En av dagarna i Italien ägnades åt Salami, med besök i salamifabrik. Italien är det land i världen som har flest olika sorter, cirka 800! I den här fabriken producerades 54 av dem. Missförstå mig inte, jag älskar salami och alla andra charketurier. Men den industriella processen är för den sakens skull inte något jag längtar efter att se. Pallvis med tråg fyllda av fett och köttslamsor, kar med saltvatten och tarmar. Allt akompanjerat av en påträngande lukt och hög ljudnivå.
Jag är mer intresserad av hur grisen hade det, vad strövade kossan omkring någongstans, om den nu gjorde det. Frågan är, när en typ av charkprodukt ska marknadsföras. Vad är det som kommuniceras bäst? Nyttan med den, i det här fallet den goda smaken. Eller är det ursprunget, dvs grisens hemvist och tidigare leverne? Jag är nu som innan helt övertygad om att det inte är det löpande bandet som är det bästa argumentet.
Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 30 September 2009 @ 09:49,
Kategori: Egna tankar,
Kommentarer: 0 st
|
|
RSS-feed