Gårdagens film var This is England (2006) efter rekommendation av trevlig kille i videobutiken. Filmen utspelar sig i norra England vid början av 1980-talet. Falklandskriget är slut, Thatcher regerar och ensam mobbad pojke finner nya vänner i ett skinnskallegäng.

Bara att få njuta av den härliga dialekten ger för mig filmen ett stort plus. Filmen må vara en nostalgitiripp men behandlar ett alltid lika aktuellt ämne. Det förkastliga i all form av främlingsfientlighet.

Se den!

Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 1 Augusti 2010 @ 09:37, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 

I min trädgård växer många växter och blommor. Stora som små av alla dess färger. Några av dem har alltid funnits, andra har funnits förut, men är inte längre kvar. För en tid sedan fann jag en ny blomma. En som inte liknade någon annan jag sett. Plötsligt stod den där, precis som om den alltid funnits i blomstersängen.

När jag först fann den var den en i mängden. Vacker för all del, men anonym. För varje dag som går växlar blomman i både färg, form, doft och stil. Ena dagen en skogsblomma, nästa från en äng, en liten sippa från ett berg och likt en stilig ros därefter. Trots alla skepnader, dofter och uttryck den tar sig är, blomman alltid lite annorlunda, som om den inte riktigt passade in. Ändå är, sedan första dagen den fångade min blick, ingen mer självklar än just den blomman.

Jag vet inte hur jag ska ta hand om den, så jag provar mig fram. Vattnar den, vårdar den efter bästa förstånd.  Följer med spänning varenda reaktion på allt jag ger och inte ger. Näring, sol, glömska och uppmärksamhet om vartannat.

För varje skepnad den tar sig växer blomman allt större, gör sig allt mer påmind. Andra gånger finner jag den inte alls, som om den aldrig funnits. Men jag vet ju att den är där, som den alltid varit sedan den där första dagen.

I morse kom en ny känsla över mig. Jag trodde blomman var borta. Paniken växte och jag rusade ut genom dörren mot den plats där blomman annars finns. Mycket riktigt, där stod den. I min iver trampade jag på dess unika bladverk. Den stack mig likt törne, som för att säga: Låt bli! Stinget var ett intet jämfört mot vad jag gjort det sköra lövverkets nu brutna kvistar.

Den sällsynta blomman finns kvar i min trädgård trots det. Illa tilltygad av min framfusiga otänksamhet. Sargad och ändå vital. Jag har nu lärt mig att låter jag den bara vara, kommer den att finnas kvar och växa än mer. Det är ju trots allt blomman som valt mig, valt min trädgård. Kanske för att det är just där den passar in.

Andreas Kjörling, författare & sommelier
Publicerad: 5 Juli 2010 @ 17:25, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
Manus är sedan länge skickat, korrekturläst och nu retunerat igen. Nu återstår bara förordet. Tystnaden i huvudet är total. Det är svårt att skriva när kravet o tidspressen hänger över en, men bara ibland. Andra gången är det den bästa piskan som tänkas kan.

Kanske har det senaste årets lyrikförfattande gjort mig bortskämd med inspiration att sätta ord på pränt. Jag avslutade för en tid sedan en fantastisk bok av den prisbelönte Haruki Murakami med titieln Dance Dance Dance. Bokens alterego till lika huvudrollsinnehavare försörjer sig om matskribent, men kallar det för att skotta snö. Monotont arbete utan större utbyte.

Det för mig påminner mer om mitt nuvarande kontorsjobb, där merparten består av att fråga om sladden sitter i. Nu börjar stundande bok nå sitt slut av produktionen. Då ska ju ivern vara som störst, inte sant? I synnerhet med förmiddagens löfte om god publicitet i tabloidpresen. Jag siktar på morgondagens två timslånga promenader och förlitar mig på piskan. Det är ju trots allt bara att leverera.

Precis som förr.

Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 29 Juni 2010 @ 21:10, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
En ny livsstil har kommit min väg. Visst har jag alltid varit intresserad av god och nyttig mat men nu har även träning hamnat på agendan. Två gånger i veckan går jag ner på Gymmet, ja det heter faktiskt så, och kör styrketräning. Det varvar jag med joggning ut mot järvafältet när vädret tillåter det. Vilken energi man får! Inte bara sover jag bättre på nätterna, jag orkar mer, känner mig piggare och håller tankarna i styr.

Tänk att det tog så många år att få ändan ur vagnen. Men det är väl som disken, värst innan man börjat, och den står ju fortfarande kvar.

Andreas Kjörling, Sommelier
Publicerad: 7 Maj 2010 @ 02:18, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
Slutet gott allting gott heter det i sagans värld, men inte i verkligheten. Det kommer sällan något gott ur dramatiska slut. Inte heller den här gången. Det som kunde ha varit en fin vänskap har tagit många vändningar och nu nått sitt slut. En del av mig känner att det inte var mitt val, likaväl som det naturligtvis ändå var jag som fattade beslutet. Beslutet att gå vidare, att inte ställa upp på oärlighet och lögner.

Mina vänner och familj säger att jag är värd bättre. Då ska det i rättvisans namn sägas att det är hon också. Värd ett liv med stabilitet, självkänsla och välmående. Precis som alla människor.

Har under kvällen med P's. hjälp hämtat hem det som var mitt. I princip allt ihopplockat i lägenhetens hall och utlämnat. Inte av henne själv utan hennes två väninnor, den ena argare än den andra. J såg jag inte till. Hon satt inne i kammaren och ville inte komma ut. Nu är lägenheten nära nog tom igen.

Även om det kändes rätt att hämta det som var mitt, så har jag inte vunnit något. Det är bara hon som har förlorat. Det är tråkigt. På sätt och vis tycker jag synd om J. Det var ju inte det här jag ville. Men även ett förhållande två vänner imellan måste bygga på öppenhet, ärlighet och ett ömsesidigt intresse för varandra. Ur lögn och svek kommer aldrig något konstruktivt. Det har jag lärt mig av både mina egna och andras misstag och hoppas att även hon gör det.

A.
Publicerad: 21 April 2010 @ 04:49, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 1 st
 
Jag är en människa som gärna ger av mig själv, som litar på andra människor, har många vänner. Ibland händer det att jag bryr mig extra mycket om någon, till och med faller för någon, förälskar mig hejdlöst. Precis som alla människor gör. Man tappar fotfästet, ger allt. Omtanke, tid, energi med förhoppning om att få något tillbaka, få bekräftelse, att bli älskad för allt man är, vill och gör.

Men så en dag kommer någon annan, som kanske har funnits där hela tiden, men som vän, i bakgrunden. Plötsligt blir man åsidosatt, inte önskvärd, ivägen. Så hände mig. Det sas att han inte tyckte om mig, att det var jobbigt att jag fanns i hennes liv. Jag trodde de var vänner, ty så var det sagt, det hade hon lovat mig. Givetvis blev jag ledsen, när mitt sällskap inte dög. För att få en förklaring skrev jag till honom, utan svar, bara kvävande tystnad.


Jag tyckte det är tråkigt att du och jag inte kan vara vänner. Jag vet att du tycker mycket om J, precis som hon tycker om dig. Att jag har starka känslor för henne är ingen hemlighet. hon betyder otroligt mycket för mig. Mest av allt vill jag bara att hon ska var lycklig.

Hade jag varit i din sits skulle jag vara tacksam mot den som gjort så mycket för en kär vän. Jag har verkligen gjort allt för henne. Kämpat för att hon ska ha det så bra och må så bra som bara möjligt. Hundvakt, mat, pengar, mobil, dator, skjuts och jobb är bara en del av det. Tro mig när jag säger att jag inte bryr mig om kronor och ören, de kommer o går. Det som betyder något är all den energi och engagemang jag givit av mig själv. Jag har haft kontakt, om än inte träffat henne, varje dag sedan augusti för att höra hur hon mår eftersom jag vet att hon stundtals har haft det väldigt tufft. Ärligt talat tror jag inte att Julienne hade varit där hon är idag, så stark och glad som hon nu är, om inte någon hade hjälpt henne så mycket som jag gjort.

Att bli ivägkörd på det viset som hände i måndags gjorde mig mycket illa. Jag har ju absolut inget emot dig D och kan faktiskt inte förstå varför du tycker så illa om mig. Vad ont har jag gjort dig? Hoppas du kan förmå dig att ge mig ett bra svar.


Idag på morgonen läste jag att hon är kär, i honom, han som bara bara var kompis. Klart att jag är glad för hennes skull. Det jag inte förstår är vad som ger en människa rätten att utnyttja någon så urskiljningslöst, bara för att denne helhjärtat vill ställa upp, vill få finnas för sin käresta. Varför är det så svårt att ärligt säga hur det ligger till? Nu kan jag inte annat än att bryta helt, hämta hem de saker som tillhör mig och vända ryggen. Vända ryggen mot den människa som jag ägnat all min uppmärksamhet i snart ett år.

A.
Publicerad: 20 April 2010 @ 16:41, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 1 st
 
Så heter det i reklamvärlden. Begreppet handlar om att välja sin näst bästa ide då den, sin egen uppfattning till trost, i regel faktiskt är den bästa. I mitt fall handlar det ett något annorlunda fall.

Jag kunde nämligen konstatera att mitt allt mer färdiga manus till kommande bok är ungefär dubbelt så långt som önskat från förlaget.

Kill your darlings....

Not this time, not without a fight!


Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 26 Mars 2010 @ 14:08, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
En god vän har fått för sig att lära sig spanska. Sitter med en laptop i knät och kollegieblock bredvid sig sedan två dagar. Flitigt antecknande adjektiv, verb, prepositioner och substantiv. Fraser och uttryck. Det är mycket att lära, men så länge viljan finns, finns även förmågan. Inget är så lätt som att lära sig något man är intresserad av. Själv tycker jag det är spännande eftersom det ger mig en chans att lära mig mer.

Fullärd, det blir man ju aldrig, så enkelt är det, trots att det snart är 19 år sedan jag lärde mig mina första spanska fraser. Hon säger att det är passionen för musiken som väckt intresset, att hon vill lära sina framtida barn språket.

Que bueno! säger jag, Ju fler språk vi kan, desto mer kan vi komunicera med varandra, förstå varandra och komma överens om att göra jorden till en bättre plats att bo på.

En el spirito de paz y prosperidad.

Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 18 Mars 2010 @ 19:26, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
I lördags gästade jag min vän Per för lite gott vin och god mat. Vi pratade om vad vi vill göra, hur vi vill leva våra liv. Båda var överens om att livskvalitet är avgörande. Det handlar inte om hur mycket pengar man tjänar, hur fint jobb man har osv. Det handlar om livskvalitet. Att jobba med det man tycker är roligt, att trivas med det man gör och känna att man får stimulans i vardagen.

Vi brinner båda för det kreativa, för mat och för dryck. Gastronomi kort sagt. Den svåra nöten är att lära sig leva på sitt intresse, i synnerhet när tiderna inte är de bästa. Kombinationen av intresse, hobby och yrke är nyckeln till framgång.

