 2007 och sålde 2008). Balansen mellan friheten på sjön och allt meck är ungefär 1:8.
Samma sak med bilen, som L sålde nu i höst. Faktor 1:3.

Vi har varit inne på sommarhus också; faktor 1:5
Hus invid Medelhavet: faktor 1:7

Barn har vi tre stycken (om man räknar alla). Där är faktorn 5:1.
Så det så!

Villa utanför småstad: faktor 1:5
Villa i förort till Stockholm: faktor 1:7
Alltså om man som jag och L gillar kons, teater och smickrar oss med att vara något av restaurangrävar.
En same som antagligen gillar hjortronplock, renskötsel och skotersafari, håller inte med. Inte heller en skärgårdsbo som tycker frihet och livskvaliten kanske bor i en sjöbod, en tjärad brygga och ett fiskenät.

Olika – men ändå lika.

L och jag har enats om att lyckan inte sitter i det materiella; men då vill i alla fall jag att det ska vara frihet inramad av; snygga kläder, designade möbler, i-phone, några teaterbiljetter i byrålådan, jämte några flygbiljetter till sköna destinationer, ett och annat besök på sorliga kvarterskrogar och hängmörad oxfilé från saluhallen.
Publicerad: 12 Oktober 2009 @ 10:57, Kategori: Kultur, Kommentarer: 0 st
 
Teveprogrammet Idol har en expertjury som ska utröna deltagarnas kompetens, och marknadsmässighet.

Något rimmar illa såhär efter flera säsongers harvande med dessa begåvade ungdomar – ingen av vinnarna blir ju idoler. De blir på sin höjd dagsländor; ointressanta så fort studiolamporna slocknat.

Publiken hinner tröttna på talangen under själva talangjakten.

Juryns "expertis" att finna fram en värdig idol visar sig rimma falskt; då vinnaren aldrig blir någon idol att tala om.

Kanske är juryns letande efter vad som är marknadsmässigt det som dödar; då "marknaden" inte är så strömlinjeformad som experterna tror sig kunna sia om.

Lars Winnerbäck hade aldrig haft en chans; inte Ozzy Osbourne heller; knappast killarna i Kizz, näpperligen Bob Dyland.
Publicerad: 10 Oktober 2009 @ 09:49, Kategori: TV, Kommentarer: 0 st
 

Jag träffade min vän Micael Dahlén igår … ni vet, professorn på Handelshögskolan, skrivit boken Nextopia, föreläsare m.m.

Vi kom att tala om min Sony Ericsson telefon som höll två år precis. Han sa att, visst de stora telefontillverkarbolagen har alla stämts i USA – då det visat sig att deras telefoner håller bara i just två år.

Hur ska man annars få folk att köpa en ny?

Han sa inget om det även gällde Apples grunker; därför köpte jag en i-phone.
Publicerad: 7 Oktober 2009 @ 12:49, Kategori: Teknik, Kommentarer: 0 st
 

Tio veckor kvar till Thailand tog L och jag två av de tre sönerna med oss till Koh Phangang. Thaimat serverad i en miljö så nära den äkta man kan komma; med cikardor, vattenskvalp och strömavbrott. Precis som en kväll på vilken thailändsk ö som helst.

Vi skulle alla fyra se Carl-Einar Häckners varité på Orionteatern, längst ner mot vatten på Katharina bangata.
De Små Grejorna; heter hans varitéföreställning som gått för fullt på Lisseberg i Göteborg.

Carl-Einar Häckners slarvtrolleri, med de små gesterna och den lätt nervösa föreställningen (som naturligtvis är totalkontroll och tokigt smart i scensatt).


Publicerad: 5 Oktober 2009 @ 08:22, Kategori: Teater, Kommentarer: 0 st
 

Efter Linjevalchs konsthall med knepigt knopiga mattor av Märta Måås Fjetterström gick L och jag på Dansens hus – igen.

Jag har chansat på fem föreställningar i höst; utan en aning om vad det är.
In och boka biljetter bara. Överaskningarnas tid är ej förbi.

Den första föreställningen för en vecka sen var en fullträff; Lars Bethke. Nu var det dags igen. På pappret var det grejer som borde funka för mig som suttit många dystra tonårstimmar i mitt sjuttiotalsmöbierade pojkrum och lyssnat på Iggy Pop, Lou Reed och David Bowie.

Balett med Michael Clak Company till mina mästares stenhårda berlin och new york teman. Något stod lika vasst som tornet på Alexanderplaz.
Publicerad: 4 Oktober 2009 @ 10:30, Kategori: Teater, Kommentarer: 0 st
 

Jag är ingen stor konsument av opera.

En gång var jag på Figaros Bröllop på Operan i Stockholm; gick i paus.
Det var för stora gester och för långsam berättarteknik.
Jag bjöd mig själv en god middag på Café Opera i stället – med tillhörande dryck.

Men, Folkoperan på Hornsgatan är en annan sak. Där har man modet att skruva till grejerna så att människor från vårt sekel vill hänga med.

Fastän handlingen kan i viss mån verka simpel för 2000-talet – är ändå frågorna som behandlas eviga.

Och sången! Jag kommer på mig själv där jag sitter på fjärde raden att det trillar tårar nedför mina kinder. Speciellt när sopranen Hanna Husáhr sjunger.

Någonting med musik är det, som är ... universiellt. En sort kontakt med ytterligare en dimension inom oss, och utanför oss.
Jag blir både kvantfysisk och rar.
Publicerad: 2 Oktober 2009 @ 10:37, Kategori: Teater, Kommentarer: 0 st
 

Jag har fått digitalbox.

Utbildning inom teleteknik som jag har tänkte jag det kunde vara enkelt.

Det var det också; om man har några års utbildning och hajar ungefär vart sladdar och signaler ska fästa i varandra.
För alla andra är det säkert betydligt svårare.

Det var bara en sak Com Hem hade missat; vilket gjorde att jag fick spendera en kvart i telefon till deras kundservice.

Det var det där med vilken frekvens min box skulle vara inställd på.
Att jag inte visste det – dumma mig. Behöva ringa för en sån sak.
Det vet väl alla vilken digital frekvens man har i kabeln i huset där man bor – eller?

Nu vet jag det, och då rullade det plötsligt fram över hundra kanaler; jag som bara tittar på de två första.
Publicerad: 30 September 2009 @ 08:31, Kategori: TV, Kommentarer: 0 st
 

Jag håller med precis alla.

Noomi Rapace är i stort sett hela behållningen med filmen >>

Det stora blonda perukförsedda muskelberget är en polare från den tiden jag hängde på grottgym; så det var ju kul bara därför.

Undrar hur hans mamma såg ut, med tanke på att Lisbeth Salander (150 cm/40 kg) och han (200 cm/140 kg) enlig historien har samme far?
Publicerad: 29 September 2009 @ 10:08, Kategori: Bio, Kommentarer: 0 st
 

Amerikansk undergroundföreställning på Stockholms stadsteater >>.

Ett måste för alla dragqueens, transor och flamsor.

Även vi andra får glittra med i showen som är något utöver det slätstrukna.

Det var bara en i publiken som inte visste vad det innebär att vara publik; att det inte är allt ljus på honom nu. Det kan vara svårt det där – att släppa sitt "jag" för ett tag och låta någon annan stråla.

Visst har ni rätt; det var Tito jag talade om.

Den mannen ska höras och synas, som ett damp-barn på syra.
Klart mannen har ADHD och inte kan hålla käften.
Klart han vet att man skriker "brava" (och inte bravo) åt en kvinlig aktris – fast det är en man som spelar kvinna.
Det skulle han visa för alla att han förstått – brava, brava, brava. Även de längst där borta. Hörde ni nu vad jag kan?

Att även komma med en högljud kommentar mitt i tacktalet efter föreställningen. Snälla Tito; man håller käft när andra talar.
Låt artisterna stå för det roliga – det blir nog roligast så. Så får vi andra vara roliga sen, efter föreställningen. Hur mycket vi vill.

Han är ju så spontan och crazy den där Tito.
Publicerad: 25 September 2009 @ 08:34, Kategori: Teater, Kommentarer: 0 st
 

Är det Osceans Eleven som håller på och rånar?

Är Julia Roberts med –  Brad Pitt?

Egen helikopter, sprängladdningar på polisens och fotanglar.

Tokigt vad många kreativa människor som går arbetslösa nu för tiden. Någon måste ha kommit på idén att samla in CV:s från projektlerdare, helikopterpiloter, organisatörer och analytiker. Tillsammans med diverse fotfolk (antagligen från nåt nedlagt regemente) har de planerat och genomfört ett rån i hollywoodklass.

Innan vi börjar ropa på fler poliser ska vi nog se till att dynamic minds av den här klassen har jobb och sysselsättning av mer fredlig karaktär.



 
Publicerad: 23 September 2009 @ 12:31, Kategori: Lågkonjunktur, Kommentarer: 0 st
 

Vi trippade ner till kvartersbion Grand på Sveavägen och såg filmen om Coco Chanel
Coco – livet före Chanel

Som alltid när det visas människor som gör rätt för sin tid,
Inte Coco, som då i början av 1900-talet var helt "fel" för sin tid – men rätt för den nya tiden.
Utan alla de andra människorna av "det vackra folket" – de som var helt i synk med sin tid, sitt mode, sina ideal. Såhär i backspegeln går det att se hur löjliga och dumma de förefaller. Helt enkelt, hur töntig den champagnesprutande noblessen alltid är – oavsett tid.

Det kan man ta med sig och tänka på när man ser flärdfulla trender och normer ur sin egen tid.



 
Publicerad: 22 September 2009 @ 08:22, Kategori: Bio, Kommentarer: 0 st
 

Det var visning av lägenhet i huset mitt emot.

I taket hängde en ny lampa; en Louise Paulsen. I fönstren stod tända värmeljus, och nya orkideer.

Fram åt eftermiddagen, när visningen var över, gick mäklaren omkring och släckte ljus; krokade ner lampan; plockade bort allt stilish.

Allt är illusioner.
Publicerad: 21 September 2009 @ 09:34, Kategori: Bostad, Kommentarer: 0 st
 

De lyckades ta sig ur sina roller: ni vet Johan (Percy Nilegård), Roberg (Greger), Henrik Schyffert (Henrik Schyffert).

Killinggänget på stora fina Dramaten, som den ironiska generationen nu anses vuxna att ikläda >>

Trots att gänget lyckades ta av sig sina näsor och byta ut sina roller var det ändå som om pjäsen slutade där den skulle börjat.

Pjäsen handlar om hur killinggänget sätter upp ett stort spektakel: alltså en pjäs om hur de gör en pjäs, typ.

Som filmen "I huvudet på John Malkovich"; en film om hur John Malkovich skapar. Själva skapelseprocessen blev filmen, om skapelseprocessen.
Publicerad: 19 September 2009 @ 10:16, Kategori: Teater, Kommentarer: 0 st
 

Jag drömde L och jag hade bokat ett hus på landet. Det var sommar, och huset skulle ligga vid havet.

Det visade sig vara fel; det låg invid en bondgård i Småland.
Bara skog och åkermark.

Det kan vara programmet, Mannen under trappan (SvT 1), som spökar.

Vi stod ut i fyra dagar, sen reste vi hem igen.
Publicerad: 18 September 2009 @ 09:47, Kategori: Bostad, Kommentarer: 0 st
 

Gode vännen B var i Göteborg igår.

Han skrev ett uppgivet SMS: måste dom vara så jävla mycket göteborg i den här byn? Måste dom vara en parodi på sig själva? Den goe konduktören på spårvagnen sa "välkommen till jöttebårrrj! passa på å köp reekerr".

Min reflektion är lika enkelt som tydligt:

Göteborgare är alltid göteborgare – aldrig världsmedborgare.
Publicerad: 18 September 2009 @ 08:00, Kategori: Stad, Kommentarer: 0 st
 

Inglorious Bastards är en fantastisk film; är jag väl sist av alla att skriva.
Den ska absolut ses på bio och inte hemma på nån tråkig platteve.
(hur många t'n skulle det inte kunna vara i ett sånt ord: plattteve? Lika många som det skulle kunna finnas g'n i tugggummi?)

Det är något som stör mig när jag går på bio, och andra ställen där man köper läsk att dricka.
Valet som erbjuds av same same but diffrent.

Coca Cola, Coca Cola Light, Fanta och Sprite. Det är fyra sockervatten från samma företag.
Likadant över hela planeten.

En hjärntvätt vi aldrig skulle acceptera om säg alla bilar kom från Ford, och bara Ford industries.
Alla datorer hade bara och endast intelprocessorer.
Samtliga kostymer gjordes av Tiger.
Alla jeans kom från Levis.
Musiken bara från Sony Music.
Alla filmer från Hollywood.

Samma läsk på samtliga världens utskänkningsställen går bra.
Coca Cola, Coca Cola Light, Fanta och Sprite.

Blå planekonomi som till förvillelse liknar röd planekonomi.
Publicerad: 17 September 2009 @ 10:02, Kategori: Bio, Kommentarer: 0 st
 

Det är en bostadsbubbla på gång.

Sista juli i år var svenska hushåll skyldiga sina banker 1 484 000 000 000 kronor för sina bostäder.
Det läses 1,484 miljarder kronor.

Nu går VD för Swedbank (Michael Wolf) ut och varnar för att "riskbildningen" blivit för hög.

Men ge fan i att låna ut så mycket pengar då – hurru, banken!

Vad gör då banken åt saken?

– Vi har en individuell dialog med varje kund och gör en sund kreditbedömning.
En överbelånad kund är i slutändan ingen glad kund, säger Michael Wolf för DN Ekonomi.

Nehe, jaha. Samtidigt har banken givit samme bankman/kvinna incitamentet att låna ut så mycket tygen håller.

Ett led i bankens ambission att verka ta ansvar, fast egentligen bara business as usual.
Publicerad: 16 September 2009 @ 11:34, Kategori: Lågkonjunktur, Kommentarer: 0 st
 

Kapitalismen är död – länge leve kapitalismen!

Finansbolagen och bankerna är uppe på spåret igen. Tuffar på med stöd av världens skattebetalare och arbetande folk.

Men de tuffar inte i någon ny riktning. De tuffar på det enda spår de känner till; det mot svulstiga bonusar, desperat risktagande och luftpastejer.

Vad gör vi då; vi som får betala notan som kommer efter festen som kortskallarna bjudit sig själva på?

När det enda medlet för de flesta av oss att till exempel byta bostad är att värdet på den gamla stigit över taknocken; att räntan är nere under trossbotten.

När vår tillvaro styrs av att konsumera mera, och då vill man föröka gripa efter den där ogripbara lyckan.

Tänk om vi alla kunde börja samarbeta igen. Att vi insåg att allt sitter ihop. Att vi inta alla kan bli miljonärer bara på att till exempel bo.

Kan ingen – kanske skulle behövas en politiker eller två – sätta stop för den här finansiella rötan som kallas kapitalism?

Sovjetkommunismen kapitulerade 1989 – det var kanske tur det.
Kapitalismen kapitulerade 2008 – men är på väg att återuppstå igen; girigare än någonsin.
Publicerad: 15 September 2009 @ 16:01, Kategori: Lågkonjunktur, Kommentarer: 0 st
 

Det har börjat en ny serie på TV3.

Svenska hollywoodfruar.

Tre tanter som kämpar för att i någon mån se unga ut: botox, facelift och silikon.
Det gamla vanliga, ni vet.

De visa alla tre upp sina "fantastiska" liv och sina "otroliga" hus; mer innehållslösa på verklighet än tomma tunnor som skramlar mest.

Det tragiska med programmet är att jag tror det finns en massa kvinnor, och män, som inget hellre vill än att få byta med dessa damer.

Att vara objekt istället för ett eget tänkande subjekt.

Hollywoodfruarna är hopplöst 1900-tal, kanske till och med hopplöst 1700-tal.
Tre blonderade anachronismer, på bra sändningstid.

