Slutet gott allting gott heter det i sagans värld, men inte i verkligheten. Det kommer sällan något gott ur dramatiska slut. Inte heller den här gången. Det som kunde ha varit en fin vänskap har tagit många vändningar och nu nått sitt slut. En del av mig känner att det inte var mitt val, likaväl som det naturligtvis ändå var jag som fattade beslutet. Beslutet att gå vidare, att inte ställa upp på oärlighet och lögner.
Mina vänner och familj säger att jag är värd bättre. Då ska det i rättvisans namn sägas att det är hon också. Värd ett liv med stabilitet, självkänsla och välmående. Precis som alla människor.
Har under kvällen med P's. hjälp hämtat hem det som var mitt. I princip allt ihopplockat i lägenhetens hall och utlämnat. Inte av henne själv utan hennes två väninnor, den ena argare än den andra. J såg jag inte till. Hon satt inne i kammaren och ville inte komma ut. Nu är lägenheten nära nog tom igen.
Även om det kändes rätt att hämta det som var mitt, så har jag inte vunnit något. Det är bara hon som har förlorat. Det är tråkigt. På sätt och vis tycker jag synd om J. Det var ju inte det här jag ville. Men även ett förhållande två vänner imellan måste bygga på öppenhet, ärlighet och ett ömsesidigt intresse för varandra. Ur lögn och svek kommer aldrig något konstruktivt. Det har jag lärt mig av både mina egna och andras misstag och hoppas att även hon gör det.
A.
Publicerad: 21 April 2010 @ 04:49,
Kategori: Egna tankar,
Kommentarer: 1 st
Jag är en människa som gärna ger av mig själv, som litar på andra människor, har många vänner. Ibland händer det att jag bryr mig extra mycket om någon, till och med faller för någon, förälskar mig hejdlöst. Precis som alla människor gör. Man tappar fotfästet, ger allt. Omtanke, tid, energi med förhoppning om att få något tillbaka, få bekräftelse, att bli älskad för allt man är, vill och gör.
Men så en dag kommer någon annan, som kanske har funnits där hela tiden, men som vän, i bakgrunden. Plötsligt blir man åsidosatt, inte önskvärd, ivägen. Så hände mig. Det sas att han inte tyckte om mig, att det var jobbigt att jag fanns i hennes liv. Jag trodde de var vänner, ty så var det sagt, det hade hon lovat mig. Givetvis blev jag ledsen, när mitt sällskap inte dög. För att få en förklaring skrev jag till honom, utan svar, bara kvävande tystnad.
Jag tyckte det är tråkigt att du och jag inte kan vara vänner. Jag vet att du tycker mycket om J, precis som hon tycker om dig. Att jag har starka känslor för henne är ingen hemlighet. hon betyder otroligt mycket för mig. Mest av allt vill jag bara att hon ska var lycklig.
Hade jag varit i din sits skulle jag vara tacksam mot den som gjort så mycket för en kär vän. Jag har verkligen gjort allt för henne. Kämpat för att hon ska ha det så bra och må så bra som bara möjligt. Hundvakt, mat, pengar, mobil, dator, skjuts och jobb är bara en del av det. Tro mig när jag säger att jag inte bryr mig om kronor och ören, de kommer o går. Det som betyder något är all den energi och engagemang jag givit av mig själv. Jag har haft kontakt, om än inte träffat henne, varje dag sedan augusti för att höra hur hon mår eftersom jag vet att hon stundtals har haft det väldigt tufft. Ärligt talat tror jag inte att Julienne hade varit där hon är idag, så stark och glad som hon nu är, om inte någon hade hjälpt henne så mycket som jag gjort.
Att bli ivägkörd på det viset som hände i måndags gjorde mig mycket illa. Jag har ju absolut inget emot dig D och kan faktiskt inte förstå varför du tycker så illa om mig. Vad ont har jag gjort dig? Hoppas du kan förmå dig att ge mig ett bra svar.
Idag på morgonen läste jag att hon är kär, i honom, han som bara bara var kompis. Klart att jag är glad för hennes skull. Det jag inte förstår är vad som ger en människa rätten att utnyttja någon så urskiljningslöst, bara för att denne helhjärtat vill ställa upp, vill få finnas för sin käresta. Varför är det så svårt att ärligt säga hur det ligger till? Nu kan jag inte annat än att bryta helt, hämta hem de saker som tillhör mig och vända ryggen. Vända ryggen mot den människa som jag ägnat all min uppmärksamhet i snart ett år.
A.
Publicerad: 20 April 2010 @ 16:41,
Kategori: Egna tankar,
Kommentarer: 1 st
|
|
RSS-feed