Tills vidare får man nöja sig med njutning en lördagskväll...

Andreas Kjörling, Sommelier
Publicerad: 8 Mars 2010 @ 18:36, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 1 st
 
Att vara produktiv på fasta tider är inte lätt. Sitter numer med en annan sysselsättning än tidigare. Ett kontor med telefontider och arbetstider som följer därefter. Att efter tio års mer eller mindre frilansande plötsligt vara en kugge i ett system är en stor omställning. Trygghet i all ära men den kreativa sidan haltar. Efter åtta timmars arbetsdag och en halvtimma trafik finns det inte mycket kraft kvar. Inte heller den sista timmen innan hemgång heller för den delen. Det kretativa är hänvisat till allt för korta helger och trötta kvällar.

Trots detta finns planer på färdigt manus i slutet av april. Då är det bara att axla oket och producera. Jag brukar säga att det är som disken ungefär, alltid värst innan. När man väl kommit igång är det riktigt trevlig. Snart vankas lunch i grått väder och en väl behövd paus från kontorslandskapet jag i så många år undvikit.

Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 12 Februari 2010 @ 11:03, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
Efter att ha varit med om 19.000 julbordsgäster på Uriksdals Wärdshus är det skönt att få vara ledig. Njuta av goda vänners sällskap och gott vin. Juldagen tillägnades studentåret 1994.

1994 Penfolds Bin 707 uppvisade en tät, mörk och fin färg. Doften härligt utvecklad med inslag av både mörka bär, blyerts, stall, läder och mycket mer. Glädjande att upptäcka att vinet fortsätter att utvecklas i glaset.

Halvägs genom flaskan dök bror upp med Stilton och pepparkakor, en underbar kombo. Det krävde dock lite mer utav vinet varför en flaska Amarone uppbringades.

1994 Amarone de Valpolicella Classico från Bertani. Moget, utvecklat, något eldigt och mycket läckert. Den utvecklade aromerna förde tankarna mot en Tawny Port. Torkad frukt, läder och harmoni i både syra och tannin.

För att runda av det hela plockade jag fram en flaska av något som jag trodde var en gammal Châteauneuf från Mont Redon. Bra vin för alldel men inte i närheten av de två tidigare. Vilken överaskning jag fick när korken drogs ur.

En helt suverän Cornas från Alain Voge, årgång 2005. Perfekt uppföljning till amaronen. Tät färg och packad med mörk frukt, läder och kryddor. Ett ungt vin för all del men med fantastisk finess och intensitet. Om inte minnet sviker mig igen tror jag mig ha någon flaska kvar. Det är alltid lite lotteri när jordkällaren äter upp etiketterna. Men, som triss-reklamen säger, plötsligt händer det!

Andreas Kjörling, Sommelier
Publicerad: 26 December 2009 @ 17:27, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
Efter att ha läst Shantaram och blivit helt lyrisk över den, och fortfarande är, så rekommenderades jag Mr Nice av Howard Marks vilken jag nu läser. Även om språket inte är lika vackert formulerat är det en bra bok. Även detta en självbiografi, denna gången av en walesare, vars liv präglats av drogsmuggling. Med värdsomspännande kontakter i bland annat MI6, CIA och maffia drev han sin rörelse. En fascinerande livshistoria utan att för den sakens skull utgöra någon förebild. Jag återkommer med rescension när boken är utläst.

Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 24 November 2009 @ 12:45, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
Det är ett helvete, med snabb resa utför
mediokert redan från start.
Hur kunde jag bli så lurad
av ord bara jag sa
löften bara jag gav
Det är slut nu, över,
nu väntar bara botten.

Orden kommer inte längre till mig
stenen i bröstet sitter fast
Jag bär den med mig
blir aldrig kvitt den.
Tårar bränner mina ögon
tunga djupa suckar utan kraft
Jag kan inte nå fram
inte släppa taget.

En grå tät dimma sprider ut sig över livet
allt försvinner, förlorar sin betydelse
En efter en, för varje dag, varje steg
längre in i dimman
djupare, allt mer ensam.
Mörkret faller
kvar finns bara stappla eller stupa.

A. K.
Publicerad: 16 November 2009 @ 13:45, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 1 st
 
Nu sitter de på, alla fyra, med VW omsorg. Ingen vinterförvaring av sommardäcken denna gång dock. Och lika bra är kanske det. Varför ska jag betala 700 kr extra för att de ska leta efter mina däck i en timme?

Nä tack, nu har jag släpat ner dem i källaren och där ligger det bra. När sommaren kommer åker jag till någon annan istället och får hjälp. Kanske den trevlige mannen på Elis Däckservice här i Bromsten. Sätter hällre mat på bordet hos honom en dag än göder en bilhandel med överpriser.

Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 9 November 2009 @ 20:21, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
Mörkret kryper tätare, minnet av dig allt närmare
vilse trevande, sökande

Tunga andetag ekar i huvudet, främmande ändå bekant
i sinnet allting åter

Utan kontroll, styrt av impuls
kan inte kämpa, orkar knappt följa med

Hjärtat slår hårdare
jag snavar och faller

Ljuset falnar, flämtar
hoppet slocknar, du är borta

A.K.
Publicerad: 1 November 2009 @ 20:21, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
Jag har en konstig blandning av tomhet och tillfredställelse inom mig. En av de bästa böcker jag läst är nämligen slut. De sista raderna tog jag mig igenom med tårar i ögonen. Boken heter Shantaram och är skriven av Gregory David Roberts och är en självbiografi. Denna fantastiska historia har trollbundit mig i fyra veckors tid.

Han rymmer från ett tjugo-årigt fängelsestraff i Australien, via Nya Zeeland till Bombay i Indien. Lär sig Hindi såval som Marathi, startar en sjukvårdklinik, har samröre med maffian, blir skådespelare i Bollywood och slåss med Mujahedin. En helt fanststisk historia, vackert skildrat med med såväl glädje, spänning och sorg. Här ryms både poesi och livsvisdom.

Boken är skriven på engelska och bör absolut läsas på sitt originalspråk.

Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 21 Oktober 2009 @ 21:38, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
Jag har en ny kompis därhemma, han är med mig runt hela lägenheten, vad jag än gör. Nyfikna stora mörka ögon följer mig, ofta med huvudet på sned, som för att förstå bättre vad som händer. Bästa platsen är i regel framför fötterna på mig, för att vara säker på att inte missa något.

I köket spelar nosen en viktig roll, man kan vara säker på att få både en och blöt kyss på handen när man minst anar det. Pasta, kokt som okokt, slinker gärna ner i magen, tillsammans med allt annat som tänkas kan. Det är som att ha en sophink på fyra tassar, men go är han!

Chivaz, en drygt tio månader gammal Amstaff, fylld av energi, nyfikenhet, bus och tillgivenhet. Det finns mycket att lära men på dryga två veckor han varit hos mig har vi blivit bra kompisar, han och jag. Det är trevlig med sällskap minsann.

Andreas Kjörling, Sommelier
Publicerad: 8 Oktober 2009 @ 10:48, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
Det sitter en kvinna i spärren på tunnelbanan nästan varje dag jag åker från kontoret. Hon ser alltid uttråkad ut, nästan apatisk i blicken. Det kan inte vara roligt att sitta där, inte ett enda leende har passerat hennes läppar under de månader jag sett henne. Trotts det ler jag alltid vänligt mot henne och tänker att en dag kanske, kanske ett snett litet leende skulle få kröna även hennes ansikte.

Om jag lyckas, det kan bara tiden utvisa, eller möjligen damen i spärren, avgöra.

Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 7 Oktober 2009 @ 12:44, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
En av dagarna i Italien ägnades åt Salami, med besök i salamifabrik. Italien är det land i världen som har flest olika sorter, cirka 800! I den här fabriken producerades 54 av dem. Missförstå mig inte, jag älskar salami och alla andra charketurier. Men den industriella processen är för den sakens skull inte något jag längtar efter att se. Pallvis med tråg fyllda av fett och köttslamsor, kar med saltvatten och tarmar. Allt akompanjerat av en påträngande lukt och hög ljudnivå.

Jag är mer intresserad av hur grisen hade det, vad strövade kossan omkring någongstans, om den nu gjorde det. Frågan är, när en typ av charkprodukt ska marknadsföras. Vad är det som kommuniceras bäst? Nyttan med den, i det här fallet den goda smaken. Eller är det ursprunget, dvs grisens hemvist och tidigare leverne? Jag är nu som innan helt övertygad om att det inte är det löpande bandet som är det bästa argumentet.

Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 30 September 2009 @ 09:49, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
Gårdagen ägnades åt UIV med besök i laboratorie och vinkällare.

UIV Unione Italiana Vini är en organisation av vinproducenter från hela landet. De arbetar med bland annat marknadsföring, organiserar landets största mässa för vinteknologi, Simei. Kontroller utförs av teknologi för produktion av vin, för att säkerställa att lämpliga metoder används. 85% av den italienska vinproduktione är ansluten. UIV har även ett förlag för branschpublikationer som ges ut både månadsvis och veckovis.

UIV gör analyser både kemiskt och organeoleptisk med hjälp av en panel. Inför provning får panelen prova olika årgångar av det aktuella vindistriktet för att skapa en referens.

Panelen består av ett tvärsnitt av människor med olika bakgrund. I panelen ingår 150 personer. För att en analys ska vara giltig måste minst 30 personer vara med vid provningen.  Sensoriska analyser görs genom att först identifiera de fem grundsmakerna, därefter olika karaktärer som bränt, tanninrikt, astrignent, mjukt och metalliskt.  För att få vara med i panelen måste deltagaren klara de grundläggande testen.

Analyserna används exempelvis för att definiera ett visst distrikts karaktäristika. Det kan även vara en hjälp för producenten att beskriva sina egna viner och förmedla värdet av produkten. I går gavs vi en inblick i hur de arbetar med sina analyser, provningar etc. Den väsentliga skillnaden mellan den journalistiska provningsmetodiken och den mer analytiska är att inga värde ord förekommer i det senare fallet.

Ordförande i organisationen är Andrea Sartori vilket föranledde eftermiddagens besök hos kooperativet Sartori. En storskalig anläggning i Valpolicella. Som så ofta annars går den kooperativa storskaligheten inte i hand med någon högre kvalitet. Undantaget var vinerna under etiketten I Saltori vilka å andra sidan imponerade desto mer.

Men då är också priset ett helt annat.

Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 24 September 2009 @ 08:59, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
Skönt att få stilla abstinesen lite, jag har ju inte varit i Italien på länge nu. Ja sen i juni vill säga. Glatt överaskad av dagens flygning från Arlanda till Verona via München. Kan inte minnas när senast flög utan långa köer eller trassel. Dagens flight var visserligen 20 minuter sen men orsaka för den del inga problem att hinna med nästa plan. Ett allt för många gånger törnat förtroende för flyget som resemedel fick idag en att återfå förtroende.

