Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken
Endast tomten är vaken

Ja riktigt så illa är det nog inte en onsdagseftermiddag på kontoret men Julen närmar sig, (idag är det bara fyra veckor kvar) och med den goda drycker i glaset. Julöl är det många som dricker men allt för ofta är det något av de stora märkena från något av de dominerande bryggerierna (läs Åbro, Falcon, Spendrups och Carlsberg). Under framför allt senare år har intresse i vårt avlånga land väckts för så kallade mikrobryggerier. Julöl från både svenska och utländska finns att tillgå inför stundande storhelger med dignande bord. Nu ska jag för all del inte svartmåla alla stora bryggerier, de gör bra grejor de med. I dagens provning har öl från Boston Brewing Company fått smita med och de tillhör inte precis de minsta i världen med sin storsäljande öl Samuel Adams. Lite malplacé i provningen, men ändå inte, är Hannas Sweet Mistlekiss som trots att det är en cider får vara med.

Resan börjar hemma i Svedala med Arboga Julöl som är en mörk lager, det vill säga underjäst men med mörk malt. Inget on om denna men jag gillar nog öl som smakar mer även om här finns en trevlig beska. Jag går därför raskt vidare till nästa glas där St Peters Winters Ale skummar. Här är det mer av allt, men den är också underjäst då det är en ale. Det brukar ge mer karaktär. Riktigt gott är det! Man får vad man betalar för. Kryddor, malt, humle, härligt rostade aromer och lång eftesmak.

- Smaka mer? Javisst kan det göra det, om man knäpper upp en flaska från Anchor Brewing Company i USA. Ännu mer kryddor, maltighet och dessutom lite sötare karaktärer i doften som ger ölet en härlig mersmak.
För den som vill slå på en ännu större trumma hänvisas med fast och varlig hand till Belgien. I det här fallet till Achouffe som ägs av Brouwerij Duvel Moortgat. Förpackad (va ordet sa Bull) i ändamålsenlig 75 cl-flaska. Chouffe N’ice är kryddad med timjan och Curaçao som väl döljer de 10 volymprocenten. Ett härligt smakrikt öl med mycket kraft. Visst är det gott men att dricka öl med så mycket alkohol som måltidsdryck är jag tveksam till. Den här flaskan spar man nog hellre till senare på kvällen. 
När gommen börjar bli trött efter alla smakintryck är det inte så tokigt att gå tillbaka till något lite lättare och friskare. En halvtorr cider med lite skogskaraktär och tydliga inslag av kanel i doften. För en öldrickare känns den lite väl läskliknande men det är inte så dumt med någon annan dryck då och då för att rensa smaklökarna.
Klar favorit är i dagens övning är definitivt St Peters Winter Ale. Nedan finns namn och varunummer på provade drycker.
Schkåål

Andreas Kjörling, Sommelier

Fakta – Arboga Julöl
Typ: Mörk lager
Producent: Three Towns Independent Brewers, Sverige
Alkoholhalt: 5,6%
Jäsning: Underjäst
Artikelnummer: 11397-01
Volym: 500 ml-butelj
Pris på Systembolaget: 14,90 kr

Fakta – St Peters Winter Ale
Typ: Ale
Producent: St Peter’s Brewery, England
Alkoholhalt: 6,5 %
Jäsning: Överjäst
Artikelnummer: 11331-01
Volym: 500 ml-butelj
Pris på Systembolaget: 25,80 kr

Fakta – Anchor Christmas Ale 2008
Typ: Ale
Producent: Anchor Brewing Company, USA
Alkoholhalt: 5,5 %
Jäsning: Överjäst
Artikelnummer: 11325-03
Volym: 355 ml-butelj
Pris på Systembolaget: 21,90 kr

