Efter att ha avlagt en visit i min barndoms trakter Ådalen inser jag åter hur viktiga de fyra åren var för mig. Hur präglad jag blev, hur mycket jag tycker om den vackra naturen, älven, skogen och all grönska. Poeten Pelle Molin skrev kring förra sekelskiftet följande strof:
Det är Ådalen, Guds verk, då han på samma gång log och vredgades!
Och sannerligen, han kunde inte ha mer rätt. För den som vill se den vackra byggden föreslås boende i Resele G:a prästgård som numer trots årens förfall fungerar som Bed & Breakfast. Tänk då på en lycklig liten pojke i åtta-årsåldern som växer upp i någon form av Madicken-idyll.
Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 27 Juni 2009 @ 11:19,
Kategori: Egna tankar,
Kommentarer: 0 st
Satt en dag i våras och drack min espresso tillsammans med min vän o kollega M här i Gamla stan. Beklagade mig över de skjortor jag både ägde och inte ägde. Förklarade att jag sökte något somrigt. Jag vet precis sa han. Det ligger en butik här nere på Nygatan. Blanc de Nile! Allt i vitt, härliga plagg för somriga dagar.
Jag har länge väntat på dagar att använda min tunika i egyptisk bomull. En vecka på Sicilien gav stor glädje av den. 37 grader och vindstilla. Då är det skönt att ha något svalt och tunnt på sig som ändå ser välklätt ut.
Nu tycks det som om även vårt vackra Stockholm får lite sol och värme. Tunika på!
Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 22 Juni 2009 @ 11:18,
Kategori: Egna tankar,
Kommentarer: 0 st
Har aldrig varit något fan av potatissallad. Tycker ofta att det är bland det mest uttjatade som finns. I synnerhet när den kantas av några skivor rostbiff. Fantasilöst som en komunalpolitiker i svensk småstad.
Men nu har det hänt något, jag har under våren blivit stor fan av... just potatissallad. Givetvis gör jag den då själv. Färskpotatis, strimlad romansallad, grön sparris, cocktailtomater och rökt sidfläsk. Allt blandas med lite salt o peppar efter behag. Sist men inte minst gör jag en dijonvinaigrette. Olivolja, dijonsenap, vitvinsvinäger, salt och peppar. Allt rörs ihop till en homogen sås, som till färgen påminner om en ljus hovmästarsås.
Vinaigretten blandas sedan ner i salladen som får en precis lagom krämig textur. Superläckert och somrigt. Det torra rosévinet sitter som en smäck! Blir det sallad över är det bra att ställa in i kylen under plast. Det är då bra att ha lite romansallad att dryga ut med så man får tillbaka lite av krispigheten.
Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 8 Juni 2009 @ 16:13,
Kategori: Egna tankar,
Kommentarer: 1 st
|
|
RSS-feed