Den andra ettapen av resan företogs av Air Dolomite med litet plan och trevligt bemötande. Efter kort stunds väntan på väskan (notera den genomgående positiva tonen från en som sällan är imponerad av flygplater) befinner jag mig nu på ett smakfullt inrett hotell i väntan på kvällens middag.

Rapport följer.
Publicerad: 22 September 2009 @ 18:05, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
Söndagen är nu slut och klockan slår midnatt. Dagen har förflutit i gemakligt tempo utan några större avikelser från andra söndagar. Just denna spenderades med en god vän och tillhörande hund. Sen frukost, morgonpromenad, god lunch i värmande höstsol följt av ytterligare promenad, kastande av pinne och en termos kaffe. En lammstek o ett glas rött.

Vad är då så speciellt med detta, annat än härligt väder i slutet av september? Jo att stanna upp och njuta av stunden, att finna tilfredställelse i nuet. Visst ser jag med glädje fram emot stundande Italienresa, skidsemester med pojken och mycket mer. Men just idag var det stunden som regereade, som gav den största tillfredställelsen.

En känsla jag unnar alla.


Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 21 September 2009 @ 00:01, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 1 st
 
En av matvärldens mest karaktäristiska profiler har lämnat oss. Engelsmannen Keith Floyd reste jorden runt och lagde läckra anrättningar, allt som oftast utomhus med vind i håret och vin i glaset. En hjärtattack på måndagskvällen den 14 september blev slutet för den uppskattade matkonnäsören med den törstiga strupen. Han blev 65 år.

Ett av mina favoritcitat kommer från en inspelning i Alsace:

"For this course you need two bottles of wine, one for the food and one for me"

Må han vila i frid.

Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 15 September 2009 @ 10:56, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
Som utlovat hyrdes det film igår tillsammans med sonen. Efter kort diskution beslutades det för Till jordens medelpunkt. En äventyrsfilm baserad på Jules Vernes klassiker. Med filmen med följde glasögon i papp med ett rött öga och ett grönt. Jag minns dem från barndomen. Filmen kunde ses i 3D om så önskades.

Här fanns allt en äventyrsfilm förväntas innehålla: Spänning, monster, humor och lite romantik. En del av scenerna kändes som hämtade ur än mer klassiska Indiana Jones. Filmupplevelsen som sådan är inget som går till historien.

Att få dela glädjen med den snart nioåriga sonen däremot. Oslagbart! Förväntan och förundran över färgerna i pappersglasögonen, skratten och utropen under filmens gång. Snacket efter. Bara tanken på det värmer hjärtat.

Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 7 September 2009 @ 10:51, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
Tre av mina största intressen är foto, mat och vin. Därför tycker jag det är extra roligt när vi tillsammans med Masi kan göra en läsartävling om den bästa höstbilden.

Vinet Brolo di Campofiorin är en gammal personlig favorit, mycket smak, bra struktur och härlig syra som balanserar hela kalaset. En riktig höjdare till höstmaten helt enkelt.

Nu vill vi se läsarnas höstbilder! De fem bästa premieras med fyra Amaroneglas från Riedel och tillhörande karaff.

Klicka här för att vara med o tävla!


Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 25 Augusti 2009 @ 09:28, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
Många gånger är det enkla godast. Sedan i våras har jag en myntaplanta på balkongen, planterad med ambitionen att dricka mojitos i ljumna sommarkvällar. Och visst har det blivit en och annan, men desto oftare har jag använt myntan till te, både varmt o kallt. Det varma tet gör jag med kanel, råsocker, mynta och honung. Alltid uppskattat.

Iste, mer för att släcka törsten, gör jag med råsocker, mycket citron och mynta. Två tepåsar får dra en stund i lite hett vatten tillsammans med sockret. Därefter häller jag över det i en halvfull kanna med citronskivor. Is, mynta och omrörning är allt som behövs.

Uppfriskande och inte lika sötsliskigt som många pulverprodukter som finns.

Andreas Kjörling, Sommelier
Publicerad: 14 Augusti 2009 @ 16:44, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
I går la vi grisen på grillen. Nä, inte Särimmer, en annan gris som inte kommer tillbaka. Den här hade sitt ursprung i Vendel utanför Uppsala. Härlig karré om cirka ett kilo. Istället för att skiva den först och sedan marinera med massa olja o kladd skar jag bara små snitt i biten, som för att markera skivorna. Därefter gned jag in hela biten med en blandnig av salvia, citroncest, citronsaft, vitlök o lite olivolja. Salt o peppar natuligtvis. Efter cirka en timme hamnade två centimeter tjocka skivor på grillen där de gavs vacker färg.

Om det smakade superbt behöver jag knappast säga. Frågan är snarare varför. För mig är svaret enkla rena smaker och hög kvalitet på råvara. Inte bara smaklökarna njuter lite extra utan även samvetet när jag vet att grisen har haft det bra.

Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 1 Augusti 2009 @ 11:20, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
Hade härom dagen glädjen att äta middag med min förlagschef. Dessutom föll lotten på mig att välja krog. Zink har jag hör mycket gott om tänkte jag. Sagt o gjort. Ofta är det svårt att leva upp till alla lovord som en nyöppnad krog får. Men Zink är inte nyöppnat argumenterar någon nu. Nej det är helt riktigt, och just därför är ett extra lovord på sin plats.

Det är fortfaranda värt varenda tänkbar eloge som uppbringas kan.

Måltiden inleddes med en perfekt blandad Dry Martini, precis så torr och god som jag gillar den. Därefter Chevre Chaud och Kalvrostbiff. Allt snyggt, enkelt och smakfullt precenterat och därtill utsökt. Mycket trevlig personal, med stor kusnkap och förståelse för mina önskemål. Att få vinet, en Aglianico från Feudi di san Gregorio, karafferat och sedan något kylt denna varma sommardag var som den självklaraste saken i världen, Måltiden avslutades med gott kaffe, och dubbla avecer. Dels en god grappa från Nonino men även en läcker lagrad Tequila.

Zink har genast blivit ett ställe jag gärna vurmar för och hoppas återvända till inom kort.

Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 29 Juli 2009 @ 13:58, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
Jag gillar inte att slänga mat. Det sägs att vi i Sverige slänger mat varje år för flera miljoner kronor, något som alldeles säkert är sant. Onödigt, dyrt o dumt.

Härom dagen serverades det kyckling, från Bosarp som vanligt, och till detta ris. Riset hade jag blandat upp med fint skuren vårlök, röd och gul paprika. Resterna av kycklingen försvann ner i en härlig kycklingsallad. Nu, två dagar senare har jag en kastrull med kokt ris i kylen. Vad göra? De flesta har någon gång varit på kinakrog och ätit stekt ris. Jag gör det hemma istället.

Steker ett ägg, strimlar och lägger åt sidan. Fläskkött, wokgrönsaker, räkor. Allt ner i en het panna med olja. I med riset, i med ägget, röra o blanda.

Med sweet chili och chopsticks är middagen komplett!

Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 7 Juli 2009 @ 18:26, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
Efter att ha avlagt en visit i min barndoms trakter Ådalen inser jag åter hur viktiga de fyra åren var för mig. Hur präglad jag blev, hur mycket jag tycker om den vackra naturen, älven, skogen och all grönska. Poeten Pelle Molin skrev kring förra sekelskiftet följande strof:

Det är Ådalen, Guds verk, då han på samma gång log och vredgades!

Och sannerligen, han kunde inte ha mer rätt. För den som vill se den vackra byggden föreslås boende i Resele G:a prästgård som numer trots årens förfall fungerar som Bed & Breakfast. Tänk då på en lycklig liten pojke i åtta-årsåldern som växer upp i någon form av Madicken-idyll.

Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 27 Juni 2009 @ 11:19, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
Satt en dag i våras och drack min espresso tillsammans med min vän o kollega M här i Gamla stan. Beklagade mig över de skjortor jag både ägde och inte ägde. Förklarade att jag sökte något somrigt. Jag vet precis sa han. Det ligger en butik här nere på Nygatan. Blanc de Nile! Allt i vitt, härliga plagg för somriga dagar.

Jag har länge väntat på dagar att använda min tunika i egyptisk bomull. En vecka på Sicilien gav stor glädje av den. 37 grader och vindstilla. Då är det skönt att ha något svalt och tunnt på sig som ändå ser välklätt ut.

Nu tycks det som om även vårt vackra Stockholm får lite sol och värme. Tunika på!

Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 22 Juni 2009 @ 11:18, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
Har aldrig varit något fan av potatissallad. Tycker ofta att det är bland det mest uttjatade som finns. I synnerhet när den kantas av några skivor rostbiff. Fantasilöst som en komunalpolitiker i svensk småstad.

Men nu har det hänt något, jag har under våren blivit stor fan av... just potatissallad. Givetvis gör jag den då själv. Färskpotatis, strimlad romansallad, grön sparris, cocktailtomater och rökt sidfläsk. Allt blandas med lite salt o peppar efter behag. Sist men inte minst gör jag en dijonvinaigrette. Olivolja, dijonsenap, vitvinsvinäger, salt och peppar. Allt rörs ihop till en homogen sås, som till färgen påminner om en ljus hovmästarsås.

Vinaigretten blandas sedan ner i salladen som får en precis lagom krämig textur. Superläckert och somrigt. Det torra rosévinet sitter som en smäck! Blir det sallad över är det bra att ställa in i kylen under plast. Det är då bra att ha lite romansallad att dryga ut med så man får tillbaka lite av krispigheten.

Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 8 Juni 2009 @ 16:13, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 1 st
 
Jag har länge varit hängiven anhängare av viner från Rhônedalen, såväl södra som norra delen. Här finns många bra producenter och fantastiska viner.  Tyvärr har det svenska utbudet, i synnerhet det på Systembolaget, varit ganska sparsmakat. Visst finns det tillgång till tillfälliga listningar och små volymer både nu och då, men trots det lämnar utbudet ibland en del att önska. Därför är det roligt att upptäcka nya viner och få prova dem på hemmaplan. Inte heller dessa viner är ännu destinerade för Systembolag utan kan återfinnas på krogen från och med september.

I appellationen Lirac i södra Rhônedalen återfinns en av Frankrikes biodynamiska producenter. Ett familjeföretag sedan 1960-talet med en stark förankring i det ekologiska tänkandet.  Företaget förfogar över 30 ha vingård. För regionen raditionella druvor som Cinsault, Grenache, Syrah och Carignan odlas. Här har aldrig använts varken kemikalier eller bekämpningsmedel. I de fall där ekfat används till de bättre vinerna är de antingen begagnade fat från Romanée Conti, som underförstått innehållit Pinot Noir-vin av absolut toppklass. I de fall där nya ekfat används är de gjorda av fat helt utan toast. Istället för att torka eken över eld som är det traditionella får eken torka utomhus under upp till sju år. Resultatet är även här: Elegans! Mycket kan sägas om en producent för att lovorda dess viner men till syvende och sist så talar, i de bra fallen, vinerna för sig själva. Jag har provat sex viner och lyfter med glädje på hatten och bockar!