Fakta – N´ice Chouffe
Typ: Mörk ale
Producent: Achouffe/Brouwerij Duvel Moortgat, Belgien
Alkoholhalt: 10%
Jäsning: Överjäst
Artikelnummer: 11364-01
Volym: 750 ml-butelj
Pris på Systembolaget: 49,40 kr

Fakta – Hannas Sweet Mistlekiss
Typ: Julcider
Producent: Three Towns Independent Brewers, Sverige
Alkoholhalt: 4,5%
Jäsning: -
Doft och smak: Sötsyrlig med smak av mandarin och kanel.
Passar till: Som törstsläckare eller om du tröttnat på julölen och vill prova något nytt.
Artikelnummer: 11386-02
Volym: 330 ml-butelj
Pris på Systembolaget: 14,40 kr

Fick i slutet av förra veckan tillfälle att sitta ner i PrimeWines vinbar på Östermalmstorg för ett möte med Pierre Jean Villa från Vins de Viennes i Rhõnedalen. Tre passionerade vinodlare från norra Rhone slöt sig samman för drygt tio år sedan för att återskapa vingårdslägena runt staden Vienne. Området som går under appellationen "Vin de Pays des Collines Rhodaniennes" var högt aktat för sina kvalitetsdruvor under romartiden, men har ända fram i modern tid hamnat i skymundan av de mer kända distrikten som Cote Rotie och Hermitage.

Vins de Vienne´s vinodlar-vinmakarteam utgörs av Yves Cuilleron, Pierre Gaillard och François Villard och för 5 år sedan så anslöt även Pierre Jean Villa samt att han klev in som VD för företaget. Hans burgundiska skolning sätter tydlig prägel på vinerna där elegans och finess är minst lika viktigt som kraft och fyllighet. Övertygelsen om att vinet görs i vingården är uppenbar de inte uppvisar några problem med fenolisk mognad kontra sockermognad, något som annars är vanligt och resulterar i allt för alkoholstarka och obalanserade viner. (Nå’t som jänkarna gillar, dessa barbarer!) Vid sidan av att producera dessa fantastiska viner så har de även skapat ett mycket framgångsrik negociantföretag som innefattar alla toppappellationer i Rhône-dalen

St-Peray Les Blailères
Generös fyllig frukt i både doft och smak.
Bra syra, elegant flylig smak med nyanserad alkholton. Fruktigt, välstrukturerad med inslag av söta äpplen, päron och viss blommighet.
Lång eftersmak

Saint-Joseph  L Eloude
Ren ung mineralig doft med inslag av syrlig frukt
Torr frisk smak med bra syra, elegant frukt och balanserad alkohol och liten mycket angenäm kartighet i eftersmaken.
Mycket bra.

Condrieu La Chambée
Elegant, mycket fräsch doft med inslag av vita blommer
Bra syra, intensiv mineralton i smaken med inslag av äpple, blommor och citrus.
Lång eftersmak.
Mycket bra!

2006 Cotes du Rhone
Ung fruktig doft med toner av körsbär och plommon.
Medelfyllig smak med balansrade torra tanniner, bra syra och balanserad alkohol.
Medellång eftersmak
Snyggt och trevligt vin!

2006 St –Joseph (lanserades på Systembolaget 1 okt, no 2208, pris 149 kr)
Mörk ung kryddig doft med toner av björnbär och viss pepparton.
Fyllig, mycket elegant smak med bra struktur, torra tanniner och balanserad alkohol.
Arom av mörk frukt, bär och viss pepprighet.
Lång eftesmak
Mycket bra!

2006 Héluicum (från rankor planterade 2001-2002)
Mörk ung kompakt frukt med toner av mörka bär och kryddor.
Tät, kraftig smak med komplexa unga toner av mörk frukt. Strama torra tanniner, bra syra och balanserad alkohol.
Lång eftersmak.
Stor potential.

2006 Sotanicum (från rankor planterade 2001-2002)
Mörk fyllig frukt med tydliga toner av björnbär, peppar.
Silkeslen fyllig smak med mycket kraft, torra tanniner, balanserad syra och ung kompakt frukt av mörka bär. Lång eftersmak. Mycket bra.
Stor potential.