Visst längtar man ibland tillbaks till tider som föreföll bättre: enklare och mer genuina.
Men då är det väl inte franska solkungens hov man tänker på – eller?
Publicerad: 15 September 2009 @ 08:07, Kategori: TV, Kommentarer: 0 st
 

Vad skönt det måste vara att vara politiker såhär ett år innan valet; ge lite enkla populistiska löften som många kan förstå.

Fler poliser till exempel. Det är jättebra. Eftersom många människor numer är arbetslösa kan några bli poliser.
2.500 fler under de närmaste fyra åren; för 4 miljarder kronor.

Det är klart det ska finnas poliser i en rättsstat. Men det kommer knappast få bukt med till exempel den ökade ungdomsbrottsligheten som regeringen går ut och kopplar de ökade anslagen till.

Det är som att försöka släcka bränder med våtservietter. Som att bota cancer med bandage och plåster.

Har någon i regeringen hört talas om socioekonomiska strukturer? Arbetslöshet? Utanförskap? Att man som ung måste ta ett miljonlån för att kunna flytta hemifrån? Att man måste studera tills man är en bit över 20 år för att ens kunna tänka på en plats på arbetsmarknaden. Att alla inte är ämnade för akademisk karriär?

Visst var det i New York som brottslgheten höll på att knäcka hela stan på sjuttiotalet?
Arbetslösheten var enorm. Drogerna välde in. Heroin var vardagsmat. Skolorna hade 100 elever i varje klass. Ungdomarna beväpnade sig.

Total kaos med andra ord.

Fler poliser hjälpte inte där heller.

Inte förrän man satsade skattedollars på att bygga sociala strukturer, då hämtade sig staden och har idag en betydligt lägre brottslighet.

Alltså; vi tar det igen så de fyras gäng i regeringen också förstår:
Lägga skattepengar på poliser = dåligt
Lägga skattepengar på socioekonomiska strukturer = bra
Publicerad: 11 September 2009 @ 16:00, Kategori: Val , Kommentarer: 0 st
 

Min eltandborste laddar ur på bara ett par snurr. Den har sånt där laddningsbart batteri som man ställer den i varje kväll. Men eftersom vi är några i familjen och alla borstar så idogt tar den snart slut.

Det är så med eltandborstar, upplyste tandhyggan mig om när jag var där och putsade i veckan, att de laddningsbara batterierna är uttjänta på ett par år.

Jaha, kan man köpa nytt batteri då då, undrade jag där jag låg bakåtlutad med en stor lampa i nian.

Nej, du får köpa helt ny apparat.

Shit, här är det nån som tjänar pengar, tänkte jag.

Halvbra för miljön måste det vara också, att sälja svindyra eltandborstar vartannat år.

Ja vet, man skulle kunna tänka sig att borsta för hand, men då blir det ju inte lika vitt vitt vitt. Och en sån där liten vanlig handjagad tandborste går ju slut även den på ett par månader, och jag vill inte bidraga till det där tandborstsopberget.
Publicerad: 11 September 2009 @ 08:39, Kategori: Miljö, Kommentarer: 0 st
 

På Riddarbageriet bakas stadens absolut bästa bröd.

Hela stället doftar korn, råg, vete och allt vad man nu har i bröd.
Försäljerskorna är rosiga om kinderna.

Bröd på riktigt. Bröd som förr.

Riddarbageriet ligger på Riddargatan i Stockholm. Alla adresser som doftar krut och mässing är i huvudstaden samlade på Östermalm; Grevgatan, Artellerigatan, Narvavägen, Skeppargatan, Riddargatan.

Det går även att gissa sig till stadsdel utan att kolla gatunamnet. Eftersom Riddarbageriet även har ett fik, sitter där fikande medborgare. Inte sällan från just Östermalm.

Igår satt där tre damer och språkades. Eller; två satt och en kom in.
Det var ett kindpussande och ett "iiii" ande så som bara östermalmska damer kan.
En sorts operettföreställning som tror jag handlade om att; livet är så bra så bra; vi är så fina så fina; så här gör vi gör vi.

Alla de tre försträffliga damerna var på olika sätt skönhetsopererade.

Truliga tonårsläppar, ungflicksbröst som spännde trint innanför dyra blusar, botoxade pannor och lyfta ögonlock.

En av damerna trodde jag först var ett medföljande barn. En petit size zero med fågeltunn kropp och händer som klor.
Det visade sig vara anorexi.

Damen som stod upp gick snart sin väg under stora gester och ännu fler kindpussar; det utbyttes löften om snart återseende: middagar, segelturer, Chamonix och Noppes VIP klubb.

Hon hann inte mer än sätta ner sina manolo blahnik på trottoaren utanför föränn de två damerna kvar vid bordet började baktala henne (baktala på ett bageri!)

Den där – har haft så många karlar – har barn med han Karlsson, redaren – har ärvt alla sina män – har legat med både poppe och toppe, bill och buck – en riktig skata – bor i en enorm våååååning – pappas pengar.

Jag tog mitt bröd och cyklade därifrån.
Publicerad: 9 September 2009 @ 08:49, Kategori: Bröd, Kommentarer: 0 st
 

L sålde sin bil igår.

Nu är vi utan. Varsin cykel har vi.

Vi åkte aldrig med bilen; den stod mest på gatan och kostade parkeringsslantar.

Skönt att L är en modern kvinna; att hon gillar mig fastän jag bara åker cykel.

Att hon inte ser bilen som en förlägning av mannen.

Annars tror jag det är en vanlig anachronism som sitter fastsmetad på 1900-talsmänniskan:

Ekvation från bonnsverige, förr
Stor gård + stor häst + många kossor = bra

Ekvation från bonnsverige, nu
Stort hus + stor bil + mycket pengar = bra
Publicerad: 8 September 2009 @ 08:49, Kategori: Bilar, Kommentarer: 0 st
 

Två killar gick och höll om varandra; smack, de gav varandra en blöt kyss.

Den äldre mannen mitt över gatan höll på att tappa ögonen; han trodde dom i alla fall inte.

Men snälla, ska det vara nåt att tappa haka och ögon för; två män som tycker om varandra. Ja, till och med är ett par och visar det.

Medborgare, dags att komma in i matchen nu.

All kärlek är bra kärlek.
Publicerad: 5 September 2009 @ 10:29, Kategori: Stad, Kommentarer: 0 st
 

All forskning visar att förbifarter inte lönar sig.

Det som teoretiskt ser ut som en smidig och lättforcerad förbifart blir i praktiken bara en ny bilkö.

Fler börjar åka bil.

Det enda som är värt att satsa de 27.000.000.000 kronor på, som vägen ska kosta, är utbyggd och förbättrad kollektivtrafik.

Men ett sådant miljöpositivt och utvecklingsinriktat förslag får man inga röster av betonghäckarna som bor i Stockholms kranskommuner.

Politiker offrar så gärna skattepengar och miljö för en chans att sitta vid makten fyra år till.

Förbifart STHLM är SÅ 1900 tal. Kom in i 2000-talet istället. Framtiden har något nytt och kanske bättre, om vi bara vågar släppa taget.
Publicerad: 4 September 2009 @ 08:37, Kategori: Bilar, Kommentarer: 0 st
 

Något står inte rätt till med TV.

Har man som jag spenderat många veckor och dagar i Italien vet man att där är det sämre än sämst.

Tutt-teve kallas det visst.

Flams, trams och dansande halvnakna flickor – på alla kanaler.

Dumheten har fått brisera totalt; Berlusconi äger rubbet.

Bilden är allt; ordet väger ingenting.

Det är lätt att vara konspiratorisk: Berlusconis högerextrema parti Forza Italia hjärntvättar folket och torterar dem med tuggummivåld.

Nu har filmen Videocrazy haft premiär i Sverige. Videocrazy är på förekommen anledning censurerad i 90 procent av italienska medier (alla de som ägs av Berlusconi).

Il popolo della libertá är Berlusconis paroll: frihetens folk.

Ett sorts nyspråk, som George Orwell skrev om i boken 1984.

censur är yttrandefrihet
monopol är marknadsliberalism
krig är fred

Det enda val som kvarstår i Italien (snart även i Sverige) är att valet att inte titta.
Publicerad: 3 September 2009 @ 09:00, Kategori: TV, Kommentarer: 0 st
 

Snart kommer vi kunna se på TV i tre dimensioner.

Det är Sony som väntas ta fram teknik som gör tv-apparater, bärbara datorer, spelkonsoller och Blueray-spelare kompatibla med 3D-tekniken.

Men, en stillsam fråga; blir det bättre program också, bara för att det blir 3D?

42 tums plattteven där hemma har i alla fall inte gjort mitt tevetittande mer innehållsrikt.

Ju snyggare förpackning desto sämre innehåll; gäller allt från konserverad mat till teveapparater.
Publicerad: 2 September 2009 @ 10:28, Kategori: TV, Kommentarer: 0 st
 

Jag har en granne; han får nog betraktas som en så kallad yuppie, om sånna finns kvar; jobbar i finansbranschen.

Porsche, backslick, rosa skjorta och Stureplan.

Till hans heder ska sägas att han spelar hästpolo, istället för golf. Det är lite egen tanke kring valet av fritidssyssla.

På min fråga om hästpolo inte är en oehört dyr sport svarade han: "hästpolo är relativt kostnadsintensivt, ja."

Jag vet, man ska inte prata om pengar.

För något år sedan var han arbetslös, eller som han sa "mellan två jobb".

Jaha, sa jag, som Fredrik i teveserien c/o segermyr, spelad av Johan Ulveson.

Grannen tittade villrådigt på mig och sa "honom känner jag inte till"

Idag träffade jag honom igen, mitt på dagen. Jag var hemma och väntade på en leverans.

"Jobbar du hemifrån idag?" sa jag glatt.

"Nja, jag arbetar en del från hemmet; men har naturligtvis ett kontor, på Drottninggatan. Men jag är inte operativ där. Kontor i all ära, men jag gillar ett friare förhållningssätt till min arbetsplats."

mannen, säg som det är: du har fått sparken och får nu jobba med uppdrag knuten till din gamla arbetsgivare. Utan lön, bara provision.
Publicerad: 1 September 2009 @ 16:43, Kategori: Lågkonjunktur, Kommentarer: 0 st
 

L och jag hade nog väntat oss en betydligt tyngre teatersöndag på Dramatens lilla scen när vi vandrade ner på eftermiddagen för att se Scener ur ett äktenskap.

Ingmar Bergmans klassiska berättelse som gjorde att ALLA talade relationer och äktenskap 1973.

Idag känns parets förhållande både inaktuellt och i allra hösta grad aktuellt.

Kvinnor är sällan lika slätstrukna idag som Livia Millhages rollfigur, Marianne, är i första akten.

Männen är idag precis som då lika självklart ta-platsiga som Jonas Karlssons figur Johan.

Sen brakar det lös och jag tror att varenda trettioåring i landet skulle behöva se pjäsen för att kanske unvika de allra lömskaste kvinnofällor och lyckliga-familjen-komplex.
Publicerad: 31 Augusti 2009 @ 09:56, Kategori: Teater, Kommentarer: 0 st
 

"allt är bra, trots att vi befinner oss på östkusten", sa mannen ironiskt på utpräglad göteborgska.

Det var eftermiddag, det var grönska, det var solkatter i fyllda ölglas.

Då och där förstod jag vad det är för skillnad på göteborgare och stockholmare.

Det är inte storleken på stad eller geografisk kust.

Det är att göteborgaren med just det där "västkusten är bästkusten" diskvalificerar sig och sätter eget krokben; när de med just sådan kommentar befäster sin plats i den svenska myllan; fast förankrade i nationalstaten Sverige. Att deras referenser är begränsade till det svenska.

Expecit: Göteborg är en stad i Sverige.

Det skulle vara ett fall framåt för Göteborg om de släppte taget om Sverige och vågade bli en del av världen.

Stockholm bryr sig inte om vilken kust hon ligger vid. Vilket landskap hon räknas till. Hon sneglar inte nervöst över axeln och tittar om hon är längst eller störst i landet.

Det kan vara där stigmat ligger. Att Stockholm inte jämför sig med andra svenska orter. Att hon i viss mån ignorerar.

Publicerad: 30 Augusti 2009 @ 11:09, Kategori: Stad, Kommentarer: 0 st
 

Igår upptäckte jag (säkert sist av alla) att Mosebacke på Söder är Stockholms absoluta hot spot.

Dels finns där Södra Teatern, som sätter upp idel bra grejer >>. Mosebacketerrassen >>, med vidunderlig utsikt, skön bar med Stockholms bästa häng, och Kägelbanan en trappa ner >>.

Strax bredvid ligger SoFo med sitt alternativa stuk. Götgatan med sin avslappnade publik. Gondolen, med fine dining och klassisk bar. Även där, bäst utsikt i stan >>. (hur nu fler ställen kan ha bäst utsikt; men det är typ samma utsikt)

Allt ligger på (tror jag) Söders och därmed Stockholms högsta befolkade punkt.

I går kväll var det 20 grader vamt när L och jag släntrade ut ur Södra Teatern (vi hade sett Klungan), lyssnade på Bo Kaspers Orkester (från terrassen; andra kvällen i rad), rullade ner på Götgatan (där några gossar spelade jazz för den som ville höra på), tog en drink i en bar som låg strax bredvid.

Vi ville aldrig gå hem.
Publicerad: 28 Augusti 2009 @ 08:13, Kategori: Stad, Kommentarer: 0 st
 

Igår kväll på Mosebacketerrassen skapades ett stycke magi.

Bo kaspers spelade och hela Stockholm andades lugn och värdighet som bara mälardrottningen kan.

Tonsatt lyrik svävade kring människors öppna ansikten.

Världens vackraste huvudstad och landets bästa band.
Publicerad: 27 Augusti 2009 @ 08:08, Kategori: Musik, Kommentarer: 0 st
 

Igår stod jag i två timmar och försökte övertyga en styrelse om att en investering på ca 150.000 kronor skulle kunna ge en avkastning på tio gånger pengarna; de närmsta åren.

Ett företag där investeringen rörde sig om mindre än fem procent av totala årsomsättningen.

Det var hart när omöjligt.

Ingen såg visionerna; allt skulle stå på ett papper innan beslut kunde tas.

Ungefär som på Volvo då, tänkte jag.
Där kanske det var motiverat att boxa upp investeringarna i miljardstorleken när deras styrelse valde att bygga nya fabriker och satsa på stora bensinslukande XC90.
Nu vet vi att det ändå var en usel investering; trots att ekonomerna fick sina siffror på ett papper.

Det är skillnad på entreprenörer och ekonomer.

Om entreprenören varit ekonom - skulle världen fortfarande leta efter hjulet.
Publicerad: 26 Augusti 2009 @ 08:13, Kategori: Lågkonjunktur, Kommentarer: 0 st
 

De kom horder med folk vandrandes över Slussen igår.

Nu är semestern slut, var min första tanke.

Eller så är det regeringens jobbavdrag som givit resultat och ALLA fått jobb.

Så var det nu inte; det var krakel i T-banan.

Stömfel och knas.

Många stackars pendlare fick kliva av vid Mariatorget och gå över Slussen. På väg mot viktiga kontor och ännu viktigare möten.

Med lätt stressad måndagsblick sågs människor ur lämmelhjorden desperat knappa på sina mobiler och med vinklat huvud låsa telefonen invid axeln: Jag kommer om sjutton minuter. Säg att jag är sen. Börja mötet innan mig.

Med lite tur fanns där någon i den desperata hjorden som även riktade blicken upp mot den koboltblå himmel som sensommarsuckade över huvudstaden.
Publicerad: 25 Augusti 2009 @ 15:00, Kategori: Stad, Kommentarer: 0 st
 

Fem kilo övervikt; det är ett kilo per vecka jag tillbringade i Spanien i somras.

Det blev inte många knop gjorda i fyrtiograders värme. Sen fanns det god Alhambra Reseva öl.