Mayran CdR Village, Minha Terra 2007 (ca 129 kr)
Vacker tät färg med ung blå nyans.
Intensiv fruktig doft med härliga mörka toner av plommon, björnbär och angenäm liten syltighet.
Torr, balanserad ung smak med bra syra, torra tanniner och härlig inbjudande frukt av plommon, liten kryddighet och mörka bär.
Lång eftersmak
Gott!

Mayran Lirac Odyssée 2007 (ca 139 kr)
Tät färg med liten nyans av purpur.
Ung härlig frukt med viss mineralton, inslag av kryddor och generös frukt.
Snyggt balanserad syra, bra torra tanniner och elegant frukt som ger mer smak. Aromer av mörka bär och ljus choklad.
Lång eftersmak
Ett härligt vin, gott att dricka nu men kan säkert sparas ett par år.

Domaine Duseigneur Lirac Antarés 2007 (ca 169kr)
Fin tät färg med nyans av purpur.
Intensiv ung doft med komplexa toner av mörk frukt, kryddor och mineral.
Torr, kryddig smak med bra syra, torra tanniner och elegant frukt av körsbär och plommon.
Lång eftersmak
Underbart läckert!

Domaine Duseigneur Laudun par Philippe Faure-Brac 2005 (279 kr)
Mörk tät färg med liten nyans av tegel.
Intensiv komplex doft aromer av kryddor, choklad och nyanserat ekfat.
Medelfyllig, komplex, mycket elegant smak med bra syra, torra tanniner och härlig frukt av körsbär, ljus choklad och mycket mer.
Lång eftersmak men löfte om mer att komma!
Outstanding!

Domaine Duseigneur Lirac Roland Furieux 2004 (ca 215 kr)
Mörk tät färg med nyans av tegel.
Komplex generös doft med ”Nya Världen”- karaktär. Mörk, nästan syltig frukt trängs med både kryddor och örter.
Något eldig, komplex fyllig smak med nyanserad syra och tannin samt mörk frukt som plommon och björnbär.
Lång eftersmak!
Ett trevligt vin men mer för den som gillar det fruktdrivna, mer moderna och mindre eleganta.

Som redan sagts ovan. Vinerna talar för sig själv.Elegans, finess och mersmak!

Andreas Kjörling, Sommelier
Publicerad: 19 Maj 2009 @ 15:56, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
Nu i helgen hände det igen! Kom hem från Coop i Bromma med ett tråg, denna gång innehållande oxfilé. Som vanligt på lördagarna har det varit mycket folk i affären. Man kan anta att det är många händer som lyfter, stökar, vänder och vrider på förpackningarna. Inte undra på att köttet blir dåligt. Jag borde lära mig!

Väl hemma i köket öppnade jag förpackningen och min vana trogen luktade på köttet. Surt! Kött är en kylvara som ska förvaras vid max, jag säger max 8 grader. När jag annars köper färdigförpackat kött håller jag mig till vakuumförpackat. Jag tar helst en bit som ligger längst ner i kylen. Tumregeln för mig är att det ska inte gå att hålla i paketet utan att det känns riktigt kallt i handen.

Vidare försöker jag i mesta möjliga mån köpa naturkött, gärna från Sydamerika, men det är inte alltid det står att finna. Då får man nöja sig med scan eller coop's egna. Maskinputsade bitar avsedda för en medelsvenssonsk kremering i teflonpanna. Mediokert!

Lyckligtvis har jag inte långt till butiken utan kunde snabbt åka iväg och byta medan min gäst snällt väntade hemma. Den andra köttbiten fick inte heller något högt betyg men godkändes trots det för ändamålet som för kvällen var carpaccio. Och då menar jag inte de maskintunna skivorna med lite salt o olja som man så ofta finner på krogarna. Utan carpaccio som det en gång var.

Hårt bankad köttbit (läs tunna slamsor) marineras med havssalt, riklig citron och olivolja. Efter en kvart har köttet fått en vacker, ljust brun färg. Serveras med ruccola, rostade pinjenötter och hyvlad parmesan. Och naturligt vis en bit rustikt bröd. Alltid lika gott!

Andreas Kjörling, Sommelier
Publicerad: 18 Maj 2009 @ 11:48, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
Jag är stor vän av Berns Salonger, tro mig, det är jag verkligen. Inte bara för att det är en kär gammal arbetsplats förknippad med många roliga minnen. Utan även för att det är ett riktigt bra ställe, både för mat och sen nattklubb.

Men Bistro Berns...

Var där och åt en sen söndagslund med son och bror. Efter en stunds väntande lyckades vi med visst vinkande påkalla uppmärksamhet och blev anvisade ett bord nära entrén. Beslut fattades snabbt men beställningen dröjde. Det var något segt söndagsaktigt och lite bakfullt slentrian över servitören. Han stod hellre och småpratade vid grannbordet där ensam, förmodligen bekant dam, satt o läste sin pocket. Ordet Bistro kommer från ryskans Bustro som betyder skynda, men så var inte fallet här.

En dryg halvtimma senare serverade rätterna, en poucherad röding, en Steak minute napperad i kall rödvinsås och en Croque Monsieur dränkt i Dijonsenap. Behövs knappast sägas att sonen inte åt sin Croque. Som välvillig fader byte jag naturligtvis med honom. men knappt jag kunde äta den. När väl betalning var aktuell tvingades vi uppsökta nämnde kypare för att lämna kortet.

Skärpning Berns. Bättre kan ni!

Andreas Kjörling, Sommelier
Publicerad: 10 Maj 2009 @ 18:04, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
Från början gjordes bara ett Shirazvin hos producenten Peter Lehman. I mitten av 1980-talet fann vinmakare Andrew Wigan att några gårdar gav extra mörk, kraftig och karaktäristisk frukt. Med det föddes drömmen om ett ikonvin som 1987 blev verklighet. Namnet det gavs var Stonewell efter den vingårds som imponerade mest. Idag, 4 maj 2009, gavs undertecknad den unika möjligheten att få prova hela tjugo årgångar av detta fantastiska vin.

Peter Lehman köper in nästan alla druvor och odlar mycket lite själv. Det ger en bredd och en komplexitet som borgar för stora viner. Viktigt att poängtera är att druvor som köps in innebär för den sakens skulle inte innebär någon skillnad i kvalitet. Många gånger finns det ett flerårigt samarbete bakom. Likaväl som det ger möjligheten att välja druvor som är de bästa just det specifika året.

Att specifikt beskriva alla tjugo år gångar är för mig både svårt och för läsaren relativt ointressant, jag gör därför hellre ett försök att ge highlights och på ett bra sätt beskriva vinets utveckling och resa under dessa två decennier. Nedan återges korta anteckningar om vardera vin. Summan av kardemumman är för mig att det är fantastiska viner med lång livslängd. De är fantastiska som unga men har fantastisk potential för lagring. Vinnare av alla provade viner var för mig med viss tvekan årgång 2000. Tvekan beror endast på att andra viner uppvisar nära nog lika härlig komplexitet och finess.

1987
Vacker tegelnyans i färgen. Mogen, komplex doft med inslag av läder, kryddor och torkad frukt.
Mjuk elegant smak med torra tanniner och balanserad syra.
Mycket läcker lång eftersmak

1988
Tät färg med tegelröd nyans. Mogen tät doft av mörka bär, viss kryddighet och choklad.
Torr medelfyllig, något anonym smak med liten sötma i tanninerna.
Kort eftersmak

1989
Vacker färg med viss intensitet, nyans av rubin. Mogen, läcker doft med komplex bouqet av mörka syltiga bär. Torr, intensiv smak med bra fräschör, syra och komplexitet.
Lång eftersmak.
Bra!

1990
Tät färg, med nyans av rubin. Något knuten doft med inslag av mörk frukt, blåbär och kryddor.
Torr, medelfyllig smak med bra syra och tannin, viss fruktighet.
Medellång eftersmak.

1991
Tät vacker röd färg. Intensiv fruktig, mycket läcker och utvecklad doft med bra struktur. Torr, utvecklad smak med bra tannin, balanserad syra och härlig mörk frukt.
Lång eftersmak.
Mycket bra!

1992
Vacker färg med nyans av tegel. Utvecklad doft med ton av ekfat, mörka bär och liten kryddighet. Läcker fruktig smak med bra syra och tannin samt viss fruktighet.
Lång eftersmak.

1993
Tegelröd färg med medelhög intensitet. Ung, något oren doft med inslag av dill och vitpeppar.
Torr smak med något markerad alkohol samt torra tanniner och bra syra. Viss fruktighet av mörka bär.
Lång eftermak.
Inte övertygad….

1994
Vacker röd färg med nyans av rubin. Utvecklad doft med mer nyanserade toner av krondill än 93. Inslag av mörka bär och läcker kryddighet.
Torr, medelfyllig, mycket elegant smak med inslag av ekfat, dill och mörk nyanserad fruktighet.
Långe eftersmak.
Bra!

1995
Tät röd färg med nyans av rubin. Knuten, mindre komplex doft med nyanserade toner av ekfat och viss kryddighet. Torr stram smak med bra tannin, balanserad syra och viss frukt. Känns lite uttorkad.
Lång eftersmak.

1996
Vacker tät röd färg med nyans av rubin. Tät, komplex doft med finnes och elegans. Toner av mörka bär, viss körsbär och ljus choklad samt inslag av eucalyptus.
Torr smak med något markera d alkohol, bra syra och tannin samt toner av mörk frukt, plommon och körsbär.
Medellång eftersmak.
Bra.

1997
Vacker röd färg med medelhög intensitet. Ung, fruktig doft med viss utveckling. Toner av mörka bär, körsbär och liten kryddighet. Fyllig, komplex smak med varma aromer av mörk frukt. Bra tannin och balanserad syra.
Lång eftersmak.
Bra.

1998
Vacker röd tät färg med nyans av rubin. Tät doft med viss mognad och tydliga toner av mörk frukt, choklad och kryddor. Lite italiensk i stilen. Torr, fyllig intensiv smak med bra syra och tannin. Aromer av mörka bär, plommon, choklad och kryddor.
Lång eftersmak.
Mycket bra!

1999
Röd tät färg med rubinnyans. Något utvecklad doft men kemiska inslag, liten nyans av petroleum.
Torr smak med något markerad alkohol. Inslag av mörk frukt, balanserad syra och tannin.
Medellång eftersmak.

2000
Vacker röd färg med nyans av tegel. Utvecklad elegant och komplex doft med toner av kaffe, mörk frukt och elegant kryddighet. Torr intensiv smak med något markerad alkohol, bra fruktighet, inslag av körsbär, plommon och mörka bär.
Lång eftersmak.
Mycket läcker!!

2001
Tät röd färg med vacker nyans av rubin. Ung intensiv komplex doft med toner av mörka bär, nyanserad mörk choklad och plommon. Torr, fyllig smak med bra syra och tannin samt något markerad alkohol. Bra generös mörk fruktighet.
Lång eftersmak.

