Hade en bit lammstek överblivet i kylen. Varför inte göra en god lammgryta? Men Akli D i högtalarna infann sig den nordafrikanska inspirationen.
Vitlök, röd paprika, grön zucchini fräses i en stor sautepanna.
Kanelstång, kummin och chili i.
I en kastrull bredvid får brytbönor ett uppkok.
Grovt skurna tomater, vinäger och krossade tomater i sautepannan.
Allt puttrar på och häliga dofter sprider sig. En burk blandade bönor tillsättes.
I en annan panna fräses gul paprika, gul zucchini och sticklök som sedan blandas med de nu lagom kriskpiga brytbönorna.
Sist men inte minst det grovt skurna lammet ges lite stekyta. Allt blandas sen och får sjuda en tio minuter under lock.
Eftersom jag gillar det liter starkare fick en ordentlig klick sambal oelek vara med på slutet också. Salt och peppar givetvis.
Bon Apetit
Andreas Kjörling, Sommelier
Publicerad: 24 April 2009 @ 09:36,
Kategori: Sommelierbloggen,
Kommentarer: 0 st
Ibland får jag känslan av att allt händer av en anledning, att det finns något större än oss själva som styr. Under eftermiddagen tog jag tunnelbanans blå linje hem som så ofta annars. Klev på och packade upp min dator. Efter en liten stund börjar jag läsa en bekants blogg varvid tiden springer iväg. Djupt försjunken i texten missar jag min hållplats och lyfter blicken först i Rinkeby.
Nåväl tänker jag, jag kan lika gärna gå härifrån. Eftersom jag har datorn i min hand bestämmer jag mig för att sätta mig ner på en bänk och läsa färdigt, medan perongen blir folktom så när som på två pojkar i åtta-nio års ålder.
Den ene hoppar ner på spåret för att plocka upp några mynt medan kompisen ivrigt guidar honom:
-Där, där! Det ligget ett där också!
Allt händer på några sekunder. Pojken på spåret försöker komma upp igen men har perrongen i höjd med hakan och kan inte. Jag släpper min dator, rusar fram, tar hans handleder likt han tar mina och jag drar upp honom. Fortfarande är det bara vi tre på hela perrongen. Minuten efter kommer nästa tåg. Jag talar om för honom att det jättefarligt, han nickar och springer iväg med kompisen.
Först då börjar mitt hjärta slå hårt, banka. Vad var det som fick mig att missa min station, att sätta mig på bänken, att stanna kvar några sekunder extra? Var det slumpen? Jag tror inte det, vill nog hellre tro att vi inte förstår allt som händer omkring oss. Tankarna rusar i mitt huvud. Vad hade hänt annars?
Alla har vi fått en stund på jorden. Ta vara på den, vårda den, njut av den!
Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 22 April 2009 @ 23:00,
Kategori: Egna tankar,
Kommentarer: 1 st
Det är underbart! Turistsäsongen närmare sig, det blir allt fler guidade turer i på våra anrika gator i gamla stan. Dagisklasser och japaner, komvuxelever och andra turister informeras om kopparstatyer och kultur. Under dagens promenad till vårt kontor kunde den matnyttiga informationen höras:
.....Bellman var en känd sångerska men inte någon vidare kristen......
Der är underbart! Ivriga dagisbarn lär sig om vår kultur, eller hur var det nu? Kanske läge att skicka några guider på tur istället?
Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 22 April 2009 @ 11:37,
Kategori: Egna tankar,
Kommentarer: 0 st
För några år sedan fanns det en reklamkampanj för Salming med slagorden: Byt Kalsonger! Inte vet jag om folk har gjort det eller inte, lika lite vill jag veta. Trots det kan man inte undgå att bli varse. Blicken möts ofrivilligt av halva stockholms manliga befolkning med lågt hängande byxor och kalsonglinningen ovanför.
Har man nu valt det modet och trivs med det så fine.. Men böj då för .... på benen när ni ska plocka upp något! Bespara oss andra resår och hårigt myntinkast.