Därför köpte jag en vego-kokbok förra veckan; redan har nästan ett kilo rasat av.

Jag var vegetarian för ett år sen; sen lurade L in mig på köttets lustar via kyckling, lamm och en och annan stek i ugn.
Det vill man ju inte vara utan.

På Hermans på Söder äter men tokigt god vegobuffé; jag har alltid velat göra lika gott hemma: Lasagne, örtagårdssoppa, gazpacho, couscous, tzatziki.

Med nya vegoboken har jag blivit tvungen hitta nya hyllor på Konsum; flytta handen när jag handlar.

Detta ska inte uppfattas som en nyreligiös upplevelse av total hängivenhet. Men vittna kan jag om att stegen känns lättare på god tillagad vegomat.
Publicerad: 25 Augusti 2009 @ 09:12, Kategori: Mat, Kommentarer: 0 st
 

Det blev en svart avslutning på söndagen. Stadsteaterns Shopping & F***ing sänkte tankarna till nivåer av utsatthet; unga människors shoppingnojjor. Trasiga människor som köper allt; ser allt som varor. Allt går att konsumera. Även människor.

Jag har alltid undrat hur man kan ha shopping som fritidstintresse; nästan stolt erkänna att "jag är en shopaholic". Implicit, jag har råd.

Det är som bekant synd om människorna; mest synd är det kanske om barnsoldaterna som modebloggar och låter sig utnyttjas av krafter större än de själva.

Kanske ett sätt att synas, att vara, att få finnas till.

Allt sånt är bra; bara det inte satt en prislapp över hela tangentbordet.



Kanal5
AB
Paus
Vecko Revyn
Expressen
Stureplan
King
Publicerad: 24 Augusti 2009 @ 09:55, Kategori: Teater, Kommentarer: 0 st
 

Vi har fått tillökning på kontoret.

En Louise Paulsen har lovat hänga hos oss på Tullgränd 4. I konferensrummet.

Hon är så vacker där uppe i taket.
Publicerad: 20 Augusti 2009 @ 09:03, Kategori: Annonser, Kommentarer: 0 st
 

Egentligen borde människor som bor nära varandra, i en stad, kanske vara de med lägst toleranströskel. Jag menar, det är många som trängs på samma yta.

Således borde de med flera kvadratkilometer tomrum utanför husknuten vara de mest toleranta; de mest inbjudande när det för en gång skull dyker upp någonting annorlunda. Kanske lite främmande.

Men verkligheten ser annorlunda ut. Kanske för att de toleranta vill leva tillsammans, och de intoleranta vill leva för sig själva.

I helgen har jag mött en mängd intolerans; bara för att jag för en gång skull tillbringade den utanför Stockholms tullar – på det så kallade landet (Jag träffade oerhört fina och fantastiska människor också i mina nya vänner Jessica och Mikael).

Med helgen i färskt minne är jag glad att jag inte bor ute i någon småstad, där intolerans tycks vara vardagsmat.
Allt ska vara lika, allt främmande ett hot.

Det tycks vara någonting oerhört provocerande ute i landet med en "stockholmare". Mest tror jag för att vi kanske värdesätter andra saker än landsortssvennen. Att vi har ett annat mått på kvalitet. Då måste man gå till attack. Allt man inte känner igen är ett hot.

Man kan undra hur trygg man egentligen är i sin tillvaro om allt annorlunda provocerar, ístället för att fascinera.

Inte undra på att jag som "stockholmare" gärna hoppar över hela landet Sverige; ser mina gelikar hellre i Köpenhamn, Berlin, Barcelona, New York, Buenos Aires och Paris.
Publicerad: 17 Augusti 2009 @ 08:36, Kategori: Stad, Kommentarer: 0 st
 

Efter 24 timmars orerande av en svärfar med svårt facistiska idéer, en kvinnosyn som tangerar talibanens och en rasism som liknar Hitlers; tog L och jag våra resväskor och bokade rum på Ronnebybrunns hotell. Alldeles invid Ronnebybrunnsparken - som valdes till Sveriges vackraste park 2005.

Det var en befrielse att komma ut ur huset och dess herres inkrökta och unkna idéer; fördomar som studsade upp hela tiden; med en hastighet som grodorna man slår på när man är på tivoli. En liten rädd man med ett perspektiv på tillvaron som såg han världen genom ett ärtrör. Allt som är främmande är han rädd för; och det är i hans fall det mesta här i världen.

Det är oerhört synd om honom; men kanske än mer de som tvingas lyssna till honom.

En lista över vad han gillar (det är hans egna ord)
- sig själv
- Hitler
- Karl den tolfte
- Finska våldtäktsmän

En lista över vad han ogillar (hatar); vilket är det mesta. Men här några ofta förekommande, i slumpvis ordning.
- stockholmare
- invandrare
- negrer
- kvinnor
- muslimer
- intellektuella
- konstnärer
- flator
- kommunister
- bögar
- kungen
Publicerad: 15 Augusti 2009 @ 16:03, Kategori: Resor, Kommentarer: 0 st
 

Hela Stockholm glöder, och då ska jag till Ronneby.

Jag har inget emot att resa – missförstå mig inte.

Men just nu, när parkteatern har så otroligt bra föreställningar över hela stan, när kulturfestivalen pågår i Stockholm med sjukt fina evenemang, när filmfestivalen visar film på storbildsdukar varje kväll i Råhlambshovsparken. Allt gratis! Picknickorg och en filt.

Dessutom spelar Eldkvarn på Lasse i Parken på Söder, och Freddie Wadling på Mosebacketerrassen på söndag.

Skön sensommarjazz.

Och på söndag; världens längsta bokbord på Drottninggatan.

Det är alltid såhär i Stockholm i augusti. Omöjligt att åka bort.
Publicerad: 14 Augusti 2009 @ 08:01, Kategori: Stad, Kommentarer: 0 st
 

Vår nya brödrost ville inte fastna med brödet nere; trycka trycka trycka.
Mekansísmen som håller nere brödet funkade inte. Men ibland funkade det. Kanske var tionde försök.

En ny pryl på den fantastiska marknaden.

OBH Nordica – ha, där fick ni!

Så jag gick och köpte en ny. Alltså en annan, ännu nyare.

Tyvärr upptäckte jag först när jag kom hem med mackapären, att detta också var en OBH Nordica (varunamnet är nu skrivet tvenne gånger i samma blogg, med samma negativa air)

När jag packade upp den lilla apparaten upptäcker jag att elsladden bara är en halvmeter. Den räcker inte från bordet och till eluttaget.

Grrrrrr! Måste man tänka på allt när man ska handla OBH Nordica? (tredje gången)

Men, skam den som ger sig, jag byter väl bara sladd; elektriker som jag varit i min ungdom.
Men nej, då har OBH Nordica (fjärde) valt en sort skruv som varken kryssmejsel eller vanlig plattmejsel biter på.

Suck.

Jag tog hela rasket och slängde i närmsta sopkorg.
Publicerad: 13 Augusti 2009 @ 08:40, Kategori: Lågkonjunktur, Kommentarer: 0 st
 

Kritik har riktats mot postens VD; att han har alldeles för många styrelseuppdrag: 40 styrelsemöten på ett år, i tre börsbolags styrelser.
Och så måste man väl vara lite insatt på det där mötena. För det går väl inte bara att dyka upp på dessa möten och freebasa lite, eller?

Men Postens styrelseorförande Fritz Schur tycker att VD sköter sitt jobb, så då är ju ingen skada skedd.

Med all respekt Fritz, men det betyder alltså att arbetet som VD för Posten kan skötas som ett halvtidsuppdrag.

Hur mycket var det han tjänade i månaden nu igen, Postens VD?
Publicerad: 12 Augusti 2009 @ 08:00, Kategori: Annonser, Kommentarer: 0 st
 

All heder åt Jonas Bergström. Han ser ut som urtypen för vad en prinsessa vill ha.
Killen skulle kunna vara jet set från vilket årtionde som helst: 10, 20, 40, 50, 70 tal. Oavsett sekel.
Det spelar absolut ingen roll. Han är en konformt snygg kille (som säkert har en sjurungandes humor, intellekt och självdistans som få).

Madeleine har verkligen gjort ett förväntat val.

En kunglighet har nog inte uppfostrats att tänka utanför den så kallade boxen.

Di där ska ju om några stå för kontinuitet. Lika rock solid som diamant.
Publicerad: 11 Augusti 2009 @ 14:24, Kategori: Hovet, Kommentarer: 0 st
 

På en galet uppsluppen femtiorsskiva i helgen kom jag att samtala med en kvinna som arbetade som flygvärdinna.

Hon berättade att kabinpersonalen blivit informerad om att vin uppe på 10.000 meters höjd tenderar att tappa smak. Det har nåopt med syret i planet på den höjden. Det skulle visst enligt henne vara som att dricka vin på Kebenekaises topp.

Det är kanske därför även flygplansmaten smakar lite och tråkigt.
Publicerad: 10 Augusti 2009 @ 08:45, Kategori: Billiga viner, Kommentarer: 0 st
 

Vi beställde in lax och en vegoburgare. Kvällen var varm, sådär varm som man önskar varje sommarkväll kunde få vara.

Det normala svaret på servitörens fråga om vad vi ville dricka när vi satte oss på Cliff Barnes grymt gröna uteservering i Vasastan, hade varit; "en öl" eller kanske "ett glas riesling".

Men nu har L och jag bestämt oss för en vit vecka.

Inte för att vi skrålat och ylat i kapp med månen varje kväll där nera i Spanien (i fem tokigt heta veckor) men vi har druckigt varje dag. Som sagt; fem TOKIGT heta veckor gör att man måste dricka mycket.

Så vi beställde in varsin LOKA.

Lite snopna kände vi oss nog; det hade ju varit så gott med vin. Men, NEJ, bestämt är bestämt.

Det märkliga var att en bit in i middagen, och med ännu varsin LOKA framställd på bordet – var stämningen lika uppsluppen som alltid när L och jag sitter på restaurang. Till och med samtalet böljade sådär som i all fall jag alltid trott var en effekt av alkoholen.

Eller så är vi bara Pavlos hundar; helt styrda av reflexer.
Publicerad: 7 Augusti 2009 @ 08:34, Kategori: Mat, Kommentarer: 0 st
 

Den största skillnaden mellan Medelhavsländerna och Sverige är varken språken eller klimatet.

Det är kläderna.

Medelhavsborna går omkring i svala sköna kläder; ingen lik den andra. Mycket färger och blommigt, öppna skor – och absolut inga synliga logotyper. De är liksom trygga i sig själva, i sin sommar, i sin värme.

En svenne, han kan man skönja på fler kilometers avstånd.

Det är något otryggt, något skitnödigt; nu-jämmer-är-det-sommar-och-då-ska-ni-få-se – attityd.

Übersvennen of them all ser ut såhär sommaren 2009:
Kakibyxa, strumpor och hel sko (att visa tårna i ett par sköna flipp flopp gör bara Jesus och Di Leva; dessa herrar kan möjligen vara samma person), pikétröja med pastellfärg och tydlig välkänd logotyp; så ingen kan få för sig att du tänkt själv.

Kommer man som turist från ett landskap någonstans utanför tullarna har man dessutom praktisk ryggsäck, vattenflaska (som sitter fast i en liten nätficka på den praktiska ryggsäcken; annars hade den inte varit praktisk), samt mer fotriktiga skor än übersvennens mer flashiga inköpta på Stureplan.

Übersvennen från Stureplan kan även (har jag sett i år) byta ut kakiskjortsen mot ett par färgstarka kortbyxor (som går till knäna). Självklart från något känt varumärke.

Den pastellfärgade pikétröjan ska naturligtvis ha uppvikt krage.




Publicerad: 4 Augusti 2009 @ 18:29, Kategori: Kläder, Kommentarer: 0 st
 

Efter fem veckor i Spanien längtar jag hem till det svenska vinmonopolet.

Jag hittade inget som gick att dricka där nere på den Iberiska halvön.
Nu var jag och L inte i någon madridstor metropol, eller ett välturistat Barcelona; utan i ett betydligt mindre Estepona, som väl är ungefär som Örebro i storlek och antal invånare.

Carefour, Markadona och Super Sol; heter de stora spanska matjättarna som väl kan jämföras med våra ICA Maxi, Coop Forum och Vivo. Utbudet hos dessa spanska livsmedelsbestar är enormt; där kan finnas allt från platt-TV, bildäck, barnmatsgondoler (som hyllor heter på livsmedelslingo) lika långa som lastbilarna barnmatsburkarna levererats med.

Vad vet jag, de kanske baxar in långtradarna på nätterna. Rakt in i butiken bara; släpper lasten med barnmaten rakt mellan den trettio meter långa gondolen med corn flakes och den andra lika långa med olivoljor.

Vinet då; bara spanskt undermåligt jordbruksöverskott. Visst duger det till att sippa nåt billigt vitt vin i frostad ishink under ett parasoll – speciellt om det ska handlas av någon semesterberusad engelsman, tysk eller svenne med vidhängande småsvettig familj (alla i foppa tofflor).

Önskas nåt bättre, eller nåt gott från Italien, Syd Afrika eller Argentina; glöm det! Finns inte att få tag på.
Vinet är i och för sig någon enstaka Euro billigare än i Sverige – men när det inte finns något att handla spelar det liksom ingen roll.
Publicerad: 30 Juli 2009 @ 15:26, Kategori: Billiga viner, Kommentarer: 0 st
 

Det känns overkligt att allt som är normalt och nära nu, om några timmar kommer vara overkligt och avlägset.

Och att det som är avlägset och annorlunda nu, kommer vara min nya verklighet.

Det där med att resa är konstigt; inte bara för att det är en geografisk förflyttning, utan kanske mest för den kulturella – mentala.
Publicerad: 27 Juni 2009 @ 07:35, Kategori: Resor, Kommentarer: 0 st
 

På lördag går flyget till Spanien. Jag kan inte vänta.

Expressen.se skriker i rubriken att VÄRMEN STANNAR I VECKOR.
Sen i brödtexten framgår det att redan nästa vecka blir det kallare och risk för skurar.

jaha?

Samtidigt passar tidningen på att grötmyndigt förklara hur vi ska bete oss i värmen: dricka mycket vatten, använda solskyddsfaktor, inte "exponera sig för sol för mycket".

Djävla tomteland.

Jag älskar Sverige, men har oerhört svårt för foppatofflor, klotgrill, flintastek, kakiskjorts, brölfylla och pastellfärgad pikétröja – därför drar jag varje juli till en varmare men ändå svalare horisont.
Publicerad: 25 Juni 2009 @ 15:55, Kategori: Sommar, Kommentarer: 0 st
 

En ung man och kvinna skulle slå sig ner vid cafébordet strax intill. De såg välklädda, välutbildade och vältaliga ut. Hon hade händerna fulla: anteckningsbok, penna, kaffe och kaka. Det var trångt mellan borden; hon kom inte fram.

Jag hjälpte henne. Flyttade en stol så hon kunde komma fram och förbi.

Inte en blick, inte ett leende, inte en kommentar.

Mannen däremot tackade mig för hjälpen. Hjälpen att jag flyttat stolen åt henne.

Jag dömer ingen, men dina handlingar visar vem du är.
Publicerad: 24 Juni 2009 @ 11:25, Kategori: Tankar, Kommentarer: 0 st
 

I have been here so much I do not see myself as a tourist, sa svensken till sina amerikanska gäster, där de satt på ett café i Gamla Stan i Stockholm.

Amerikanerna var imponerade: staden, vattnet, husen, torgen, muséerna, kulturen. renheten allt. De visade verkligen sin uppskattning både med ord och gester. De gillade verkligen Stockholm, don't give me wrong on that.

Den svenska mannen orerade på om stort och smått i Stockholm. Kommen från typ Gävle som han var, var han hyfsat påläst.

Just när som amerikanerna höll på att gå ner på knä och tillbedja denna mälarens drottning, och ödmjukt kyssa den solsvenna gatstenen, sa svensken "but I would never never never live here..."