2002
Tät vacker färg med rubinnyans. Ung intensiv, örtig doft med toner av mörka bär och kryddor och finessrikt inslag av eucalyptus.
Torr, fyllig smak med balanserad syra, bra tannin och något markerad alkohol. Aromer av mörka bär och elegant syltighet.
Lång eftersmak.

2003
Vacker röd färg med viss täthet och nyans av rubin. Elegant, intensiv doft med ton av kola, mörka bär och körsbär. Läcker elegant, medelfyllig smak med bra syra och tannin. Mycket välstrukturerad. Härliga aromer av bigarråer, plommon och mörk frukt.
Lång eftersmak.
Mycket bra!

2004
Tät vacker färg med nyans som drar mot purpur. Intensiv komplex doft av mörk choklad, björnbär och nyanserat ekfat. Torr, komplex, intensiv fyllig smak med inslag av choklad, björnbär, kryddor och ekfat.
Lång eftersmak.
Mycket bra! (outstanding!)

2005
Tät färg med liten nyans av purpur. Ung, intensiv doft med toner av mörka bär, kryddor och viss varm syltighet.
Ung, något knuten men intensiv smak med vissa örtiga inslag, aromer av mörka bär och sylt. Balanserad syra och tannin.
Medellång eftersmak.

2006
Tät mörk färg med liten nyans av purpur. Ung, intensiv något örtig doft med toner av mörk frukt och viss syltighet. Torr komplex smak med mörk frukt, bra syra och tannin samt härliga aromer av mörk frukt, kryddor och läcker syltkaraktär.
Lång eftersmak.
Mycket bra!
Publicerad: 4 Maj 2009 @ 12:41, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
Middag på valborgsmässoafton intogs på Cloud Nine, Torsgatan 1 i Stockholm. Krogen är nyöppnad sedan januari och går från klarhet till klarhet. Undertecknad avnjöt ostron, svärdfisk, ost och kaffe. Allt akompanjerat av goda vänner, goda viner och härlig avec: Jacopo Poli's Sarpa di Grappa.

Kunnig personal, spännande internationell meny, med inslag från sydliga breddgrader. Allt förpackat i en smakfullt avlappnad atmosfär. Här finns även ett dessert-rum som jag ännu inte utforskat. En av många anledningar att återvända för att uppleva mer av denna Norra Bantorgspärla. Cloud Nine är verkligen en krog att rekommendera!

Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 2 Maj 2009 @ 11:12, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
Ibland får jag känslan av att allt händer av en anledning, att det finns något större än oss själva som styr. Under eftermiddagen tog jag tunnelbanans blå linje hem som så ofta annars. Klev på och packade upp min dator. Efter en liten stund börjar jag läsa en bekants blogg varvid tiden springer iväg. Djupt försjunken i texten missar jag min hållplats och lyfter blicken först i Rinkeby.

Nåväl tänker jag, jag kan lika gärna gå härifrån. Eftersom jag har datorn i min hand bestämmer jag mig för att sätta mig ner på en bänk och läsa färdigt, medan perongen blir folktom så när som på två pojkar i åtta-nio års ålder.

Den ene hoppar ner på spåret för att plocka upp några mynt medan kompisen ivrigt guidar honom:
-Där, där! Det ligget ett där också!

Allt händer på några sekunder. Pojken på spåret försöker komma upp igen men har perrongen i höjd med hakan och kan inte. Jag släpper min dator, rusar fram, tar hans handleder likt han tar mina och jag drar upp honom. Fortfarande är det bara vi tre på hela perrongen. Minuten efter kommer nästa tåg. Jag talar om för honom att det jättefarligt, han nickar och springer iväg med kompisen.

Först då börjar mitt hjärta slå hårt, banka. Vad var det som fick mig att missa min station, att sätta mig på bänken, att stanna kvar några sekunder extra? Var det slumpen? Jag tror inte det, vill nog hellre tro att vi inte förstår allt som händer omkring oss. Tankarna rusar i mitt huvud. Vad hade hänt annars?

Alla har vi fått en stund på jorden. Ta vara på den, vårda den, njut av den!

Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 22 April 2009 @ 23:00, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 1 st
 
Det är underbart! Turistsäsongen närmare sig, det blir allt fler guidade turer i på våra anrika gator i gamla stan. Dagisklasser och japaner, komvuxelever och andra turister informeras om kopparstatyer och kultur. Under dagens promenad till vårt kontor kunde den matnyttiga informationen höras:

.....Bellman var en känd sångerska men inte någon vidare kristen......

Der är underbart! Ivriga dagisbarn lär sig om vår kultur, eller hur var det nu? Kanske läge att skicka några guider på tur istället?

Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 22 April 2009 @ 11:37, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
För några år sedan fanns det en reklamkampanj för Salming med slagorden: Byt Kalsonger! Inte vet jag om folk har gjort det eller inte, lika lite vill jag veta. Trots det kan man inte undgå att bli varse. Blicken möts ofrivilligt av halva stockholms manliga befolkning med lågt hängande byxor och kalsonglinningen ovanför.

Har man nu valt det modet och trivs med det så fine.. Men böj då för .... på benen när ni ska plocka upp något!  Bespara oss andra resår och hårigt myntinkast.

Förr sas även: Klipp dig o skaffa ett jobb. Nu är modet mer korthårigt så uppmaningen är förlegad.

Tidens melodi torde snarare vara:
- Dra upp byxorna och skaffa ett jobb!

"If you see a sign that says: Say no to crack, and it reminds you to pull your jeans up. You might be a redneck!"
/ Jeff Foxworhty


Andreas Kjörling, Sommelier med byxorna på.
Publicerad: 18 April 2009 @ 14:36, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
Kan någon vänligen förklara vad som rättfärdigar mäklarjonens konsekventa ovana att lämna kvar sina Till Salu-skyltar i var och  varannan rabatt. Som någon sorts kvasi-legitim praxis besudlar de rabatter och gräsmatter i Stockholms alla tätbebyggda områden. Ibland i drivor.

Kan inte låta bli att ta till den gamla barndomsretoriken "tänk om alla skulle göra så.." Då skulle vi vada i komersiella budskap om allt från falukorv till solresor, pensionssparande och pokerspel. Sätt ut en skylt och glöm kvar den sen är taktiken för denna gorilla-marknadsföring.

Betalar en hygglig slant varje månad till HSB och får för det underhåll av gård och trappuppgång, sophantering och diverse förmåner. Men plocka rätt på skyltar ingår inte i någon fastighetsskötares arbetsbeskrivning, uppenbarligen inte heller i mäklarens.

Andreas Kjörling, Sommelier
Publicerad: 13 April 2009 @ 12:02, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
På Glenn Miller Café är det tystnad som gäller, ja så när som på musiken vill säga. Det innebär inget snack, inga mobiltelefoner och inget, inget, inget alls utom musiken. De trenne välbärgande herrarna vid bordet bredvid hade uppenbarligen inte begripit det. De var, till skillnad från oss andra, inte där för musiken. Nej det var roligare att leka med telefonen, prata med kompisar i densamma och tjattra i kapp. Slående likt sonen och två kompisar, det vill säga ett gäng åtta-åringar.

Två tillsägelser och några hyschningar och arga blickar fick dem dock att tappa modet. En liten bit in i andra setet bröt de upp och lämnade lokalen.

Bengt Enryds Kvartett Explorer fick åter odelad uppmärksamhet. Under andra halvan av kvällen var vi inte mer än 15 gäster i lokalen. Tala om intimt! Med förstklassig musik, god mat, kall Paulaner och trevligt sällskap blev kvällen till slut mycket lyckad.

Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 3 April 2009 @ 14:38, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
Nu har de bödlarna äntligen fått så de tiger. Efter dryga tio års betalande har jag nu gjort min slutbetalning. Under unga år (jag är alltjämnt ung om någon undrar) på 90-talet läste jag två terminer på komvux i brist på annan sysselsättning. Dessa två terminer finansierades med studielån från CSN.

Ta fullt lån sa man då....  Du kan ändå aldrig betala tillbaka det.

Nu är det äntligen gjort. Men många gånger har jag ondgjort mig över deras räkenskaper. Tjänar man något år lite extra pengar kan man vara säker på att någon institutionerad byråkrat i norra Sverige drar nytta av det ett par år senare när till och med malen emigrerat ur plånboken.

Då ska det minsann betalas!! Med vilka pengar då? Jag har ju ätit middag de två senaste åren!!

Enough is enough.


Jag är nu en fri man!
- Va...? Bilen? Bostaden? Scccsssshhhh, Låt ingen få veta att det kanske blir en slant över.


Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 30 Mars 2009 @ 22:38, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
Var tog våren vägen? Gatorna fylls av snöglopp och söndagsåkeare på övertid, folk bakom ratten, som det tycks, ännu inte kommit fram. Kan inte mer än att nynna den gamla refrängen av Rubin Svensson:

- Kalhygge, punk o djupgas, måndagar, mygg o mjäll.....

Som ljusglimt i grådasket blir det bokning av Sicilienresa under dagen. Snart är svenska sommaren här. Håller den inte måttet är det skönt att ha syditalien som trumf.

Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 23 Mars 2009 @ 10:55, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
Fredag är här, ölen nästan kall och öppnad. Middagen står i begrepp att tillagas. Det blir en steak sandwich. Enkelt, snabbt och gott! Entrecôte (naturkött från Argentina), ruccola, tomat, mozarella, rödlök och rikligt med olivolja. Allt ihoptryckt mellan två ordentliga bitar surdegsbröd. Sen är det bara att greppa, hålla sig över tallriken och känna sig skönt primal, allt medan stora klunar öl rinner ner i halsen.


- Va!! Vin!?


 

- Joo, det kan nog bli ett glas av det med.....


Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 20 Mars 2009 @ 20:40, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
Publicerad: 17 Mars 2009 @ 13:58, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
Musiken! Jag har sett, hört och upplevt…
Musiken!
Hänger i baren på Glen Miller Café
Jazzen brölar

Det är Kakofoni, Eufori, Harmoni i den trånga fyllda lokalen.
Sax, ståbas, trummor och gitarr trängs, stökar och kompletterar.
Det är fullsatt, volymen hög, bilderna på väggarna många, stämningen intim och ölen kall.
Musiken är bejakande, provocerande, krävande!

Pausen har infunnit sig
Framför mig på bardisken slamrar än det ena, än det andra tomglaset ner.
Doften av vitlök är genomträngande,
Förväntan stor
Nästa set står för dörren.