Förhoppningsvis får vi se mer av dessa viner i vårt avlånga land trots en liten produktion. Allt beror av branschkollegors goda vilja att köpa och PrimeWines tro på att sälja. Själv ska jag till bolaget i eftermiddag.

Andreas Kjörling, Sommelier

Svart med internet pa resan men rapport kommer.

Andreas Kjorling

Jag är nästan alltid på väg någonstans. I morgon är typiskt en sådan dag, möte på morgonen, möte på eftermiddagen på ett annat ställe och sedan jobb på kvällen. Det blir nog ingen frukost hemma. Det är sällan jag tar mig tid till det när jag jobbar. Destå oftare köper jag en macka och ta med mig. Kaffe på kontoret, lunch på stan osv.

Trots detta har jag haft hantverkare hemma för en offert på att snygga tlll lite i köket, göra plats för en diskmsskin och några andra små men för mig viktiga saker. Jag har knappt någon disk, är nästan aldrig hemma och sover mest när jag väl är det. Ändå känns det otroligt viktigt att ha ett hem att trivas i. Det ger en kraft att orka med långa dagar med mycket på agendan. Allt för att kunna betala sin hyra, ha glädje av fritid och vårda sina relationer. Frågan är hur man finner balansen? Är de extra timmarna verkligen värda de tusenlapparna? Ibland kan det vara så, men inte alltid. Mina tankar går till mannen som skulle köpa ny plånbok... -Köp en med mycket pengar i sa frun.

Ja alla finner vi lyckan på olika sätt, jag gillar att ha det ordnat omkring mig men hur man än försöker blir det inte alltid som man tänkt sig. Tänker ibland att jag ska dra ner på takten och lägga fokus på sånt som jag tycker är viktigt. Frågan är bara när ska jag hinna det?

A.

Berättade tidigare om ett mysslyckat biobesök men en mycket lyckad middag. Igår var det äntligen dags att se filmen Wall:e. En fin kärlekshistoria mellan två robotar blandat med lite spännande äventyr i rymden En bra film måste jag säga. Filmens budskap var onekligen det viktigaste. Ta vara på vår jord! I filmen har allt liv försvunnint från jorden på grund av för mycket gift och sopor, något som tycks vara på väg att hända i verkligheten. Som någon så bittert sa på radion: - tack för denna gång, vi ses till nästa evolution.

Ska det vara så? Det tror jag ingen vill. Försök göra en god gärning, något för någon annan redan idag. Anstränga sig lite mer än vanligt. Själv stannade jag bilen på en mörk landsväg igår för att hjälpa en medmänniska med motorstopp. Jag tror det är dags att vrida tillbaka klockan och köra lite old school. Är vi lite trevligare mot varandra orkar vi mer, sortera soporna till exempel. Stressar man och är sur tar det längre tid än närman är glad och har roligt. Nästa gång kanske det är jag som står där i mörkret, hoppas det är någon som hjälper mig då.

Andreas Kjörling, Sommelier

Någon resa till Portugal finns inte planerad för närvarande, men nog kan man uppleva lita av landet ändå. Riktigt spånnande viner kommer från Estremadura och den karismatiska vinmakerskan Sandra Tavares da Silva som gör vinerna Quinta da Chocapalha. Jag har beställt hem några flaskor att dela med goda vänner, kanske till skaldjur eller också bara för sig. Det är ju så gott!!

