Vi har lånat den här jorden en liten stund. Vi lever här tillsammans, eller åtminstone borde vi det. Vi matas dagligen med ord och begrepp som global uppvärmning, terror, lågkonjunktur. Ibland känns det som en medial frossa, eller är det vi själva som frossar i rubriker om andras olycka? Inget och heller inte någon kan försvara vad som händer i världen men vi kan alla känna oss ansvariga. Någon förklarade för mig att din ovän är minst lika arg på dig som du honom eller henne. Med den vetskapen bör man då tänka efter vad man kan göra för gott för denne. Vända spiralen. Ta ett steg tillbaka, reflektera. Vad är det som egentligen betyder något, varför har vi givits privilegiet att spendera en livstid här? Livet är kort, vårda det, vårda andras, njut av det. Det är NU det är, inte sen. Då är det vår barns tur, deras barns tur och så vidare.
Ring någon du inte pratat med på länge, skriv ett brev, gör något för någon annan, vare sig det är en sorterad soppåse, en klapp på axeln eller ett vänligt ord så ger en god gärning sin belöning. Även om vi inte alltid förstår den.
Andreas Kjörling, sommelier
RSS-feed