Takt och toner överraskar, imponerar
Det är virvlande
Återkommande
Och samtidigt innovativt snubblande

Lokalen är snudd på tom
Hörnen fylls av samtal
Likaväl förtroliga som försmädliga
Ölen ännu kall
Tystnaden
Förverkligande
Publicerad: 16 Mars 2009 @ 11:05, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
Var i förra veckan och hämtade ett vackert sängbord designat av Carl Malmsten. Needless to say... Det var inte billigt. Eftersom möbeltillverkaren Åbergs Möbler som tidigare innehaft agenturen för Carl Malmsten upphört produceras inte bordet längre. När jag fick veta detta ringde jag Mälardalen runt och fann ett hos Bernhardssons Möbler i Strängnäs vilka jag bad reservera detta visningsex åt mig. Detta var i början på året, nu hade tiden äntligen kommit att hämta den efterlängtade möbeln. Väl inne i butiken betalar jag och får veta att det fås från varuutlämningen på baksidan av butiken. Bra svarar jag, ska bara se vad som finns mer i butiken när jag ändå är här. Sagt och gjort.

När jag sedan lämnar butiken och kör runt till baksidan finner jag mitt bord utställt i vinterkylan, skitigt efter tid på lager, utan emballage och med gamla tygprover i lådan. Var är respekten för varan, hantverket och kunden?

Personalen själv borde begripa värdet av möbeln kunde man ju tycka, men icke. Hade förväntat mig ytterligare en personlig kontakt med butiken, en ren möbel och erbjudande om emballage. Det är ju en fantastisk liten vacker möbel! Men icke... Efter flitigt knackande på lagerdörr uppringades så småningom några bitar skumgummi och den ledande frågan: -Du kanske kan ta den i baksätet?

Väljer man att arbeta med produkter i High end-segment måste en viss social kompetens finnas. Förstå och respektera kunden som ser värdet i varan, även om säljaren själv inte är begåvad med den insikten. Kan inte mer än undra om de av ren slentrian ställer ut Undantaget i en snödriva?

Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 10 Mars 2009 @ 09:46, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 2 st
 
Under mars och april dukas det upp spanskt på Viking Line. I samarbete med den spanske stjärnkrögaren Jesús Ramiro som utsett både köksmästere och sommelier som kommer att gästspela på Viking Lines fartyg Gabriella, Mariella, Isabella och Cinderella under mars månad.

Resenären på Viking Line bör definitvt se till att dricka åtminstone ett glas av Pittacum 2005 från Bodegas y Viñedas Pittacum i Bierzo. Ett härligt välbalanserat fylligt vin med både kraft, finnes och elegans. Just the way I like it!! För en rödvinfantast som mig är det lika gott att dricka för sig som till en god matbit.

Mat och vin som bjuds kommer från regionen Castilla y Leon i norra Spanien. Här är det framför allt kraftiga röda viner som dominerar men även eleganta roséviner och vita viner av hög kvalietet står att finna. På menyn hittar man läckerheter som lufttorkad skinka av Pata Negra-typ, dvs gjord av den Iberiska grisen uppvuxen på enbart ekollon.  Fårosten Zamora är en annan klassiker. Vidare ska sägas att det blir aldrig riktigt spanskt utan en bra chorizo, härligt kryddig och makrik, oavsett om den är avsedd för att ätas kall som charketuri eller stekas i panna. Min personliga favorit är onekligen helstekt spädgris! Håll i er nu gott folk. Första gången jag bjöds denna läckerhet var på plats i norra Spanien. Jag var väl införstådd med att vi skulle ät gris till lunch och nöjd med det. Rätten serverades och jag tänkte stilla att det var mig en stor kotlett, men inser sekunderna senare att det var ju en halv gris som låg framför mig på tallriken. Tillagad med bara salt och ånga. Svålen påminde mest om en mille feu, läcket krispig och köttet innanför som smör i munnen med härlig smak. Länge leve spädgrisen!!



Resalte Crianza 2004 från Bodegas Resalte Peñafiel är ett ordentligt kraftpaket. Från nyöppnad flaska kan den upplevas som lite kantig men med luftning och rätt mat till är den en höjdare. Jag provar vinet tillsammans med ovan nämnda spädgris, här serverad med rosmarinkryddad rotsakspuré. Sältan i svålen rundar av tannin och syra i vinet samtidigt som sötman i purén möter fruktighet i vinet. Vilken underbar kombo! Prova, säger jag bara!!

    


För den sötsugne (vem är inte det?) finns en härlig ostglass med pinjenötskaramell att tillgå. Svårt att motstå! Här pratar vi läckra spännande smaker. Ju mer glassen smälter desto mer karaktär från getosten kommer fram. Tillsammans med sötman i karamellen och pinjenötterna ger det en något ovan men spännande kombination. Väl värd att prova. Måltiden avslutas givetvis med en härlig Orujo de Herbas, i det här fallet mindre alkoholstark, endast 24 % vol. vilket gör att örttonerna verkligen får spela huvudnummer.  Väl mätt i magen och nöjd i sinnet väntar nu nya järva mål!

Andreas Kjörling, sommelier

Muchas Gracias a Chef Jesús Ramiro 
Publicerad: 4 Mars 2009 @ 13:38, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
Sonen ville äta pizza till middag, något som inte föll fadern i smaken. Det är svårt att hitta en riktigt bra pizza i krokarna av hemmet. Närmast är La Piaza Italia på Ulvsundaplan. De är å andra sidan nog bland de bästa i Stockholm. Så vad blev det då? Jo, denna ungdomens glädje ugnsmackan, men i något förfinad form. Ugnsgrillad chiabatta, med svartrökt skinka, ruccola, ekologiskt bacon (det smakar faktiskt bacon till skillnad från allt annat i 140 gramsförpacknig), champinjoner, röd och gul paprika, tomat och rikligt med ost, både vanlig riven och strimlad mozarella. Slår de flesta pizzor med hästlängder! Under tiden jag ordnade dessa satte bror upp nätverk med nyligen införskaffad Airport Express, nu ansluten till stereo.

Kvällen ägnasdes åt Spotify genom vardagsrummets högtalare. Sicen söndag!!

Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 2 Mars 2009 @ 08:50, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
Både nu och då händer det att jag på krogen beställer en fatöl av någon sort som inte säljs lika ofta som andra. Exempelvis de som faller under epitetet Stor Stark. Börjar fatet bli gammalt eller om det är gammal öl kvar i slangarna smakar det surt. Det är ibland svårt att övertala bartendern om att ölen inte är bra. "- Den har vi sålt hela kvällen och ingen har klagat" kan svaret vara.

Efter att en gång ha ätit en sur skiva skinka har jag lätt för att känna igen till och med den minsta tendens till surhet. För mig smakar det ungefär som en gammal äcklig disktrasa kan lukta. Inget man vill betala 55-60 spänn för!

Våga ifrågasätta om ölen smakar konstigt! Häll lite i ett glas, snurra runt det och lukta. Det är lätt att känna igen. En öl ska vara god, därmed basta!

Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 23 Februari 2009 @ 18:44, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
På väg upp till årets andra skidsemester gjordes en övernattning på Hotell Bergli i Malung. Innan resan ringde jag för att bekräfta rummet och frågar jag när receptionen stänger. Nja, får jag till svar, vi är ju inget riktigt hotell, vi bor här. När vi sent på kvällen anländer möter en snäll farbror oss i dörren, det är familjärt, mysigt inrett någon gång på 1970-talet, lakan och handukar i glada färger. En enkel men god frukost dukas fram till önskad tid, några limpskivor, skinka, ost och marmelad, kokt ägg och kaffe. Allt man behöver för en bra start på dagen. Vi smiter iväg för att ta ut pengar eftersom endast kontant betalning godtas. På nedervåningen knackar vi på, en nyvaken dam öppnar dörren och tar emot betalningen. Vi tackar för oss och åker de sista sex, sju milen till Sälen. Familjärt var ordet som sagt. Har under åren bott på massor av hotell, både exklusiva och enkla men detta blev för mig en klar favorit. Hit återvänder jag gärna! Priset? 600 kr för ett dubbelrum till mig och grabben.

Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 19 Februari 2009 @ 18:05, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
I morgon är det den 14 februari, Alla Hjärtans Dag, eller Valentines Day om man så vill. Det firas i trevligt sällskap med middag hemma. På menyn står lammfilé med färsk tryffelpasta. Sedan igår ligger pastan tillsammans med tryffeln för att ta smak. Den blandar jag sedan upp med porcini, pancetta, sockerärtor, tomat och chevreost. Själva tryffeln hyvlas över på toppen. Mmmm..... Lammfilén får en snabb vända i grillpannan varefter den lindas in i folie och får vila i värmen från spisen. Till detta naturligtvis något gott i glaset. En Ornellaia 96 väntar på avnjutning. Strålande tider, härliga tider!

Önskar alla en trevlig helg med gott sälskap!

Glöm inte att blåsa ut ljusen.

Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 13 Februari 2009 @ 11:52, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
Efter en underbar helg i Birmingham är det ändå härligt att komma hem. Stockholm är så vackert. Slående när man genom flygbussens fönster ser norr mälarstrands många lampor och lysen. Det är lätt att bli hemmablind i sin egen stad men jag börjar allt mer och mer upptäcka skönheten i city. Att sedan dagen efter som grädde på moset få ta en promenad från kungsholmsstrand till gamla stan i gassande vintersol. Det är så bra det kan bli!

Andreas Kjörling, Sommelier
Publicerad: 9 Februari 2009 @ 12:31, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
Under den gånga veckan har jag bevistat två olika sorimtentprovningar hos våra vänner importerna, i det här fallet Ward Wines och Philipsson Soderberg. Det är alltid intressant att få en helhetsblick av importörens portfölj, att se vilka vinstilar som representeras. Då Philipsson Södeberg är ett större företag finns här även en bredare portfölj med att från lite enklare volymviner till mer exklusiva medan Ward Wines valt att lägga sitt fokus på kvalitetsviner vilket därmed sagt även innebär en mindre volym.

Inte desto mindre kan båda företag uppvisa riktiga guldkorn, varav några finns att beställa genom oss på Vinguiden.com. På den vita sidan bör uppmärksammas vinerna från Trimbach och Pascal Jolivet medan den röda sidan representeras av bland andra masi, vars vin Osar är helt suveränt, väl värt varenda krona. Även de aregentinska vinerna från producenten Zuccardi är värda att nämna!

Vad det blir för vin i helgen vet jag ännu inte efter som det nu bär av på en weekend i Birmingham. Det vill säga om de få centimetrar som så ofta orsakar brittiskt snökaos har kunnat hanteras och flygplatsen är öppen som sig bör.

Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 6 Februari 2009 @ 10:28, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
Stort grattis till Sydafrika som idag för 350 år sedan pressade sina första druvor.

Nu bär det av för ett glas Pinotage!!

STOOORT GRATTIS!!!