Sitter nu på ett pendeltåg från Södertälje hamn på väg mot Stockholm och nya vinprovningar. Gårdagens resa hem förflöt som planerat med en mycket tidig morgon. En bil hämtade mig på hotellet redan klockan sex för transport till Venedigs flygplats och därefter resa hem via Bryssel. Så vad hände sedan på söndagen? Jo regnet gav med sig och vi hann med tre producentbesök med början hos den mycket småskaliga och kvalitativa producenten Agostinetto i  Kartizze, hjärtat av Proseccodistriktet. Från branta vackra vingårdar produceras här ett vin som i det närmsta är ekologiskt. Mest imponerande var avslutningen på provningen som bestod av en Ripasso gjord på druvan Prosecco. Härliga aromer av syltat apelsinskal i både doft och smak. En distinkt sötma balanserad av tydlig syra samt lång aptitretande eftersmak. Fantastisk! Även de andra vinerna imponerade. Receptet är enkelt. Ta väl vara på vingården och håll rent och snyggt i vineriet. Nästa stopp var producenten Col Vetoraz, även det trevliga viner om än inte lika imponerande som föregående besök. Efter en tämligen medioker lunch gav vi oss halvspringande ut i en blandning av ösregn och hagel ut till bussen som tog till resans sista besök.  Hos Ruggeri provades tre olika viner, Extra Dry, VitiVecchio och Guistini B. varav den VitiVecchio helt klart imponerade mest. Ett vin gjort av druvor från speciellt utvalda vinstockar, alla med en ålder mellan 80-95 år. Härlig koncentration, bra mineral, syra och en nyanserad mycket elegant sötma.

Eftersom middag var planerad på samma ställe (Villa Cedri) som lunchen serverats bestämde vi oss för att ändra planerna och hamnade därför i en något bullrig vinbar där bluesen strömmade ut i hög volym från ett liveband bestående av tre herrar.  Ännu ett glas prosecco serverades men nu var många av oss betydligt mer sugna på rödvin. Vinlistan togs in och sedan var orgien ett faktum. En flaska Brunello di Montalcino från 98 var startskottet, därefter hann vi med Taurasi, Faro, Sagrantino, Algrein, Barbaresco och mycket mer! Alla ville givetvis vara med och beställa. När middagen närmar sitt slut och vi ber om notan dyker vår vän Direktören upp i kycklinggul kostym och runda glasögon. Innan någon riktigt förstått vad som hänt har han ombesörjt en ganska stadig nota. Vi tackar honom med applåder och bestämmer oss för att vi nog behöver mer vin. En magnumbutelj med Nero di Troia från Apulien inhandlas och vi styr kosan mot hotellrummet för lite efterfest. När klockan passerat två törnar jag glad i hatten äntligen i säng. Vilken avslutning på resan! Nu är jag snart i Älvsjö, det är dags att packa ihop datorn och återgå till verkigheten.

Söndag morgon strax före nio. Regnet öser ner, smattrar mot takfönstrena och dränker vingårdarna. Många av de producenter jag besökt vittnar om att året inte varit det lättaste. Det är inte utan att jag tycker lite synd om dem. Många av vingårdarna ser rent bedrövliga ut. Druvklasar förstörda av hagel, de som forrfarande hänger kvar på rankorna mognar inte och växer glest. Ibland tror jag nästan att de redan skördat och lämnat det som inte var bra nog, men den bistra sanningen är att det blev inte bättre än så i år. En lätt huvudvärk efter gårdagens sena middag med tillhörande barbesök känns tämligen simpelt i jämföresle. Om nån timme är allt som vanligt igen, vinbonden å andra sidan får vänta till nästa år.

Andreas Kjörling, sommelier

Det är lördag förmiddag och vi är mitt uppe i vårt första producentbesök. Sitter i en hörsal hos den mycket kända vinfirman Loredan Gasparini.  Ett företag som varit i sin nuvarande ägo sedan 1973 men har en historia som sträcker sig många hundra år tillbaka i den venetianska aristokratin. Utan för grindarna ligger välmående vingårdar i flack terräng planterade med Merlot. Mest kända i Sverige är de för sitt mousserande vin men det de gör allra bäst är onekligen rött.  Vi går in genom grindarna över gården och in i huvudbyggnaden. En trappa ner i ligger källaren fylld av både stora och små ekfat.  I dunkelt ljus berättar vår värd Lorenzo Palla om de olika viner som produceras. Tidigare arbetade de med stora slovenska ekfat om 50 hl men har under åren bytt ut dem mot mindre fat rymmande 25 hl för att i större utsträckning kunna vinifiera druvor från olika delar av vingårdarna separat.

