Jag är stor vän av Berns Salonger, tro mig, det är jag verkligen. Inte bara för att det är en kär gammal arbetsplats förknippad med många roliga minnen. Utan även för att det är ett riktigt bra ställe, både för mat och sen nattklubb.
Men Bistro Berns...
Var där och åt en sen söndagslund med son och bror. Efter en stunds väntande lyckades vi med visst vinkande påkalla uppmärksamhet och blev anvisade ett bord nära entrén. Beslut fattades snabbt men beställningen dröjde. Det var något segt söndagsaktigt och lite bakfullt slentrian över servitören. Han stod hellre och småpratade vid grannbordet där ensam, förmodligen bekant dam, satt o läste sin pocket. Ordet Bistro kommer från ryskans Bustro som betyder skynda, men så var inte fallet här.
En dryg halvtimma senare serverade rätterna, en poucherad röding, en Steak minute napperad i kall rödvinsås och en Croque Monsieur dränkt i Dijonsenap. Behövs knappast sägas att sonen inte åt sin Croque. Som välvillig fader byte jag naturligtvis med honom. men knappt jag kunde äta den. När väl betalning var aktuell tvingades vi uppsökta nämnde kypare för att lämna kortet.
Skärpning Berns. Bättre kan ni!
Andreas Kjörling, Sommelier
Publicerad: 10 Maj 2009 @ 18:04,
Kategori: Egna tankar,
Kommentarer: 0 st
|
|
RSS-feed