Jag har en konstig blandning av tomhet och tillfredställelse inom mig. En av de bästa böcker jag läst är nämligen slut. De sista raderna tog jag mig igenom med tårar i ögonen. Boken heter Shantaram och är skriven av Gregory David Roberts och är en självbiografi. Denna fantastiska historia har trollbundit mig i fyra veckors tid.
Han rymmer från ett tjugo-årigt fängelsestraff i Australien, via Nya Zeeland till Bombay i Indien. Lär sig Hindi såval som Marathi, startar en sjukvårdklinik, har samröre med maffian, blir skådespelare i Bollywood och slåss med Mujahedin. En helt fanststisk historia, vackert skildrat med med såväl glädje, spänning och sorg. Här ryms både poesi och livsvisdom.
Boken är skriven på engelska och bör absolut läsas på sitt originalspråk.
Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 21 Oktober 2009 @ 21:38,
Kategori: Egna tankar,
Kommentarer: 0 st
Jag har en ny kompis därhemma, han är med mig runt hela lägenheten, vad jag än gör. Nyfikna stora mörka ögon följer mig, ofta med huvudet på sned, som för att förstå bättre vad som händer. Bästa platsen är i regel framför fötterna på mig, för att vara säker på att inte missa något.
I köket spelar nosen en viktig roll, man kan vara säker på att få både en och blöt kyss på handen när man minst anar det. Pasta, kokt som okokt, slinker gärna ner i magen, tillsammans med allt annat som tänkas kan. Det är som att ha en sophink på fyra tassar, men go är han!
Chivaz, en drygt tio månader gammal Amstaff, fylld av energi, nyfikenhet, bus och tillgivenhet. Det finns mycket att lära men på dryga två veckor han varit hos mig har vi blivit bra kompisar, han och jag. Det är trevlig med sällskap minsann.
Andreas Kjörling, Sommelier
Publicerad: 8 Oktober 2009 @ 10:48,
Kategori: Egna tankar,
Kommentarer: 0 st
Det sitter en kvinna i spärren på tunnelbanan nästan varje dag jag åker från kontoret. Hon ser alltid uttråkad ut, nästan apatisk i blicken. Det kan inte vara roligt att sitta där, inte ett enda leende har passerat hennes läppar under de månader jag sett henne. Trotts det ler jag alltid vänligt mot henne och tänker att en dag kanske, kanske ett snett litet leende skulle få kröna även hennes ansikte.
Om jag lyckas, det kan bara tiden utvisa, eller möjligen damen i spärren, avgöra.
Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 7 Oktober 2009 @ 12:44,
Kategori: Egna tankar,
Kommentarer: 0 st
|
|
RSS-feed