Andreas Kjörling, Sommelier
Publicerad: 2 Februari 2009 @ 15:30, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
Sedan flera år satsar Viking Line stort på vin och mat, bland annat genom arbetet med Winemakers Selection. Världskända vinmakare världen över gör viner speciellt för Viking Line. 2007 gjordes vinerna av Dirk Nieeport från Dourodalen i Portugal, 2008 var turen kommen till Francois Lurton som i det här fallet presenterade viner från Toro i Spanien. Årets vinmakare är Olivier Humbrecht, tolfte generationens vinmakare i familjen Humbrect. För Viking Line görs vinet 2007 Riesling Than från Alsace i Frankrike. Oliver är Master of Wine och en av de främsta vinmakarna inte bara i Alsace utan hela världen. Vinfirman Zind Humbrecht arbetar enkom med ursprunget på vinet vilket anges på etiketten. Det finns alltså aldrig namn på blandningar, så kallade Cuvéer, utan bara byn eller vingården där druvorna vuxit. Likt många andra av Frankrikes topproducenter har Zind Humbrecht valt att arbeta biodynamiskt, en metod som inte bara är ekologisk utan tar tänkandet ett steg längre. Metoden grundar sig på teorier av Rudolf Steiner, som bland annat involverar användandet av energi och påverkan av kosmos.

För Viking Line innebär det att det specialgjorda vinet kommer från byn Than i Alsace, årgången och druvan som nämnt ovan. Ett underbart vitt vin med härlig doft av mineral, päron och nyanserad blommighet. Mest slående är den strama syran, elegansen och finessen i vinet. Ett perfekt matvin! Här finns läckra toner av mineral, syrlig frukt, vita blommor och liten insmickrande honungston.

Och glädjen slutar inte där! Eftersom Viking Line, som alla vet, håller till på vår vackra Östersjö, behöver de inte följa fastlandets inskränkta begränsningar. För 361 kr kan man njuta vinet vid restaurangbordet, och för varje normalt funtad själ med lite mersmak erbjuds vinet att ta med hem för endast 208 kr!

Andreas Kjörling, Sommelier
Publicerad: 29 Januari 2009 @ 13:09, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
Kom igår måndag hem från en helg i Dublin. Sällan har jag haft så trevlig! Flitiga pubbesök, sightseeing med stop på The Guinness Factory. Hade glädjen att få träffa min gode vän Ben, vilken jag inte sett på snart fem år. Med solsken och ett par plusgrader i luften bjöd den irländska huvudstaden på riktig vårkänsla. Här blandas ett sjudande vinintresse med genuina pubar. Middag lördag gick i spanskt tema med tapas och Protos Reserva 2003. Med sin dryga miljon av invånare, många besökare och tillgänglighet har Dublin nu etablerat sig i mitt hjärta som en av mina absoluta favoriter. Jag kan varmt rekommendera alla en weekend för att insupa atmosvär, värme och glädje. Inte bara träffade jag gamla vänner utan även många nya. Nu hägrar på förekommen anledning en helg i Birmingham om knappa två veckor. Rappot kommer!



Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 27 Januari 2009 @ 11:59, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 

Vi har lånat den här jorden en liten stund. Vi lever här tillsammans, eller åtminstone borde vi det. Vi matas dagligen med ord och begrepp som global uppvärmning, terror, lågkonjunktur. Ibland känns det som en medial frossa, eller är det vi själva som frossar i rubriker om andras olycka? Inget och heller inte någon kan försvara vad som händer i världen men vi kan alla känna oss ansvariga. Någon förklarade för mig att din ovän är minst lika arg på dig som du honom eller henne. Med den vetskapen bör man då tänka efter vad man kan göra för gott för denne. Vända spiralen. Ta ett steg tillbaka, reflektera. Vad är det som egentligen betyder något, varför har vi givits privilegiet att spendera en livstid här? Livet är kort, vårda det, vårda andras, njut av det. Det är NU det är, inte sen. Då är det vår barns tur, deras barns tur och så vidare.

Ring någon du inte pratat med på länge, skriv ett brev, gör något för någon annan, vare sig det är en sorterad soppåse, en klapp på axeln eller ett vänligt ord så ger en god gärning sin belöning. Även om vi inte alltid förstår den.

Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 12 Januari 2009 @ 22:35, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
Mat av det enklare slaget är alls icke att förakta. En lång weekend i Sälen tillsammans med sonen i syfte att lära denne åka slalom gav utrymme för både blodpudding och varmkorv med pulvermos. Men efter en heldag i skidbacken är det precis vad man behöver. Inhysta i ett mysigt litet häbre anno 1652 med pentry är det ungefär också vad som kan tillagas. Ingenting kan toppa upplevelsen av att vid det lilla matbordet lyssna på den sprakande elden, stilla hungern och känna lugnet och tystnaden. Efter bara tre dagar i skidbacken är sonen nu hugad utförsåkare med blodad tand. Vi siktar på en ny tripp på sportlovet.


Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 8 Januari 2009 @ 13:46, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
Galakvällen förflöt i goda vänners lag i bostaden. Det bjöds på middag av undertecknad. Halstrad tonfisk på en sallad av mache och fänkål. Till det en het glaze av mango, chili, ingefära, vitlök och lime. Till varmrätt serverades lamm marinerad med vitlök, salvia, rosmarin och honung. Till lammet en härlig färsk pasta med portabella, grönsaker och chevre. Tack till Fredrik Eriksson, krögare på Långbro Värdshus, som gav mig den idén. (En liknande rätt serverades där.) Goda viner från olika delar av världen inmundigades. Till lammet klunkades det Pago la Jarra 2001 från Thelmo Rodruigez. Tolvslaget badade i Pierre Peters Blanc de Blancs från magnumbutelj. Efter ett år i källaren visade den på härliga mognastoner! När kvällen avslutades får nog betraktas som något oklart. Det nya året invigdes med en stadig english breakfast och rikliga mängder kaffe. Snart stundar skidresa med sonen, det är dax att lär sig åka slalom.

Gott Nytt År önskar

Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 1 Januari 2009 @ 22:49, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 2 st
 
Försöker skapa lite julkänsla hemma med små medel. Äger inte mycket julpynt och vill heller inte ha konsums. Min son är hos mig varannan jul och varannan nyår. Förra året sa han till mig att jag måste ha en julgran. Ja sa jag men menade att jag inte ägde vare sig fot eller pynt, och dessutom skulle ju inte han vara hos mig då. Frågade lite trevande om inte det vore roligare att köpa raketer för pengarna eftersom vi skulle fira nyårsafton tillsammans. Jo visst, utbrast den då sjuårige sonen. Nu är det nytt år och jag är själv på nyårsafton och därmed blir det lite mer pynt och till och med en gran. Var den ska stå och hur den ska kläs är ännu osäkert, Men kommer tid kommer råd.

Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 19 December 2008 @ 13:07, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
För alla er som tröttnat på de vanliga druvorna, nu finns det en lösning. I butiken finns sedan igår vin, Plavac Hvar, gjort på den Kroatiska druvan Plavac Mali som man länge trodde var densamma som Zinfandel. Forskning på University of California at Davis har visat att så inte är fallet. Druvan är en korsning mell Zinfandel och Dobricic, en betydligt mer okänd och lokal druva. Hur som helst, räkna med ett kraftpaket. Jag beställde några flaskor med det samma! Återkommer efter avnjutning.

Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 12 December 2008 @ 12:07, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
I år kommer jag inte att jobba på Nobelmiddagen. Känns skönt men samtidigt lite konstigt. Jag har tjänstgjort elva år i rad men i takt med att gamla kollegor försvunnit, nya arbetssätt tillkommit så känns det inte lika lockande längre. Jag vill inte vara den som suckar och säger att det var bättre förr, för det är inte alltid sant, men ändå känns det inte riktigt som samma sak längre. I eftermiddag kommer jag ändå att bege mig till Mellquist på Rörstrandsgatan i Stockholm för att dricka kaffe med en god vän och gammal kollega. Lite traditioner måste man hålla på.

Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 10 December 2008 @ 10:51, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
Det fanns en kampanj för kollektivtrafiken för några år sedan med denna slogan. Undrar just om de provat det själva. Stressade trötta människor föser varandra ryckigt framåt, inte nödvändigtvis i den rikting man tänkt sig, men i alla fall. Sitter själv inträngd på ett obekvämt säte som får gamla tiders kyrkbänkar att påminna om en solsemester. Var och varannan minut stannar tåget, nya människor anländer, en bränd lukt från bromsar tränger sig på. Detta är livet! Ja, eller nå't....

Eftersom jag för närvarande inte har tillgång till bil är jag hänvisad till denna geniala transport för att hämta sonen en halvtimmes resa ut från stadskärnan för att sedan styra kosan mot hemmet. Det ger god tid att reflektera över var veckan tog vägen. Är det någon som sett den, min försvann bara. Fick jag något gjort? Jo, jag innbillar mig att jag snurrade ett varv ellet två i ekorrhjulet. Ett hjul som snurrar precis som på tivoli, men man vinner ingen choklad. Den får man köpa själv.

Sonen är road av restaurangbesök, var kan han ha lärt sig det månne? Det lär nog bli sådant idag, en köttbit eller en pasta. Själv säger jag inte nej, tycker det är underbart att han sett tjusningen med god mat. Tåget rullar vidare medan damen bredvid provar ringsignaler på mobilen. Vi har hört dem förrut. Jag närmar mig det efterlängtade mötet med sonen, magen kurrar och tåget skakar. HALVA resan gjord,,. Två säten längre fram tittar någon med tom blick rakt igenom mig. Jag för tankarna åter till stundande måltid, det vattnas i munnen. Förrätt, något gott till kaffet? Mm, så kan det nog bli. Allt för att kompensera sin självömkan. Det är genialt att åka tillsammans.

Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 26 September 2008 @ 16:41, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 

Jag är nästan alltid på väg någonstans. I morgon är typiskt en sådan dag, möte på morgonen, möte på eftermiddagen på ett annat ställe och sedan jobb på kvällen. Det blir nog ingen frukost hemma. Det är sällan jag tar mig tid till det när jag jobbar. Destå oftare köper jag en macka och ta med mig. Kaffe på kontoret, lunch på stan osv.

Trots detta har jag haft hantverkare hemma för en offert på att snygga tlll lite i köket, göra plats för en diskmsskin och några andra små men för mig viktiga saker. Jag har knappt någon disk, är nästan aldrig hemma och sover mest när jag väl är det. Ändå känns det otroligt viktigt att ha ett hem att trivas i. Det ger en kraft att orka med långa dagar med mycket på agendan. Allt för att kunna betala sin hyra, ha glädje av fritid och vårda sina relationer. Frågan är hur man finner balansen? Är de extra timmarna verkligen värda de tusenlapparna? Ibland kan det vara så, men inte alltid. Mina tankar går till mannen som skulle köpa ny plånbok... -Köp en med mycket pengar i sa frun.

Ja alla finner vi lyckan på olika sätt, jag gillar att ha det ordnat omkring mig men hur man än försöker blir det inte alltid som man tänkt sig. Tänker ibland att jag ska dra ner på takten och lägga fokus på sånt som jag tycker är viktigt. Frågan är bara när ska jag hinna det?