Amerikanerna tittade upp med sina tårdränkta blickar. Svensken hade gjort det oförlåtliga. Dissat sin huvudstad. Visat på sin småsinthet; någon form av tillkortakommande.

Vad vi än gör: blotta aldrig den där lilleputten som bor inne i själen.
Publicerad: 23 Juni 2009 @ 09:10, Kategori: Stad, Kommentarer: 0 st
 

Jag läser boken Urban Safari, av Bobo Karlsson.

Allt för länge har romantiseringen av landsbygden pågått, och av suburbia.
Trädgårdstäppa, altan, klotgrill och foppatofflor.

Alltid sol, alltid grönt och alltid blå himmel.

Verkligheten är förstås en annan:
Bilköer, pendeltågsstation, grillos från grannen, eviga hemmakvällar i ett blått skimmer från teverummet.
Å så grannens fula gavel som borde målas om.

I staden finns en annan sida; lätt att romantisera den med:
caféliv, restauranger, kultur och promenader längstmed en kaj.

Men det är inte det Bobo Karlsson fokuserar på i sin bok; det är snarare the dark side – noir.

Det är befriande skönt att som urbanista känna att en frende förklarar för mig att vi inte behöver jämföra våra städer med varandra: Chicago, Berlin, Sao Paolo, Istanbul, Bangkok, Beirut, NY, LA, Buenos aires, Stockholm med flera.

Alla är städer – med olika toner, som tillsammans bildar ett global urbanville.

Själva poängen med urbanville är att städerna är olika; men att de tillsammans bildar något som kan likna en global by. Det är bara att ta tåget, eller flyget, och vips är man i en annan del av byn.

Länder är ointressanta, och ibland farliga: fanor, hymner, arméer och protektionism.

Ta till exempel Istanbul och Turkiet. Att Turkiet inte är med i EU finns det goda grunder att förstå. Men Istanbul är vår kompis any day, and twice on sundays.

USA-hatet har lagt sig nu när det kommit någon form av intelligentsia in i Vita Huset; men under bush-åren var det väl ingen av oss som ogillade NY. Det var liksom inte USA.

En värld – en by – ett urbanville

Det är inte nolltollerans – det är hundra procent tolerans.
Publicerad: 22 Juni 2009 @ 10:34, Kategori: Stad, Kommentarer: 0 st
 

För femte året i rad kommer jag sitta på midsommaraftonen iförd dunjacka, långkalsonger och raggsockor. Även vantar och en mössa. Ungefär samma kläder jag hade i Idre i februari.

Jag vet inte, ska man kanske steka den här traditionen? Speciellt nu när barnen är tonåringar; C fyller 17 i sommar.

Det har i och för sig lovats infravärme och varma sittunderlag.

Nästa år kommer jag sannolikt åka till Medelhavet redan innan midsommar, och stanna till någon gång efter kräftpremiären.
Publicerad: 19 Juni 2009 @ 08:00, Kategori: Annonser, Kommentarer: 0 st
 

Bland färgstinna seglarjackor och marinblå clubblazers gick L och jag längst med vattnet vid Skeppsbron och kollade på båtar och folk.

Med ett glas champagne i handen som vi bjudits på vid någon VIP-brygga kände vi kylan från havet; och från människorna.

Det är ingen skön "vi" känsla i seglarkretsar. Inte här; knappast heller i Marsstrand eller Sandhamn. Störst båt, mest pengar, vinner.

Vem är hon, vem är han, vilka är de?

Ett osäkert sneglande över axeln.

Klart inte "folk" kommer i horder. Dels är det för kallt, men också för mycket Vi och Dom.

Som en återträff bland ungmoderater. Rikast pappa vinner.
Publicerad: 18 Juni 2009 @ 18:00, Kategori: Annonser, Kommentarer: 0 st
 

Jag hoppas jag har fel.

Har inte Koenigseggs övertag av SAAB likheter med en Messiaslängtan; en man som kommer och räddar allt.

En liten underdog som med sin smidighet och list som liknar Davids; slår Goliat med häpnad.

Jag tror att om fyra fem år kommer vi se att Koenigsegg inte lyckats med det GM försökte göra. Men de har fått ekonomisk hjälp av både staten och EU. Pengar som spillde över på Koenigseggs egen produktion.

Koenigsegg lyckas alltså berika sig själv på vår förhoppning av a one man show.

Men Maud Olofsson är glad; hon tror mer på den lilla ensamme mannen än på folkets gemensamma kraft.
Publicerad: 18 Juni 2009 @ 08:40, Kategori: Bilar, Kommentarer: 0 st
 

I lägenheten mitt över gatan har några nya flyttat in. Hela vardagsrummet är fyllt med flyttkartonger. Ända upp till tak.

Nu börjar de så sakta komma i ordning.

Fram träder en moraklocka, svarvade ljusstakar (med handstöpta ljus), lampor med träfot.

Jag vet nu inte vart man vänder sig; vart man klagar.

Alla andra i kvarteret har superdesignade hem med fyrkantiga stora vita soffor, glasbord och en kruka med en lilja i; lite på sniskan.

Det finns även någon i kvarteret som har riktiga designade grejer: Louise Paulsen, Arne Jacobsen, Bruno Mathsson.
Men det kanske man inte kan begära att den designmedvetna medelklassen i Vasastan vet att äga.

Men allmoge!

Är det den nya nya nya trenden? Är det så vi ska ha det på 2010-talet?

Om inte vill jag genast bli kopplad till stadens skönhetsråd. Min utsikt är befläckad!
Publicerad: 17 Juni 2009 @ 08:16, Kategori: Annonser, Kommentarer: 0 st
 

Vill du se zombies in real life?

Ställ dig utanför bankpalatsen på Kungsträdgårdsgatan i Stockholm vid halv nio en vardagsmorgon.

Tomma ögon – döda själar.

Scary!
Publicerad: 16 Juni 2009 @ 08:48, Kategori: Annonser, Kommentarer: 0 st
 

Det ska bli högt, det ska bli snyggt, det ska bli boulevard. Det ska bli hela 100 meter tokigt vackra skyskrapor som markerar Vasastan i Stockholm.

Under de närmaste åren kommer Sveriges största byggarbete ligga mellan Stockholms norra innerstad och Solna.

För första gången på hundra år kommer innerstaden bokstavligen växa ut över sina tullar.

Jag är för – jag är på.

Det enda som någon gång kan få mig att längta bort från Stockholm är att innerstaden ibland känns begränsad.
Då längtar jag till Madrid, Berlin eller Bangkok.

Politiker och stadsplanerare har äntligen börja tänka bort från den gamla laguppställningen: expandera med ännu en förort; och så lite tistelgärden och snårskog emellan, så ingen kan säga att det inte är grönt.

Folk vill inte ha otillgänglig grönska; inte densitetfattigt utdragen stad med förort på förort efter långa räls.
Folk vill ha stad; med tillgängliga grönområden.

Nu ska det byggas: hi och hå.

Men en grej bara: kalla inte det nya stadsdelen lilla chicago, som det stod i tidningen att det skulle kännas som.

Allt som är stort men utalas diminutivt avslöjar avsändarens mindervärdeskomplex.

Typ: Göteborg – Lilla London.
(Lilla Chicago... är inte det Motala?)

Snälla – inget sånt!

Stockholm ska inte vara Paris, inte New York, inte Bombay.

Låt de har sina grunker för sig själva.


Tors torn i den nya stadsdelen norr om Vasastan.
Idag är den här platsen en bro, ett sandtag, ett tistelgärde och sopor.
Publicerad: 15 Juni 2009 @ 08:22, Kategori: Stad, Kommentarer: 0 st
 

"gud finns nog inte"

Det rullar en reklamkampanj i Stockholm, och kanske övriga landet; Gud finns nog inte, påstås det.

Jag har gjort testet på nätet och jag är visst fullblodsateist – men en väldigt god människa ändå, som inte lägger sig i alls vad andra tycker och tror på. Bara människor är goda och kärleksfulla – och behåller sin tro för sig själv.

Jungfrufödsel, män som kan föda barn, huvuddukar eller kossor på en gata i Bombay.
De får tro vad de vill; bara inte den enes frihet går ut över den andres.

Om någon tror att jorden skapades ur en myrstack – vilket lär vara en skapelsemyt från någonstans i Afrika – fine with me.
Själv är jag försiktigt skeptiskt till myrstacken, kossan, huvudduken och jungfrufödseln.

Konstigt ändå, att kristendomen bygger på att guds tänkta son kommer till jorden genom en våldtäkt.

Kan det vara därför den kristna höger är så rabbiat emot abort?
Publicerad: 11 Juni 2009 @ 15:01, Kategori: Annonser, Kommentarer: 0 st
 

Jag vet det är galet; men jag kollar resor över jul – redan nu.

Zanzibar, Mexiko, Sydafrika, Indien, Brasilien. Alla har de varit uppe på skärmen senaste veckorna.
Hur jag än räknar och trixar med flygtider, hyddor och dykning; är det inget som slår Thailand!

Inte charter-thailand; det är som vilket Benidorm som helst.

Nej, det lite mer avspända, tillbakalutade och fortfarande "äkta" Thailand.
Man kommer till Bangkok för knappt 8.000 kronor, Tur och Retur. Det är den "dyra" biten.
Fina hyddor med fläkt, havsutsikt; rent och snyggt i skön thaistil: 300 kronor per natt.
Äter gör man för mellan 100 och 200 kronor per dag: frukost, lunch och middag. 200 kronor PER DAG!
Dykningen kostar 700 bath per dyk; under 200 kronor (inklusive utrustning)

"Säg, är det konstigt att man längtar bort nån gång"
Publicerad: 9 Juni 2009 @ 13:33, Kategori: Resor, Kommentarer: 0 st
 

Underställ, raggsockor, kängor, stortröja och vinterjacka.

L och jag var ordentligt klädda; ända upp i halsen.

Men det hade inte hjälpt, om inte Bruce Springsteen kommit och värmt oss i över tre timmar.

Stockholm Stadion kokade, gungade.

Sen cyklade vi hem genom ett frostnupet Stockholm.
Publicerad: 8 Juni 2009 @ 08:25, Kategori: Stad, Kommentarer: 0 st
 

Det kommer gå; men inte riktigt förrän dinosaurie-generationerna dött ut: vi födda på 1900-talet.
De flesta av oss hopplöst omoderna 1900-tals människor, som fortsätter idisslande mot miljökatastrofen.

Men nu, precis som i alla tider, finns det renässansmänniskor: före sin tid, aparta för sin omgivning, tar steget innan och leder den gamla tiden över; in i den nya.

Miljöpartiets Maria Wetterstand är en av vår tids tydligaste renässensmänniska.


Leonardo da Vinci
Publicerad: 7 Juni 2009 @ 12:25, Kategori: Val , Kommentarer: 0 st
 

IKEA, musikexport, HM, idrottsstjärnor.

Allt säljs som vara unikt svensk, stort och speciellt. Det är ett Sverige att vara stolt över.

Onekligen.

Ni har sett den; Moderaternas reklamfilm som rullar på TV.

Det är bara något som doftar falskt.

Om högerns politik varit tongivande, på samma sätt som sossarnas, under de senaste 60 åren, hade det inte funnits några kommunala musikskolor (musikexport), någon breddidrott (kommunala sim- och ishallar), konfliktfri arbetsmarknad (mellan fack och arbetsgivare).

KSSS, dyra tennisbanor, fina ridklubbar och privata pianolärarinnor från Polen och fattiga arbetare som varken hade kunnat investerat i heminredning eller snygga kläder; som bland mycket annat även gav t.ex. IKEA och HM muskler att kunna erövra världen.
Publicerad: 7 Juni 2009 @ 08:00, Kategori: Lågkonjunktur, Kommentarer: 0 st
 

Han var på sjukhus, han lämnade sjukhus, han går på träningsrunda.

Allt har stått på Expressens förstasida; Viktorias Daniel – Daaaaaniel.

Vi var några killar som skämtade om det där redan vid första nyheten; den att han var på sjukhus.
Vad skulle komma härnäst?: Daniel kokar kaffe, Daniel kör bil, Daniel ringer i en telefon, Daniel tar ett bad.

Låter som uppslag till en barnbok för de allra minsta.

Kan vi inte unisont bara sluta köpa tidningar som behandlar oss läsare som tre-åringar?
Publicerad: 6 Juni 2009 @ 18:00, Kategori: Tidningar, Kommentarer: 0 st
 

Sex dagar in i sommarmånaden: jag går fortfarande klädd i samma lager på lager som i början av april.

I år som alla andra år; sommaren börjar när jag ser Medelhavet.
Publicerad: 6 Juni 2009 @ 08:16, Kategori: Annonser, Kommentarer: 0 st
 

Folkpartiets Marit Paulsen gjorde korstecken när hon fick höra att det främlingsfientliga PVV fått 14 procent av rösterna i EU valet i Holland.

Det var debatt; det var Agenda; det var SvT.

Högerextrema PVV är utan tvivel den kristna högern.

Tänk att symboler kan betyda så olika saker.

Samma religion; två olika uttryck.
Publicerad: 5 Juni 2009 @ 08:40, Kategori: TV, Kommentarer: 0 st
 

Det satt två damer i övre medelåldern på ett fik här i Gamla Stan i Stockholm; vred på karta och ringade in muséer de skulle besöka.

Jag kunde inte låta bli att lägga mig i; kommenterade att "oj, det var väldigt vad många muséer det fanns i stan; hade jag nästan ingen aning om själv". Fast på engelska, då damerna kom från Utha, USA.

Damerna blev båda överväldigade av att få samtala med en inföding; frågade om vart jag bodde, om jag hade barn här i denna (som de tyckte) underbara stad, om jag arbetade här i det pitoreska Gamla Stan.

Samtalet gled in på Wasa skeppet (där de varit), National Muséet (dit de skulle), och Nobel Muséet (ligger vid Stor Torget).

De tyckte unisont att det var fantastiskt att jag hade en cofféeshop strax bredvid kontoret, att jag cyklade till jobbet och att min son hade gångavstånd till skolan.

Plötsligt insåg jag att min livstil i deras ögon var européisk; jag för dem en typisk europé.

Det är inte ofta jag tänker på att min vardag skulle kunna förefalla vara exotisk.
Publicerad: 4 Juni 2009 @ 08:00, Kategori: Stad, Kommentarer: 0 st
 

Mitt på Östermalm i Stockholm står Moderaterna och bistår medborgarna med råd och material inför EU-valet.

Är inte val av plats både fegt och korkat?

Just på det finaste torget i det finaste av Stocholms kvarter är ju indoktrineringen och frälsningen redan klar.

Varför inte prova i förorten? Eller är de för fiiina att åka dit, om de ens hittar.

Kanske är det rädda för stryk?

Eller vet dom inte att världen fortsätter bortom NK och Stureplan – att det finns ett helt land med väljare mellan Slottet och Falsterbo?
Publicerad: 3 Juni 2009 @ 08:23, Kategori: Stad, Kommentarer: 0 st
 

Vad tillför Dagens Nyheters första sida idag?

En bild på en förtvivlad anhöring till någon av de förmodligen omkomna från flygolyckan med Air France.

Vill Dagens Nyheter att vi ska vilja läsa om den sorg som annhöriga känner?

Tror Dagens Nyheter inte att vem som helst fattar hur det skulle kunna kännas?

Det vi som läsare vill veta är: varför, var, när, hur och vem.

Marsch tillbaks till skrivbordet och gör om – gör rätt!
Publicerad: 2 Juni 2009 @ 14:00, Kategori: Tidningar, Kommentarer: 0 st
 

Tänk att markadsliberaler ska ha så svårt att se möjligheter i att Staten går in och räddar SAAB och en massa jobb.

Nu när även de allra tokigaste marknadsapostlarna i till och med USA fått krypa till kors; avlagt bikt och löfte om bot.
"marknaden är bra – men inte på allt." "staten kan skapa förutsättningar för marknaden." "ave Maria, ave Maria"

Som om det inte skulle gå att komma runt problemet med att skattepengar skulle kunna befaras hämna i amerikanska direktörers redan giriga fickor.

