Manus är sedan länge skickat, korrekturläst och nu retunerat igen. Nu återstår bara förordet. Tystnaden i huvudet är total. Det är svårt att skriva när kravet o tidspressen hänger över en, men bara ibland. Andra gången är det den bästa piskan som tänkas kan.
Kanske har det senaste årets lyrikförfattande gjort mig bortskämd med inspiration att sätta ord på pränt. Jag avslutade för en tid sedan en fantastisk bok av den prisbelönte Haruki Murakami med titieln Dance Dance Dance. Bokens alterego till lika huvudrollsinnehavare försörjer sig om matskribent, men kallar det för att skotta snö. Monotont arbete utan större utbyte.
Det för mig påminner mer om mitt nuvarande kontorsjobb, där merparten består av att fråga om sladden sitter i. Nu börjar stundande bok nå sitt slut av produktionen. Då ska ju ivern vara som störst, inte sant? I synnerhet med förmiddagens löfte om god publicitet i tabloidpresen. Jag siktar på morgondagens två timslånga promenader och förlitar mig på piskan. Det är ju trots allt bara att leverera.
Precis som förr.
Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 29 Juni 2010 @ 21:10,
Kategori: Egna tankar,
Kommentarer: 0 st
|
|
RSS-feed