Det vin de är mest kända för är Capo di Stato, ett vin som lovordas av general Charles de Gaulle och därmed vann mycket av det renommé det har idag. Vinet har dessutom givits sitt namn efter nyss nämnde general. Det görs av 70 % Cabernet Sauvignon, 15 % Merlot, 12,5 % Cabernet Franc och 2,5 % Malbec. Efter avslutad jäsning lagras det i 18 månader i fransk barrique, dvs ekfat som rymmer 225 liter. Själva beskriver de vinet som en dryck med ” Sexy juice with deep and ruby coulor”. Hur kan man tacka nej till det?

2004 Capo di Stato, IGT Colli Trevigiano
Vackert röd färg med nyans av rubin
Mörk, intensiv frukt med inslag av bär, läder och nyanserad tobak
Torra, strama tannniner, nyanserad ung frukt, medelfyllig med balanserad syra.
Medellång eftersmak.

2005 Capo di Stato, IGT Colli Trevigiano
Djup röd färg med nyans av purpur.
Intensiv fruktig doft med tydliga inslag av cassis
Torra, strama tanniner, medelfylligt med balanserad syra och alkohol. Aromer av frukt, körsbär.
Lång eftersmak.

Vi avslutar provningen med Grappa Capo di Stato. En elegant potstill-destillerad sprit med 50 % alkohol. Trots den höga alkoholen finner jag nyanserad arom av russin och druva. Detta är en grappa jag gärna skulle avsluta en måltid med. Det närmar sig slutet av besöket och det är dags att som vanligt byta visitkort och packa ihop för att ge sig av till nästa stopp.

Andreas Kjörling, sommelier

Fredagen startade som jag nämnde tidigare med avfärd klockan 09.00. Lite trött onekligen efter blandad sömn och en ganska sen middag. En kort men kurvig bussresa tog oss till familjeföretaget La Tordera, en småskalig producent av Prosecco. Charmiga viner i egen stil som bör drickas inom ett år efter att det producerats. Här har man gjort valet att inte ange årgångar på flaskorna eftersom de inte vill riskera att behöva sälja vin som till synes är gammalt. Traditionellt för viner utan årgång är att blanda olika årgångar, så kallad Non Vintage. Så är dock inte fallet hos La Tordera, vilka onekligen blev en smula besvärade när jag ställde frågan om hur de säkerställer kontinuitet i produkten. Något bra svar presenterades ej, inte desto mindre var det mycket trevliga viner och människor. Jag hoppas verkligen att Prosecco från La Tordera är något jag kan njuta av en svensk sommar framöver.

I kontrast till dessa besöktes därefter den större producenten Ca Solera vars viner för alldel var oklanderliga men också lite tråkiga då det inte uppvisade någon specifik karaktär.  Vår värd Gregorio Betolin förklarade med stor entusiasm alla de tekniska detaljerna i produktion där filtrering var ett återkommande tema. Mest imponerande var deras storsäljare, men det är dessvärre inget jag längtar efter att få dricka igen.