Eller att Staten knappast skulle vara lämpad att driva bilföretag.

Självklart ska inte skattepengar hamna hos GM, eller Reinfeldt lägga sig i hur SAAB bygger bilar.

Det där ska man inte oroa sig för; jag känner fler advokater som med förbundna ögon skulle kunna få ur sig avtal som garanterade att skattepengar stannar i landet och inga klåfingriga rosenbadtjänstemän la sig i frågor om rattmuff och skivbroms.
Publicerad: 2 Juni 2009 @ 12:00, Kategori: Bilar, Kommentarer: 0 st
 

Innan man byggde om Vasaparken för nåt år sen, var det ett väldigt boulspelande överallt och hela tiden.

Snajdiga gubbpojkar som visade att de kunde böja knä och svinga arm.

Så när Stockholm Stad ändå höll på att bygga om i parken tog de tillfället i akt att skapa ett par permanenta boulebanor en bit bort, i parkens ena hörn. Lite ur vägen för flanörer och barnvagnar och dess krabater. Under ett skuggigt träd.

Där de fick vara i fred – men heller inte syntes...

Just därför spelar ingen längre.
Publicerad: 2 Juni 2009 @ 08:00, Kategori: Stad, Kommentarer: 0 st
 

Det satt en dåligt påläst medelålders man på ett café här i krokarna och ondgjorde sig över invandrare. Det tog visst både jobb och plats – och kostade pengar.

Han hade inte sett över åldersdemografin i Svea rike, kunde man tro.

Allt färre yngre ska bekosta allt fler och äldra; åldringsvård och pensioner.

Det låga barnafödandet i landet gör att vi måste ha hit fler som kan arbeta.

Ha, sa den medelålders stock-konservative mannen, det lever bara på bidrag.

Här blev någon tvungen att gripa sig in i dumheterna och vända mannens glasögon.

Se det såhär; varje vuxen invandrare som kommer in i landet och som börjar arbeta, är en pluspost i balansräkningen. Noll dagis- och utbildningskostnad. Skatteintäkt från första arbetsdagen.

De jobbar bara svart de där, sa den svårövertygade.

Svarta pengar är av ondo, men ökar ändå marknaden och pengarna används för konsumtion av landets varor och tjänster lik förbannat, sa den medborgare som tagit tillfället att försöka skapa ljus i det intellektuella mörkret.

Allt medan solen sjönk över takåsarna; strax bredvid arbetade några kulörta gentlemen med stadens rabatter, några persier tömde soporna invid torget, taxichaufförerna från Irak och Etiopien väntade på styrning, italienaren svabbade cafébordet och en asiat gick förbi och talade business i sin mobiltelefon, på felfri svenska.

Samtidigt, en bit längre bort, satt några helsvenska A-lagare och delade några burkar Sofiero.
Publicerad: 1 Juni 2009 @ 08:00, Kategori: Sverige, Kommentarer: 0 st
 

USA har nåt som vi saknar; så fort man har medborgarskap är man amerikan.

Samtidigt som vi sitter kvar med Kalles kaviar bilder av oss själva.

Det finns en provisionell tröghet i hela landet – även i Stockholm

Man måste bott innom tullarna i minst tre generationer innan man är äkta Stockholmare.

ZZZZnark!

Dalmas, Göteborgare, Halläning, Lidingöbo – inget undantag. Tre generationer!

Släpp det där nu! Alla som är svenska medborgare är svenskar. Mosaik är snyggt, och gott och blandat är inget farligt.

Själv går jag ofta omkring och ryser vid tanken om alla mina grannar här i Stockholm skulle varit rågblonda och ha blåklintsögon – heta Lars och Pia – äta pannkakor på torsdagar – gå i träskor – och spela idel ädla svensktoppslåtar på nyckelharpan.
Publicerad: 31 Maj 2009 @ 08:00, Kategori: Sverige, Kommentarer: 0 st
 

Det senste halvåret har Vinguiden.com hamnat i annonssäljarnas garn. Säljare ringer hela tiden och bjuder över varandra i bäst och mest räckvidd, antal duktiga läsare, demografiska modeller och stadiga upplagor.

De är alla da shit helt enkelt.

Bonner eller Schibsted – spelar ingen roll. Da Shit!

Vinguiden.com har gjort en hel del printannons under våren (för de rabatterar ju så förbannat)
GP, SvD, DN, Aftonbladet, Metro medflera. Helsida hit och halvsida dit.

Priset rabbateras ibland från en ny bil i lågprisklassen, ner till en bättre moped.

Hur mycket luft är det i en helsidesannons i riksupplagorna – egentligen?
Publicerad: 30 Maj 2009 @ 08:00, Kategori: Annonser, Kommentarer: 0 st
 

På Pressbyrån skriker en av löpsedlarna: Så Länge Stannar Supervärmen.

Samtidigt möter jag en turistande afrikan i täckjacka.

Kan man kalla det en replik?
Publicerad: 29 Maj 2009 @ 12:00, Kategori: Sommar, Kommentarer: 0 st
 

Den stora SUV:en stod fet som en urtidsödla, mitt på övergångstället. Inte för att föraren valt en slarvig parkering, utan för att det var kö ut ur stan. Ut till förorten.

Chauffören satt med motorn igång; hade bara hamnat tokigt i kön.

Över sagda övergångställe kom en manlig medborgare, hytte med näven åt chauffören i den feta bilen. Började slå på bilens huv, och ryckte upp dörren till förarplatsen.

Shit, tänkte jag, är inte det att överdriva lite. Bara för att han kommit tokigt på övergångstället mitt i rusningstraffiken; vet man ju hur trångt sånt kan vara.

Men medborgaren ville inte skälla för SUV:n stod i vägen; han ville skälla för han fullkomligt hatade den typ av person som likt en dinosaurie idisslar vidare mot sin och allas undergång.

- hur fan kan du åka omkring i en sån här förbannat stor äcklig miljöförstörande fossilbil, sa den ilskne medborgaren.

Chauffören darrade lätt på manschetten, stammade nåt om behov av psykiater. Vem som hade behovet framgick inte.

Kanske har tiden gått så långt nu att de som ser hotet vill ta till andra metoder än de snällt upplysande. Kanske är det dags för ett medborgaruppror. Kanske får vi se omkullvälta miljömonsterbilar snart i kvarteren. Inslagna bilrutor och nersprayade motorhuvar: Nu kanske du förstår, varför SUV inte går.
Publicerad: 29 Maj 2009 @ 09:10, Kategori: Bilar, Kommentarer: 0 st
 

Strax utanför Hornstull håller Stockholm på att svälla ut och bli större än vad de gamla tullarna begränsar.

L och jag har visat intresse och fått tokigt snygga broschyrer från JM som visar terrasser och balkonger med utsikt över vatten och stadens tinnar.

Ett helt nytt Odenplan (där vi bor idag) kommer byggas där vid kajerna.

Det är så snyggt att både L och jag går i tankar att sitta på första parkett och se kvällssolen sjunka över kyrktorn och Söders siluett.

Det enda som känns begränsande är byggföretagens broschyrer, som visserligen tillhandahåller ett otal options och valmöjligheter; allt från dörrhandtag till golv, men det ges inga options på planlösning.

Vi vill ha en tvåa, på 100 kvadrat. Ett sovrum, och sen i stort sett ett enda gigantiskt rum, med ett kök i ena änden; lite i smyg bakom nåt.

En enda stor yta, och stora fönster över terrassen – och utsikten.
Publicerad: 28 Maj 2009 @ 13:46, Kategori: Stad, Kommentarer: 0 st
 

Det kom en tjusig ung kvinna trippande uppför Götgatsbacken; blå club-blazer, scarf och vita byxor. Som andades det något marint över henne.

Hade hon gått åt andra hållet, mot Stureplan; när hon (får vi förmoda) landade med sin yatch strax nedanför Slussen, hade hon smält in bland de övriga recognition seekers.

Nu hade hon valt en annan väg, och kommit upp på Söder – bland bourgeois-bohème.

Här var det ingen som imponerades av de tydliga logotyperna – inte mer än man hänförs av glittret i en julgran.

Det som är dyrt på ena sida stan, är billigt på den andra.
Publicerad: 26 Maj 2009 @ 08:52, Kategori: Kläder, Kommentarer: 0 st
 

Först trodde jag hon skämtade, att det var ironi. Sen förstod jag att damen var allvarlig; menade att hennes son gjort rätt och var ett föredöme. Han var ju även militär, lät hon mig förstå.

Förloving, giftemål inom ett år. Barn inom ytterligare ett år; först en son, sen en flicka. Villa, Volvo och nu även en hund.

By the book. Vilken elit!

Vi bugar och tackar för uppvisningen.

Hoppas de lever lyckliga alla sina dar, och aldrig aldrig vaknar.
Publicerad: 25 Maj 2009 @ 08:00, Kategori: Tankar, Kommentarer: 0 st
 

Helsidesannons i DN: Countryside Hotels Sweden.

Det är några natursköna och dyra hotell som delar annons under rubriken: Countryside.

Så långt inget konstigt. Payoffen får dock ögonbryn att höjas: Tid att bara vara.

Jaha, har jag fattat detta rätt så ska jag alltså ta mig till något av dessa hotell ute i landet, betala dyrt per natt för att få "tid att bara vara".

Det är alltså en omväg jag måste ta för att hamna i det jag antagligen redan har om jag släpper alla krav.
Publicerad: 24 Maj 2009 @ 16:24, Kategori: Annonser, Kommentarer: 0 st
 
På en av alla dessa hemska valaffischer syns en sliskig folkpartist med orden "Ja till Europa".

Byt skiva nu!

Vi skriver 2009 i almanackan. Hitta på nåt bättre!

Bäst att passa sig för det nya lömska Fp; det farligaste vi har i svensk politik.

Hellre en kvick och giftig vänsterytter eller en trögrörlig råbarkad högerback, än en publikfriande och filmande mittfältare.

Fp under Björklund är läskigare än Sverigedemokraterna.

Där har vi neoliberalism i ett oheligt äktenskap med stock-konservatism.

Vart tog de ansvarstagande, vidsynta och socialliberala Folkpartiet vägen?
Publicerad: 22 Maj 2009 @ 18:00, Kategori: Val , Kommentarer: 0 st
 

den 22 maj, nådens år 2009. Stockholm.

Det är 12 grader och regn.

På uteserveringarna runt Stureplan sitter folk och dricker kall chardonnay, och lika kalla öl; under filtar, bredvid gasolbrännarna.

Det här kan vara världens fattigaste folk.
Publicerad: 22 Maj 2009 @ 14:49, Kategori: Stad, Kommentarer: 0 st
 

Kronprinsessan hotar med att flytta in i Haga slott.

Mitt i en av Stockholms grönaste lungor; i Nationalstadsparken.

Där brukar det annars vara tji att flytta på en enda sten. Men inte när blått blod håller i spaden.

Vi som bor i angränsande Vasastan har Hagaparken som vårt gröna vardagsrum, vår trädgård. Där samlas vi hela tiden året runt: skridskor på vintern, picknick på sommaren, löprundor, pulkåkning, hundprommenader. Alla är där.

Östermalm har sitt Djurgården och Liljansskogen. Söder har vatten i alla väderstreck, liksom Kungsholmen och Gamla Stan. Vasastan; där har vi Hagaparken!

Med kronprinsessan boende mitt bland träden i Hagaparken kommer friheten minska och vaktstyrkorna öka.

Kan inte hon bo jämte sin pappa ute på Lovön?; så har vi allt rojalistiskt gegg på ett och samma ställe. Det måste bli oerhörda synergieffekter för vaktbolag och riktets säkerhet.
Publicerad: 20 Maj 2009 @ 08:41, Kategori: Stad, Kommentarer: 0 st
 

I tjugo år har jag bott på gator här i Stockholm. Alltså inte PÅ gatorna, utan i hus som ligger bredvid.

Alltid alltid alltid har jag tittat upp på fasaderna längs med boulevarderna och tänkt; där skulle en medborgare som jag vilja bo. Med utsikt över en bred gata; alléer, kafféer och butiker. Det är det som är skillnaden mellan "gata" och "boulevard" – och enligt Birjer Jarl finns bara en sådan i Stockholm, värd namnet: Odengatan.

Nu kanske kanske kanske jag får tillfälle att byta min trerumslägenhet på en gata här i stan, mot en våååååning på Odengatan: med allé, café och allt som gör att man en gråmulen dag som denna, skulle kunna inbilla sig att Vasaparken en bit bort faktiskt är Jardins de Luxenbourg i Paris; och Odengatan skulle kunna vara Boulevart Saint German.

Pariskomplex – någon?
Publicerad: 19 Maj 2009 @ 09:07, Kategori: Stad, Kommentarer: 0 st
 

Plufs, så släppte medborgaren en hopskrynklad serviette på gatan. Rakt ner bara, som vore det nåt som tappades.

Själv kom jag på cykel och trodde det var just det – nåt som tappades.

När jag fick mål i mun hade tillfället försvunnit, och jag förstått att det var nåt som slängdes.

Bara sådär, rakt på trottoaren.

Som en minderårig med napp och nalle.

Medborgaren då – en vanlig en; såkert med både högskolepoäng och golfhandikapp.

Han såg ut som en sån där moderna typ, som uppfattat att han har rätt till frihet; tänkte väl att då får man kanste lite skräp där man står.




Publicerad: 18 Maj 2009 @ 12:46, Kategori: Stad, Kommentarer: 0 st
 

På SvT Play hittade jag en ny kompis i veckan: Kjell

Galet bra program om en kille som vi nog får kalla, Looser.

Kjell bor i Bagarmossen utanför Stockholm, eller bodde – han har blivit bostadslös.
Arbetslös var han innan – dubbelt dåligt.

Sen får vi följa Kjells mamma; Birgitta. Hon är hästtokig och karltokig.
Just nu är Birgitta kär i Peter, som jobbar under cover; han är under cover agent med skyddad identitet – som hockeytränare.
Publicerad: 15 Maj 2009 @ 08:00, Kategori: TV, Kommentarer: 0 st
 

Det var precis som förra gången, efter att jag sett Lång Dags Färd Mot Natt, på Dramaten: hem och dricka whisky!

Igår såg jag pjäsen igen, fast på Teater Giljotin. Med en stark Ann Petrén, och en galet bra Tobias Hjelm.

Det dricks så mycket bourbon i den där pjäsen att jag sitter och blir alldeles törstig och tänker att man skulle vara en sån där som drack whisky ibland när man kommer hem från jobbet; före maten, i salongen.

Själv kommer jag allt som oftast hemkångkande med matkassar, sätter på förkläde och ställer mig och lagar middag.
Inte alls nån sån där litterär tillvaro i salonger med samtal och gester.
Publicerad: 14 Maj 2009 @ 15:00, Kategori: Teater, Kommentarer: 0 st
 

Det finns en väderstinn samling tjejer som träffas då och då och utbyter tokblå politiska värderingar.

Regina heter deras klubb – eller om det är Rigida. Kan vara Frigida.

Nåja.

Jag råkar av någon anledning känna en av medlemmarna.

Oftast tycker jag bara synd om henne; fastän hon är intolerant och hopplöst bakåtsträvande.

På hennes FaceBook hade det lagts upp bilder från den senaste tillställningen; som gick under rubriken:
Med åldern kommer visheten.

Alla på bilderna var runt de trettio åren. Min "kamrat" är 29.

Om jag förstått saken rätt är de alltså alla i väntans tider.
Publicerad: 14 Maj 2009 @ 08:26, Kategori: Tankar, Kommentarer: 0 st
 

Det satt en liten kille och åt en croissant och drack en kopp choklad på fiket i kvarteret i Gamla Stan.

Han kanske var sisådär tio år. Skolväskan stod bredvid; med läxböcker å slikt, kan man tro.

