Idag var det branschens tur att prova fantastiska viner från Italien, denna gång i den vackra spegelsalen på Grand Hotel. Här syntes de flesta stora importörna, journalister, sommelier och annat restaurangfolk. Med så många viner är det snudd på omöjligt att prova allt. Jag tar mig därför alltid tid att bläddra igenom utställarkatalogen noga för att sedan välja ut vad jag absolut vill prova. I vanlig ordning är det Veneto, Toscana och till viss del Piemonte som dominerar utbudet vilket gör att jag till stor del väljer bort dessa viner. Givet vis provar jag gärna om någon vurmar för ett vin men det är för mig mer intressant att prova sådant som jag kanske annars inte skulle göra.
Bland dagens guldkorn ska nämnas en vit Nebbiolo från Lombardiet, Chiavennasca Terraze Retiche di Sondrio från producenten Conti Sertoli Salis. Ett minst sagt spännande vin med tanke på druvan. Härlig, syra och mineral med välbalanserad frukt och lång eftersmak.
En annan riktig höjdare på vitvinssidan är Fiano di Avellino från Radici. Massor av vulkanisk karaktär. En bra syra och elegant frukt gör vinet till en glädje. I eftersmaken återfinns tydliga mineraltoner med snudd på rökig karaktär.
Ca'Lojera från Lugana representerade södra Lombardiets bidrag till de vita vinerna från Italien. Även detta ett mycket trevligt vin även om årgången 2003 saknade lite syra. Överraskande är hur dessa viner utvecklas med åren. Många av dem mår bra av sju, åtta års lagring, något som verkligen inte är vanligt för vita Italienare.
På den röda sidan ska nämnas 2005 Krafuss Poinot Noir från Alois Lageder. Kan närmast beskrivas som en blandning av nya-världen och gamla världens Pinot Noir-viner. Solmogen röd frukt i smak men med torra strama taniner och en välbalanserad syra som gör vinet mycket elegant. Generellt upplever jag att Alois Lageder under senare år verkligen har ryckt upp sig.
Cannononau di Sadregna från Azienda Agricola Gabbas är något jag gärna provar igen. Den något billigare varianten "Lillove" imponerade mest med sin mjuka frukt och balanserade struktrur. Ett gott och i Sverige något ovanligt vardagsvin.
Min favoritbarbera från Monferrato gjord av La Guardia finns ännu inte representerad i Sverige vilket för mig är obegripligt. Då får man nöja sig med klassikern från Luigi Voghera istället. Även om jag inte provade den idag kan jag alltid föreslå den. Bra vin för pengarna helt enkelt. Slutligen ska jag i rättvisans namn erkänna att jag med glädje sörplade både Barolo och Barbaresco. Två trevliga producenter här är Burlotto och Caretta. När lokalen senare på eftermiddagen fylls med ytterligare människor ger jag upp trängseln och beger mig hemåt nöjd med dagens vinupplevelse.
Andreas Kjörling, Sommelier
Publicerad: 8 December 2008 @ 17:00,
Kategori: Sommelierbloggen,
Kommentarer: 0 st
|
|
RSS-feed