Klockan närmar sig nu halv två och vi befinner oss i en soldränkt vingård där mer Prosecco serveras, denna gång vinet Garnéi från producenten Bisol. Ett större företag med produktion av mousserande viner gjorda med dels den i regionen mer vanliga Charmatmetoden, men även med traditionell champagnemetod där vinet får sina bubblor genom en andra jäsning i flaskan.  Kort tur i bussen ner till en ”villa” tillhörande Bisol. Den itaienska villan kommer givetvis ursprungligen f rån romarriket och översätts närmast med herrgård. Fyra rätter till lunch. En sallad av råa och tillagade frukter och grönsaker, därefter en fantastisk tomatsoppa med bläckfisk. Huvudrätt utgjordes av risotto med vaktel. Till dessert frukter med paniantone och vaniljglass. Utsökt! Klockan är närmare fem på eftermiddagen innan vi avslutat måltiden. Väl belåtna och mätta återstår nu dagens höjdpunkt. Besök i vinkällaren hos Bisol. Här flyger korkarna i taket och det mousserande vinet flödar. Det första vinet vi provar är 2000 Pas Dosé, ett vin utan dosage, dvs helt torrt. Vinet känns trevligt men lite tunt. Det har en bra syra och elegant struktur. Vi provar även bland annat Riserva från samma år. Ett vin med mer fruktighet och viss nyanserad sötma. De är trevligt men imponerar inte helt. I alla fall inte för de nästan 20 Euro som det kostar. Jag provar olika viner fram och tillbaka och tycker nog ändå att Pas Dosé är det bästa om något anonymt. Men! Så plötsligt händer det, det dyker upp aromer av rostat kaffe, marsipan och nötter. För att vara säker tar jag ett tomt dricksglas och häller den sista skvätten jag har kvar fram och tillbaka. Mognadstonerna kommer fram lite mer. Vår värdinna frågar om vi vill prova något mer varvid jag undrar om det inte finns en karaff att tillgå. Hon tittar på mig med stora ögon när jag förklarar. Kort därefter kommer hon tillbaka ursäktande med en vattenkanna i handen. Vi öppnar en ny flaska av Pas Dosé 2000 häller lite i glaset och dekanterar resten. Skillnaden är stor. Inte många minuter dyker även en flaska av 2001 upp med en flatbottnad karaff. Samma fenomen här. Vinet var inte tråkigt eller anonymt, det var bara väldigt ungt och knuten. Vem hade trott det om italienskt bubbel? Inte jag i alla fall, det kan jag lova. En dekanterad 2000 Pas Dosé från Bisol är klar vinnare för dagen.

Andreas Kjörling, sommelier   

Nu är klockan nära mitt i natten och jag har precis återvänt från en mycket trevlig middag. Det har varit en lång men intressant och lärorik dag, till stor del tack vare vinfirman Bisol som ombesörjde en fantastisk lunch med början i vingården. Ett glas prosecco och lite hårdost, vidare därifrån till ett förtjusande hotell med ytterligare en aperítif i trädgården tillsammans med kronärtsskocka, en härlig soppa på gurka med sopressa och lite annat spännande tilltugg. Jag lovar att återkommer med både detaljer om besök, mat och inte minst bilder men nu är det vila som är i fokus. Likt idag är det avfärd i morgon klockan 09.00 så några timmars sömn behövs.

Hunden? Jo den sov nog också några timmar igår natt men höll annars de närmsta grannarna vakna i gott samarbete med de centrala kyrkklockorna. Under den gångna kvällen har regnet dock stundtal vräkt ner likt monsun. Kanske har de fyrfota vännerna fått audiens till husse och matte. Då får jag sova hela natten.

Andreas Kjörling, sommelier

        

Se där ja! Så sitter jag på flygplatsen i Bryssel och jobbar av lite tid innan det är dags att kliva på planet till Venedig. Simonsig var det ja, vilket toppen vin! Såg till min glädje att hela 180 flaskor sålt redan nu, strax efter tio på morgonen. That's the spirit! Ska själv beställa några flaskor att ha till goda höstmiddagar när mörkret tränger på och tända ljus lyser upp hemmet.

Andreas Kjörling, sommlier

Följ med i bloggen på seminarium om Prosecco på plats i den härliga dyckens hemstad Vadobbiane.

Andreas Kjörling, sommelier