Det visade sig att han satt där varje morgon upplyste A, som är barista, mig om.

Killen äter sin frukost där.

Den här morgonen hade han tagit en extra bulle – eller croissant, då.

Han ville fira. Fira att han tagit steget och bytt skola till hösten.
Skolan i Gamla Stan var det inget fel på, sa han. Men det uppe på Söder var bättre.

I går hade han travat upp till rektorn på den nya skolan, lagt fram sin sak, och hälsats välkommen till hösten.

På min fråga om det inte var jobbigt att byta skola sådär i mellanstadiet svarade han:
man måste våga prova nåt nytt här i livet.

Tio år – och redan så långt fram.
Publicerad: 13 Maj 2009 @ 10:31, Kategori: Stad, Kommentarer: 0 st
 

För något år sen fick jag för mig att inte använda strumpor under perioden maj till september. Det var sommar; då ska det vara lose och ledigt.

Redan andra veckan in i maj (det året också) blev det höstkyla; strumpor på.

Nu har lagt ner sånna där försök att "du ska inte tro det blir sommar, om inte nån sätter fart".

Nåt år eldade jag i kakelugnen där hemma sista gången veckan innan midsommar; och började igen strax efter kräftpremiär.

Förra sommaren hade jag långkalsonger, fleeströja och dunjacka – på midsommarafton.

Ändå finns det de som tycker det är underligt att jag åker ner till ett litet hus vid medelhavet en månad varje sommar.
Publicerad: 12 Maj 2009 @ 15:16, Kategori: Sommar, Kommentarer: 0 st
 

Det såg kallt ut, och Björn Gustavsson var ingen bra skådespelare alls. Bara fånig som han väl är (eller var) i Melodifestivalen också.

Filmen De Vuxna– Les Grandes Personnes – på DVD, blev en västkustsnostalgisk skildring av att vi lever i en vacker – men sorglig värld.

Jag kan inte låta bli att fundera på hur exotisk filmen måste ses med franska ögon: kala klippor, röda stugor, lusthus och nubbe.

Mina svenska ögon ser något annat: regn, kylslagna kvällar och Telia-kontantkort.
Publicerad: 11 Maj 2009 @ 18:00, Kategori: Bio, Kommentarer: 0 st
 

Det känns som att befinna sig i en parentes; man inte vet hur lång den är, när den slutar eller varför man befinner sig i den.

Hela vintern har vi väntat på värme.
Nu när våren är här väntar vi på sommaren.

Sommaren 08 var så kall att väntan nu närmar sig tjugo månader.

När juni kommer, då väntar vi på att SMHI ska meddela att det kommer värmebölja.
Men det gör dom inte, för den kommer nog inte föränn i juli – när vi ska ha semester.

Så då väntar vi på den.

Sen blir nog juli lite halvdan; som vanligt.

Skulle det mot förmodan bli varmt en vecka tio dar; skriver löpsedlarna med krigsrubriker: FOLK DÖR I VÄRMEN.

Så då väntar vi på augusti som väl ska ge några sköna ljumma kvällar.

Sen är det slut, och vi väntar till nästa sommar som väl ska bli sådär varm som barndomens somrar var.
Publicerad: 11 Maj 2009 @ 09:21, Kategori: Tankar, Kommentarer: 1 st
 

Igår kväll kom en kompis på besök; han stannar över helgen.

Han är stor och svart och luktar lite. Men man kan inte låta bli att gilla honom.

Chili heter han; är en labrador på åtta år.

Vi har kamperat ihop förr; Chili och jag – när han var yngre.

Nu är han lite grå om nosen; och om sanningen ska fram är han lite mer stillsam.

Jag tror vi synkar våra år rätt bra han och jag.
Publicerad: 8 Maj 2009 @ 08:59, Kategori: Tankar, Kommentarer: 0 st
 

ÄNNU EN KONSPIRATION!

Nyss vad det ekonomisk härdsmälta. Journalisterna började gräva i hur det egentligen ligger till med den där marknaden som ju skulle vara så bra om den släpptes fri.

Varför har en samlad journalistkår varit osedvanligt dålig på följdfrågor såsom:
- Vart kommer alla pengar som trycks upp för att rädda bankerna ifrån?
- Hur kommer det sig att ni kan trycka trillioner dollar utan att det blir inflation?
- Varför fanns det inga regler som reglerade så viktiga funktioner som bankernas?
- Vilka borde egentligen hängas ut i media för dessa dåliga affärer – istället för att ta en LO-kvinna som visserligen godkänt en massa bonusar, men inte fått någon själv.

Då, när det började blir som läskigast med alla närgågna frågor – då byter vi fokus och talar om svininfluensan; blir alla rädda och tänker på sin egen hälsa.

Ahh, vad skönt – nu är det ingen som orkar bry sig om vad vi på banken ställt till med.

"Älskling, sätt på TV:n är du snäll – det är nåt tävlingsprogram där B-kändisar ska förnedras, så vi slipper tänka på att det är vi som blivit förnedrade."
Publicerad: 6 Maj 2009 @ 08:00, Kategori: Lågkonjunktur, Kommentarer: 0 st
 

Jag är en konspiration i hasorna!

Alltid alltid alltid när vädret visas på måndagarna på TV kan det vara regn och rusk hela veckan lång; men – det blir alltid bättre till helgen!

Som om meterologerna avsiktligt vill ingjuta hopp i en hopplös situation.

Allt för att massorna ska orka arbeta en hel vecka till – och tro att; jämmer å elände, men till helgen blir det fint. Då ska vi grilla, bada, snickra, ha picknic.

Det är lätt att inbilla sig att när meterologen ska sia om vädret så långt in i framtiden som fem dagar, då kan sannolikheten krypa ner mot 50 procent; och varför då inte välja sol-alternativet; att visa i bild.

Kanske är Staten med skruvar i SMHI:s anslagsbudgetar om de inte gör så att produktivititen i landet hålls uppe.

Sen kan vi alltid toppa elendet med lite sport och nåt hjärndött tävlingsprogram på bästa sändningstid; så får vi medborgare nåt att somna till medans storfinansen stjäl vår framtid mitt framför ögonen.

Bitter? – inte jag inte.
Publicerad: 5 Maj 2009 @ 08:27, Kategori: TV, Kommentarer: 0 st
 

Där det tidigare låg fabriker, sopor och svartklubbar har det dykt upp stora moderna lägenheter med terrassbalkonger, som likt strandade finlandsbåtar vilar vid kajerna; dömda till evig bryggsegling.

Strax söder om Södermalm, vid vattnet, har Stockholms innerstad på 2000-talet för första gången på hundra år expanderat utanför det som kallas Tullarna.

Det är så kluckande behagligt att det gör ont i en innerstadsråtta, vars grönska begränsas till parker och ett träd på en innergård.

L och jag fantiserar om terrassliv mellan maj och september. Kolonialstilsinredd glasveranda med lågt liggande bord. Där skulle vi enkelt kunna ligga strandade och sippa GT tills levern säger ifrån.

Det byggs fortfarande; hela stadsdelar planeras; med namn som Kajpiren, Sjötorget, Strandslingan, typ.

Vi har hittat några frågetecken. Får vi fason på dem så kan det bli flytt:

1. Eftersom det lockas med att vara "innerstad" undrar vi – som kommer därifrån: Finns det gångavstånd i kvarteret till Bank, Systembolag, Apotek, bokhandel, livsmedelsbutik, bageri, cykelreparatör, skomakare, bio, teater och post? Om inte – är det ingen del av stan!

2. Finns det planer på att bygga fler broar mellan Södermalm och Hammarbysjöstad? Idag finns det två: Danvikstull och Skanstull – en i vardera ände av Sjöstaden. Det blir omständigt att cykla och promenera upp på dessa åbäken så snart vi ska till andra delar av stan.

3. Priset. När ska dessa justeras ner till nivåer så man kan bo där? En fyra på dryga hundra kvadrat kostar över fem miljoner – kronor; å så fem sex tusen i fast avgift – varje månad...!
Hyresrätterna har månadsavgifter som känns dubbelt så höga som i övriga innerstan.

Där finns det lite anpassning och justering att göra.

Annars är det bra.
Publicerad: 4 Maj 2009 @ 12:03, Kategori: Bostad, Kommentarer: 0 st
 

Trots taskiga tider går Fairtrade-trenden bra >>

Kan det vara konsumentmakt det – att folk faktiskt inte vill ha det riktigt på samma tokiga sätt som tidigare? Att folk faktiskt tror att genom att välja rättvisemärkt kanske både det de äter, planeten det kommer från och bönderna som odlat grejerna, mår lite bättre.

Kan det vara så att folk vill välja hållbara lösningar om man bara ger dem alternativ?

Kanske finns det hopp ändå på den här livsresan – fastän många medresenärer känns hopplösa.
Publicerad: 2 Maj 2009 @ 08:02, Kategori: Lågkonjunktur, Kommentarer: 0 st
 

Första maj får man prata om socialism.

Trots att många gnällspikar tjatar om såssarna hit och dit; vet de flesta med sig att om det inte var för den där socialdemokratin hade vi kanske inte fått det sådär bra som vi fick. Ni vet; vård, skola, omsorg – för alla och envar.

Agendan för gammelhögern hade inte varit lika gynnsam att leva med. Varken för dig eller för mig; knappast ens för tokhögern – om man tittar lite stort, vitt och brett.

Sen vet jag också att socialismen som många andra ismer kan bli lite förstoppande; om den inte tillagads rätt.

Recept på god soppa som fungerar 1 maj och alla andra dagar på året:

Tag ett stycke socialism; marinera med lika delar marknad, humanism och demokrati.

Gott som räcker länge och till alla.

Att dricka till: nåt rött.
Publicerad: 1 Maj 2009 @ 08:40, Kategori: Tankar, Kommentarer: 0 st
 

Hur många nollor är det egentligen?

Det är summan pengar G20 länderna låtit trycka av luft för att få fart på ekonomin; business as usual.

Tänk vad mycket sådana luftpengar hade kunnat göra för världen: för cancerforskninge, för svältande, för tsunamioffer. För de 30.000 barn som dör på jorden – varje dag; av enkla sjukdomar som kan härledas till fattigdom. 30.000 barn – per dag!

Undrar hur länga man skulle orka gå och se dessa små ansikten om man la dessa barn axel vid axel. 10 meter, två meter?

Nä, ska det hjälpas till med sånt då skramlas det bössa och ordnas TV-gala.

Nämen, 1,1 trillioner dollar! Vi välter upp loket på spåret som tog oss till helvetet. Inget nytt. Satsa inte på hållbara lösningar. Det var ju så bra för oss det här. Baxa upp loket – summa 1,1 trillioner dollar. Det är krediter på framtida arbete; våra barns arbete, som får betala notan för våra och våra föräldrars överkonsumtion och miljövidriga livsstil.

Snygg värld vi lämnar över till de barn som ännu inte dött.
Publicerad: 30 April 2009 @ 10:41, Kategori: Lågkonjunktur, Kommentarer: 0 st
 

På Söder i Stockholm ligger en politisk teater som heter Tribunalen.

Igår var jag och vännen B där och såg Ulrike Maria Stuart.
Du vet, ena delen av Baader Meinhof.

Där, på Tribunalen, finns ännu röster som vill väcka lågborglighetens slumrande vänstern.

Den där pjäsen var en välriktad uppercut inför första maj.

Roligt är redan i entrén, där du själv väljer vilket pris du vill betala för entrén: allt efter inkomst.

Kanske kunde vara nåt för fildelningssajterna att ta efter.
Betala vad du tycker du har råd med.
Publicerad: 28 April 2009 @ 09:01, Kategori: Teater, Kommentarer: 0 st
 

Vissa dagar känner jag att staden jag bor i skulle kunna få vara större än vad Stockholm erbjuder.

Dessa dagar glanar jag gärna söderut, och ögonblicket hamnar allt som oftast i Paris.

Därför var det som att knapra en baugette med extra allt att på söndagskvällen gå på bio och se filmen med samma namn: Paris >>

Jag vill också bo i hörnlägenhet högst upp i ett la belle epok-hus, med fransk balkong, tokiga grannar, dansgalna vänner och en stroppig dam mitt emot som säljer nybakat bröd...!

Kanske man skulle ha en sån där Piaggio också, att åka runt med. Kunna sitta på café; läsa Hemingway.

Personalen på Stinas bageri, mitt emot min adress i Vasastan, är rosiga små flickor, istället för elaka damer.
Innergården där hemma har sol och en massa grönt. Cykeln trampars lätt runt med i hela stan. Grannarna må vara tokiga en del, fast de flesta är rätt okej.

Jag föredrar Graham Green framför Hemingway...

Äh, det funkar i Stockholm också. Sätter jag mig på ett av mina caféer och kisar lite med ögonen, skulle det kunna vara Paris; fast lite grönare – och lite mer vatten.

Men ändå: Paris! Ett år eller två...
Publicerad: 27 April 2009 @ 08:48, Kategori: Bio, Kommentarer: 0 st
 

Det finns en scen i programmet Vänner, när Chandler Bing ska säga upp sitt gymkort. Och han vet det kommer vara omöjligt; för när han kommer dit till gymmet, full av dådkraft, att nu jämmer ska kortet sägas upp, eftersom han aldrig tränar och de drar pengar varje månad på autogiro.

Då vet han ändå att det aldrig kommer gå att säga upp gymkortet, eftersom den listiga gymkedjan skickar fram en superhot vältränad afrodite i tajts att tala med honom, övertyga honom om att klart han ska behålla gymkortet...
En Chandler Bing kommer aldrig kunna säga Nej till henne, vad hon än frågar.

Fastän min kapitalrådgivare Erik är allt annat än en superhot babe; är det ändå svårt att säga nej, trots att jag bestämt mig att nu jämmer säljer jag alla dumma giriga Tillväxtfonder och Ekvator-placeringar, och allt vad de heter.

Men Erik, han kan trolla han med matriser och grafer så man nästan tror att marknaden ser gynsam ut, det finns inga miljöhot eller finansiella härdsmältor att tala om; bara man har lite is i magen ett par tre år.

Men till slut tog jag i från tårna; och sålde i alla fall hälften. För det var visst en fond där som enligt Erik var så bra så bra så den skulle jag absolut behålla.

Grrrr!
Publicerad: 24 April 2009 @ 08:00, Kategori: Lågkonjunktur, Kommentarer: 0 st
 

Vad handlar pjäsen egentligen om?

Stadsteatern i Stockholm har satt upp I Väntan på Godot, med några av landets absolut bästa manliga skådespelare.
Utan att plocka med essen Sven Ahlström eller Sven Wolter i leken.

Johan Rabaeus, Mikael Persbrandt, Ralph Carlsson, Peter Andersson och Ingvar Hirdvall.

Behövs ytterligare kommentarer på den rollbesättningen?

Handlingen då; här famlar vetenskapen.

Jag har min tolkning klar sen föreställningen igår, regisserad av Thommy Berggren.

Häng med!

Tiden, den håller oss fångade. förslavade. Så länge vi är bundna av tiden, fast i dess koppel, och har något för händera, är vi upptagna, och slipper tänka. Således skulle vi ironiskt kunna förefalla vara lyckliga. Fastän slavar sällan är det. Precis som pjäsen Lucky.

När vi är fria börjar vi tänka. Därtför är vi upptagna; för att slippa tänka efter.

Gogo och Didi är Glömskan och Minnet – i samma person.
Den personen är låst, fast i väntan på något, någon, Gud, Godot? Medan tiden passerar, med Lucky fångad och händerna upptagna med att bära – och lyda.

Den lilla gossen är den nya dagen, framtiden, morgondagen; som kommer med uppgifter från Godot, att han säkert nog kommer i morgon istället. Gossen är dräng hos Godot. Han vaktar fåren, flocken, massorna; och det oss han vaktar.
Publicerad: 23 April 2009 @ 13:00, Kategori: Teater, Kommentarer: 0 st
 

Det såldes en bilaga med kvällstidningen. En sån där TV-bilaga.