Förr sas även: Klipp dig o skaffa ett jobb. Nu är modet mer korthårigt så uppmaningen är förlegad.
Tidens melodi torde snarare vara:
- Dra upp byxorna och skaffa ett jobb!
"If you see a sign that says: Say no to crack, and it reminds you to pull your jeans up. You might be a redneck!"
/ Jeff Foxworhty
Andreas Kjörling, Sommelier med byxorna på.
Publicerad: 18 April 2009 @ 14:36,
Kategori: Egna tankar,
Kommentarer: 0 st
Kan någon vänligen förklara vad som rättfärdigar mäklarjonens konsekventa ovana att lämna kvar sina Till Salu-skyltar i var och varannan rabatt. Som någon sorts kvasi-legitim praxis besudlar de rabatter och gräsmatter i Stockholms alla tätbebyggda områden. Ibland i drivor.
Kan inte låta bli att ta till den gamla barndomsretoriken "tänk om alla skulle göra så.." Då skulle vi vada i komersiella budskap om allt från falukorv till solresor, pensionssparande och pokerspel. Sätt ut en skylt och glöm kvar den sen är taktiken för denna gorilla-marknadsföring.
Betalar en hygglig slant varje månad till HSB och får för det underhåll av gård och trappuppgång, sophantering och diverse förmåner. Men plocka rätt på skyltar ingår inte i någon fastighetsskötares arbetsbeskrivning, uppenbarligen inte heller i mäklarens.
Andreas Kjörling, Sommelier
Publicerad: 13 April 2009 @ 12:02,
Kategori: Egna tankar,
Kommentarer: 0 st
En av mina personliga favoriter är bruschetta, gärna med tomat, basillika, portabella och pancetta. Svårt att äta sig mätt på bara. Med inspiration från favoriten tärnade jag ovan nämnda ingredienser tillsammans med sticklök salt, peppar och balsamvinäger. Allt till en smakrik pytt.
Efter att ha lagt detta åt sidan var det nästan som en scen ur Gudfadern. Eller... tja, jag kokade i alla fall tomatsås, i vilken en klick creme fraiche även fick vara med för att binda upp den extra.
Spagetti al dente, och därefter blanda ihop allt, upp på tallrik och hyvlad hårdost på toppen. Middag intogs framför filmen Miraklet i St Anna. Ett sevärt krigsdrama av Spike Lee.
Som ofta annars med ett politiskt, för all del hedersvärt budskap, skildras gripande dramatik i andra världskrigets italien. Ett klart pluspoäng för min sida är att filmen utspelar sig på såväl italienska, som tyska och engelska.
Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 9 April 2009 @ 08:27,
Kategori: Sommelierbloggen,
Kommentarer: 0 st
På Glenn Miller Café är det tystnad som gäller, ja så när som på musiken vill säga. Det innebär inget snack, inga mobiltelefoner och inget, inget, inget alls utom musiken. De trenne välbärgande herrarna vid bordet bredvid hade uppenbarligen inte begripit det. De var, till skillnad från oss andra, inte där för musiken. Nej det var roligare att leka med telefonen, prata med kompisar i densamma och tjattra i kapp. Slående likt sonen och två kompisar, det vill säga ett gäng åtta-åringar.
Två tillsägelser och några hyschningar och arga blickar fick dem dock att tappa modet. En liten bit in i andra setet bröt de upp och lämnade lokalen.
Bengt Enryds Kvartett Explorer fick åter odelad uppmärksamhet. Under andra halvan av kvällen var vi inte mer än 15 gäster i lokalen. Tala om intimt! Med förstklassig musik, god mat, kall Paulaner och trevligt sällskap blev kvällen till slut mycket lyckad.
Andreas Kjörling, sommelier
Publicerad: 3 April 2009 @ 14:38,
Kategori: Egna tankar,
Kommentarer: 0 st
|
|
RSS-feed