A.
Publicerad: 7 Oktober 2008 @ 17:01, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
Köpte härom dagen en dubbel cd, jo jag är old school och köper skivor, med Fleetwood Mac. Sagolikt bra blues, alltid lika rätt oavsett decennie, årstid eller klockslag. Har under kvällen sorterat en trave papper, till ljuva toner av bland annat Black Magic Woman. Vad kvällen lider och den snudd på outhärdligt tråkiga papperssysslan i ultrarapid flyter förbi vaknar törsten till liv. I kylskåpslampans sken dras blickarna till en kall öl för att sedan vandra vidare till en flaska Quinta da Chocapalha Branco. Vilket härligt vin! Saker och ting känns genast bättre och den orala inkontinensen trycker på. Så här sitter jag nu, väl medveten om en väckarklocka som ringer om några timmar men för stunden lika glad för det. En påfyllning i glaset och sedan en vända i hobbylådan. Papprena? Jo jag sorterade dem men va fasen. pengarna är ju ändå nästan slut. Länge leve mottot: Spendera pengarna medan du har dem, för sen är de borta!

A.
Publicerad: 13 Oktober 2008 @ 00:51, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
Som ett säkert tecken på att hösten är i full framfart är tiden kommen för den av många uppskattade mässan Det Goda Köket. Vi känner igen utställarna från tidigare år. Här finns kryddor, grytor, kastruller, lokalproducerat och en handfull av de stora vin och sprit-agenturerna. Med turistbuss transporterade pensionerer vankar i sakta gemak gångarna upp och ner medan påsarna på armarna växer sig allt tjockare och tyngre. Många av dem bär även ett utkvitterat vinglas i syfte att läppja dryck till tonerna av försäljningsprat. Pannan läggs i djupa veck och efter bruktligt sörplande nickas det instämmande.

Efter att ha följt mässan ett par år kan jag inte låta bli att undra var i nyhetsvärdet ligger, eller om det ens finns något. Det känns väldigt dejavu. Ändå lockar det en strid ström av besökare redan på tidig fredagförmiddag. Möjligen har jag en annan infallsvinkel och annan preferens än gemene man som inte betraktar mat och dryck som sin proffesion. Ju längre fram på dagen desto större klunkar och färre besök hos kastrullförsäljaren blir det. Nya papper, broschyrer och prislistor får påsarna att svälla om möjligt ytterligare. Hur mycket av all information kommer sedan faktiskt att tillgodogöras? Har under upptakten till mässan sökt implementera idén att med hjälp av en enkel dator och oss på vinguiden.com sälja viner direkt i montern men med blandad framgång. Vore det inte bättre om köpet redan var gjort när besökaren tar bussen hem?

Ska efter en kort paus här i mässans press-center åter ta trappan ner till den allt stridare ström besökare för att förhoppningsvis knyta några nya kontakter, upptäcka något jag inte visste och lära mig något jag inte kunde. Det är väl trots allt det som är den stora behållningen från en mässa?

Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 7 November 2008 @ 12:37, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
På lördag stundar Italiensk vindag på Sheraton, Stockholm.  Jag kommer att finnas där och signera mina böcker, så passa på att prova goda viner och handla alla julklapparna på en och samma gång! Biljetter köpes på ticnet.

Andreas Kjörling, Sommelier
Publicerad: 12 November 2008 @ 09:31, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
Tänk va bra det är att kunna jobba på nätterna och uträtta sina ärenden på förmiddagarna. Välja själv vad och när man ska göra det som måstes. Nu på förmiddagen har jag hunnit med både posten och systembolaget tack vare att det knappt är något folk ute och rör på sig. Inga köer och ingen trafik. Åter vid köksbordet kan jag nu fortsättta med att utöka Vinbutiken så vi närmar oss hela trehundra olika flaskor att välja mellan. Det ni! Alla ni tiotusen människor som handlar godsaker genom oss, det är minsann inte illa. Om ett timme flyttar jag mig till spisen för lunch. Picata står på menyn. Innan dages slut ska dessutom en weekend i Dublin bokas för ett återseende av en god gammal vän.

Tala om att vara privligierad!

Andreas Kjörling, Sommelier
Publicerad: 20 November 2008 @ 11:00, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
Riktigt mätt och belåten, och detta på sån't som bara fanns i kyslkåpet! Finhackad vitlök fräst i olivolja, lite soltorkad tomatpulver, krossade tomater, balasamvinäger, lagerblad, salt, peppar och en ordentlig dos vitt vin fick sakta koka ihop. I ungnen grovt tärnad oskalad potatis (tvättad) på 250 grader med mycket olivolja. När pluggen är så där härligt rostad stänger jag av ugnen och låter den stå på eftervärme. Picatan utgjordes av tunt skivad fläskkotlett utan ben som jag panerat i ströbröd och steker gyllene på båda sidor i olivoja och smör.

Lagom till köttet är färdigt tar jag ut formen och blandar upp potatisen med ruccola och mozarella, sedan är det bara att servera. Halva tallriken med potatis och grönt, andra halvan med en läcker tjock tomatsås i botten och tre gyllene skivor ovan på.

Det torde nog bli en lätt middag efter den lunchen, men vem vet?

Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 20 November 2008 @ 17:31, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
Som jag skrivit tidigare rör jag mycket på mig under dagarna, allt som oftast går jag eller åker kollektivt inne i stan, något jag trivs bra med. Men detta snöglopp! Jag promenerar i regel raskt och vet ungefär hur lång tid det förväntas ta från punkt a till b. Efter snart 15 år på krogen så finns det onekligen ett visst schvung i stegen. Men varje år är det samma visa, Det är som om renhållningen inte fanns i city, utom i lapplisornas värld då. För varje steg framåt är det som att ta ett halvt bakåt. Missförstå mig inte, jag gillar vintern och snön. Igår satt jag i min soffa och tittade på det yviga snötäckta grenverket utanför fönstret och beundrade naturens enkla men slående skönhet. Fjällstuga är bodad för att införlova grabben i skidåkandets förlovade värld. Så missförstå mig inte, jag gillar vinter, men med den får gärna lite snöskottning komma. Jag har inget minne av decimeterdjup glopp i norrland. De vet att vintern kommer varje år och med den snön. Där skottas det banne mig dygnet runt om så behövs så varför går det inte i Stockholms innerstad eller i förorten heller för den delen. Man kan bara undra medan man med blöta skor halkar omkring längs gatorna.

Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 25 November 2008 @ 19:26, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
Eller gästkontakt i det här fallet...Hade igår stämt träff med några goda vänner på lokal, den här gången på Harry B James mitt emot NK i centrala Stockholm. Väl framme vid krogen ställer jag mig sist i den cirka tio meter långa kön. Ser fram emot att träffa mina vänner men har inga förväntningar på krogen då jag aldrig varit där tidigare och heller inte haft något intresse av att gå dit. Val framme vid dörren ber vakten mig att kliva åt sidan och säger att han ska prata med mig inom kort. Visst säger jag och gör som jag blir ombedd. Han förklarar för mig att jag inte blir insläppt eftersom jag ställde till så mycket problem sist jag var där. Tala om förvåning! Att i det läget försöka reda ut förväxlingen är lönlöst. Med en axelryckning vänder jag och går därifrån. Kommer jag någonsin att gå tillbaka dit? Knappast. Visst är det bra att känna igen kunder och gäster, men det vill ju till att det faktiskt blir rätt.

Andreas Kjörling, Sommelier
Publicerad: 29 November 2008 @ 19:23, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
Det är inte klokt vad dagarna går fort ibland. Nu är det redan lördag och jag begriper knappt vad som hänt. Under dagen kommer jag att lägga in några nya viner från Sydafrika i butiken. Däribland Newton Johnson från Walker Bay, fantastiskt bra Pinot Noir och Chardonnay. Outstanding helt enkelt! Inte omöjligt är att en god vän kommer på sen middag, då är det vegetariskt som gäller. Helt klart en utmaning med tanke på det ofta mediokra utbud av grönsaker som finns i många av de lokala affärerna. Det får nog därför bli en vända till Coop Forum, likt förra helgen. Tankarna drar lite mot en fylld paprika gratinerad i ugn med getost. Till det en härligt krämig risotto. Blancherar jag grönsaker till paprikan får jag ju en perfekt buljong att koka ris i. I skafferiet ligger bland annat Zuccardi Q Tempranillo som uthämtades härom dagen. Ett lagom fylligt vin med riktigt snygg struktur, bra syra och tannin i perfekt balans med generös röd frukt. Vi får väl se vad kvällen bjuder på....

Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 6 December 2008 @ 11:46, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
Besökte igår en tillställning i all enkelhet med goda viner importerade av Vinovativa. Företaget fyller fem år och har på den tiden verkligen lyckats etablera sig på svensk vinmarknad. Det är få förunnat att göra det. I vårt avlånga land finns hela 800 företag, några stora och många små, med licens för att importera vin och sälja till restaurang och Systembolag. Det kan vem som helst begripa att det är snudd på omöjligt att lyckas. Kan på rak arm bara komma på två riktiga solskenshistorier i sammanhanget, nyss nämnda Vinovativa och vännerna på Prime Wine. Vad är då receptet bakom framgången?  Ja säg det... Klart är nog i de flaesta sammanhang att det är de snabba som äter de långsamma, inte de stora som äter de små. Förhoppningsvis kommer vi att få tillgång till lite goda viner från nyss nämnda Vinovativa under början av 2009. Provade bland annat spännande viner från Slovenien som jag gärna vill se mer av. Otroligt häftig var Deut Lex 1999 av Edi Simic. Gjord av druvorna Cabernet Sauvignon, Merlot och Cabernet Franc. Enormt koncentrerad och fullmatad med frukt och tannin. Känns som den skulle behöva minst tio år till.

Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 9 December 2008 @ 12:28, Kategori: Egna tankar, Kommentarer: 0 st
 
RSS-feed

Du läser just nu Andreas_Kjorlings blogg

Tipsa en vän om denna blogg!

Till bloggens startsida

Senaste inläggen
This is Englad
I min trädgård.
Förord
Ny livsstil
Till slut
Uppbrott
Kill your darlings
Spanskstudier
Livets mening
Effektivitet

Kategorier
Egna tankar
Marocko
Prosecco
Sommelierbloggen

Arkiv
Augusti 2010
Juli 2010
Juni 2010
Maj 2010
April 2010
Mars 2010
Februari 2010
Januari 2010
December 2009
November 2009
Oktober 2009
September 2009
Augusti 2009
Juli 2009
Juni 2009
Maj 2009
April 2009
Mars 2009
Februari 2009
Januari 2009
December 2008
November 2008
Oktober 2008
September 2008
Augusti 2008

Just nu
Du kikar i kategorin Egna tankar.

Prenumerera

Prenumerera på Andreas_Kjorlings blogg. Fyll i din epost och mobilnummer, klicka därefter på "Prenumerera".

Epost:


Mobilnummer:


Jag godkänner att jag får ett email för varje nytt blogginlägg som Andreas_Kjorling skriver. Om jag vill avsluta min prenumeration gör jag det via en länk som finns längst ned i varje utskick.