Då var det skönt att kunna säga: nej tack, jag tittar inte på TV.

Ungefär som mamma lärde mig säga när jag var liten, om någon okänd eventuellt "ful farbror" bjöd på snarr: Nej tack, jag har själv, hemma.

Klart jag tittar på TV. Så pretto är jag inte.
Jag tittar både på Babel, Kobra, Agenda, Dokument Utifrån och Aktuellt!

Så det så!
Publicerad: 23 April 2009 @ 09:00, Kategori: TV, Kommentarer: 0 st
 

"Greve skjuten i Gamla Stan" stod det på löpet till en av kvällstidningarna.

- Vilket århundrade är jag förflyttad till? tänkte jag

Ungefär som den beryktade löpsedeln från tidigt nittonhundratal: "Grefve sköt neger med salongsgevär"

Sen såg jag; att skytten i Gamla Stan var "känd mediaprofil".

Genast insåg jag vilken tid det var jag befann mig i.
Publicerad: 22 April 2009 @ 18:00, Kategori: Tidningar, Kommentarer: 0 st
 

Det är nått med nollor och femmor.

Eller om det är så att fem är hälften av tio; och att man har fem fingrar på en hand.

Riksbanken ska alltid ta i när det ska tas i.

Under Bildtregeringen senast det begav sig höjde Riksbanken styrräntan till 500 procent.

Det var ju mycket.

Nu är den sänkt till 0,5 procent.

Gas och broms.

Men alltid dessa nollor och femmor.
Publicerad: 22 April 2009 @ 12:00, Kategori: Lågkonjunktur, Kommentarer: 0 st
 

Varje dag kommer det en brevbärare som levererar post i min brevlåda; ibland kommer han eller hon två gånger om dan – eller om det är två olika ennar.

Hälften som brevbäraren kommer bärande med är reklam; som jag aldrig öppnar, utan slänger direkt i pappersinsamlingen.

Då kan man börja filosofera över hur mycket mänsklig energi det går åt till dessa reklambrev; som ingen läser, som ingen vill ha, som inte gör nån egentlig nytta.

Förutom för reklamsäljaren och reklamköparen som byter pengar med varandra.

AD:n som ritat ihop reklamen, tryckeriet som tryckt, distributören och lastbilschauffören, postpersonalen; inte minst brevbäraren som ska under krökt rygg bär ut det hela.

Sen tar jag vid i kedjan. Lägger pappret med omedelbar verkan i pappersinsamlingen, går med krökt rygg till källsorteringen, där den samlas upp av stadens källsorteringspersonal, och körs vidare till nån hantering så det blir nya papper; som blir nya reklamblad, som ingen läser, som blir papper igen.

Ja, du fattar!
Publicerad: 22 April 2009 @ 09:41, Kategori: Annonser, Kommentarer: 0 st
 

På en av stadens allra finaste gator trippade en av kvarterets allra finaste damer.

Hon var säkert fyllda 35 år. Men inte en dag äldre än 39.

På lilla trappan utanför hennes port låg på det nedersta trappsteget en smutsig påse och skräpade; ditblåst kan man tänka.

Damen som var på väg in genom sin fascionabla port, petade lite lätt på skräpet med sin dyra läderstävel; fick bort skräpet från trappen, ut på gatan, och iväg en halvmeter utmed trottoaren.

Såja, nu var inte längre problemet hennes och fastighetens trappan ej längre kontaminerad av ditfluget träck.

Då slår det mig plötsligt att den här typen av beteende; att sopa rent framför egen trapp men inte vilja ta i problemet, gör att jag undrar om vi är mogna att ta hand om den här planeten.
Publicerad: 21 April 2009 @ 08:00, Kategori: Stad, Kommentarer: 0 st
 

Diktatur i Sydafrika.
Det ligger i farans riktning.

ANC har inte lyckats lyfta den svarta fattiga befolkningens levnadsstandard nämnvärt.

Några få har blivit rika – de flersta är lika fattiga som förr.

Sociala reformer, skola, sjukvård – möjlighet till ett anständigt liv. Det var det ANC kämpade för.
Självklarheter. Rättigheter.

Nu har Zuma valts till ANC's ledare – och han sjunger om att ta till vapen. Kanske minska medias rättigheter. Kanske ändra på demokratiska spelregler.

Det låter oroväckende likt 30-talets tyske despot.
Publicerad: 20 April 2009 @ 11:24, Kategori: Resor, Kommentarer: 0 st
 
Recept på gryta som lirar bra på helgen då man kanske har mer tid.

1 kg högrev.
Skär i grova bitar.
Stek lätt i stekpanna.

Koka upp en dryg liter vatten i stor gjutjärnsgryta.
I med en eller två köttbuljonger.

När buljongen kokar; i med köttet. Salta.
Låt det koka i två timmar, under lock.
Vattnet ska täcka köttet.

Sista halvtimmen:
Sätt på potatisen.
Lägg i rovor i gjutjärnsgrytan: grovt tillyxad lök, morötter, palsternacka, selleri, etcetera

Lägg i fänkål, om du vill, sista fem tio minuterna (kokar den för länge tappar den sin anissmak)

Smaka av och salta och peppra efter behag.

Tag av lite av vattnet och vispa i mjöl till en redning.

Servera med portvingele, och en flaska Syrah.

Själv föredrar jag Bon Cap Syrah 2005 >>

Det går bra att dricka nån flaska också medan man väntar på puttret.

Bon appétit
Publicerad: 19 April 2009 @ 08:30, Kategori: Mat, Kommentarer: 0 st
 

Förr beskrevs det på Kellogg'spaketen hur bra dom var för dig; eller mig.

Lite kalorier, fibrer, bra-start-på-dagen, och annat som ingen trodde på.

Nu har Kellogg's tagit ett globalt ansvar och börjat plantera träd.

Ett paket = ett träd

Står det på paketen.

Det finns hopp för planeten!
Publicerad: 18 April 2009 @ 08:00, Kategori: Mat, Kommentarer: 0 st
 

Slitet, urtvättat, felsorterat och fnasigt.

Svenska män klär sig generellt illa hela året runt – sen kommer sommaren.

Det ska det vara nåt marint. Med nåt slitet i kanten. Som förrförra årets persedlar, som tvättats på fel temperatur, med fel färger, för många gånger.

Som om vi var på väg att måla om båten.

Eller så blir det pajas. Om det ska vara uppklätt.

Eller så blir det bankpyjamas – om det ska vara uppklätt UTAN att bli pajas.
Publicerad: 17 April 2009 @ 08:00, Kategori: Kläder, Kommentarer: 0 st
 

På en resa från Stockholm till New York lär flygskatten vara strax under 4.000 kronor – per person.

Det är en rejäl höjning. Bränsleskatt, miljöskatt och vi-hjälps-åt-och-minskar-utsläppen-skatt.

Resor till NY kommer inte som tidigare kunna kosta sisådär fem tusen kronor.
Flygbolagen vill ju också tjäna pengar; då blir det runt åtta tusen kronor – i bästa fall.

Men hurru – när jag skulle till New York här under Påsk kostade resan just sisådär åtta tusen kronor – om jag åkte direkt. Men bara 4.000 kronor om jag flög Stockholm-Frankfurt-Boston-New York. Och sen hem: New York-Boston-Frankfurt-Stockholm.

Det blev ju en hel massa start och landningar, utsläpp och omväg – och då för halva priset.

Jaha, flygskatten gäller bara för Sverige...!

Man ska välja att flyga kortaste möjliga resa ut ur landet; sen får man flyga, byta, resa långt och smutsa ner – för färre pengar.

Man uppmanas alltså att skatteplannera sina resor i framtiden. Eller så kanske EU kan göra en insats och införa samma flygskatt, och skatteväxling till lägre skatt på arbete, som man gjort i Sverige.
Publicerad: 16 April 2009 @ 12:00, Kategori: Resor, Kommentarer: 0 st
 

Jag har en vän som är prostituerad.

Han pluggar och sånt, men det ger extra pengar – säger han.

I början av april flyttade han från en liten lägenhet i Kristineberg till en något större en bit längre utanför stan. Han fick balkong. Han har gröna fingrar.

Det är bara det att kunderna slutat ringa nu. Det blev plötsligt en besvärlig omväg. Tidigare svängde kunderna bara förbi där till hans gamla etta på väg hem till villan, familjen och idyllen ute i Bromma. Efter jobbet. Innan middagen.

Tog inte med än en kvart. En kvart som det var lätt att förklara för familjen – om någon skulle fråga.

En sväng till nya adressen skulle ta kanske 45 minuter allt som allt. En omväg. Skulle bli svårt att förklara. Speciellt som de flesta kunderna kommer en fredag efter jobbet. Mycket köer ut, kan man tänka.

Undrar hur det ska gå för familjen nu. När han inte kan suga av pappa innan helgen.


Han är transexuell. Men det är inte han på bilden.

Publicerad: 16 April 2009 @ 08:00, Kategori: Stad, Kommentarer: 0 st
 

Är det suffragetternas år i år?

Victoria Benedictsson:s Final spelas på Dramatens lilla scen, och Den Bergtagna på Strindbergs intima teater.

L och jag såg Final igår. B och jag ser Den Bergtagna senare – i maj.

Vad jag önskar att varenda bankkrisdirektör fick gå och se Final. Som en del i en kurs i självinsikt. En terapi. Som början på ett löfte att aldrig mer göra så. Aldrig mer leka med andras dumma dumma pengar. Aldrig blanda ihop mitt och ditt igen. Aldrig ge sken av att förstå macroekonomi. Inte förväxla spjutspets-ekonomi, med sin egen unkna neandertal-girighet.

Kanske borde Bo Lundgren bifoga ett par biljetter med varje bank-akut-miljard.
Publicerad: 15 April 2009 @ 18:00, Kategori: Teater, Kommentarer: 0 st
 

I ett halvår har jag inte ätit lunch på restaurang.

Det har varit lunchlåda; gott gott i gott gott.

Busenkelt, man bara skivar i några extra morötter eller nåt när man lagar middag på kvällen. Och vips finns det mat över till en låda. L gör likadant; men hon slarvar lite med att komma ihåg att ta med sin låda...

På de här sex månaderna har jag sparat över 10.000 kronor. tio tuuuuuusen!
L har sannolikt sparat nästan lika mycket.

Kostar lunchen 80 kronor om dan, vilket den började göra här i Stockholm då efter sommaren 2008, då blir det nästan 20.000 kronor per person och år.

Jag tyckte väl jag med, att den där femhundringen jag brukar stoppa i plånboken i början på veckan, att den tar inte slut förrän någon gång till helgen, när den förr var slut redan på typ onsdag torsdag.
Publicerad: 15 April 2009 @ 12:00, Kategori: Lågkonjunktur, Kommentarer: 0 st
 

Jag läste om en nationalekonom – tror han kom från tankesmedjan Timbro – som precis som många andra experter kommit fram till att vi måste arbeta mer för att hålla uppe BNP, tillväxten och full fart framåt.

Var det Mauro Scocco som skrev texten: loppet som vi springer finns det ingen som vinner.

Trots att någon annan tankesmedja kommit fram till att man visst skulle kunna arbeta 6 timmars arbetsdag, istället för åtta.
Ändå ha samma höga BNP.

Är det så att Timbro räknat med att alla alla alla som arbetar i landet arbetar åtta timmar; och således har experten på Timbro delat BNP med antal människor och antal timmar. Och då kan man ju inte minska dessa timmar – då blir det ju lägre BNP – ju.

Känner Timbro-ekonomerna till Twitter, FaceBook, Blocket, Bloggy, DN.se och Youtube?

Känner Timbro-ekonomerna till att folk har tagit saken i egna händer. Att alla alla alla som sitter på kontor, har en dator; att de jobbar max sex timmar om dan. Resten är Twitter, FaceBook, Blocket, Bloggy, DN.se och Youtube.
Publicerad: 15 April 2009 @ 08:00, Kategori: Lågkonjunktur, Kommentarer: 0 st
 

L och jag var bjudna på vernissage när Angelica Wiik visade nymålat på Hornsgatan, på Söder.
Gallerigatan. Hornsgatspuckeln.

Vi kom dit klockan 14, när Galleriet öppnade klockan tolv. Det var ett misstag. För på de två timmarna var över hälften tingat, bokat, sålt.

Det märktes inga kristider för henne – Angelica Wiik – en beryktad omtyckt konstnär.

L stod som reserv på en tavla; väntade en vecka på svar. Skulle hon få den, eller skulle vi behöva vänta minst ett halvår till, på ny vernissage?

Vi gick i väntans tider.

Sen ringde de från galleriet; sa att tavlan var hennes, vår.

Till helgen ska vi hämta hem henne; tavlan, bebisen.

Publicerad: 14 April 2009 @ 10:05, Kategori: Kultur, Kommentarer: 0 st
 

Det finns inget att säga. Våren tog andan ur halsen. Orden försvann.

Dog.

På våren, när allt ska börja.

Börja med sommaren; som bryter alla löften våren ger.

Löftesbrytaren.

Juli är värst. Tyst och grön. Insektssurrande och lömsk.

Huggormsvarm.

Inställsamt het. Eller – som oftast – vattensjuk.

Hällregn.

April gör mig tyst. Allt väntar på sommaren.

Festen.

Sen – när den drar igång – dör illusionen.

Kollektiv lögn.

Samma sak med julen.

Juli och jul.

Då reser jag bort. Till en annan kust.

Bortrest när landet briserar.

I förväntningar.

Alltid här. Aldrig här.
Publicerad: 13 April 2009 @ 12:17, Kategori: Resor, Kommentarer: 0 st
 

Det kan vara Stockholm mest fotograferade staty; Evert taube-statyn i naturlig storlek som står på Järntorget i Gamla Stan.

Vinguiden.com har kontor strax bredvid. Hela dagarna kan vi se turister från världens alla hörn passera Järntorget och statyn. Alltid alltid alltid kommer någon turist på den unika idéen att ställa sig bredvid Evert, lägga armen om honom, hålla upp solglasögonen på samma sätt, och låta sig fotograferas.

Det är alls ingen dum idé; men det är intressant att nästan alla oberoende av varandra kommer på samma unika idé.

Det tål att tänkas på nästa gång man kommer på en, vad man själv tycker, enastående unik idé.
Publicerad: 9 April 2009 @ 08:00, Kategori: Annonser, Kommentarer: 0 st
 

Nej, det var ingen medeltidsvecka. Hon såg heller inte ut att tro hon var Brünhilde i någon Wagneropera – Der Ring des Nibelungen.

Hon hade bara på sig en medeltida riddarhjälm där hon cyklade genom stan.

En sådan där av hårdplast som går att köpa nuför tiden; med en metallskena (eller hårdplastskena då) mellan ögonen och ner över näsan. Så att man har skydd för svärdshugg å sånt.

Hennes kille kanske var en sån där som leker Arn på helgerna; står på ett gärde strax utanför tätbebyggelsen, drar lans och har draperat sig med fotsida kappa.

Kanske var hennes egen cykelhjälm trasig, och hon tog det nöden krävde. Och där låg killens medeltidshjälm på hatthyllan.

Eller så har killen åkt till skogsglänta nu i helgen och ska leka 1500-tal; snopen han ska bli när han ser att han tagit fel, och ur trunken drar upp tjejens cykelhjälm av märket Bell.
Publicerad: 8 April 2009 @ 09:04, Kategori: Stad, Kommentarer: 0 st
 

De startade klockan 12 på natten, sen sprang de. Tyst och effektivt genom skogen; genom terrängen.

I åtta timmar höll de på, och sprang de sju milen.

Sju mil – springa sju mil i ett sträck!

Varför gör man sånt?

Jag brukar springa en mil. Kanske kan jag ibland leka med tanken att springa ett varv till; alltså två mil.

Är det så att när man sen sprungit två, och tycker att det gick bra, att man siktar på fyra mil. Ett maraton.

