Det är ett helvete, med snabb resa utför
mediokert redan från start.
Hur kunde jag bli så lurad
av ord bara jag sa
löften bara jag gav
Det är slut nu, över,
nu väntar bara botten.
Orden kommer inte längre till mig
stenen i bröstet sitter fast
Jag bär den med mig
blir aldrig kvitt den.
Tårar bränner mina ögon
tunga djupa suckar utan kraft
Jag kan inte nå fram
inte släppa taget.
En grå tät dimma sprider ut sig över livet
allt försvinner, förlorar sin betydelse
En efter en, för varje dag, varje steg
längre in i dimman
djupare, allt mer ensam.
Mörkret faller
kvar finns bara stappla eller stupa.
A. K.
Publicerad: 16 November 2009 @ 13:45,
Kategori: Egna tankar,
Kommentarer: 1 st
|
|
RSS-feed