Har man sprungt ett maraton kan man lika bra springa två – eller?

Men nej, har jag sprungit en mil, och tyckt det var bra. Då finns det så mycket annat kul man kan göra.

Klart att det finns folk av alla sorter, och att några måste få ha prestationsångest. Klart det finns ensamhet som kan fyllas av extremt innehåll. Klart det finns olika typer av onani: idogt städande, extrem viktkontroll, trädgårdsansande till förbannelse, heminredning med design – fast inget där hemma är av en etablerad designer.

Springa sju mil! Verkar lite fantasilöst.
Publicerad: 7 April 2009 @ 08:35, Kategori: Tankar, Kommentarer: 1 st
 

En eftermiddag i Gamla Stan i Stockholm.

Bilen rullade långsamt på kullerstenen; en man gick framför, mitt i gatan, utan minsta antydan att gå ur vägen.

Bilisten körde närmare; försökte tränga sig förbi.

Men icke.

Mannen gick bred som en ladugårdsdörr – mitt i gatan.

Framme vid en korsning stannade mannen upp, pekade på den blå vägskylten med vit text, och läste högt innantill: med rösten skarpt riktad mot chauffören i bilen.

"biltafik förbjuden efter klockan 11.00"; högt och tydligt – på bred göteborgska.

Typ "biltrafiiik fuörbjudean efter klocka elva, enna."

Då blev jag glad. En göteborgare som tar sig ton och försvarar Stockholm.
Publicerad: 3 April 2009 @ 11:00, Kategori: Stad, Kommentarer: 1 st
 

I huvudstaden rullar en reklamkampanj som riktar sig till Stockholmare: boinykoping.nu

Nyköpings kommun vill locka stockholmare att bo i deras kommun; och betala sin kommunalskatt där i stället för någon annanstans.

Visst är det attraktivt med en höginkomstagare i kommunen (många stockholmare är sådana) vars skattepeng man kan dra nytta av i den egna budgeten.

Tyvärr för Nyöpings kommun har den här kampanjen blivit något av ett löje och ett skämt bland nollåttor.

Om stockholmaren hade velat bo i Nyköping hade hon sannolikt redan flyttat dit. Men de flesta storstadsbor vill inte bo där. Det är inte intressant, än mindre trovärdigt, med den moderatblå bild reklamkampanjen med glada barn, djur och natur någon lurat kommunen att investera i.

"det finns ett nytt sätt att leva en timme från Stockholm" är en bland många payoffer som det fnissas åt.
Se där, vi klipper inte navelsträngen som implicit föder våra arma själar; en timme bort i skogsbrynet.

Stockholmaren, som reklamkampanjen sannolikt vänder sig till, är inte de med små inkomster i sämre bemedlade stadsdelar.

Den välbeställda stockholmaren, som Nyköping kommun girigt trånar efter, vill inte pendla två timmar om dagen till och från sitt spännande jobb och alla möjligheter i huvudstaden.

Stockholmaren vill ha kultur, utbud och snygga gamla tinnar och tornhus att bo i. Inte ett småstadsutopia som reklambilderna förmedlar; där det enda uttrycket tycks vara glad, sund och helylle.

Kommunreklam som nätdejting; aktivt, sunt och snyggt.

Får man gråta där i Nyköping? Får man skilja ut sig? Får man ha en dålig dag? Får man vara människa, på riktigt; utan att störa den unisont presterade lyckan?

Om stockholmaren med flis i plånboken vill ha gräsmatta och vindars sus i en trädkrona; köper hon ett sommarhus där hon spenderar lediga stunder i tjänligt väder.

Då kan hon när höstregnet och långa mörka vintern kommer åka hem till mysiga Stockholm och fylla livet med sköna storstadsäventyr. Samtidigt som hon spar in tio timmars pendlingsklåda i veckan.

Bo i Nyköping – inte om det ska behöva vara på det där viset!
Publicerad: 2 April 2009 @ 13:00, Kategori: Annonser, Kommentarer: 0 st
 

Publiken bestod mest av finanskvarterets svartklädda hökar. Löneslavarna hade fått komma ut med chefen och se kultur – inget svårt så man måste tänka efter; inte behöva känna sig berörd, träffad.

Lättsmält, enkelt – så att alla hänger med.

Kanske kände man där på fikarasten när beslutet togs om teater för personalen, att privatteatern var för mycket buskis; därför valde man Dramaten och pjäsen, Massakerguden.

Men Massakerguden är inte så lätt-tuggad som man kan lura sig att tro.

Den är komik – men, oss emellan, inte bananskalshumor...

Folk skrattar redan vid Johan Ulvesons första replik – som om man förvänat sig att snart tappar han väl byxorna också.

Bara det att det är inte asgarv och kul – hela tiden. Men för den som ser Yrrol och Parlamentet framför sig så fort Johan Ulveson står på scen; då blir minsta agerande en gest som hämtad ur modern svensk komiks memory lane.

Pjäsen har en mängd finurliga underströmmar som är väl värda att fundera på: hur vi är när det krisar, hur vi tror vi egentligen kan tackla en kris, hur vår kultur är, och vi i den.

Allt sådant gick finanskillarna och tanterna förbi – eller så gick de hem var och en för sig och funderade på egen kammare. När skrattet lagt sig.
Publicerad: 2 April 2009 @ 08:41, Kategori: Teater, Kommentarer: 0 st
 

Det kom en man snajdigt rullande på skateboard med stora sköna S-svängar nedför Götgatsbacken.

En bohemisk gatstump strax ovanför Slussen i Stockholm; det närmaste Stockholm har av Ströget i Köpenhamn.

Mannen var femtio plus. Kanske femtiofem.

Han såg ut som en sån som är femtiofem år också: rutig gubbstjorta, vanliga blåjeans, bruna dojjor, pilotglasögon av åttiotalssnitt, gråsprängt hår, icke frisyr; sånt där som klipps och bara får växa ut igen – som det vill.

Man skulle kunna tro han var retro – men det var han inte. Han hade bara helt vanliga gubbgrejer, sånt som man har när man kanske är skolvaktmästare, eller busschaufför.

Man han kom alltså på skateboard, skönt glidande. Med grace och snajdiga svängar.

- Bara på Söder barn, bara på Söder.
Publicerad: 1 April 2009 @ 08:00, Kategori: Annonser, Kommentarer: 0 st
 

Jag känner en kille som just utexaminerats från Handelshögskolan i Stockholm. Vass, nåja, halvvass. Nån spetstenta – kanske.

Hur som helst; jag tror han skulle klara jobbet på AMF pension lika bra som vilken Elmehagen som helst – och göra 48,3 miljarder i förlust.

Jag tror till och med jag skulle klara jobbet – fast då kanske det blev 80 miljarder i förlust.

Men det kanske inte gör nåt; för då får jag väl bara dubbla lönen – 200 000 000 kronor – eller?
Publicerad: 31 Mars 2009 @ 18:00, Kategori: Lågkonjunktur, Kommentarer: 0 st
 

Det finns olika sätt att dricka kaffe på i en stad:

Det äldsta är kaffe med dopp, en mazzarin och snurr snurr med sked. Bryggmalet och sockerbit.
Kanske är det en gammal tant som sitter där och snurrar. Eller några knegare i overall med smutsiga knän.
Respekt.

En fransk-italiensk kaffekultur har importerats sen ett decenium. Läsa tidning, dricka espresso. Slacka lite. Kanske surfa dator, kanske skriva nåt i ett anteckningsblock. Gärna konstnärligt och eftertänksamt.
Inte borättspapper och bokslutsrapporter – it's a no no.

Sen finns en New York inspirerad; springa kring med kaffe i pappmugg. Stressa uppför karriärstrappan. Fort fort – jag är på väg. Genom staden, genom livet.
Förhoppningsvis finns den trenden bara i Stockholm – så ni andra slipper se eländet.
Stockholm är inte New York; och du jobbar inte i Tribeca. Men det funkar ändå. Vi vet att du är behövd och duktig. Såja – skynda till kontoret så du hinner facebook:a lite innan tio-kaffet.
Publicerad: 31 Mars 2009 @ 10:46, Kategori: Kaffe, Kommentarer: 0 st
 

Anders Bolling, utrikesredaktör på DN.se, har skrivit reportagebok där han berättar att världen inte är så farlig som den ter sig i medierna. Att medierna är medskyldiga till den mörka omvärldsbild många har.

Å där slog vi in en dörr som öppnades redan 1976, när en svensk damtidning skrev: Kungen och Lill Babs gifter sig.
De gjorde de också; fast var och en på olika håll.

Att det skrivs i tidningen då tvenne slåss, är allom bekant. Men inte en rad om hundra tusen kramas, pussas och skapar vänskapsband.

Sent ska syndaren vakna. Tokigt bara att de sista i raden att upptäcka att tidningen överdriver och ljuger, är tryckfelsnissarna – som själva skapat rubriken.

Finns det inte en film med Steve Martin där han som vit man växer upp i en afroamerikansk familj; utan att han själv ser det, fattar det.

Ungefär där har vi dagens medier.

"fröken, får jag göra ett uppehåll i min prenumeration? ja, till året då ni ger ut en fri tidning; fri från Staten, fri från Mammon."
Publicerad: 30 Mars 2009 @ 13:13, Kategori: Tidningar, Kommentarer: 0 st
 

"Jag litar inte på folk som påstår sig ha många vänner. Det tyder bara på att de inte känner sina medmänniskor."

"Mannen är den felande länken mellan en sjörövare och en gris."

"En man måste ha vissa laster, gärna så exklusiva som möjligt, annars har han inget att bli frälst från på sin ålders höst."

"De flesta fortsätter tro på meningslöst trams hela livet, och ju äldre de blir desto större dumheter sväljer de. Men jag går mot strömmen, jag struntar i allt."

Citaten är hämtade ur Carlos Ruiz Zafóns senaste roman, Ängelns Lek.

Bör läsas av alla – inte minst den som går med religösa grubblerier.

Vännen B läser boken parallellt med mig; det skickas citat i mobiltelefonerna hela tiden.
Publicerad: 30 Mars 2009 @ 11:26, Kategori: Böcker, Kommentarer: 0 st
 

Det är så jag ser helvetet på jorden.

Paret L hade varit på organiserad cykelsafari bland villorna i Spånga; en förträfflig övre-medelklass-förort strax utanför Stockholm.

Organisationen kring cykelturen såg ut såhär:
Varje familj i den lummiga villaförorten ordnade en rätt av en måltid: förrätt, efterrätt eller huvudrätt.
På besök till varje hem kom tre andra okända familjer – på cykel.

Sen cyklade man själv iväg, efter uppgjort schema, till någon annan tidigare okänd granne; där man fick äta något som den familjen gjort: förrätt, efterrätt eller huvudrätt

På så vis hade man några på besök hemma i egna villan; och fick cykla på besök hos tvenne andra.

Någon med excel och logistikerfarenheter samlade alla, satte ihop turerna och måltidslogistiken.

Låter det krångligt?

Kanske.

Jag ser två orsaker som får mig att tänka: väderspänt-heteronormativt-medelklass-gegg.

Ett. Människan är nyfiken, och vill naturligtvis se hur grannarna har det; samtidigt som man själv får visa upp sin inredning, goda smak, känsla för design och sitt hem – för dagen välpolerat av någon svart arbetande utlänning.

Två. Människor vill mötas. Eftersom villakvarter inte inbjuder till spontanitet och samhörighet får man krysta fram sådant genom organiserad cykelsafari en helg; när göken gol och lillan kom till jorden.
Publicerad: 29 Mars 2009 @ 10:59, Kategori: Stad, Kommentarer: 0 st
 

Med L på hemvisit i Blekinge, och C på stan med vänner; värms jag av katten Bellos päls, ett glas Pinot Gris Réserve 2005 och en carbonara.

Zafons senaste, Ängelns lek, gör kvällen sällskap tillsammans med en ensam cigarill.

Den mannen kan verkligen börja en roman; går på knock out direkt.
Publicerad: 27 Mars 2009 @ 19:56, Kategori: Annonser, Kommentarer: 0 st
 

Snart kommer de, några damer från Hemfrid: skurdiplomerade och dammcertifierade.

Jag har fallit för frestelsen att i alla fall en gång i månaden få professionell hjälp med städningen där hemma.
Självklart – vitt, vitare än vitt.

Det är någon ny skatteregel som gör att det faktiskt kan motiveras att ha städhjälp.

I princip är jag emot att vi ska skapa lågstatusjobb. Samtidigt som ett jobbs status ligger i betraktarens ögon.

Med alla varsel och arbetslöshet som rasat ut för våra fjällar den här vintern är det väl lika bra att det skapas nya jobb någon annanstans.
Publicerad: 27 Mars 2009 @ 09:27, Kategori: Bostad, Kommentarer: 0 st
 

Det talas ryska i Gamla Stan i Stockholm; och italienska, spanska, amerikanska.

Om man hör någon tala svenska hajjar man till.

Det finns ett turiststråk som rör sig över hela Drottninggatan, vidare in i Gamla Stan längst med Västerlånggatan. Hela tarmen slutar på Järntorget; där Vinguiden.com har sitt kontor.

I morse stod det minst fyrtio ryssar och fotograferade vår gränd när jag klev ut ur porten på väg mot Posten.
Alla med kameran och karta i kalla fingrar. Guiden stod och berättade nåt som vi som bor och verkar här säkert inte har en aning om.

Sen runt hörnet; ännu en rysk grupp där en annan man berättade någonting annat.

Man blir glad av att se alla som tänk att: nej, jämmer å elände – nu åker vi till Stockholm istället: kollar in lite gator, shoppar och äter nåt gått. Nån vecka i mars tror jag blir bra.

Publicerad: 25 Mars 2009 @ 10:05, Kategori: Stad, Kommentarer: 1 st
 

Vi skulle åkt till New York; L och jag.
Men biljetterna kostade för många tuuuuusen styck.

Det skulle vårshoppas, och ryktet sa att det var femtio procent rea i NY. Trots dålig kronkurs skulle det kunna vara värt en tur – och ett äventyr.

Vi fick nöja oss med Stockholm i stället.

Eftersom det var New York som var tanken ställde vi stegen mot SoFo (Söder om Folkungagatan) på Södermalm.
Faktiskt var det den blå bussen nummer 2 som tog oss hela vägen upp upp upp över vattnet och upp upp upp på Åsön, som ön heter där Södermalm tronar.

Södermannagatan, Bondegatan, Skånegatan, Nytorgsgatan – alla gator där alla människor skönt drog omkring och var ett enda stort Vi; med second hand, vintage, en gammal hatt, hemmastickat, en egen stil, eller bara vanligt.

L och jag blev glada; här hade färgen svart plötsligt upphört att vara allas stackars skyddsväst. Nästan ingen gömde sig bakom modehusens strålande logotyper.



Publicerad: 24 Mars 2009 @ 08:52, Kategori: Kläder, Kommentarer: 0 st
 

Det var som om Påven just fått veta att Jesus faktiskt inte finns. Att allt bara var en saga; en god saga – men blått en dikt.

Hank Paulson är en av Milton Friedmans gossar – de så kallade Chicagopojkarna – han var USA's 74e Treasury Secretary

Chicagopojkarna; som predikar ohämman marknadsliberalism. Låt allt som inte bär sig gå under; så att allt som är starkt överlever.
Ungefär så kan deras teoligi förkortas.

På Doument Utifrån igår på SvT fick vi följa den ekonomiska härdsmältan i höstas i USA – den är inte över än.

Det var ett kapitalismens fall; precis som Kommunismen för knappt tjugo år sen.

Där stod han; Hank Paulsen, med darr på stämman och förstatligade amerikanska banker, och insåg att allt allt allt han trott på – inte fungerade.

Nu har vi snart gått varvet runt:

Anarkism i franska revolutionen: fungerade inte. Blev bara nya höjdare.
Kommunism i Ryssland: Blev fel samma år som revolutionen 1917.
Konservatism: Margaret Thatcher och George Bush – tack